Relaterar till att konstant hålla koll på datum, fakturor och när lönen kommer, trots att 90% av lönen går till lån.
Tror inte jag insett det ens men jag håller på att jobba ihjäl mig, jobbar 40 skrivna timmar i veckan uppdelat på 6 dagar men jag är ansvarig på arbetsplatsen så jag är där varje dag och oftast 1-2 timmar extra utöver arbetstiden jag får betalt för, är på jobbet totalt över 50 timmar i veckan. Resturangbranchen tog en stor smäll vid Corona och just nu jobbar vi bara en person i taget och det har nu varit så i 3 månader trots att dagskassan har kommit tillbaka och jag skulle behöva hjälp. Känns som att jag går och väntar på något men jag vet inte hur länge, kan inte ta ledigt föränn nästa år för jag har inte råd och kan inte begära bättre lön eller ens en riktig helg för det finns inte plats/pengar i företaget. Vill ut ur den här branchen såfort jag kan, jag får inte lönen jag är värd men kan inte riskera att göra någon ändring, trött på att känna mig fängslad till ett jobb som bryter ner mig.
Jag vet att det kommer bli bättre i vinter då lite lån försvinner men jag minns verkligen inte hur livskvalité känns. Trodde inte jag skulle vara 23 år och i den här sitsen

Behövde bara skriva av mig, vet att vi är många i samma sits och det hjälper iallafall lite.