- Blev medlem
- 27 April 2022
- Meddelanden
- 16
- Mottagna reaktioner
- 36
- Poäng
- 121
Klockan är 21:50, den 4/10-2022, när jag börjar skriva detta inlägg.
Hur jävla sjuk är inte det svenska bank eller finansiella systemet? Hur kan staten tillåta dessa jävla "banker" och kreditgivare? Ser de inte att de tar knäcken på människor som vi? Det finns människor som har tagit livet av sig pga sina finansiella bekymmer som har uppkommit pga att det är så lätt att ta lån!
Att låna pengar i sverige är som att vrida på en blöt disktrasa, när du vrider på den till en början så trycks det ut väldigt mycket vatten (pengar), och det går alltid att vrida lite till för att få ut lite mer.
Jag är 33 år, har sambo och 3 barn. Bor i ett radhus, nyligen startat enskild firma. Under hela min ungvuxna och vuxna liv har jag bråttats med demoner som har givit mig depressiron och spelmissbruk. Jag började ta lån redan när jag var 20 år, spelade på poker, betting, black jack. You name it. Gick i perioder och pratade med terapeuter men gav inget resultat. Hade en kort period (1 år) som jag var flitig och kämpade och jobbade hårt så att vi kunde köpa vårat radhus, men så fort affären var i hamn, 2018, så började jag mina negativa spiral om igen. Jag började spela. På ca 5 år har jag lånat och spelat bort över 1,6 miljoner kr. Helt stört. Har idag lån på ca 1,2 miljoner, resten är inbakat i radhuset som vi har maxat. För drygt 1 år sen kraschade jag helt. Jag försökte avsluta mitt liv när min familj var bortrest. Jag skickade ett sms till en vän, där jag förklarade allt, men att jag inte vill fortsätta leva längre, jag söp mig full och drog i mig ett 30-tals tabletter av olika slag som vi hade här hemma. Jag minns fortfarande känslan hur jag märkte att jag började bli yr och sakta somna in. Sedan vaknar jag upp i ambulansen och på väg till sjukhuset. Min vän som jag skrev till hade kontaktat polisen och de kom tillsammans med ambulansen till huset. Grannara vart chockade fick jag höra sen, min sambo åkte med första bästa tåg från norrland tillbaka hem. Det slutade med att jag vart tvångsintagen på psyket i 3 veckor. När jag släpptes ut så började jag gå hos en psykolog 2 ggr i veckan. En stor utredningen gjordes gällande mitt psykiska tillstånd och man kom fram till att jag lider av EIPS även kallat borderline. På något märkligt sätt vart det början på en vändning för mig, jag läste på väldigt mycket om denna psykiska sjukdom och många av (inte alla) mina frågor om mig själv besvarades. I allt detta så fanns det en sak som inte hade förändrats, mina skulder. Jag gjorde en skuldsaneringsansökan men fick avslag direkt. Allt var för färskt. Notera att jag i detta läge inte hade släppt något av mina lån till varken kronofogden eller inkassobolag. Jag krigade på. Jobbade oehört mycket. Betalade ca 16-17 tusen varje månad till dessa kreditgivare. Nu innan sommaren gjorde en ny ansökan. Fick en handläggare som beviljade en påbörjan av skuldsanering för mig.... WOW jag vart så glad...... MEN så kom bakslaget, eftersom att jag hade startat en enskild firma (är hantverkare) så skulle mitt fall tas hand om en handläggare som jobbar med skuldsanering för personen med eget företat. Han gav mig avslag med motivation... allt är fortfarande färskt, det finns ingen tydlig brytpunkt, att Inte låta min skulder gå till kfm är inget positivt eftersom att jag då har möjlighet att ta ytterliggare lån. Jag hamnade i ett vägskäI och började fundera hur jag ska gå vidare. Givetvis har jag överklagat deras beslut. Men efter samtal med kfm, jurister mfl så har jag nu valt att släppa allt till kronofogden. Med dagens ränteläge så har mina lånekostnader gått upp med ca 2500 kr. Vilket skulle betyda att jag hade behövt betala ca 18-19K varje månad till enbart dessa kreditgivare. Men en sak tog emot innan jag bestämde mig för att släppa allt, RADHUSET som min sambo och jag äger tillsammans. Men både kfm och jurister säger att det är nästintill omöjligt för kfm att mäta ut min del av huset av följande anledningar, finns inget övervärde, vi har maxbelånat det, min sambo äger halva och vi har 3 barn tillsammans (sociala situation i ju med att vi har barn), dagens ränte läge. Så därför har jag nu valt att släppa ALLT till kfm. Skuldsanering kommer jag att få förr eller senare, det säger till och med kfm. Finns ingen chans att jag kommer kunna betala av mina lån inom en överskådlig framtid. I början, alltså slutet av denna månad, hade jag ångest eftersom att jag skulle släppa allt till kfm men nu känns det så jävla skönt. Jag har inte betalat dessa jävla kreditgivare som tar ockerräntor och utnyttjar människor pga deras ohälsa. Det är första gången på över 10 år jag inte betalar de. Så skönt.
Jag kommer självklart dela med mig om min process närmsta månaderna.... Trevlig kväll.
Hur jävla sjuk är inte det svenska bank eller finansiella systemet? Hur kan staten tillåta dessa jävla "banker" och kreditgivare? Ser de inte att de tar knäcken på människor som vi? Det finns människor som har tagit livet av sig pga sina finansiella bekymmer som har uppkommit pga att det är så lätt att ta lån!
Att låna pengar i sverige är som att vrida på en blöt disktrasa, när du vrider på den till en början så trycks det ut väldigt mycket vatten (pengar), och det går alltid att vrida lite till för att få ut lite mer.
Jag är 33 år, har sambo och 3 barn. Bor i ett radhus, nyligen startat enskild firma. Under hela min ungvuxna och vuxna liv har jag bråttats med demoner som har givit mig depressiron och spelmissbruk. Jag började ta lån redan när jag var 20 år, spelade på poker, betting, black jack. You name it. Gick i perioder och pratade med terapeuter men gav inget resultat. Hade en kort period (1 år) som jag var flitig och kämpade och jobbade hårt så att vi kunde köpa vårat radhus, men så fort affären var i hamn, 2018, så började jag mina negativa spiral om igen. Jag började spela. På ca 5 år har jag lånat och spelat bort över 1,6 miljoner kr. Helt stört. Har idag lån på ca 1,2 miljoner, resten är inbakat i radhuset som vi har maxat. För drygt 1 år sen kraschade jag helt. Jag försökte avsluta mitt liv när min familj var bortrest. Jag skickade ett sms till en vän, där jag förklarade allt, men att jag inte vill fortsätta leva längre, jag söp mig full och drog i mig ett 30-tals tabletter av olika slag som vi hade här hemma. Jag minns fortfarande känslan hur jag märkte att jag började bli yr och sakta somna in. Sedan vaknar jag upp i ambulansen och på väg till sjukhuset. Min vän som jag skrev till hade kontaktat polisen och de kom tillsammans med ambulansen till huset. Grannara vart chockade fick jag höra sen, min sambo åkte med första bästa tåg från norrland tillbaka hem. Det slutade med att jag vart tvångsintagen på psyket i 3 veckor. När jag släpptes ut så började jag gå hos en psykolog 2 ggr i veckan. En stor utredningen gjordes gällande mitt psykiska tillstånd och man kom fram till att jag lider av EIPS även kallat borderline. På något märkligt sätt vart det början på en vändning för mig, jag läste på väldigt mycket om denna psykiska sjukdom och många av (inte alla) mina frågor om mig själv besvarades. I allt detta så fanns det en sak som inte hade förändrats, mina skulder. Jag gjorde en skuldsaneringsansökan men fick avslag direkt. Allt var för färskt. Notera att jag i detta läge inte hade släppt något av mina lån till varken kronofogden eller inkassobolag. Jag krigade på. Jobbade oehört mycket. Betalade ca 16-17 tusen varje månad till dessa kreditgivare. Nu innan sommaren gjorde en ny ansökan. Fick en handläggare som beviljade en påbörjan av skuldsanering för mig.... WOW jag vart så glad...... MEN så kom bakslaget, eftersom att jag hade startat en enskild firma (är hantverkare) så skulle mitt fall tas hand om en handläggare som jobbar med skuldsanering för personen med eget företat. Han gav mig avslag med motivation... allt är fortfarande färskt, det finns ingen tydlig brytpunkt, att Inte låta min skulder gå till kfm är inget positivt eftersom att jag då har möjlighet att ta ytterliggare lån. Jag hamnade i ett vägskäI och började fundera hur jag ska gå vidare. Givetvis har jag överklagat deras beslut. Men efter samtal med kfm, jurister mfl så har jag nu valt att släppa allt till kronofogden. Med dagens ränteläge så har mina lånekostnader gått upp med ca 2500 kr. Vilket skulle betyda att jag hade behövt betala ca 18-19K varje månad till enbart dessa kreditgivare. Men en sak tog emot innan jag bestämde mig för att släppa allt, RADHUSET som min sambo och jag äger tillsammans. Men både kfm och jurister säger att det är nästintill omöjligt för kfm att mäta ut min del av huset av följande anledningar, finns inget övervärde, vi har maxbelånat det, min sambo äger halva och vi har 3 barn tillsammans (sociala situation i ju med att vi har barn), dagens ränte läge. Så därför har jag nu valt att släppa ALLT till kfm. Skuldsanering kommer jag att få förr eller senare, det säger till och med kfm. Finns ingen chans att jag kommer kunna betala av mina lån inom en överskådlig framtid. I början, alltså slutet av denna månad, hade jag ångest eftersom att jag skulle släppa allt till kfm men nu känns det så jävla skönt. Jag har inte betalat dessa jävla kreditgivare som tar ockerräntor och utnyttjar människor pga deras ohälsa. Det är första gången på över 10 år jag inte betalar de. Så skönt.
Jag kommer självklart dela med mig om min process närmsta månaderna.... Trevlig kväll.