• Delta i vår namninsamling mot att fasa ut ränteavdraget på lån utan säkerhet: Skriv under här.

Lånforum.se rekommenderar

1. Lendo - Forumets favorit
2. Zmarta - Ett bra alternativ
3. Sambla - Jämförelsetjänst
4. Klaralån - Lån utan UC
5. Brixo Privatlån (ny) - Ingen UC
6. Banky - Lån utan UC
7. Merax - Nu med Swish, ingen UC
8. Nstart - Nystartslån
9. Brixo - Lån utan UC
10. Binly - Lån utan UC

Vill bara dela med mig

Huxfluxx

Viktig medlem
Poäng: 92
Blev medlem
13 Februari 2015
Meddelanden
80
Mottagna reaktioner
28
Poäng
92
Jag har betydligt mindre lånekostnader nu än vad jag hade för 1-2 år sen, men är fortfarande extremt högt och det äter mig innefrån och ut, har inga betalningsanmärkningar, men har jobbade "heltid" samtidigt jag gick i skolan heltid i två år, tog alla jobb jag blev erbjuden, jobbade helger, kvällar meckade/reperade bilen för massa pengar hela tiden för att kunna ta mig till skolan och jobbet allt för att inte missa en enda räkning. Allt blev en ond cirkel som mer eller mindre "dödade mig" den lilla fritiden jag väl fick hade jag panik över alla lån man tagit, under framförallt sista 1,5 åren av skolan så började jag spela allt mer casino, i hopp om att lösa det, ha lite tur. Det gick bra till en början jag fick mer pengar över, men sen fortsatte det gå ut för.

Allt började för ungefär 4 år sen. Jag hade träffat en helt underbar kvinna. (vi kallar henne för Hanna) Den enda människa som fått mig att känna ren och skär lycka, hon tog mig med storm. Så jag slutade med drogerna mitt casinospelande, och alkoholen. Inga problem att sluta med drogerna eller alkoholen, Tog droger mer eller mindre dagligen i över 1 års tid, drack inte alkohol allt för ofta kanske 1-2 gånger i månaden. Casino spelandet var svårare men höll det under "kontroll" och allt var bra tills jag helt enkelt tog några dåliga beslut, tog lån ett litet mindre lån hos vivus tror jag skiten hette "låna 6000kr räntefritt" Jag var arbetslös för tillfället, men skulle börja jobba på måndag igen, så tänkte att jag skulle betala tillbaka vivus månaden efter. Jag Ville så gärna överasska Hanna göra något för henne, visa att jag verkligen bryr mig, aldrig känt mig så lycklig. Vaknade rätt tidigt på morgonen kollade på bankappen, såg att pengarna hade kommit in på kontot, satte på kaffe startade datorn och tänkte att jag testar lyckan på casinoslots "bara 300" förlora allt snabbt som fan, "sista 300kr sen får det vara nog" förlora pengarna snabbt satte snabbt in 600kr och så var det igång igen, känner någonstans i bakhuvudet att jag måste sluta spela, vill sluta spela, men det är som om något "sliter tag i mig" och slänger ut mig från min egna kropp, gör mig till en åskådare, jag får stå och titta på mig själv och kan inget göra, säger sluta men orden dämpas ned.

Detta har hänt förut när jag vann en väldigt stor summa pengar, tillräcklig vinst för att köpa en lägenhet kontant på nästan 600k slutar med att jag vaknar i min säng denna gång panikslagen tror att jag spelat bort vinsten. Loggar in på sidan kollar saldo 0kr, går genom historiken och börjar minnas, känslan, hur jag ser mig själv och kan inget göra. Tankarna går som spridda skurar, självmordstankarna kommer, tänker hur jag ska göra det osv.


Förlåt tillbaka till vivuslånet, sitter och kollar på mig själv som en åskådare och får ett sms, och ser att det är Hanna, kvinnan som gör mig glad, lycklig och stark som skrivit. Kommer ur min "trans" helt ärligt så otroligt svårt att beskriva det som händer i sinnet samt känslomässigt, hur man försvinner som sig själv och blir någon annan medans den riktiga blir utelåst och kan bara titta när det sker. Hade tyvärr spelat bort rätt mycket av lånet när smset kom men var tacksam att allt inte gick förlorat, hade kvar tillräckligt för att vi skulle kunna göra något roligt. Så vi åkte iväg gick på bio skrattade och allt var så bra, månader gick och vi fortsatte träffas allt var perfekt. Sen en dag så svarade jag på en sak angående droger, det var någon eller något påstående att man blir kroppsligt beroende av amfetamin eller av alla centralstimulerande medel, då svarade jag nej det stämmer inte riktigt utan att det är det psykiska beroende, suget efter drogen som som är det största beroendet.
Varpå Hanna nu undrade hur jag visste att det var så, förklarade som det var att jag tagit väldigt mycket centralstimulanter innan vi träffades inget jag är stolt över men inget som jag kan ändra på nu. Hon blev vansinning och kallade mig lögnare för jag inte sagt att jag haft ett missbruk. Vi sågs inte på ett litet tag och jag kände mig som en stor misslyckad idiot. Spelade en del casinospel under tiden vann lite då och då strax över 8000kr dock inga konstiga försvinnades från min kropp under tiden. Så betalade tillbaka Vivus 6000kr i god tid. Samtidigt jag hade pengar kvar, satte in 500kr vann små summor hela tiden slutade med en vinst på 28000kr tog ut 28K men sparade 500hundringen jag började med för senare spel. Hanna hörde av sig till mig frågade om vi kunde prata, hade väl gått en vecka utan att vi setts, hämtade upp Hanna hemma hos henne. Vi åkte runt i min bil, var lite kylig stämning mellan oss. Men tillslut så stannade jag bilen och sa
"förlåt för att jag inte sagt sanningen från början angående mitt missbruk, men var något som inte fanns i mina tankar när jag träffat dig" Vilket var sant, glömde bort det mesta med Hanna runt mig, hon frågade en heldel om mig jag sa sanningen, nästan hela sanningen i alla fall, berättade att jag spelat bort en väldigt stor summa pengar och mår skit över det och jag fortsatt spela lite men inte alls i samma utsträckning.
 
Senast ändrad:
  • Nystartslån
  • Lån utan UC

Huxfluxx

Viktig medlem
Poäng: 92
Blev medlem
13 Februari 2015
Meddelanden
80
Mottagna reaktioner
28
Poäng
92
(Ett starkt minne jag har från vårat samtal, är att jag i mitt huvud belönar mig själv för att varit duktigt, har ju tagit ut 28000kr, är ärlig om allt, eller ja nästan allt att jag var drogmissbrukare att jag gjort bort mig när jag spelat såg inte vinsten som riktiga pengar bla bla bla skitsnack och en lögn. Men det jag visste innerst inne är att jag inte var ärlig om mitt missbruk, det var spelandet som var det verkliga missbruket. Det som jag skrattade bort för jag visste att jag skulle annars få sluta med det också det får inte hända förens jag vunnit storvinsten igen tänkte jag)
Vi har nu träffats ett år jag älskar henne mer än allt annat, men spelandet och smygspeladet, lånen jag börjat ta för att betala tillbaka gamla lån, reperationer på bil, bensinkostnaderna allt för att inte få anmärkningar börjar ta ut sin rätt.

Börjar bli lite disträ och känna mig lite vissen och känner mig vidrig som människa mot Hanna, för jag inte säger sanningen.
Sanningen att jag spelar bort alla pengar samt lånar för att hon ska tro att det går bra att vi har råd att åka iväg och spendera pengar genom att åka bil och hitta på något hela tiden så fort jag är ledig. Men det var långt ifrån slut, det går ett år till jag jobbar ännu mer och går i skolan meckar med min gamla skrothög till bil som jag behöver för att ta mig till skolan och jobbet (går ingen buss i närheten eller i bra tider för att hinna) Lånar mer för att vi ska ha råd att göra något på den lilla tid jag har över på dygnet, spelar bort mängder med pengar utan vinster, de små vinster som blir tas sällan ut, lånar för att betala räkningar och för att spela så klart. Nu har vi ihop lite över 2,5 år, jag har räkningar på över 20000kr varje månad är deprimerad, mår dåligt varje dag men försöker hålla skenet uppe, får allt oftare smärtor i bröstet som strålar ut ofta i vänster arm av någon anledning samt att smärtan håller i sig allt oftare varje gång, yrsel var och varannan dag, svimningskänsla/karusellsnurrighet som jag kräks många gånger av, orkeslös, panik varje natt där jag vaknar och svetten bara sprutar och mardrömmar om ormar är vanligt att dom försöker döda mig, Drömmar om slagsmål eller att någon försöker döda mig, är underlägsen ensam mot 4-5 ormar eller människor, slår nästan alltid ihjäl dom eller ger dom en smäll sen vaknar jag, men blir aldrig träffad eller huggen. Alltid väldigt verklighetstrogna drömmar, kommer ihåg nästan allt varje gång, sjukt jobbigt och utmattande.

Vet att ja måste sluta spela och säga sannigen, gör försök i att förklara allt, men hur ska jag förklara att jag ljugit så länge, jag sa började förklara att jag har tagit lån för att finansiera bensinen och reperationerna till bilen (vilket inte var helt och hållet en lögn) gick åt förbaskat mycket pengar till bil och bensin, men inte där problemet låg. sa inget mer och hon sa att jag skulle vara ärlig direkt utan att hålla på dumma mig. Jag fick ordning på min situation, eller fick det bättre samla många av mina sms lån och skit som jag förlängt och delbetalat och kreditkort som nästan var maxade varje månad och togs ut varje direkt efter jag betalat in räkningarna. Sänkte mina kostnader med 6000kr så nu var jag nere på endast 17000kr i räkningar. Fortsatte jobba samtidigt som jag gick i skolan, var mer deppig och slut som människa än någonsin, åkte till akuten för smärtor i magen och började bajsa blod, sömnproblem, sover knappt någonting, håller tyst om alla smärtor för alla, förutom sjukhuset och 1177, Slutade skolan jobbar heltid tar mig upp och blir befordad får mer ansvar och mer lön, perfekt tänkte jag. Snart löser jag allt med samlingslån. Hanna börjar bli frånvarande, mer deprimerad. Vi slutar ha sex för jag orkar knappt, vi hittar inte på något längre, jag har inte råd men kan inte förklara för jag är så svag och feg som människa. Hon har länge sagt att jag ska gå och prata med någon om jag inte kunde prata med henne, hon vill lösa det här, hon älskar mig och ser att jag är deprimerad. Men vågar inte, har blivit känslomässigt "kall" kunde inte gråta fast djur och människor dog. Helt likgiltig varje vaken timme på dygnet. Enda tills natten kom och jag väl somnade så bröt paniken och känslorna ut. Men så fort jag vakna så blev jag kall igen.

Nu kommer vi till nutid, pga mitt beteende och hur jag drog ned Hanna tillsammans med mig, så vi har gått skilda vägar. Jag har bytt jobb som jag tjänar mindre på vilket gör det svårare att överleva men trivs bättre, bor ensam och hatar mer eller mindre mig själv för allt som jag gjort. Saknar Hanna så otroligt mycket varje dag gråter väldigt ofta för hon erbjöd hjälp många gånger under alla år försökte med så många olika saker som nu i efterhand gör att jag verkligen förstår hur jag skadade henne och mig själv känslomässigt.
Har gått och pratat med en pyskolog var där tre gånger, jag ringde till sjukhuset och sa att jag behöver hjälp och att jag tänker på självmord varje dag och hur jag ska gå tillväga, sa att jag kommer nog inte göra det men ber verkligen om hjälp för orkar snart inte mer. Hon tanten skrev ned vad jag sa, men pyskologen sa att jag mår bra och vi inte behöver träffas mer. Men mår inte bra, mår uselt men kämpar på så länge det går. Försöker ta en dag i taget, hitta en lösning på mitt problem. Har börjat prata mer och mer om mina skulder och spelberoendet jag har med vänner. Lite därför jag skriver detta inlägg, försöker sluta vara så feg och börja ta tag i mina problem och inte skjuta upp dom längre.
Förlåt för mitt slarviga inlägg, har inte redigerat detta utan bara skrivit rakt upp och ned. Ber om ursäkt för stavfel och om det är svårt att hänga med/läsa inlägget. Kände att jag var tvungen att få ned en del av mig och vad spelproblem kan förstöra livet och psyket på en människa.

Ber om ursäkt för mycket text.
 

Lampa

Kunnig medlem
Poäng: 327
Blev medlem
11 Februari 2016
Meddelanden
101
Mottagna reaktioner
169
Poäng
327
Tack så mycket för din ärliga och starka berättelse.

Livet är hårt. Ibland är är det nästan outhärdligt. Men jag tror att det alltid kan vända och bli bättre - oavsett vilket fruktansvärt mörker man än befinner sig i just för tillfället.

Livets problem kommer i många former. Osavsett orsakerna bakom det som har bidragit till att vi har hamnat i låneträsket, så kan nog många av oss här på Lånforum relatera till din ångest och situation. Och eftersom detta är något vi har gemensamt så dömer vi ingen.

Utan egen erfarenhet av droger eller professionellt samtalsstöd i någon form, så tror jag ändå att missbrukspersonligheter av alla sorter behöver hjälp och stöd på många olika sätt. Jag tror att det är väldigt klokt att du har börjat berätta om dina skulder och ditt spelberoende för vänner, och jag tycker det är jättestarkt av dig att du redan har någon form av kontakt med psykiatrin.

Att vara deprimerad är ett hälsotillstånd som måste tas på större allvar, och tabun kring att prata om det måste försöka brytas - på samma sätt som att det är tabubelagt att prata privatekonomi. Antalet som tar livet av sig på grund av depression, är större än antalet som omkommer i trafikolyckor årligen. Men att prata om en dödlig trafikolycka är lättare att hantera, än vad det är i motsvarande fall när någon har begått självmord på samma väg.

Att få en somatisk sjukdom är mer accepterat än vad det är att få en depression. Drabbas man av en infektion så får man en viss typ av behandling och alla i ens omgivning kan acceptera läget. Drabbas man dock av en depression så är behandlingen ofta mer utdragen, och ens omgivning har svårt att både inse allvaret och förstå sammanhanget. En depression är många gånger både långt mer allvarligt och komplicerat, men depressionen tas inte på lika stort allvar - av många olika orsaker. En del av sjukdomsbilden är ju att man blir likgiltig och nedvärderar sig nåt fruktansvärt - till slut intalar man sig att just jag ändå inte är värd att satsas på och därför söker man inte hjälp - detta i kombination med att det är så tabubelagt att prata om, och att man skäms över att ha hamnat där man nu har hamnat. Depressionen skuldbelägger en själv, vilket ju är helt fel - och detta förvärrar många gånger sjukdomen.

Jag kan i efterhand erkänna att jag var djupt deprimerad under min senaste lånekarusell som pågick i fem år. Det var ett helvete med många av de symptom du räknar upp. Men eftersom jag skämdes så fruktansvärt av min situation så dolde jag allt inombords. Jag mådde skit. Varje dag. Varje natt.

För mig vände det inte förens jag tillslut började prata med bekanta om mitt elände. Mitt konkreta elände bestod av ett skuldberg på 700.000 kronor fördelat på 40 stycken olika lån. Sedan berättade jag för vänner och familj. Då släppte det. Det började vända. Att jag hanterade all ångest i hemlighet och helt ensam var det värsta. Det var tortyr.

Idag skäms jag inte över vad jag ställde till med. Jag tar ansvar för mina handlingar och jag håller på att betala tillbaka alla lån. Jag kan prata öppet om det till de som står mig allra närmast. Och stödet här från detta Lånforum där vi delar med oss av våra erfarenheter är både viktigt och fint.

Utan att personligen ha kunskap om droger så tror jag att du är på rätt väg. Du har börjat prata om dina problem vilket är ett jättekliv i rätt riktning. Jag tror att din situation hänger tätt ihop med droger, spelberoende och depression. Så att börja med att söka kontakt med andra likasinnade tror jag kan göra dig gott. Jag märker ju själv hur befriande det är att ha er alla här att dela erfarenheter med. Man är alltså inte ensam. Vi är många som delar liknande bekymmer och problematik.

När du orkar och känner dig mogen så kanske du ringer Stödlinjen för ditt spelberoende (020-819100), du kanske kontaktar Anonyma alkolister/Anonyma narkomaner (08-7203842) och du kanske även försöker att få kontakt med din psykolog igen där du denna gång är mer ärlig med att du faktiskt mår riktigt dåligt.

Likasinnade människor som delar liknande erfarenheter kan göra gott för en själv. Ingen kan ju förstå vad man själv går igenom, men man kan få väldigt mycket stöd och hjälp genom att inse att man inte är ensam.
 
Senast ändrad:

tussan

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 557
Blev medlem
22 Mars 2014
Meddelanden
1 463
Mottagna reaktioner
417
Poäng
557
Säger som ovan...tack för din ärliga berättelse men fifan vilken resa :( Att leva med jobbig ekonomi är fasen ett av de värsta som finns....o de förstör än så mkt psykiskt :( Har själv aldrig varit spelberoende men kan tänka mig hur jobbigt o jävligt det är/var...

Hoppas du kan få ordning på din ekonomi nu o och att du får bra hjälp för att kunna må bättre :(

Kram
 

ljht

V.I.P
Poäng: 407
Blev medlem
26 Januari 2015
Meddelanden
579
Mottagna reaktioner
205
Poäng
407
Instämmer med övriga : tack för ett ärligt och starkt inlägg! Jag vet precis som du vad ett spelberoende kan ställa till med, det är en förjävlig drog. Konsekvenserna kommer snabbt och blir lätt många. Jag lever också med en ständig ångest över vad jag ställt till med men ändå är det så svårt att sluta spela. En stor varm kram till dig, du är inte ensam!
 

Huxfluxx

Viktig medlem
Poäng: 92
Blev medlem
13 Februari 2015
Meddelanden
80
Mottagna reaktioner
28
Poäng
92
Tack så mycket för era svar! Det känns skönt att få vara medlem i detta forum, där det faktist finns människor som stöttar och hjälper så gott man kan fast man inte känner personen i fråga, man får hjälp fast på avstånd. Det hjälper faktiskt mer än vad man tror. Ni är guld värda ska ni veta hoppas allt löser sig för er med :) ha en bra dag allesammans
 

Huxfluxx

Viktig medlem
Poäng: 92
Blev medlem
13 Februari 2015
Meddelanden
80
Mottagna reaktioner
28
Poäng
92
Angående spelandet, så är det vidrigt. Väldigt tung "drog" eller vad man vill kalla det, väldigt svår att ta sig ur skiten. Men människor lyckas hela tiden så vafan ska inte vi lyckas krångla oss ut både lånekarusellen och allt annat skräp som vi släpar efter oss. Vi kan och vi ska bli fria en vacker dag.
 

Lampa

Kunnig medlem
Poäng: 327
Blev medlem
11 Februari 2016
Meddelanden
101
Mottagna reaktioner
169
Poäng
327
Angående spelandet, så är det vidrigt. Väldigt tung "drog" eller vad man vill kalla det, väldigt svår att ta sig ur skiten. Men människor lyckas hela tiden så vafan ska inte vi lyckas krångla oss ut både lånekarusellen och allt annat skräp som vi släpar efter oss. Vi kan och vi ska bli fria en vacker dag.

Här och nu erkänner jag för första gången på Lånforum följande: Mitt skuldberg på 700.000 kronor är direkt kopplat till mitt allvarliga spelmissbruk. Jag är spelberoende och spelmissbrukare.

Jag har oddsat på Svenskaspels Lången sedan jag var 16 år gammal. När jag blev 18 år började det eskalera eftersom jag fick spela obehindrat. När jag var 20 år började jag ta sms-lån för att kunna spela mer aggressivt. När jag var 24 år började jag spela onlinebetting på utländska spelsidor och det var där allt spårade ur fullständigt. Jag kunde utan problem betta bort 50.000 kronor under några timmar på exakt allt som erbjöds: antal mål innan halvtid, antal hörnor, antal gula kort och så vidare och så vidare. Det "bästa" med allt? Jag behövde inte skämmas över mina galna insatser inför någon, på samma sätt som jag tvingades göra hos Svenskaspels spelombud när jag under en eftermiddag vandrade runt till 10-tal olika spelombud för att sprida ut mina insatser för att inte väcka uppmärksamhet.

Idag är jag 30 år gammal. Jag har inte spelat för en enda krona sedan december 2014. Inte en enda krona. Jag kommer aldrig heller att klara av att spela någonsin igen. Jag vill aldrig mer någonsin börja spela igen. Jag har spelat bort ofantliga summor, det handlar om flera miljoner kronor. En vanlig kväll där jag spelat bort 50.000 kronor omsätter så mycket mer. Man bettar, förlorar, vinner, förlorar, vinner, förlorar, vinner, förlorar, förlorar, förlorar. Då tar man nya lån. Vinner, förlorar, vinner, förlorar, vinner, förlorar, förlorar, förlorar. Då tar man ännu mer nya lån. Och allt bara snurrar snabbare och snabbare.

Jag blev helt fartblind. Jag tappade perspektiv på pengars värde. Eftersom jag var så djupt skuldsatt med alla dessa lån, så intalade jag mig att enda lösningen var storvinsten för att kunna lösa alla lån. Jag ville inte ens vinna pengar att kunna glädjas åt, jag ville bara vinna tillbaka allt jag förlorat på min lånekarusell. Men när jag vann till exempel 30.000 kronor på ett bet, så nöjde jag ju mig inte. Då intalade jag mig själv att använda dessa 30.000 kronor ännu mer aggressivt för att vinna massa mer. Men det funkade ju aldrig. Jag spelade alltid bort alla vinster lika snabbt som de kom in. Det var så fruktansvärt.

Det går helt enkelt inte att komma vinnande ur ett spelmissbruk när man är spelberoende. Jag tror förresten att det aldrig finns några vinnare när det handlar om spel. Alla är förlorare.

Pengarna som jag har spelat bort under alla dessa år är det som gör minst ont. Det gör mer ont att ha förlorat ett decennium av sitt liv med större delen av sin tankeverksamhet fastkörd i speltankar och ångest. För att inte tala om smärtan av att jag under samma period har spelat bort två långa kärleksförhållanden, samt många vänner. Jag svek mina två senaste sambos genom lögner för att upprätthålla mitt spelande. Jag orkade inte vara social med mina vänner - jag tänkte mest på spel, spel och spel. Och jag hade ju aldrig heller några pengar att kunna använda till nöjen eller liknande, då varenda krona jag hade satsades på bettingen.

Jag har dock aldrig stulit något för att finansiera mitt spelmissbruk, men jag kan förstå alla spelmissbrukare som även har korsat den gränsen. Men jag har sårat många människor på andra sätt än ekonomiska. Det gör ont som fan. Men livet måste gå vidare. Man måste acceptera sin situation och försöka se positivt för att må bra framöver. Man kan ju bara påverka framtiden och får försöka lära sig av det som har varit helt enkelt.

Idag skäms jag inte över att vara spelberoende. Jag är öppen för de allra närmaste i min omgivning. Men jag har ännu inte tagit steget fullt ut genom att få professionell hjälp. Jag är övertygad om att jag behöver det. Jag börjar känna mig mer och mer mogen att träffa andra människor som också är spelberoende, i form av stödgrupper likt Anonyma alkolister och så vidare. Jag har till och med börjat leka med tanken på att prata med en psykolog.

Jag har skämts nåt enormt över min situation. Jag har varit livrädd att avslöjas. Nu varken skäms eller fruktar jag att bli avslöjad. Det är därför jag börjar bli mogen att ta steget fullt ut och träffa andra likasinnade i verkligheten. Jag har inte ens vågat tänka tanken förens det senaste halvåret, eftersom jag verkligen inte vill att andra människor ska veta att just jag är spelmissbrukare. Man är inte stark ensam. Man är ju dock inte starkare än vad man gör sig till.

Jag har genomfört en del internetbaserade behandlingar mot spelmissbruk och spelberoende, de har varit väldigt bra. Jag kan rekommendera "Spelfrihet tillsammans". Alla behandlingar är helt anonyma, smidiga, kostnadsfria och väldigt givande.

Hur som helst så mår jag så underbart bra idag. Det känns som att mitt vuxna liv började när jag fick kontroll över spelmissbruket och kontroll över hela skuldberget. Jag önskar att ni alla som kämpar i dagsläget fortsätter att kämpa på - för det blir bättre. Jag lovar. Livet blir alldeles underbart när man kan andas utan ångest, och med en genuin känsla av glädje till både stort och smått. Man vaknar på något sätt.

Det är svårt att sätta ord på hur skönt det är att leva ett liv utan större bekymmer. Livets alla övriga hinder känns pyttesmå nu efter denna resa. Det vill jag att ni alla ska ta med er - vi blir superstarka när vi tar oss igenom låneträsket och får stopp på lånekarusellen för alltid!
 
Senast ändrad:

ljht

V.I.P
Poäng: 407
Blev medlem
26 Januari 2015
Meddelanden
579
Mottagna reaktioner
205
Poäng
407
Här och nu erkänner jag för första gången på Lånforum följande: Mitt skuldberg på 700.000 kronor är direkt kopplat till mitt allvarliga spelmissbruk. Jag är spelberoende och spelmissbrukare.

Jag har oddsat på Svenskaspels Lången sedan jag var 16 år gammal. När jag blev 18 år började det eskalera eftersom jag fick spela obehindrat. När jag var 20 år började jag ta sms-lån för att kunna spela mer aggressivt. När jag var 24 år började jag spela onlinebetting på utländska spelsidor och det var där allt spårade ur fullständigt. Jag kunde utan problem betta bort 50.000 kronor under några timmar på exakt allt som erbjöds: antal mål innan halvtid, antal hörnor, antal gula kort och så vidare och så vidare. Det "bästa" med allt? Jag behövde inte skämmas över mina galna insatser inför någon, på samma sätt som jag tvingades göra hos Svenskaspels spelombud när jag under en eftermiddag vandrade runt till 10-tal olika spelombud för att sprida ut mina insatser för att inte väcka uppmärksamhet.

Idag är jag 30 år gammal. Jag har inte spelat för en enda krona sedan december 2014. Inte en enda krona. Jag kommer aldrig heller att klara av att spela någonsin igen. Jag vill aldrig mer någonsin börja spela igen. Jag har spelat bort ofantliga summor, det handlar om flera miljoner kronor. En vanlig kväll där jag spelat bort 50.000 kronor omsätter så mycket mer. Man bettar, förlorar, vinner, förlorar, vinner, förlorar, vinner, förlorar, förlorar, förlorar. Då tar man nya lån. Vinner, förlorar, vinner, förlorar, vinner, förlorar, förlorar, förlorar. Då tar man ännu mer nya lån. Och allt bara snurrar snabbare och snabbare.

Jag blev helt fartblind. Jag tappade perspektiv på pengars värde. Eftersom jag var så djupt skuldsatt med alla dessa lån, så intalade jag mig att enda lösningen var storvinsten för att kunna lösa alla lån. Jag ville inte ens vinna pengar att kunna glädjas åt, jag ville bara vinna tillbaka allt jag förlorat på min lånekarusell. Men när jag vann till exempel 30.000 kronor på ett bet, så nöjde jag ju mig inte. Då intalade jag mig själv att använda dessa 30.000 kronor ännu mer aggressivt för att vinna massa mer. Men det funkade ju aldrig. Jag spelade alltid bort alla vinster lika snabbt som de kom in. Det var så fruktansvärt.

Det går helt enkelt inte att komma vinnande ur ett spelmissbruk när man är spelberoende. Jag tror förresten att det aldrig finns några vinnare när det handlar om spel. Alla är förlorare.

Pengarna som jag har spelat bort under alla dessa år är det som gör minst ont. Det gör mer ont att ha förlorat ett decennium av sitt liv med större delen av sin tankeverksamhet fastkörd i speltankar och ångest. För att inte tala om smärtan av att jag under samma period har spelat bort två långa kärleksförhållanden, samt många vänner. Jag svek mina två senaste sambos genom lögner för att upprätthålla mitt spelande. Jag orkade inte vara social med mina vänner - jag tänkte mest på spel, spel och spel. Och jag hade ju aldrig heller några pengar att kunna använda till nöjen eller liknande, då varenda krona jag hade satsades på bettingen.

Jag har dock aldrig stulit något för att finansiera mitt spelmissbruk, men jag kan förstå alla spelmissbrukare som även har korsat den gränsen. Men jag har sårat många människor på andra sätt än ekonomiska. Det gör ont som fan. Men livet måste gå vidare. Man måste acceptera sin situation och försöka se positivt för att må bra framöver. Man kan ju bara påverka framtiden och får försöka lära sig av det som har varit helt enkelt.

Idag skäms jag inte över att vara spelberoende. Jag är öppen för de allra närmaste i min omgivning. Men jag har ännu inte tagit steget fullt ut genom att få professionell hjälp. Jag är övertygad om att jag behöver det. Jag börjar känna mig mer och mer mogen att träffa andra människor som också är spelberoende, i form av stödgrupper likt Anonyma alkolister och så vidare. Jag har till och med börjat leka med tanken på att prata med en psykolog.

Jag har skämts nåt enormt över min situation. Jag har varit livrädd att avslöjas. Nu varken skäms jag eller fruktar att bli avslöjad. Det är därför jag börjar bli mogen att ta steget fullt ut och träffa andra likasinnade i verkligheten. Jag har inte ens vågat tänka tanken förens det senaste halvåret, eftersom jag verkligen inte vill att andra människor ska veta att just jag är spelmissbrukare. Man är inte stark ensam. Man är ju dock inte starkare än vad man gör sig till.

Jag har genomfört en del internetbaserade behandlingar mot spelmissbruk och spelberoende, de har varit väldigt bra. Jag kan rekommendera "Spelfrihet". Alla behandlingar är helt anonyma, smidiga, kostnadsfria och väldigt givande.

Hur som helt så mår jag så underbart bra idag. Det känns som att mitt vuxna liv började när jag fick kontroll över spelmissbruket och kontroll över hela skuldberget. Jag önskar att ni alla som kämpar i dagsläget fortsätter att kämpa på - för det blir bättre. Jag lovar. Livet blir alldeles underbart när man kan andas utan ångest, och med en genuin känsla av glädje till både stort och smått. Man vaknar på något sätt.

Det är svårt att sätta ord på hur skönt det är att leva ett liv utan större bekymmer. Livets alla övriga hinder känns pyttesmå nu efter denna resa. Det vill jag att ni alla ska ta med er - vi blir superstarka när vi tar oss igenom låneträsket och får stopp på lånekarusellen för alltid!
Tack Lampa för ditt modiga och starka inlägg. Jag tror vi ät många dom hamnat där vi är idag pga spelmissbruk :( Starkt gjort av dig att klara dig utan spel sålänge +
 

Huxfluxx

Viktig medlem
Poäng: 92
Blev medlem
13 Februari 2015
Meddelanden
80
Mottagna reaktioner
28
Poäng
92
Super starkt av dig lampa, blir glad av att läsa att du inte spelat på så pass länge. Kan helt ärligt säga att jag rörde på detta stela ansikte och log till, eller kanske ett litet hopp som väcktes inom mig. Känner igen mig på många punkter och du förstår hur skamsen och rädd du har varit, jag är skäms något enormt fortfarande och är livrädd att inte kunna leva ett normalt liv, leva med någon utan några lögner inblandade. Men det jag känner absolut mest ångest över är inte pengarna jag spelat bort, det är alla lögner och allt man undanhållit för att spela. Har aldrig heller gått den vägen, alltså börjat stjäla saker. Finns inte på kartan att jag skulle kunna blåsa en människa på pengar eller stjäla saker för mitt beroende. Så mycket är jag säker på, är nog helt ärligt, det enda jag är helt säker på i mitt liv. Har alltid jobbat och vill göra mig förtjänt av lönen.
Jag registrerade mig på spelfrihet men hade missat att jag fått inlogg till hemsidan, man hade 7 dagar på sig men bad om nytt inlogg hoppas jag får det. Hade hamnat i skräpposten... Väldigt tacksam för alla tips och pepp.

Men måste medge att det känns faktiskt skönt att jag skrev inlägget, slarvigt och kanske lite svårläst. Men fick ned "min känsla" och mina tankar en gång för alla utan att försöka skriva vad jag tror låter "bra" eller ser okej ut för andra att läsa eller höra. Kändes skönt, men jäkliga nervös och kände mig skamsen när jag väl publicerade inlägget.
Men har fått den bästa responsen man kan få tror jag. Räknade nog mest att få höra "ehh ryck upp dig, det är fan bara sluta spela och jobba hårdare så är du fri på nolltid" Eller "Spelberoende är bullshit, är bara annat ord för svaga människor, vill man sluta så slutar man"

Men istället fick jag nog för första gången en riktigt positiv känsla av att vara så ärlig jag bara kunde vara.
 
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Topp