Vågar jag släppa allt? Skuldsanering? Utmätning?

[Bläppe]

Var ska jag börja
Jag är 32 år
När jag var 19 år tog jag mitt första lån
När jag var 21 hade jag lån på ca 200000 (billån samt blancolån)
Jag gifte mig och sålde min bil och för dom pengarna betalade vi min dåvarande makes mc-lån.
Tog nytt blancolån för att lösa krediter och så har det rullat på. Vi skilde oss efter flera år av psykisk misshandel och jag fick med mig 30 000 kr att starta upp mitt liv med, då mammaledig med min andra dotter.
Där hamnade jag efter i ekonomin (2011) och sen har det fortsatt.
Jag träffade då min nuvarande man och vi har under åren lyckats hålla oss över ytan, han har tjänat väldigt bra i perioder vilket också gjort att vi gjort av med Mer pengar än vi kunnat.
I november blev han uppsagd och separerade i dec pga att vi mådde väldigt dåligt och hade gjort under ett Par år. Vi har båda dragit på oss skulder och har var för sig ca 800- 900 000. För två månader sen bestämde vi att vi vill fortsätta tillsammans, men att denna Situation inte
Längre är hållbar. Han fick nytt jobb i januari men tjänar ca 10 000 mindre i månaden. Han har inte ens råd att bo i egen lägenhet utan bor hos sina föräldrar med sin son varannan vecka. Jag bor i en lägenhet med mina två döttrar och räkningarna går ihop OM jag får in minst tre extrapass varje månad (jobbar dygnspass), men får ändå knipa från kreditkortet som nu ligger -23000 kr. Ja jobbar varannat dygn när barnen är hos sin pappa varannan vecka, alltid.
För två månader sen fick jag ett lån på 200 000 för att lösa alla smålån och krediter jag hade, plus ett lån till privatperson.
Jag har även börjat gå hos psykolog pga mitt mående och ska börja kbt pga att jag när jag mår dåligt i perioder spenderar pengar jag inte har.
Min lön är ca 20 000 efter skatt (om jag inte jobbar extra) och jag har räkningar på ca 19 000 varje månad.
Jag är så väl medveten om att jag har satt mig i denna sitsen och är så fruktansvärt frustrerad o arg över att ha gjort såhär inte bara mot mig själc men också mot mina två barn.
Nu har jag kommit till en punkt när jag inte orkar mer. Jag sover inte, jag har ångest, en klump i magen konstant.
Därför har jag tagit beslutet att släppa allt till kmf. Jag skäms samtidigt som jag läst här inne om lättnaden många känt efter att ha tagit beslutet.
Min man är medlåntagare på två av mina lån och jag är medlåntagare på två av hans. Hur påverkas detta?
Jag har pratat lite med honom om att han också borde släppa allt, med tanke på att han inte har en krona över när han betalt allt och ändå bor hemma.
Hur stor chans har man att få skuldsanering? Jag är så otroligt rädd över att släppa allt men känner att jag inte har så mycket att välja på längre

 

[Malaja74]

Hej! Jag sitter i samma sits som du! Funderar också på att släppa allt! Den här ständiga ångesten som gör så man varken kan sova eller äta Har släppt några krediter till inkasso för att få bättre avbetalningsplaner, men vissa bolag som tex Gothia gör ju allt för att motarbeta en genom att sätta upp orimliga avbetalningsplaner!! Går upp och jobbar heltid nästa månad vilket gör att jag får in ca 4000 kr mer varje månad from nästa månad! Men tror inte jag kommer att fixa ekonomin iallafall Är en jädra sits man har satt sig i ! Jag har en man som har bra ekonomi och som vet om att jag har skulder! Men vill inte belasta honom!

 

[Bläppe]

Hej och tack för ditt svar!
För bara en vecka sen kände jag att allt e kört. Jag kommer aldrig kunna leva ett skuldfritt liv.
Men så började jag läsa här
Och kontaktade kommunens skuldrådgivare som jag ska träffa nästa vecka. Känns fortfarande inte bra, men ändå bättre då jag tagit ett steg i rätt riktning att försöka lösa detta.
Så som jag förstått det på många så är det det bästa dom gjort, att släppa allt.
Har EU varit i kontakt med någon?

 

[Malaja74]

Hej igen Har inte varit i kontakt med nån än utan läst massa här och på nätet! Känns just nu som man aldrig har pengar över och räkningarna bara duggar in Så värre kan det ju inte bli! Ska betala av lite småskulder denna månaden men kommer släppa det mesta nu! Ska prata med min man nu i veckan och berätta om hur stor skuld jag har! Som sagt han vet att jag har skulder men inte hur mycket Han har nog blundat för det han också!

 

[Bläppe]

Väldigt modigt av dig att prata med din man, och helt rätt! Jag ska som sagt träffa skuldrådgivare nästa vecka så får vi se vad han säger. Har hört att han ska vara väldigt bra, så bara att hålla tummarna.

 

[Lasseman]

Vem som är medlåntagare spelar ingen roll.. ni är bägge låntagare. Betalas inte lånet så sägs lånet upp.

 

[Bläppe]

Lasseman jag har följt dina utförliga svar här i forumet!
Det bästa vore kanske om båda släpper allt? Annars står vi ändå båda med utgifter som medlåntagare som vi inte kommer kunna betala?

 

[Lasseman]

Lasseman jag har följt dina utförliga svar här i forumet!
Det bästa vore kanske om båda släpper allt? Annars står vi ändå båda med utgifter som medlåntagare som vi inte kommer kunna betala?

Kan vara bra idé.. det stämmer att den som inte släpper måste betala alla gemensamma lån, annars blir dom släppta också och vips sitter bägge med löneutmätningar

 

[Bläppe]

Nu har jag räknat ihop allt jag har i krediter o lån och det landar på 605 000 kr PLUS summan som jag är medlåntagare på, är på minst 200 000. Ska träffa skuldrådgivare nästa vecka. Någon som har erfarenheter av skuldrådgivare?

 

[Endre]

Nu har jag räknat ihop allt jag har i krediter o lån och det landar på 605 000 kr PLUS summan som jag är medlåntagare på, är på minst 200 000. Ska träffa skuldrådgivare nästa vecka. Någon som har erfarenheter av skuldrådgivare?

I mitt fall har kommunens budget och skuldrådgivare varit en faktabank och klippa som fått mig att förstå att livet faktiskt fortfarande är värt att leva och att solen går upp i morgon med, osv.. Det klår dock inte informationen som vissa härinne bidrar med (du vet vem du är, Tack!) men är nästintill likvärdig. Tror att min kommunale rådgivare är relativt rutinerad också.
Det främsta argumentet, för mig, att ta kontakt är det personliga mötet som sker. Det är enklare, för mig, att få tala öga mot öga och kunna tillgodogöra mig informationen som är rätt omfattande dessutom
Jag har fått intryck i flera trådar här att rådgivarna är bra att ha att göra med, oavsett var man bor, och en bra förberedelse inför framtiden. Så mitt bestämda råd är att gå på det bokade mötet! Du kommer inte att bli dömd, hånad, känslomässigt skuldbelagd eller känna obehag, snarare kommer du gå därifrån bättre till mods än innan.
Jag är övertygad att du även kommer få svart på vitt att det som skrivs i många trådar här stämmer till fullo och därmed bidrar till en sorts vidimering om hur det går till och vad som händer/kan hända under tiden processen är igång. Det är viktigt, tycker jag, att få så god information som möjligt innan och under processen mot inlämnande om skuldsanering och att följa de råd/direktiv som anges inom ramen för ansökan och senare ev. sanering. Följ dem bara och chansa inte på att undanhålla någonting är mitt råd. En mycket viktig detalj i kommunikationen mellan dig och senare myndigheten är din följsamhet, ärlighet och trovärdighet för att få komma in i programmet och få ta del av ekonomisk rehabilitering.
Så kör på bara Bläppe! Skriv gärna ned några frågor på en lapp och ta med för säkerhetsskull så du inte glömmer något. Å andra sidan kan du alltid återkomma till rådgivaren om du får fler frågor på vägen.
Och glöm inte bort att du är lika mycket människa som någon annan! Krök inte nacken för att det mer eller mindre är tabu att tala om sin ekonomiska sits i negativa ordalag och därmed känslomässigt laddat.