Obs: Detta är spam. Vi behåller så att alla ser hur det kan se ut. Senare citerar de sitt eget inlägg med en spamlänk. Vi har givetvis sett över säkerheten vid registrering...
I går kväll hade jag en situation med detta. Person A gjorde mig frivillig att organisera detta evenemang. Jag var inte riktigt intresserad, men om andra människor verkligen ville göra detta skulle jag ha varit villig att orkestrera det. Jag bad att vi ställde frågan i vårt nyhetsbrev så att jag kunde mäta intresse.
Denna idé ignorerades och diskuterades istället vid vårt möte, som de flesta inte dyker upp, eftersom person B (som ironiskt nog kastar upp många röda flaggor av kluster B) får det i huvudet att vi bara borde sätta samman denna händelse i alla fall. Så vid mötet tittar hon på mig och säger: "Har du fortfarande planerat att göra detta?" Jag svarar att jag aldrig var intresserad av att göra detta, jag var frivillig för det, men jag var villig att göra det om det fanns tillräckligt med intresse. Efter att jag har sagt detta, säger bokstavligen varje annan person efter varandra, "jag kommer inte att organisera det." Då säger B igen att hon tycker att vi borde planera det ändå och låter bara sätta det på kalendern. Vem tror du skulle fastna i det jobbet efter det faktum? Jag förmodligen. De börjar försöka ta reda på det bästa datumet och jag interagerar, "Jag tror inte att vi borde planera det om inte någon är villig att stiga upp för att organisera." (Jag blev lite irriterad vid denna tidpunkt.) Slutligen frivilligt en dam som hennes man att driva den.
Logiskt vet jag att jag har all rätt att vara arg på att bli frivillig i första hand, min åsikt om saken ignorerades och i grund och botten ångrullade till att organisera ett evenemang som jag inte har något intresse för eftersom vissa människor tyckte det låter kul men inte var villiga att göra något arbete för att få det att hända.
Men känslomässigt känner jag att de kommer att bli galna för att jag talar och säger nej och för att påpeka att det är en dålig idé att planera en stor händelse utan att ha någon att leda det. Att jag på något sätt misslyckades även om detta inte var av min egen tillverkning. Och skyldig för att jag inte uppfyllde förväntningarna. Jag känner mig också skyldig för att ha skjutit tillbaka det i varvet, och som att de kommer att tro att jag bara är lat. Och jag hatar att jag låter mina känslor sippra igenom i min röst.
Vanligtvis tar saker som stör mig så mycket mig några dagar att känslomässigt komma tillbaka från det.
Hur kommer ni över de irrationella känslorna? Bara berätta för dig själv om och om igen att du inte har fel förrän du börjar tro på det? Hur lång tid tar det?
I går kväll hade jag en situation med detta. Person A gjorde mig frivillig att organisera detta evenemang. Jag var inte riktigt intresserad, men om andra människor verkligen ville göra detta skulle jag ha varit villig att orkestrera det. Jag bad att vi ställde frågan i vårt nyhetsbrev så att jag kunde mäta intresse.
Denna idé ignorerades och diskuterades istället vid vårt möte, som de flesta inte dyker upp, eftersom person B (som ironiskt nog kastar upp många röda flaggor av kluster B) får det i huvudet att vi bara borde sätta samman denna händelse i alla fall. Så vid mötet tittar hon på mig och säger: "Har du fortfarande planerat att göra detta?" Jag svarar att jag aldrig var intresserad av att göra detta, jag var frivillig för det, men jag var villig att göra det om det fanns tillräckligt med intresse. Efter att jag har sagt detta, säger bokstavligen varje annan person efter varandra, "jag kommer inte att organisera det." Då säger B igen att hon tycker att vi borde planera det ändå och låter bara sätta det på kalendern. Vem tror du skulle fastna i det jobbet efter det faktum? Jag förmodligen. De börjar försöka ta reda på det bästa datumet och jag interagerar, "Jag tror inte att vi borde planera det om inte någon är villig att stiga upp för att organisera." (Jag blev lite irriterad vid denna tidpunkt.) Slutligen frivilligt en dam som hennes man att driva den.
Logiskt vet jag att jag har all rätt att vara arg på att bli frivillig i första hand, min åsikt om saken ignorerades och i grund och botten ångrullade till att organisera ett evenemang som jag inte har något intresse för eftersom vissa människor tyckte det låter kul men inte var villiga att göra något arbete för att få det att hända.
Men känslomässigt känner jag att de kommer att bli galna för att jag talar och säger nej och för att påpeka att det är en dålig idé att planera en stor händelse utan att ha någon att leda det. Att jag på något sätt misslyckades även om detta inte var av min egen tillverkning. Och skyldig för att jag inte uppfyllde förväntningarna. Jag känner mig också skyldig för att ha skjutit tillbaka det i varvet, och som att de kommer att tro att jag bara är lat. Och jag hatar att jag låter mina känslor sippra igenom i min röst.
Vanligtvis tar saker som stör mig så mycket mig några dagar att känslomässigt komma tillbaka från det.
Hur kommer ni över de irrationella känslorna? Bara berätta för dig själv om och om igen att du inte har fel förrän du börjar tro på det? Hur lång tid tar det?
Senast redigerad av en moderator:
