Enligt Betsson-domen kunde käranden inte bevisa att han var spelberoende, och även om han skulle ha varit spelberoende kunde inte Betsson-bolagen göras ansvariga eftersom bolagen själva inte visste om detta. Som talan var utformad, hänvisning till brott mot tro och heder enligt avtalslagen paragraf 33, krävdes att käranden måste visa att spelbolagen hade vetskap, inte bara borde känt till kärandens spelmissbruk.
Ett misstag av käranden var att han hänvisade till att Betsson-bolagen var skadeståndsskyldiga till förlusterna genom bolagens brott mot lotterilagen, spellagen och marknadsföringslagen. Enligt domen förelåg inget brott mot dessa lagar.
Ett annat misstag från kärandens sida var att han inte hänvisade till den maltesiska lagen som också kunde tillämpas i målet eftersom Betssons spelverksamhet bedrivs på Malta, inte i Sverige. Enligt Malta Gaming Authority, MGA är ledningen i ett spelbolag som bedriver spelverksamhet på Malta skyldig att ta reda på om personalen har upptäckt misstänkt spelmissbruk, vilken den gjorde enligt av vad den såg och enligt de åtgärder den vidtog för att motverka ett eventuellt spelmissbruk.
Domen är välskriven, att utgången inte blev någon annan tycks bero på kärandenombudens bristande erfarenhet och kunskaper i processteknik och materiell rätt. Frågan är om hovrätten beviljar prövningstillstånd om käranden överklagar. Ett prövningstillstånd förutsätts nog att käranden tillåts åberopa nya omständigheter.