- Blev medlem
- 30 Januari 2013
- Meddelanden
- 3 087
- Mottagna reaktioner
- 2 455
- Poäng
- 1 557
Måste bara få kräka ur mej min frustration över svensk kreditgivning som helt styrs via uppgifter från UC, även fast kreditgivarna utger sej för att "titta på din framtida återbetalningsförmåga". Mina ekonomiska problem började för 20 år sedan i samband med en skilsmässa. Jag har trott i min enfald att jag genom att jobba hårt och få en allt bättre inkomst, så skulle jag få bättre lån och betala mindre ränta och amortera mer, så att jag skulle kunna bli av med mina "dåliga" lån, men icke. Det blir som en snöboll bara värre och värre, den allt högre inkomsten "äts" upp av lånekarusellen, mestadels räntor.
Jag har i flera år undrat varför mitt kreditbetyg har varit "svag" (lägsta nivån, man får bara SMS-lån), trots att jag inte har många förfrågningar, allt högre inkomst, blancolånen minskar, har aldrig haft någon betalningsanmärkning. Nu vet jag varför; jag har för stort underskott av kapital, det väger tyngst av allt... att jag har ett fast arbete och nästan tjänar 900 tkr om året, räknas inte in. Om jag fick ett vettigt samlingslån med "normal" ränta så skulle jag kunna betala av alltsammans på 3 år och bli skuldfri, men istället är jag på väg att hamna hos KFM. Hela systemet med UC motverkar sitt syfte, d v s att de flesta människor skulle göra rätt för sej bara de hade möjligheten. Hela systemet är moment 22... skuldsatta blir ännu mer skuldsatta.
Nu inser jag ju att jag tillhör de mer priviligerade i sammanhanget, om jag bara orkar att jobba på (det tär på psyket att oroa sej varje månad med alla räkningarna) och fortsätta tjäna pengar så ska jag nog ta mej ur det här till slut, men prislappen är kostsam.
Sänder en tanke till alla er som sitter i samma situation, fast med sämre förutsättningar, att ni bara står ut!
Jag har i flera år undrat varför mitt kreditbetyg har varit "svag" (lägsta nivån, man får bara SMS-lån), trots att jag inte har många förfrågningar, allt högre inkomst, blancolånen minskar, har aldrig haft någon betalningsanmärkning. Nu vet jag varför; jag har för stort underskott av kapital, det väger tyngst av allt... att jag har ett fast arbete och nästan tjänar 900 tkr om året, räknas inte in. Om jag fick ett vettigt samlingslån med "normal" ränta så skulle jag kunna betala av alltsammans på 3 år och bli skuldfri, men istället är jag på väg att hamna hos KFM. Hela systemet med UC motverkar sitt syfte, d v s att de flesta människor skulle göra rätt för sej bara de hade möjligheten. Hela systemet är moment 22... skuldsatta blir ännu mer skuldsatta.
Nu inser jag ju att jag tillhör de mer priviligerade i sammanhanget, om jag bara orkar att jobba på (det tär på psyket att oroa sej varje månad med alla räkningarna) och fortsätta tjäna pengar så ska jag nog ta mej ur det här till slut, men prislappen är kostsam.
Sänder en tanke till alla er som sitter i samma situation, fast med sämre förutsättningar, att ni bara står ut!