Skuldsaneringstråden

Peach sa:

Ångest över att vara skuldsatt upp över öronen, ångest över alla år jag kastat bort, ångest över att titta på när andras liv förändras och jag sitter fast, ångest över att behöva planera varje krona, ångest över att tacka nej till det mesta för allt kostar pengar, ångest över att mitt liv inte blev mycket av, ångest över att jag började spela, ångest över hur allt det här påverkar min hälsa.

Jag är så SJUKT less på situationen och kan för mitt liv inte förstå hur jag ska orka tre år till utan att bli galen. Typ något sånt, mycket självförakt och självömkan idag. Jag vet att det inte leder någonstans men såna här dagar kommer då och då.

Så jag undrar mest hur alla andra skuldsatta orkar?

Klicka för att se resterande...

litefrågor sa:

Jag är med dig..... väntat 3 månader på mitt förslag efter inledande. Är så rädd att få ett avslag till och med innan förslag... Längtar varje dag efter posten för att se om det dimper ner ett förslag men sen får jag ångest varenda gång det inte kommer för jag är så orolig...

Klicka för att se resterande...

HockeyPuck sa:

Det är ett stort kuvert från KF C4 storlek typ så du vet när du öppnar lådan...

Klicka för att se resterande...

litefrågor sa:

Så stort kuvert = förslag
Litet/standard kuvert = avslag
? :O

Klicka för att se resterande...

HockeyPuck sa:

Tänker att situationen utan skuldsanering hade varit omöjlig att ta sig ur, tänk ångesten med alla brev, samtal, inkasso som jagar... aldrig lugn och ro, fyfan. Aldrig se en ljusglimt?
Att se det som en nystart helt enkelt.

Sen kan vissa dagar vara bättre och vissa sämre men gäller att hitta dom små sakerna. Jag försöker se det som jätte nyttigt att under dessa år vara låst till en ekonomi som gör de omöjligt att spendera på skit. Det kommer gynna mig jätte mycket och det är en bra läxa att lära sig hantera pengar när man väl börjar tjäna igen.

Hur hade du löst det annars? Utan denne chans

Klicka för att se resterande...

Peach sa:

Jo jag vet och för det mesta ser jag det så också men titt som tätt sköljer den tröstlösa känslan över mig.

Jag hade inte löst det utan en skuldsanering och jag är evigt tacksam att jag fått den. Men det hjälps liksom inte, ibland känns det bara så sjukt tungt. Det är så många år ”som går förlorade”. Jag har ironiskt nog aldrig haft svårt att hantera pengar, det var spelet som kom emellan. Nu när spelet är borta har jag mer pengar än jag någonsin haft, men jag känner ändå att jag sitter fast.

Nåväl, man får försöka ta nya tag och låtsas som att livet leker så kanske man vaknar upp en dag och känner exakt så. Om inte nu så kanske om tre år när allt är över.

Klicka för att se resterande...

Ny2018 sa:

Känner lite som du gör. Går lite upp och ner men i det stora hela så är jag less på situationen.

Klicka för att se resterande...

annis11 sa:

Får man fråga ungefär när i tid ni skickade in era ansökningar?

Klicka för att se resterande...

Ny2018 sa:

Du riskerar ju två års förlängning om borgenärena begär omprövning så det är ju en övervägning du måste göra.

Klicka för att se resterande...

KassaKon sa:

Jag kalkylerar lite med hur stor risken är att någon begär omprövning nu. De har just fått en högre inbetalning på 6500 kr per månad i förra omprövningen. Hur och var ska de hitta att jag har fått ytterligare högre lön plus övertid och att maken inte längre är med i bilden? Och om någon till äventyrs begär omprövning och det kommer fram att jag kanske hade något litet större betalutrymme (och att jag sålde tillbaka en pensionsförsäkring för att akut klara en plötslig skilsmässa) i kanske 6 månader kan jag inte se att de skulle förlänga i 2 år. Jag har inte riktigt orkat räkna på det än.

Klicka för att se resterande...