Peptalk 2018

[Mona77]

Jag som många här lån och avbetalningsplanersom aldrig verkar ta slut. Hur peppar ni er att orka psykologiskt att nästan hela lönen går till detta? Jag har givetvis själv försatt mig i denna sits, med företagens hutlösa räntor som straff.
Men vissa månader vill jag bara gråta och ge upp, har ju på ett sätt förstört mitt liv. Hur peppar ni er själva? Har ni bra tips?

 

[tröttmössa]

Nja inga bra tips precis men jag har en förmåga att stänga av Det är min livlina ibland när jag är på jobbet så måste jag focusera på det
Klart att man tänker mer hemma men jag biter ihop och åter igen biter ihop så tyvärr inga radikalt bra tips
Men försöker tänka positivt skulden minskar om än långsamt

 

[pala87]

En till som har enorma skulder! Jag lyckas minska skulderna varje månad och sparar en viss summa men det känns verkligen deppigt att ha detta på sig. Kan inte köpa unna mig eller ens känna glädje av pengar. Man känner sig instängd som en fånge som att man inte är fri!

Kommer ta flera flera år att bli av med skulderna men för varje månad/år kommer det se bättre ut och det är väl ändå så vi får tänka!

Om ni har möjligheten så säg upp allt onödigt. Använd betalningsfria månader/amorteringsfria månader och betala lägsta lånet. Bara det amorteras 1000 kr så går det ner i alla fall. Men stressen är jobbig, blir man sjukskriven eller förlorar jobbet så är allt kört! Jag vill t.om chansa och göra annat men jag kan inte det på grund av lån så man är helt låst.

 

[Trias]

Har på senare tid drabbats av otroligt mörka tankar. Har tidigare kunnat koppla bort dessa. Men det är inte möjligt längre.

Att leva utan att belönas för slitet man ändå lägger ner, det är otroligt jobbigt!

Flera år av stress har satt sina spår.

Jag är dock otroligt glad över hur vi hjälper varandra på det här forumet. Fortsätt så!

 

[pala87]

Du menar att jobba och gå så många timmar på jobbet utan att lönen syns när allt är betalt?

 

[Loppan]

Jag som många här lån och avbetalningsplanersom aldrig verkar ta slut. Hur peppar ni er att orka psykologiskt att nästan hela lönen går till detta? Jag har givetvis själv försatt mig i denna sits, med företagens hutlösa räntor som straff.
Men vissa månader vill jag bara gråta och ge upp, har ju på ett sätt förstört mitt liv. Hur peppar ni er själva? Har ni bra tips?

Min mångåriga stress och ångest, stor känsla av värdelöshet släppte till stor del när jag släppte allt till Kronokalle. Med löneutmätning kunde jag planera min ekonomi på ett vettigt sätt och tom mat på bordet. Slapp ägna hälften av månadens kvällar till att räkna, pussla, ta nya lån, betala lån osv. Säger inte att det är det bästa för alla, men är man på bristningsgränsen psykiskt så kan det nog i många fall vara en ”räddning”, och man kan koppla tankarna på lite annat, roligare. Sökte skuldsanering i april, fick inledande för 2 månader sen. Väntar spänt på beslut. Blir jag nekad, vet jag dock inte hur jag reagerar.

 

[Mona77]

Har på senare tid drabbats av otroligt mörka tankar. Har tidigare kunnat koppla bort dessa. Men det är inte möjligt längre.

Att leva utan att belönas för slitet man ändå lägger ner, det är otroligt jobbigt!

Flera år av stress har satt sina spår.

Jag är dock otroligt glad över hur vi hjälper varandra på det här forumet. Fortsätt så!

Det är tyvärr exakt där jag befinner mig vissa dagar. Sliter som ett djur på jobbet och med att spara ner på absolut allt.

 

[Mona77]

Min mångåriga stress och ångest, stor känsla av värdelöshet släppte till stor del när jag släppte allt till Kronokalle. Med löneutmätning kunde jag planera min ekonomi på ett vettigt sätt och tom mat på bordet. Slapp ägna hälften av månadens kvällar till att räkna, pussla, ta nya lån, betala lån osv. Säger inte att det är det bästa för alla, men är man på bristningsgränsen psykiskt så kan det nog i många fall vara en ”räddning”, och man kan koppla tankarna på lite annat, roligare. Sökte skuldsanering i april, fick inledande för 2 månader sen. Väntar spänt på beslut. Blir jag nekad, vet jag dock inte hur jag reagerar.

Väldigt glad att det löste sig för dig!
Jag går runt varje månad utan att ta nya lån, pussla osv men det sliter psykiskt att inte se resultat. Det tror jag människan behöver för att orka kämpa vidare.

 

[Loppan]

Väldigt glad att det löste sig för dig!
Jag går runt varje månad utan att ta nya lån, pussla osv men det sliter psykiskt att inte se resultat. Det tror jag människan behöver för att orka kämpa vidare.

Det är bra i alla fall, att du inte tar nya lån Det är svårt att peppa sig själv när man inte ser att skulderna krymper. Har du försökt att få ner räntorna, få lägre månadsbelopp osv så du kan beta av små lån vartefter? Jag kämpade i många år innan allt sprack och jag inte orkade mer, vet hur svårt det är att hitta ork och livsglädje. Jag försökte ändock tänka att det faktiskt finns saker jag är bra på ( tex klarar jag ett medelsvårt dressyrprogram galant (hur många kan det liksom?) och jag är en hejare på att tapetsera Tillexempel. ”Bara” ekonomin jag inte var så duktig på. Vet inte vad jag ska skriva, men jag hejar på dig och skickar lite styrka och ork via cyberrymden

 

[Loppan]

Kan du hitta ett extrajobb /svartjobb så du får in ett par tusen där/månad?