- Blev medlem
- 5 November 2018
- Meddelanden
- 590
- Mottagna reaktioner
- 615
- Poäng
- 607
Jag tänkte att jag ska försöka börja skriva om min skuldsanering. Främst om hur det går för mig att ställa om till att jag har skuldsanering, men även om hur det går att "bygga upp" mig själv igen.
Som en del av er kanske redan vet har jag haft psykisk ohälsa i stort sett hela mitt vuxna liv. Det är ingen ursäkt, men det förklarar en del av mina sämre val här i livet. Jag har vistats inom slutenvården i några omgångar då mitt mående har varit allt annat än vackert. Går sedan ett antal år på en mottagning som hjälper mig både med samtal och mediciner som bidrar till att jag idag har ett hanterbart liv. Min man finns med mig fortfarande, även om förhållandet stundvis har knakat. Vi har även två barn, som är min stora motivation till att genomföra och klara den här resan.
Mina skulder började jag att släppa i augusti/september 2017. Jag skickade in min ansökan om skuldsanering i mars/april 2018 och bifogade då även läkarintyg för mitt mående och vad för behandling jag går i (samtal och dbt).
Fick inledande skuldsanering augusti 2018. Betalplan skickades ut i oktober 2018. Ett bolag invände mot min sanering då de ansåg att jag ej skulle bli beviljad skuldsanering på grund av att jag ej börjat söka jobb direkt efter att yngsta barnet föddes i juni 2018. Jag fick bemöta detta och efter att det skickats till jurist blev jag beviljad skuldsanering i december 2018.
Min betalplan är på 4 år och sista betalningen på betalplanen ska göras i augusti 2022. Så i dag 10/2 är det "bara" 36 betalningar kvar på det jag ska betala, själva saneringen slutar i augusti 2023
Utöver summan jag betalar per månad ska jag även betala ca 600:-/månad till Csn, eftersom de inte ville pausa årsbeloppet helt under tiden som skuldsaneringen pågår. Vilket även räknades med i den buffert jag har varje månad.
Jag har fortfarande svårt att ta in att jag har fått den här möjligheten att reda ut ekonomin, men det börjar att landa. Eftersom jag är dålig på att hantera pengar har jag slutat med att använda mitt bankkort mer än för att ta ut pengar i automaten. Varje vecka lägger jag en liten "fickpeng" som jag får göra vad jag vill för (läs dricka en kaffe ute).
Istället för att storhandla så veckohandlar vi. För oss är det bättre då vi inte har stor frys och dessutom lättare kan planera utifrån vad som är billigt från vecka till vecka. Jag har även börjat lägga in räkningar som ska betalas i mitten av månaden så att de är redo att dras i tid i slutet av månaden.
Numera har jag endast försäkringar, telefon, csn och beloppet för skuldsaneringen som dras från mitt konto. Resten som blir klar förs över som mat/och hyra till min man som portionerar ut resten. Vilket får mig att stundtals känna att jag råkat missa någon räkning.
När det var som värst bollade jag med ett 20-30-tal betalningar varje månad, så kanske inte så konstigt att det känns "tomt" när det numera endast är de räkningarna som dras.
Sen vet jag att göra mig beroende av min man på det sättet kanske inte är det bästa, men just nu känns det säkrare än att ha de pengarna jag har kvar själv.
Så där ja, wall of text. Hoppas att det blev lite sammanhang i den här påbörjade resan i alla fall
Som en del av er kanske redan vet har jag haft psykisk ohälsa i stort sett hela mitt vuxna liv. Det är ingen ursäkt, men det förklarar en del av mina sämre val här i livet. Jag har vistats inom slutenvården i några omgångar då mitt mående har varit allt annat än vackert. Går sedan ett antal år på en mottagning som hjälper mig både med samtal och mediciner som bidrar till att jag idag har ett hanterbart liv. Min man finns med mig fortfarande, även om förhållandet stundvis har knakat. Vi har även två barn, som är min stora motivation till att genomföra och klara den här resan.
Mina skulder började jag att släppa i augusti/september 2017. Jag skickade in min ansökan om skuldsanering i mars/april 2018 och bifogade då även läkarintyg för mitt mående och vad för behandling jag går i (samtal och dbt).
Fick inledande skuldsanering augusti 2018. Betalplan skickades ut i oktober 2018. Ett bolag invände mot min sanering då de ansåg att jag ej skulle bli beviljad skuldsanering på grund av att jag ej börjat söka jobb direkt efter att yngsta barnet föddes i juni 2018. Jag fick bemöta detta och efter att det skickats till jurist blev jag beviljad skuldsanering i december 2018.
Min betalplan är på 4 år och sista betalningen på betalplanen ska göras i augusti 2022. Så i dag 10/2 är det "bara" 36 betalningar kvar på det jag ska betala, själva saneringen slutar i augusti 2023
Utöver summan jag betalar per månad ska jag även betala ca 600:-/månad till Csn, eftersom de inte ville pausa årsbeloppet helt under tiden som skuldsaneringen pågår. Vilket även räknades med i den buffert jag har varje månad.Jag har fortfarande svårt att ta in att jag har fått den här möjligheten att reda ut ekonomin, men det börjar att landa. Eftersom jag är dålig på att hantera pengar har jag slutat med att använda mitt bankkort mer än för att ta ut pengar i automaten. Varje vecka lägger jag en liten "fickpeng" som jag får göra vad jag vill för (läs dricka en kaffe ute).
Istället för att storhandla så veckohandlar vi. För oss är det bättre då vi inte har stor frys och dessutom lättare kan planera utifrån vad som är billigt från vecka till vecka. Jag har även börjat lägga in räkningar som ska betalas i mitten av månaden så att de är redo att dras i tid i slutet av månaden.
Numera har jag endast försäkringar, telefon, csn och beloppet för skuldsaneringen som dras från mitt konto. Resten som blir klar förs över som mat/och hyra till min man som portionerar ut resten. Vilket får mig att stundtals känna att jag råkat missa någon räkning.
När det var som värst bollade jag med ett 20-30-tal betalningar varje månad, så kanske inte så konstigt att det känns "tomt" när det numera endast är de räkningarna som dras.
Sen vet jag att göra mig beroende av min man på det sättet kanske inte är det bästa, men just nu känns det säkrare än att ha de pengarna jag har kvar själv.
Så där ja, wall of text. Hoppas att det blev lite sammanhang i den här påbörjade resan i alla fall
