Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Delta i vår namninsamling mot att fasa ut ränteavdraget på lån utan säkerhet:
Skriv under här
.
Lånforum.se rekommenderar
1.
Lendo
- Forumets favorit
2.
Compricer
- Jämför lån (ny)
3.
Zmarta
- Ett bra alternativ
4.
Kontantfinans
- Swish-utbetalning, ingen UC
5.
Klaralån
- Lån utan UC
6.
Brixo Privatlån (ny)
- Ingen UC
7.
Binly
- Lån utan UC
8.
Loanstep
- Lån utan UC
9.
Banky
- Lån utan UC
10.
Ferratum
- Lån utan UC
11.
Lumify
- Lån utan UC
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Hjälp! (KFM)
Berätta för anhöriga, hur gick det?
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Angela" data-source="post: 248672" data-attributes="member: 4732"><p>Jag blev tårögd över att läsa din text. Igenkänningsfaktorn är extremt hög - att banga ur, le och fortsätta låtsas att allt är som det ska är något man blir ganska duktig på.. </p><p></p><p>Min plan är att bara berätta för min mor men jag kanske bör tänka om där. Vad du skrev om att man inte är ensam längre när man berättat fick mig att tänka till. </p><p></p><p>Skulderna har upptagit i princip all min tankeverksamhet men när jag nu tänker efter så har ensamheten varit stor den senaste tiden. Jag har undvikit att träffa mina väninnor för promenader etc och tom telefonsamtal då jag skäms så mycket över min situation, känner mig falsk som inget säger och är livrädd att de ska ana något. Att berätta hade kanske gjort att detta undvikande hade försvunnit. </p><p></p><p>Upplevde du att folk såg annorlunda på dig när du berättat? Jag har fantastiskt svårt för allt vad offerkofta heter och är rädd att man så att säga ska tycka synd om och behandla mig annorlunda. Samtidigt som det såklart är en himla tung börda att bära ensam.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Angela, post: 248672, member: 4732"] Jag blev tårögd över att läsa din text. Igenkänningsfaktorn är extremt hög - att banga ur, le och fortsätta låtsas att allt är som det ska är något man blir ganska duktig på.. Min plan är att bara berätta för min mor men jag kanske bör tänka om där. Vad du skrev om att man inte är ensam längre när man berättat fick mig att tänka till. Skulderna har upptagit i princip all min tankeverksamhet men när jag nu tänker efter så har ensamheten varit stor den senaste tiden. Jag har undvikit att träffa mina väninnor för promenader etc och tom telefonsamtal då jag skäms så mycket över min situation, känner mig falsk som inget säger och är livrädd att de ska ana något. Att berätta hade kanske gjort att detta undvikande hade försvunnit. Upplevde du att folk såg annorlunda på dig när du berättat? Jag har fantastiskt svårt för allt vad offerkofta heter och är rädd att man så att säga ska tycka synd om och behandla mig annorlunda. Samtidigt som det såklart är en himla tung börda att bära ensam. [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Hjälp! (KFM)
Berätta för anhöriga, hur gick det?
Topp