- Blev medlem
- 7 Januari 2021
- Meddelanden
- 48
- Mottagna reaktioner
- 25
- Poäng
- 92
Hej Alla.
Ny på forumet, läst igenom senaste månaderna flera inlägg gällande om spelmissbruk och hur folk tagit sig tillbaka.
Min livshistoria gällande spelmissbruket kan beskrivas bäst med dessa ord: Ett helvete fullt med lögner, svek och ekonomisk kris.
Kort o gott:
Missbrukat spel sedan jag fyllde 18 år. Innan dess spelade andra åt mig samt skapade falska konton på betsson.
Så fort jag blev 18 år, spelade jag så gott det gick. Började med poker, sedan betting och nu även nätcasino.
Blivit avslöjad av föräldrar 3 ggr samt av sambo 2 ggr. Skuldsatt sambon rejält. Föräldrarna lever på knappa tillgångar för dem hjälpt mig enormt mycket ekonomiskt. Svikit syrran som även litade på mig och hjälpte mig ekonomiskt.
Det enda jag behövde egentligen var professionell hjälp från spelförening eller terapeut. Lätt att vara efterklok. Allt är mitt fel, dock är jag i sån chock hur jag kunde låta detta gå så långt. Svaret hittar jag ofta hos andra spelberoende som hållit sig fria: Spelmissbruk är en sjukdom och därmed behöver det behandlas, testa inte att bli frisk själv för oftast misslyckas man och hamnar i ännu värre sits än vad man var.
Senaste månaden har jag övervägt konstant självmord. Varför? Jo för jag har livsförsäkring och därmed kommer sambon bli skuldfri när den betalas ut till henne.
Idag ringde sambon till min pappa. Mitt hjärta slog snabbt och jag blev kallsvettig. Så fort han kom in och började prata med mig, slogs allt i spillror. Berättade allt kring den tuffa sanningen, hur jag för 6e gången knäckt och svikit alla. Han tog ut mig på promenad och vi pratade om allt.
Gissa vad. Jag ska INTE ge upp. Jag har insett en sak. Pengar är INTE allt. Som spelberoende tänker man konstant på pengar och skulder man skaffat sig.
Min pappa sa enkelt: Allt går att lösa i världen, inget är försent... förutom för dem som är döda. Dvs självmord inget alternativ.
Jag har en av den längsta, tuffaste, svåraste vägen kvar att gå, jag kan inte förstå att jag är villig att gå denna vägen men det är det enda rätta. Varför jag delar med mig detta?
Dels för att inspirera andra att det är möjligt att vända på livet oavsett nuvarande situation.
Men även dels för att jag kommer behöva mycket stöd från er i detta, klarar mig inte ensam, det är jag säker på.
Tack för ni läst enda hit. Jag kommer skriva uppdateringar här då och då.
Blicka framåt, en dag i taget, låt inget knäcka dig!
Ny på forumet, läst igenom senaste månaderna flera inlägg gällande om spelmissbruk och hur folk tagit sig tillbaka.
Min livshistoria gällande spelmissbruket kan beskrivas bäst med dessa ord: Ett helvete fullt med lögner, svek och ekonomisk kris.
Kort o gott:
Missbrukat spel sedan jag fyllde 18 år. Innan dess spelade andra åt mig samt skapade falska konton på betsson.
Så fort jag blev 18 år, spelade jag så gott det gick. Började med poker, sedan betting och nu även nätcasino.
Blivit avslöjad av föräldrar 3 ggr samt av sambo 2 ggr. Skuldsatt sambon rejält. Föräldrarna lever på knappa tillgångar för dem hjälpt mig enormt mycket ekonomiskt. Svikit syrran som även litade på mig och hjälpte mig ekonomiskt.
Det enda jag behövde egentligen var professionell hjälp från spelförening eller terapeut. Lätt att vara efterklok. Allt är mitt fel, dock är jag i sån chock hur jag kunde låta detta gå så långt. Svaret hittar jag ofta hos andra spelberoende som hållit sig fria: Spelmissbruk är en sjukdom och därmed behöver det behandlas, testa inte att bli frisk själv för oftast misslyckas man och hamnar i ännu värre sits än vad man var.
Senaste månaden har jag övervägt konstant självmord. Varför? Jo för jag har livsförsäkring och därmed kommer sambon bli skuldfri när den betalas ut till henne.
Idag ringde sambon till min pappa. Mitt hjärta slog snabbt och jag blev kallsvettig. Så fort han kom in och började prata med mig, slogs allt i spillror. Berättade allt kring den tuffa sanningen, hur jag för 6e gången knäckt och svikit alla. Han tog ut mig på promenad och vi pratade om allt.
Gissa vad. Jag ska INTE ge upp. Jag har insett en sak. Pengar är INTE allt. Som spelberoende tänker man konstant på pengar och skulder man skaffat sig.
Min pappa sa enkelt: Allt går att lösa i världen, inget är försent... förutom för dem som är döda. Dvs självmord inget alternativ.
Jag har en av den längsta, tuffaste, svåraste vägen kvar att gå, jag kan inte förstå att jag är villig att gå denna vägen men det är det enda rätta. Varför jag delar med mig detta?
Dels för att inspirera andra att det är möjligt att vända på livet oavsett nuvarande situation.
Men även dels för att jag kommer behöva mycket stöd från er i detta, klarar mig inte ensam, det är jag säker på.
Tack för ni läst enda hit. Jag kommer skriva uppdateringar här då och då.
Blicka framåt, en dag i taget, låt inget knäcka dig!