- Blev medlem
- 19 Mars 2015
- Meddelanden
- 60
- Mottagna reaktioner
- 33
- Poäng
- 137
Hej. tänkte skriva av mig lite.
Är en kille på 30år, har hållit på att spela (poker först sen odds) sen jag var 16år.
Tog mitt första lån när jag var 22, meningen var att det lånet skulle vara så man hade en buffert men de blev inte riktigt så.
Så efter ca 10år av tyngre spelande har skulderna kommit upp till ca 700 000kr, hur fan kan man låta de gå långt.
I november förra året nådde jag botten, allt gick åt helvete. Tog varje lån jag kunde få ihopp om att lyckas vinna på bettingen så jag kunde betala av. Men de sket sig och de var då man var tvungen att ta sig i kragen och börja agera. Man insåg att man inte kommer bli miljonär av bettingen. Man erkände allt för frun, som självklart blev besviken. Hon visste jag hade problem men inte att problemen var så stora. Men hon kämpar vidare med mig och det är jag henne evigt tacksam för.
Jag tog kontakt med stans skuldrådgivare och och vi gick igenom lite, och hennes råd var att släppa allt till kronofodgen, vilket jag ville att hon skulle säga. Jag orkade inte mer med allt pusslande och omlånande hela tiden.
Började även gå till en person och prata om mitt missbruk. Det var väldigt skönt och man fick en hel annan syn på hur det hela gått till.
Det var jobbigt när alla inkasso brev och brev från kronofogden börja trilla in. Dem tar ju aldrig slut. Nu 5-6 månader senare börjar de bli allt färre men dem kommer fortfarande. Alla har inte hunnit gå till kronofogden än.
Hade väl lån hos ca 20 aktörer när jag bestämde mig för att slänga in handduken. Det var inga roliga räntor, varje månad blev att man betalade in ett lån för att kunna ta om de så man kunde betala en annan räkning. Skulderna sjönk aldrig.
De tog 3månader innan utmätningen tog vid, så 3 månadslöner fick man behålla och lyckades spara ungefär 20000 av dem, vilket känns skönt idag.
Kronofogden låter mig behålla de minsta möjliga, 7400kr, och dem kommer och ta högst 10500kr per månad ifall.
Jag får ut mellan 17-22 000 månad, beroende lite om det finns möjlighet att jobba extra.
När alla räkningar är betalda och matpengar undanlagda har jag ungefär 1500kr att leva för, vilket ändå känns helt okej. Har varken haft mer eller mindre de senaste åren.
Det värsta var när jag och min skuldrådgivare räknade om ev. skuldsanering, så kom vi fram till att min skuld skulle kanske minska med 20-3000kr per år ifall kronofogden drar 10000kr per månad. så av 120 000kr dem drar så skulle min skuld minsta med 20 000kr, de var ett slag i ansiktet.
Det var nog det tuffaste under resan hittills att inse hur lite skulden kommer minska tack vare alla räntor.
Men det positiva som hon sa var att chansen blir större för en skuldsanering.
Så till sommaren ska vi skicka in den, men tyvärr har jag ingen bra feeling. Man har ju läst en del om personer med samma missbruk, eller som haft drog och alkohol missbruk att det vara tuffare, men det är väl bara att hoppas.
Det gäller att ta en dag i taget och verkligen tänka efter innan man handlar. Det är en jävla situation man satt sig i, men på något sätt ska den väl lösas.
Är en kille på 30år, har hållit på att spela (poker först sen odds) sen jag var 16år.
Tog mitt första lån när jag var 22, meningen var att det lånet skulle vara så man hade en buffert men de blev inte riktigt så.
Så efter ca 10år av tyngre spelande har skulderna kommit upp till ca 700 000kr, hur fan kan man låta de gå långt.
I november förra året nådde jag botten, allt gick åt helvete. Tog varje lån jag kunde få ihopp om att lyckas vinna på bettingen så jag kunde betala av. Men de sket sig och de var då man var tvungen att ta sig i kragen och börja agera. Man insåg att man inte kommer bli miljonär av bettingen. Man erkände allt för frun, som självklart blev besviken. Hon visste jag hade problem men inte att problemen var så stora. Men hon kämpar vidare med mig och det är jag henne evigt tacksam för.
Jag tog kontakt med stans skuldrådgivare och och vi gick igenom lite, och hennes råd var att släppa allt till kronofodgen, vilket jag ville att hon skulle säga. Jag orkade inte mer med allt pusslande och omlånande hela tiden.
Började även gå till en person och prata om mitt missbruk. Det var väldigt skönt och man fick en hel annan syn på hur det hela gått till.
Det var jobbigt när alla inkasso brev och brev från kronofogden börja trilla in. Dem tar ju aldrig slut. Nu 5-6 månader senare börjar de bli allt färre men dem kommer fortfarande. Alla har inte hunnit gå till kronofogden än.
Hade väl lån hos ca 20 aktörer när jag bestämde mig för att slänga in handduken. Det var inga roliga räntor, varje månad blev att man betalade in ett lån för att kunna ta om de så man kunde betala en annan räkning. Skulderna sjönk aldrig.
De tog 3månader innan utmätningen tog vid, så 3 månadslöner fick man behålla och lyckades spara ungefär 20000 av dem, vilket känns skönt idag.
Kronofogden låter mig behålla de minsta möjliga, 7400kr, och dem kommer och ta högst 10500kr per månad ifall.
Jag får ut mellan 17-22 000 månad, beroende lite om det finns möjlighet att jobba extra.
När alla räkningar är betalda och matpengar undanlagda har jag ungefär 1500kr att leva för, vilket ändå känns helt okej. Har varken haft mer eller mindre de senaste åren.
Det värsta var när jag och min skuldrådgivare räknade om ev. skuldsanering, så kom vi fram till att min skuld skulle kanske minska med 20-3000kr per år ifall kronofogden drar 10000kr per månad. så av 120 000kr dem drar så skulle min skuld minsta med 20 000kr, de var ett slag i ansiktet.
Det var nog det tuffaste under resan hittills att inse hur lite skulden kommer minska tack vare alla räntor.
Men det positiva som hon sa var att chansen blir större för en skuldsanering.
Så till sommaren ska vi skicka in den, men tyvärr har jag ingen bra feeling. Man har ju läst en del om personer med samma missbruk, eller som haft drog och alkohol missbruk att det vara tuffare, men det är väl bara att hoppas.
Det gäller att ta en dag i taget och verkligen tänka efter innan man handlar. Det är en jävla situation man satt sig i, men på något sätt ska den väl lösas.