Lånforum.se rekommenderar

1. Lendo - Forumets favorit
2. Zmarta - Ett bra alternativ
3. Flexkontot - Lån utan UC
4. Slantar - Lån utan UC
5. Nstart - Nystartslån
6. Brixo - Lån utan UC
7. Loanstep - Lån utan UC
8. Extralånet - Lån utan UC
9. Ferratum - Lån utan UC

Att hamna i skuldfällan

Streetspirit78

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 897
Blev medlem
5 Januari 2015
Meddelanden
2 294
Mottagna reaktioner
1 015
Poäng
897
Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg men jag måste skriva av mig.

I stora delar av mitt vuxna liv har jag haft en trasslig relation till pengar. När min pappa dog för 22 år sen fick jag ärva ca 100.00 kr i efterlevnadsförsäkring. Det här var år 2000. På den tiden och för mig var det oerhört mycket pengar och ett välkommet tillskott eftersom jag då pluggade upp mina betyg på komvux och uppbar studiemedel. Egenligen hade jag rätt "gott" ställt innan dessa pengar. Bodde billigt, levde billigt och hade alltid pengar över varje månad. Jag fick rådet att ta kontakt med banken och placera pengarna i fonder. Så gjorde jag också. Ett år senare var saldot noll kronor. Jag hade bränt pengarna på dyra middagar, dyra mobiltelefoner, kläder och dyra presenter till min dåvarande flickvän. Jag skämdes över mitt beteende och ljög dessutom för min flickvän och bedyrade att jag minsann hade pengar kvar på banken.

Vi flyttar fram tidslinjen ca 9 år. Relationen med flickvännen är slut sedan länge. Jag har även avverkat en sambo, skaffat mig en högskoleutbildning samt ett fast jobb. Under de åren som varit har jag inte haft några egentliga problem med pengar. Något händer som gör att jag tar ett sms-lån. Ett lån blir två som blir till 10 och jag hamnar i den berömda lånekarusellen. Lånar för att betala tillbaka andra lån. Det är enkelt och det behövs bara en knapptryckning på mobilen. I takt med lånen förfaller till betalning och övergår till inkasso, börjar även min hälsa påverkas negativt. Jag får psykosomatiska symptom - stressrelaterade problem vilket innebär panikångest och ständig ångest. Söker och får samtalsstöd hos en kurator. Efter ett tag är det inte hållbart. Månadsutgifterna överstiger vida mina inkomster och jag ser ingen annan utväg än att släppa allt till kronofogden. Det är då inte bara sms-lån utan även obetalda tv-avgifter, lån till csn osv. I december 2009 börjar min lön utmätas och jag berättar även för min familj att jag har skulder till hos kronofogden och så många betalningsanmärkningar att jag tappat räkningen. Börjar må lite bättre när jag inser att jag inte längre behöver trixa med pengar varje månad. Djupt inom gnager ändå en känsla av skam och en känsla av utsatthet och utanförskap då jag blir allt mer medveten om att jag under de kommande åren inte kommer kunna göra allt det jag vill göra. Det är svårt att beskriva men det som är en mörker som aldrig vill släppa taget. Långt efteråt har jag förstått att det handlar om en djup depression.

2009 blir till tidigt 2014. Betalningsanmärkningarna är borta och efter ett skuldfinansieringslån hos Svea är mitt skuldsaldo hos kronofogden ett minne blott. I april 2014 flyttar jag ihop med min nuvarande sambo. Samma månad gör jag den sista inbetalningen till Svea och jag är nu helt skuldfri. Känslan av frihet är obeskrivlig. Vi flyttar fram till 2016 och jag börjar intressera mig för aktier och värdepapper. Jag faller i fällan på nytt och börjar ta nya snabblån. De investeringar jag gör går snabbt åt helvete och snabblånen blir flera vilka till slut blir så många att jag söker ett samlingslån. Får ett samlingslån hos dåvarande Balanzia på 160.000 kr. Betalar av en del av lånen men fortsätter att göra dåliga investeringar samt lägga pengar på en livsstil jag inte har råd med. Min sambo är helt omedveten om min ekonomi och jag väljer att hålla allt för mig. Sambon vill köpa bostad och i takt med att lånen blir allt större inser jag att vi inte kommer få ett bostadslån. Jag börjar på något sätt förhala köpet av en bostad genom att ljuga och manipulera. Att berättar för min sambo om min ekonomi är otänkbart. Skammen är för stor för att bära. Jag fortsätter att låna pengar, till stor del för att kunna hålla mig flytande och lånen blir också allt större. Sommaren 2020 har jag en skuld på ca 900.000 kr. De sista "sparpengarna" är slut det går nu inte längre att hålla mig flytande. Jag väljer att berättar för min sambo som reagerar som förväntat. Med ilska, chock och besvikelse. Hon som alltid trott att jag är en skötsam typ. jag ljuger så klart och berättar inte hela sanningen utan berättar att min skuld är på 500.00 kr. Hon fattar beslutet att hjälpa mig och hjälper mig dels med ett samlingslån på 250.000 kr samt ett privatlån på 100.000. Jag säger först nej men accepterar till slut hennes hjälp. Betalar bort det som är mest akut men trots att skulden minskar med ca 350.000 kr fortsätter mina månadsutgifter att vara extremt höga på grund av dåliga lån med höga räntor.

Genom att fortsätta ta snabblån lyckas jag hålla mig flytande till i Augusti 2021 då jag får ett samlingslån på 400.000 kr beviljat av Remember. Jag är glad och berättar såklart inget för min sambo. Istället för att samla lånen och få ned min månadskostnad väljer jag att lägga hälften av pengarna på nya investeringar på aktiemarknaden. Min skuld är nu återigen ca 900.000 kr och jag är tillbaka på ruta ett igen. Det blir återigen misslyckade börsinvesteringar och aktiekapitalet på 200.000 minskar i oförtruten takt. Också utifrån att jag måste använda dessa pengar för att kunna betala alla månadsavgifter. Jag väljer att jämka men trots detta fortsätter jag att gå minus 20.000 varje månad. Jag fortsätter att inte berättar något för min sambo.

Idag är det den 11:e augusti. Min skuld uppgår till ca 1,1 miljon. I ca ett år har jag somnat och vaknat med en fruktansvärd ångest som griper tag. Jag har lyckats hålla skenet uppe utåt sett och hållit en fasad som nu börjar spricka i fogarna. Jag har en underbar son som föddes 2019 och ytterligare ett barn på väg om ca en månad. Utan dessa inslag i mitt liv är jag rätt övertygad om att jag inte hade levt idag. Tankarna på avsluta livet har under en period varit allt mer frekventa och övergått till ett planeringsstadium där jag övervägt olika sätt att ta livet av mig på. Allt ifrån att köra in i en bergvägg i hög hastighet till att dränka mig. Jag väljer dock att leva och tackar min son och min kommande son för att jag har livet i behåll.

Många av de lån som jag inte har kunnat betala övergår denna månad till inkasso för vidare hantering. Jag förstår vidden av detta och förstår att det innebär anmärkningar. Trots att jag valt att leva så mår jag fruktansvärt dåligt. Skammen över att svika mina barn och min sambo griper tag i sådan omfattning att en "vanlig" person inte kan föreställa sig känslan. Jag tar liksom sats för att återigen berätta för min sambo, nu höggravid, att jag är i en skuldfälla som jag inte kommer ur. Det är ett mörker som är svårförklarligt. Jag har nu två val, att ånyo släppa allt till kronofogden eller att på mina bara ben, be mina välbärgade svärföräldrar om ekonomisk hjälp. Båda valen är enormt ångestframkallande och bara tanken på att jag ska sätta min barn i en ekonomisk osäker framtid gör mig fysiskt illamående. Jag gråter i princip varje dag, när ingen ser mig. På jobbet, i bilen, hemma.

Jag har dock kommit till en insikt. Att jag har ett beroende som jag måste hantera. Ett beroende av att tjäna snabba pengar. Ett beroende som inte har handlat om casinon utan om börsen. Jag har därför fått en remiss för behandling. Förhoppningsvis kommer det få mig att klarna.

Jag ville inte att livet skulle bli så här. Att leva i ekonomisk misär är något jag inte önskar min värsta fiende.

Tack för att just du läst.
 
Senast ändrad:

Terry_

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 8 197
Årets mest hjälpsamma
En av våra mest kunniga
Blev medlem
31 Augusti 2012
Meddelanden
17 461
Mottagna reaktioner
12 313
Poäng
8 197
Följt dig på forumet sedan 2015.

Bra inlägg. Givande.

Du har inte funderat på skuldsanering?
 

Havregröt

Viktig medlem
Poäng: 226
Blev medlem
13 Juni 2022
Meddelanden
93
Mottagna reaktioner
88
Poäng
226
Gripande men bra inlägg.

Stora delar i din text beskriver händelseförloppet i mitt liv.. Har flera gånger fått hjälp och chansen till en nystart, men sumpat det gång på gång genom att bli indragen i spel och aktier.

Jag förstår att det är sjukt tungt men tyvärr är din enda räddning att vara helt ärlig med din sambo. Tänk på framtiden med dina barn. Det får helt enkelt kosta den ärligheten, oavsett reaktion från din sambo.

Jag är idag endast spelfri 60 dagar men har stort hopp om att detta ska hålla i sig. Varför? För jag har fått remiss och hjälp till KBT-behandling genom kommunen, men framförallt har jag gett full kontroll och insyn av min ekonomi till min sambo. Har därmed inget bankid eller bankdosa. Tror detta är vår viktigaste skyddsbarriär, någon som tar över ekonomin så vi aldrig kommer längre än en tanke på spel. Det tar stopp där.

Jag hoppas allt löser sig för dig, ta hand om dig!
 

Squashen

V.I.P
Poäng: 566
Blev medlem
22 December 2021
Meddelanden
603
Mottagna reaktioner
552
Poäng
566
Oerhört gripande. Trots att jag varit med om liknande. Gillar att du fattat att det är jakten på snabba pengar som är grejen, vare sig det är betting, casino eller aktier. Tog ett tag för mig att fatta.

Jag hade mitt livs värsta dag när jag berättade för min fru om mina 900k i spelskulder. Trodde jag. 2.5 år senare behövde jag ta samma samtal med skulder på 2 mkr. Det som gjorde att hon inte lämnade mig är nog att jag villkorslöst kastade mig in i alla hjälpmedel som finns med psykolog, stödgrupp, spärrar och ge bort bankid. Samt komma ut, till allt och alla. Och det är det bästa jag gjort! Önskar dig styrka och att du beslutar dig för att idag vänder det för gott.
 

Klar_fd_Släpptallt

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 1 187
Blev medlem
6 Mars 2016
Meddelanden
1 487
Mottagna reaktioner
1 911
Poäng
1 187
Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg men jag måste skriva av mig.

I stora delar av mitt vuxna liv har jag haft en trasslig relation till pengar. När min pappa dog för 22 år sen fick jag ärva ca 100.00 kr i efterlevnadsförsäkring. Det här var år 2000. På den tiden och för mig var det oerhört mycket pengar och ett välkommet tillskott eftersom jag då pluggade upp mina betyg på komvux och uppbar studiemedel. Egenligen hade jag rätt "gott" ställt innan dessa pengar. Bodde billigt, levde billigt och hade alltid pengar över varje månad. Jag fick rådet att ta kontakt med banken och placera pengarna i fonder. Så gjorde jag också. Ett år senare var saldot noll kronor. Jag hade bränt pengarna på dyra middagar, dyra mobiltelefoner, kläder och dyra presenter till min dåvarande flickvän. Jag skämdes över mitt beteende och ljög dessutom för min flickvän och bedyrade att jag minsann hade pengar kvar på banken.

Vi flyttar fram tidslinjen ca 9 år. Relationen med flickvännen är slut sedan länge. Jag har även avverkat en sambo, skaffat mig en högskoleutbildning samt ett fast jobb. Under de åren som varit har jag inte haft några egentliga problem med pengar. Något händer som gör att jag tar ett sms-lån. Ett lån blir två som blir till 10 och jag hamnar i den berömda lånekarusellen. Lånar för att betala tillbaka andra lån. Det är enkelt och det behövs bara en knapptryckning på mobilen. I takt med lånen förfaller till betalning och övergår till inkasso, börjar även min hälsa påverkas negativt. Jag får psykosomatiska symptom - stressrelaterade problem vilket innebär panikångest och ständig ångest. Söker och får samtalsstöd hos en kurator. Efter ett tag är det inte hållbart. Månadsutgifterna överstiger vida mina inkomster och jag ser ingen annan utväg än att släppa allt till kronofogden. Det är då inte bara sms-lån utan även obetalda tv-avgifter, lån till csn osv. I december 2009 börjar min lön utmätas och jag berättar även för min familj att jag har skulder till hos kronofogden och så många betalningsanmärkningar att jag tappat räkningen. Börjar må lite bättre när jag inser att jag inte längre behöver trixa med pengar varje månad. Djupt inom gnager ändå en känsla av skam och en känsla av utsatthet och utanförskap då jag blir allt mer medveten om att jag under de kommande åren inte kommer kunna göra allt det jag vill göra. Det är svårt att beskriva men det som är en mörker som aldrig vill släppa taget. Långt efteråt har jag förstått att det handlar om en djup depression.

2009 blir till tidigt 2014. Betalningsanmärkningarna är borta och efter ett skuldfinansieringslån hos Svea är mitt skuldsaldo hos kronofogden ett minne blott. I april 2014 flyttar jag ihop med min nuvarande sambo. Samma månad gör jag den sista inbetalningen till Svea och jag är nu helt skuldfri. Känslan av frihet är obeskrivlig. Vi flyttar fram till 2016 och jag börjar intressera mig för aktier och värdepapper. Jag faller i fällan på nytt och börjar ta nya snabblån. De investeringar jag gör går snabbt åt helvete och snabblånen blir flera vilka till slut blir så många att jag söker ett samlingslån. Får ett samlingslån hos dåvarande Balanzia på 160.000 kr. Betalar av en del av lånen men fortsätter att göra dåliga investeringar samt lägga pengar på en livsstil jag inte har råd med. Min sambo är helt omedveten om min ekonomi och jag väljer att hålla allt för mig. Sambon vill köpa bostad och i takt med att lånen blir allt större inser jag att vi inte kommer få ett bostadslån. Jag börjar på något sätt förhala köpet av en bostad genom att ljuga och manipulera. Att berättar för min sambo om min ekonomi är otänkbart. Skammen är för stor för att bära. Jag fortsätter att låna pengar, till stor del för att kunna hålla mig flytande och lånen blir också allt större. Sommaren 2020 har jag en skuld på ca 900.000 kr. De sista "sparpengarna" är slut det går nu inte längre att hålla mig flytande. Jag väljer att berättar för min sambo som reagerar som förväntat. Med ilska, chock och besvikelse. Hon som alltid trott att jag är en skötsam typ. jag ljuger så klart och berättar inte hela sanningen utan berättar att min skuld är på 500.00 kr. Hon fattar beslutet att hjälpa mig och hjälper mig dels med ett samlingslån på 250.000 kr samt ett privatlån på 100.000. Jag säger först nej men accepterar till slut hennes hjälp. Betalar bort det som är mest akut men trots att skulden minskar med ca 350.000 kr fortsätter mina månadsutgifter att vara extremt höga på grund av dåliga lån med höga räntor.

Genom att fortsätta ta snabblån lyckas jag hålla mig flytande till i Augusti 2021 då jag får ett samlingslån på 400.000 kr beviljat av Remember. Jag är glad och berättar såklart inget för min sambo. Istället för att samla lånen och få ned min månadskostnad väljer jag att lägga hälften av pengarna på nya investeringar på aktiemarknaden. Min skuld är nu återigen ca 900.000 kr och jag är tillbaka på ruta ett igen. Det blir återigen misslyckade börsinvesteringar och aktiekapitalet på 200.000 minskar i oförtruten takt. Också utifrån att jag måste använda dessa pengar för att kunna betala alla månadsavgifter. Jag väljer att jämka men trots detta fortsätter jag att gå minus 20.000 varje månad. Jag fortsätter att inte berättar något för min sambo.

Idag är det den 11:e augusti. Min skuld uppgår till ca 1,1 miljon. I ca ett år har jag somnat och vaknat med en fruktansvärd ångest som griper tag. Jag har lyckats hålla skenet uppe utåt sett och hållit en fasad som nu börjar spricka i fogarna. Jag har en underbar son som föddes 2019 och ytterligare ett barn på väg om ca en månad. Utan dessa inslag i mitt liv är jag rätt övertygad om att jag inte hade levt idag. Tankarna på avsluta livet har under en period varit allt mer frekventa och övergått till ett planeringsstadium där jag övervägt olika sätt att ta livet av mig på. Allt ifrån att köra in i en bergvägg i hög hastighet till att dränka mig. Jag väljer dock att leva och tackar min son och min kommande son för att jag har livet i behåll.

Många av de lån som jag inte har kunnat betala övergår denna månad till inkasso för vidare hantering. Jag förstår vidden av detta och förstår att det innebär anmärkningar. Trots att jag valt att leva så mår jag fruktansvärt dåligt. Skammen över att svika mina barn och min sambo griper tag i sådan omfattning att en "vanlig" person inte kan föreställa sig känslan. Jag tar liksom sats för att återigen berätta för min sambo, nu höggravid, att jag är i en skuldfälla som jag inte kommer ur. Det är ett mörker som är svårförklarligt. Jag har nu två val, att ånyo släppa allt till kronofogden eller att på mina bara ben, be mina välbärgade svärföräldrar om ekonomisk hjälp. Båda valen är enormt ångestframkallande och bara tanken på att jag ska sätta min barn i en ekonomisk osäker framtid gör mig fysiskt illamående. Jag gråter i princip varje dag, när ingen ser mig. På jobbet, i bilen, hemma.

Jag har dock kommit till en insikt. Att jag har ett beroende som jag måste hantera. Ett beroende av att tjäna snabba pengar. Ett beroende som inte har handlat om casinon utan om börsen. Jag har därför fått en remiss för behandling. Förhoppningsvis kommer det få mig att klarna.

Jag ville inte att livet skulle bli så här. Att leva i ekonomisk misär är något jag inte önskar min värsta fiende.

Tack för att just du läst.
Mycket starkt och bra inlägg som säkert kan vara till nytta för många som känner igen sig i hela eller delar av din historia.
 

Flowerboy69

Aktiv medlem
Poäng: 36
Blev medlem
19 Mars 2022
Meddelanden
23
Mottagna reaktioner
13
Poäng
36
Hejsan vill bara säga att du är riktigt stark och jag förstår exakt vad du menar jag har varit i samma karusell dock inte med samma summa pengar men det jobbigaste av allt är att berätta för sina nära och kära. När jag var 20 år hade jag skulder på ungefär 150 tkr jag berätta för mina föräldrar och fick hjälp att lösa dessa. När jag fyllde 22 så drog jag på mig samma skulder igen och till och med mer hade totalt 250 tkr i skulde. för 1 vecka sen berättade jag för mina föräldrar igen och dom blev besvikna och det var jobbigt att berätta det är alltid det som är så tufft att berätta för sina nära och kära när man sitter i en sån här sits. Mina föräldrar hjälpte mig förstås för andra gången och nu håller dom i mina pengar och min ekonomi jag har inte ens tillgång till bankid. Med detta vill jag bara säga att var inte rädd för att prata med nära och kära. under denna tiden gömde jag allt för mina sambo hon vet fortfarande inget om min situation men det är viktigare än man tror att prata med någon i sin närhet, tro mig det kommer kännas bättre när du har lagt alla korten på bordet. Önskar dig all lycka kompis.
 

En av er

Viktig medlem
Poäng: 136
Blev medlem
27 Juni 2022
Meddelanden
87
Mottagna reaktioner
34
Poäng
136
Vi måste förstå att det INTE FINNS snabba pengar,det tar tid,tålamod och uppoffringar för att bli av med skulder. Om jag inte tänkte "jag vinner tillbaka " skulle jag vara i en mycket, mycket, mycket bättre situation. Det värsta sveket du skulle göra mot dina barn och din sambo skulle varit att du gjorde illa dig själv-ta tid på dig,du ordnar det,man ska leva fattiigt men förmodligen bli mycket lyckligare. Lycka till, det fixar du och glöm bara inte-DET FINNS INGA SNABBA PENGAR!
 

Petnas

Kunnig medlem
Poäng: 316
Blev medlem
4 Januari 2022
Meddelanden
178
Mottagna reaktioner
138
Poäng
316
Vi måste förstå att det INTE FINNS snabba pengar,det tar tid,tålamod och uppoffringar för att bli av med skulder. Om jag inte tänkte "jag vinner tillbaka " skulle jag vara i en mycket, mycket, mycket bättre situation. Det värsta sveket du skulle göra mot dina barn och din sambo skulle varit att du gjorde illa dig själv-ta tid på dig,du ordnar det,man ska leva fattiigt men förmodligen bli mycket lyckligare. Lycka till, det fixar du och glöm bara inte-DET FINNS INGA SNABBA PENGAR!
Det är klart att det finns snabba pengar men tänker man efter lite så inser man att insatserna/riskerna är för stora. Varför riskera familj och boende för att spela och kanske vinna lite? Förnöjsamhet är ett viktigt ledord i livet. Varför bryr sig om en massa pengar när man har en familj som bryr sig om en? De flesta blir nog inte från början kära/förtjusta i någon för att den har bara pengar. Jag skulle säga: SLUTA JAGA PENGAR vilket då förstås även inkluderar de snabba.
Som ensamstående utan barn förstår jag inte hur man kan välja spel och börsen framför sin familj. Om man kan lägga pengar och en massa tid på spel så prioriterar man inte sin familj, sen kan man med läpparnas bekännelse säga att man gör det men handlingar säger mer än tomma ord.
 

Doodles

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 967
Blev medlem
4 September 2020
Meddelanden
1 803
Mottagna reaktioner
1 404
Poäng
967
Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg men jag måste skriva av mig.

I stora delar av mitt vuxna liv har jag haft en trasslig relation till pengar. När min pappa dog för 22 år sen fick jag ärva ca 100.00 kr i efterlevnadsförsäkring. Det här var år 2000. På den tiden och för mig var det oerhört mycket pengar och ett välkommet tillskott eftersom jag då pluggade upp mina betyg på komvux och uppbar studiemedel. Egenligen hade jag rätt "gott" ställt innan dessa pengar. Bodde billigt, levde billigt och hade alltid pengar över varje månad. Jag fick rådet att ta kontakt med banken och placera pengarna i fonder. Så gjorde jag också. Ett år senare var saldot noll kronor. Jag hade bränt pengarna på dyra middagar, dyra mobiltelefoner, kläder och dyra presenter till min dåvarande flickvän. Jag skämdes över mitt beteende och ljög dessutom för min flickvän och bedyrade att jag minsann hade pengar kvar på banken.

Vi flyttar fram tidslinjen ca 9 år. Relationen med flickvännen är slut sedan länge. Jag har även avverkat en sambo, skaffat mig en högskoleutbildning samt ett fast jobb. Under de åren som varit har jag inte haft några egentliga problem med pengar. Något händer som gör att jag tar ett sms-lån. Ett lån blir två som blir till 10 och jag hamnar i den berömda lånekarusellen. Lånar för att betala tillbaka andra lån. Det är enkelt och det behövs bara en knapptryckning på mobilen. I takt med lånen förfaller till betalning och övergår till inkasso, börjar även min hälsa påverkas negativt. Jag får psykosomatiska symptom - stressrelaterade problem vilket innebär panikångest och ständig ångest. Söker och får samtalsstöd hos en kurator. Efter ett tag är det inte hållbart. Månadsutgifterna överstiger vida mina inkomster och jag ser ingen annan utväg än att släppa allt till kronofogden. Det är då inte bara sms-lån utan även obetalda tv-avgifter, lån till csn osv. I december 2009 börjar min lön utmätas och jag berättar även för min familj att jag har skulder till hos kronofogden och så många betalningsanmärkningar att jag tappat räkningen. Börjar må lite bättre när jag inser att jag inte längre behöver trixa med pengar varje månad. Djupt inom gnager ändå en känsla av skam och en känsla av utsatthet och utanförskap då jag blir allt mer medveten om att jag under de kommande åren inte kommer kunna göra allt det jag vill göra. Det är svårt att beskriva men det som är en mörker som aldrig vill släppa taget. Långt efteråt har jag förstått att det handlar om en djup depression.

2009 blir till tidigt 2014. Betalningsanmärkningarna är borta och efter ett skuldfinansieringslån hos Svea är mitt skuldsaldo hos kronofogden ett minne blott. I april 2014 flyttar jag ihop med min nuvarande sambo. Samma månad gör jag den sista inbetalningen till Svea och jag är nu helt skuldfri. Känslan av frihet är obeskrivlig. Vi flyttar fram till 2016 och jag börjar intressera mig för aktier och värdepapper. Jag faller i fällan på nytt och börjar ta nya snabblån. De investeringar jag gör går snabbt åt helvete och snabblånen blir flera vilka till slut blir så många att jag söker ett samlingslån. Får ett samlingslån hos dåvarande Balanzia på 160.000 kr. Betalar av en del av lånen men fortsätter att göra dåliga investeringar samt lägga pengar på en livsstil jag inte har råd med. Min sambo är helt omedveten om min ekonomi och jag väljer att hålla allt för mig. Sambon vill köpa bostad och i takt med att lånen blir allt större inser jag att vi inte kommer få ett bostadslån. Jag börjar på något sätt förhala köpet av en bostad genom att ljuga och manipulera. Att berättar för min sambo om min ekonomi är otänkbart. Skammen är för stor för att bära. Jag fortsätter att låna pengar, till stor del för att kunna hålla mig flytande och lånen blir också allt större. Sommaren 2020 har jag en skuld på ca 900.000 kr. De sista "sparpengarna" är slut det går nu inte längre att hålla mig flytande. Jag väljer att berättar för min sambo som reagerar som förväntat. Med ilska, chock och besvikelse. Hon som alltid trott att jag är en skötsam typ. jag ljuger så klart och berättar inte hela sanningen utan berättar att min skuld är på 500.00 kr. Hon fattar beslutet att hjälpa mig och hjälper mig dels med ett samlingslån på 250.000 kr samt ett privatlån på 100.000. Jag säger först nej men accepterar till slut hennes hjälp. Betalar bort det som är mest akut men trots att skulden minskar med ca 350.000 kr fortsätter mina månadsutgifter att vara extremt höga på grund av dåliga lån med höga räntor.

Genom att fortsätta ta snabblån lyckas jag hålla mig flytande till i Augusti 2021 då jag får ett samlingslån på 400.000 kr beviljat av Remember. Jag är glad och berättar såklart inget för min sambo. Istället för att samla lånen och få ned min månadskostnad väljer jag att lägga hälften av pengarna på nya investeringar på aktiemarknaden. Min skuld är nu återigen ca 900.000 kr och jag är tillbaka på ruta ett igen. Det blir återigen misslyckade börsinvesteringar och aktiekapitalet på 200.000 minskar i oförtruten takt. Också utifrån att jag måste använda dessa pengar för att kunna betala alla månadsavgifter. Jag väljer att jämka men trots detta fortsätter jag att gå minus 20.000 varje månad. Jag fortsätter att inte berättar något för min sambo.

Idag är det den 11:e augusti. Min skuld uppgår till ca 1,1 miljon. I ca ett år har jag somnat och vaknat med en fruktansvärd ångest som griper tag. Jag har lyckats hålla skenet uppe utåt sett och hållit en fasad som nu börjar spricka i fogarna. Jag har en underbar son som föddes 2019 och ytterligare ett barn på väg om ca en månad. Utan dessa inslag i mitt liv är jag rätt övertygad om att jag inte hade levt idag. Tankarna på avsluta livet har under en period varit allt mer frekventa och övergått till ett planeringsstadium där jag övervägt olika sätt att ta livet av mig på. Allt ifrån att köra in i en bergvägg i hög hastighet till att dränka mig. Jag väljer dock att leva och tackar min son och min kommande son för att jag har livet i behåll.

Många av de lån som jag inte har kunnat betala övergår denna månad till inkasso för vidare hantering. Jag förstår vidden av detta och förstår att det innebär anmärkningar. Trots att jag valt att leva så mår jag fruktansvärt dåligt. Skammen över att svika mina barn och min sambo griper tag i sådan omfattning att en "vanlig" person inte kan föreställa sig känslan. Jag tar liksom sats för att återigen berätta för min sambo, nu höggravid, att jag är i en skuldfälla som jag inte kommer ur. Det är ett mörker som är svårförklarligt. Jag har nu två val, att ånyo släppa allt till kronofogden eller att på mina bara ben, be mina välbärgade svärföräldrar om ekonomisk hjälp. Båda valen är enormt ångestframkallande och bara tanken på att jag ska sätta min barn i en ekonomisk osäker framtid gör mig fysiskt illamående. Jag gråter i princip varje dag, när ingen ser mig. På jobbet, i bilen, hemma.

Jag har dock kommit till en insikt. Att jag har ett beroende som jag måste hantera. Ett beroende av att tjäna snabba pengar. Ett beroende som inte har handlat om casinon utan om börsen. Jag har därför fått en remiss för behandling. Förhoppningsvis kommer det få mig att klarna.

Jag ville inte att livet skulle bli så här. Att leva i ekonomisk misär är något jag inte önskar min värsta fiende.

Tack för att just du läst.
Välskrivet och oerhört gripande berättelse om din resa. Stort tack att du vill dela den med oss.
Många av oss känner igen sig. Beloppen skiljer sig åt, och beroenden skiljer sig åt men den stora gemensamma nämnaren är känslan.
Känslan av skam, av djup depression och makalös ångest.
Där står man och vet inte om man vill dö eller leva. Man tänker på alla som är beroende av en och den ansvarskänslan gör att man inte kan ta det steget. Att inte ta det steget är en osjälvisk handling.
Men viljan för att leva måste följa. Att leva ett bättre liv. Ett fria liv där det inte finns fokus på pengar. Inte fokus på alla måsten, alla prylar man skall ha, all lyx man måste unna sig. Från senaste TV, telefon, kläder, utekvällar, barnens leksaker, barnens aktiviteter, resor och nya bilen, kanske en pool i trädgården skal lösa alla bekymmer... nej, kanske behöver vi lära oss att bara vara, att leva i nuet. Att njuta av familjen.
Jag är inte där ännu och kämpar som många andra med dessa; 'o det hade varit gott, roligt, kul och så klart man skall ha grejer' mentaliteten.

Önskar dig styrka och ödmjukhet att ta steget med att berätta för sambon. Utelämna inget.
 

En av er

Viktig medlem
Poäng: 136
Blev medlem
27 Juni 2022
Meddelanden
87
Mottagna reaktioner
34
Poäng
136
Det är klart att det finns snabba pengar men tänker man efter lite så inser man att insatserna/riskerna är för stora. Varför riskera familj och boende för att spela och kanske vinna lite? Förnöjsamhet är ett viktigt ledord i livet. Varför bryr sig om en massa pengar när man har en familj som bryr sig om en? De flesta blir nog inte från början kära/förtjusta i någon för att den har bara pengar. Jag skulle säga: SLUTA JAGA PENGAR vilket då förstås även inkluderar de snabba.
Som ensamstående utan barn förstår jag inte hur man kan välja spel och börsen framför sin familj. Om man kan lägga pengar och en massa tid på spel så prioriterar man inte sin familj, sen kan man med läpparnas bekännelse säga att man gör det men handlingar säger mer än tomma ord.
Jag kallar det inte "att jaga pengar" om man jobbar ärligt och hederligt och sparar för att skaffa sig ett buffert och ett bra liv. Det tar tid. Att jaga pengar är bara att vara ute efter snabba pengar.
 
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Topp