Hur ser ni på framtiden ?

[erik23]

Hejdär...
Jag mår inte alls bra när man tänker på vad man har gjort och hur framtiden kommer bli.
Vet att många här har det betydligt mycket värre än mig så jag vill inte trampa någon på tårna men hur lyckas ni andra att se en framtid ?

Jag befinner mig i en ålder där man borde legat på topp nu med allt, familj,vänner, sparkonto, hus, osv...
Men istället sitter man i en lägenhet utan familj ( ett barn på 5 år ) ett sparkonto på 0kr och skulder på ca 300.000 kr.
Inga privata skulder dock så detta är skönt, och inga anmärkningar.
Planen är att söka nytt lån framåt december när betyget ser bättre ut och försöka få ner räntan.
Lånen som jag har nu ligger på 12år men kan säkert betala av dessa lite snabbare om jag försöker men ser inte riktigt meningen med det om det är 10år eller 12år sen några år till för att bygga upp ett sparkonto igen. Då är jag runt 45 i ålder och hur kul känns det att börja leta hus när man är framåt 50år.

För min del känns det otroligt svårt att vara positiv och sen känna att man kommer leva ensam och olycklig i en lägenhet resten av livet när man kunde haft det så annorlunda.
Spelandet har förstört så otroligt mycket för mig och önskar att man aldrig hade börjat.
Jag har lyckats hålla mig borta från spelandet nu och mår bara dåligt när jag tänker på spel.
Enda anledningen till om jag skulle börja spela igen skulle vara för att kunna bli av med lånen snabbare och det vet ju alla vilken procent det är på att lyckas. Så Nej det kommer inte ske.

Och igen så ber jag om ursäkt till er som har det värre så ta min text på rätt sätt.
Hur ser ni på framtiden och hur orkar ni kämpa er framåt ?
Har ni några mål som ni vill uppnå ?

 

[Floppen]

Hejdär...
Jag mår inte alls bra när man tänker på vad man har gjort och hur framtiden kommer bli.
Vet att många här har det betydligt mycket värre än mig så jag vill inte trampa någon på tårna men hur lyckas ni andra att se en framtid ?

Jag befinner mig i en ålder där man borde legat på topp nu med allt, familj,vänner, sparkonto, hus, osv...
Men istället sitter man i en lägenhet utan familj ( ett barn på 5 år ) ett sparkonto på 0kr och skulder på ca 300.000 kr.
Inga privata skulder dock så detta är skönt, och inga anmärkningar.
Planen är att söka nytt lån framåt december när betyget ser bättre ut och försöka få ner räntan.
Lånen som jag har nu ligger på 12år men kan säkert betala av dessa lite snabbare om jag försöker men ser inte riktigt meningen med det om det är 10år eller 12år sen några år till för att bygga upp ett sparkonto igen. Då är jag runt 45 i ålder och hur kul känns det att börja leta hus när man är framåt 50år.

För min del känns det otroligt svårt att vara positiv och sen känna att man kommer leva ensam och olycklig i en lägenhet resten av livet när man kunde haft det så annorlunda.
Spelandet har förstört så otroligt mycket för mig och önskar att man aldrig hade börjat.
Jag har lyckats hålla mig borta från spelandet nu och mår bara dåligt när jag tänker på spel.
Enda anledningen till om jag skulle börja spela igen skulle vara för att kunna bli av med lånen snabbare och det vet ju alla vilken procent det är på att lyckas. Så Nej det kommer inte ske.

Och igen så ber jag om ursäkt till er som har det värre så ta min text på rätt sätt.
Hur ser ni på framtiden och hur orkar ni kämpa er framåt ?
Har ni några mål som ni vill uppnå ?

Intressant tråd erik23!

Jag är skuldfri sedan i runda slängar ett och ett halvt år tillbaka. Eftersom jag befunnit mig på ekonomiskt obestånd i sååååå många år innan jag blev skuldfri känns det självklart bra att äntligen vara det. Men... Jag är ironiskt nog olyckligare nu än jag kan minnas att jag någonsin varit innan. :-/

Rent objektivt sett är det positiva i mitt liv att jag är skuldfri, har underbara kollegor, ett okey jobb och helt fantastiska vänner. Subjektivt sett betyder det tyvärr inte särskilt mycket. Jag känner mig fan som den ensammaste jäveln i hela universum! Mål? Jag har alltid haft en massa mål och uppfyllt nästan alla. Nu... Nu har jag inte längre ett enda mål. Mening? Fan, det känns inte som att det finns en endaste mening med någonting! Positiv? Ja, det är nog raka motsatsen till vad jag känner mig nu... :-(

Sorry om fuckade upp din tråd med detta pissiga inlägg, men jag var bara tvungen att spy ut hur jag känner. Du... Vad du än gör, börja inte spela igen! Antingen om det handlar om att ge efter för suget, döva demonerna, eller att du intalar dig själv att du ska vinna tillbaka det du förlorat. Fortsätt vara stark!!!

 

[Bullens]

Hejdär...
Jag mår inte alls bra när man tänker på vad man har gjort och hur framtiden kommer bli.
Vet att många här har det betydligt mycket värre än mig så jag vill inte trampa någon på tårna men hur lyckas ni andra att se en framtid ?

Jag befinner mig i en ålder där man borde legat på topp nu med allt, familj,vänner, sparkonto, hus, osv...
Men istället sitter man i en lägenhet utan familj ( ett barn på 5 år ) ett sparkonto på 0kr och skulder på ca 300.000 kr.
Inga privata skulder dock så detta är skönt, och inga anmärkningar.
Planen är att söka nytt lån framåt december när betyget ser bättre ut och försöka få ner räntan.
Lånen som jag har nu ligger på 12år men kan säkert betala av dessa lite snabbare om jag försöker men ser inte riktigt meningen med det om det är 10år eller 12år sen några år till för att bygga upp ett sparkonto igen. Då är jag runt 45 i ålder och hur kul känns det att börja leta hus när man är framåt 50år.

För min del känns det otroligt svårt att vara positiv och sen känna att man kommer leva ensam och olycklig i en lägenhet resten av livet när man kunde haft det så annorlunda.
Spelandet har förstört så otroligt mycket för mig och önskar att man aldrig hade börjat.
Jag har lyckats hålla mig borta från spelandet nu och mår bara dåligt när jag tänker på spel.
Enda anledningen till om jag skulle börja spela igen skulle vara för att kunna bli av med lånen snabbare och det vet ju alla vilken procent det är på att lyckas. Så Nej det kommer inte ske.

Och igen så ber jag om ursäkt till er som har det värre så ta min text på rätt sätt.
Hur ser ni på framtiden och hur orkar ni kämpa er framåt ?
Har ni några mål som ni vill uppnå ?

Sitter i en lägenhet med totala skulder runt 700.000 där 200.000 är ett eget skit lån ca 100.000 privat och 400.000 gemensamt. Med ex. Så cmin del är ju snarare 500.000 något mindre men ca.
Jag har bott i hus. . Saknar det inte jag har två barn varannan vecka tack vare hyfsad inkomst och inget på inkasso eller utmätning längre så har jag det bättre än någonsin. (dessutom spelfri vilket var förutsättningen för att få en hållbar ekonomi) jag har bestämt att mitt mål är att vara skuld fri innan jag fyller 50 klarar jag det inte har jag försökt och jag tänker inte leva som en "råtta" under tiden jag har gjort det ekonomiskt och själsligt i hela mitt vuxna liv det räcker nu.
Men jag har lärt mig att vara ekonomisk jag KAN leva billigt och det ser jag som en tillgång jag är inte rädd för att hamna i skiten igen. Jag vill inte dit men skulle jag gå och nöjja över det hela tiden skulle det ta alll fokus och rent utav öka risken att jag hamna där igen.

Jag har till skillnad från många andra (som det verkar) förlåtit mig själv, jag har rätten på min sida att bli klokare och förlåter jag inte kommer jödet få samma effekt. Skulden tar energin jag behöver för att förändra till nått bra.


Så mitt råd är att släppa skammen att man inte har "allt" de flesta som har allt lever i en bubbla. Det finns fantastiska saker att göra som är gratis.. (läs allemansrätten)

Sen har jag en annan sak jag försöker leva efter jag klankar inte ner på mig själv för det jag inte gör/lyckas med utan "klappar mig på axeln" för det jag faktiskt gör... Då gör i alla fall jag mer än jag skulle göra om jag skulle dissa mig själv hela tiden.

 

[Bullens]

Intressant tråd erik23!

Jag är skuldfri sedan i runda slängar ett och ett halvt år tillbaka. Eftersom jag befunnit mig på ekonomiskt obestånd i sååååå många år innan jag blev skuldfri känns det självklart bra att äntligen vara det. Men... Jag är ironiskt nog olyckligare nu än jag kan minnas att jag någonsin varit innan. :-/

Rent objektivt sett är det positiva i mitt liv att jag är skuldfri, har underbara kollegor, ett okey jobb och helt fantastiska vänner. Subjektivt sett betyder det tyvärr inte särskilt mycket. Jag känner mig fan som den ensammaste jäveln i hela universum! Mål? Jag har alltid haft en massa mål och uppfyllt nästan alla. Nu... Nu har jag inte längre ett enda mål. Mening? Fan, det känns inte som att det finns en endaste mening med någonting! Positiv? Ja, det är nog raka motsatsen till vad jag känner mig nu... :-(

Sorry om fuckade upp din tråd med detta pissiga inlägg, men jag var bara tvungen att spy ut hur jag känner. Du... Vad du än gör, börja inte spela igen! Antingen om det handlar om att ge efter för suget, döva demonerna, eller att du intalar dig själv att du ska vinna tillbaka det du förlorat. Fortsätt vara stark!!!

Kan ju passa på att jag också är rätt ensam jag har flickvän men väldigt få "riktiga" vänner. Men samma sak där jag stressar inte med det jag har hellre riktiga vänner än ytliga bekanta som man kan hitta lite varstans.

 

[Floppen]

Kan ju passa på att jag också är rätt ensam jag har flickvän men väldigt få "riktiga" vänner. Men samma sak där jag stressar inte med det jag har hellre riktiga vänner än ytliga bekanta som man kan hitta lite varstans.

Gott att du lyfter dig själv Abbe, man ska vara snäll mot sig själv!

Jag har tur att ha många fina, bra och nära vänner som jag kan lita helt och fullt på, men känner mig ändå ensam. Jag stressar inte över något här i livet, det är bara att allt känns totalt jäkla meningslöst för tillfället och jag vet fan inte hur jag ska ändra på det. Jag får väl flytta till Himalaya och bli munk i något kallt kloster...

 

[Bullens]

Gott att du lyfter dig själv Abbe, man ska vara snäll mot sig själv!

Jag har tur att ha många fina, bra och nära vänner som jag kan lita helt och fullt på, men känner mig ändå ensam. Jag stressar inte över något här i livet, det är bara att allt känns totalt jäkla meningslöst för tillfället och jag vet fan inte hur jag ska ändra på det. Jag får väl flytta till Himalaya och bli munk i något kallt kloster...

Nu får inte du missförstå mig... jag är den första att skriva under på att man utgår från sig själv när man bedömer hur man mår och vilka förutsättningar man har.

Men gör en lista, på papper eller mentalt. Ta det som är positivt i ditt liv det och dem som får dig att känna minsta lilla positiva känsla kring. Spalta det på ena sidan av pappret och sen det negativa på andra sidan. Skulle nästan våga lova om du gör detta "ärligt" så har du mer positiva saker i ditt liv än negativa. Och slår du ihop många positiva så kande troligtvis slå sönder den "stora" negativa känsla du har nu.

Klyschigt så jag nästan kräks....MEN livet är fullt av möjligheter Stig Helmer. Och själv ÄR bästa dräng (om man har stöttning runt i kring)

 

[erik23]

Kloka ord från både floppen och abbe.
Jag har väldigt få vänner jag med så man är oftast själv så därför man funderar extra mycket tror jag...
Känner mig med ensammast i världen.

Jag hade fru, bra ekonomi och var nära att köpa hus men jag förlora allt detta och mycket berodde på spelet.
Självklart är det mitt egna fel i grund och botten.
Jag har bra arbetskompisar och helt ok jobb med skaplig inkomst, varken låg eller hög.
Funderat på att byta jobb ändå för att få upp lönen men vet inte om jag vill riskera det man har, men det är ju en risk man tar.

Vill inte heller leva fattigt utan jag vill kunna unna mig saker och äta gott för skulle jag inte göra det så skulle det ju bli ännu tråkigare att leva.
Och att kunna betala av lånen nått år fortare pga det känns inte aktuellt när det ändå är så lång tid det för sig om.

Pengar är ju självklart inte allt men underlättar jävligt mycket i livet.
Just nu känns det som man inte har något utav det.

 

[Floppen]

Nu får inte du missförstå mig... jag är den första att skriva under på att man utgår från sig själv när man bedömer hur man mår och vilka förutsättningar man har.

Men gör en lista, på papper eller mentalt. Ta det som är positivt i ditt liv det och dem som får dig att känna minsta lilla positiva känsla kring. Spalta det på ena sidan av pappret och sen det negativa på andra sidan. Skulle nästan våga lova om du gör detta "ärligt" så har du mer positiva saker i ditt liv än negativa. Och slår du ihop många positiva så kande troligtvis slå sönder den "stora" negativa känsla du har nu.

Klyschigt så jag nästan kräks....MEN livet är fullt av möjligheter Stig Helmer. Och själv ÄR bästa dräng (om man har stöttning runt i kring)

Dr Phil? Is that you???

Du har så rätt så... Det smärtar mig att medge det, men det har du!

Har tänkt göra precis det du föreslog eftersom jag tycker det är ett bra och tydligt verktyg att använda. Tyvärr har det stannat vid tanken att göra det, sedan har jag varit för lat och helt enkelt fallit tillbaka till känslan. Den negativa, mörka och enkla känslan som inte kräver någon handling av mig mer än att jag fortsätter befinna mig i just känslan. Konstruktivt? Nej! Enkelt och kravlöst? Ja, absolut! :-/

 

[Bullens]

Kloka ord från både floppen och abbe.
Jag har väldigt få vänner jag med så man är oftast själv så därför man funderar extra mycket tror jag...
Känner mig med ensammast i världen.

Jag hade fru, bra ekonomi och var nära att köpa hus men jag förlora allt detta och mycket berodde på spelet.
Självklart är det mitt egna fel i grund och botten.
Jag har bra arbetskompisar och helt ok jobb med skaplig inkomst, varken låg eller hög.
Funderat på att byta jobb ändå för att få upp lönen men vet inte om jag vill riskera det man har, men det är ju en risk man tar.

Vill inte heller leva fattigt utan jag vill kunna unna mig saker och äta gott för skulle jag inte göra det så skulle det ju bli ännu tråkigare att leva.
Och att kunna betala av lånen nått år fortare pga det känns inte aktuellt när det ändå är så lång tid det för sig om.

Pengar är ju självklart inte allt men underlättar jävligt mycket i livet.
Just nu känns det som man inte har något utav det.

Är du spelmissbrukare. Om ja. Tycker du att en person som dör av cancer får skylla sig själv (vet att vissa nu kommer sätta förmiddagskaffe i halsgropen och kommer vilja slå mig på käften) MEN jag likställer inte cancer med spelmissbruk direkt mer indirekt. Jag anser mig själv och jag vågar ödmjukt tro att de flesta som känner mig tycker att jag är en vettig och ansvarstagande person. Jag skulle aldrig och det vet jag, satt mig i den här sitsen om jag inte var sjuk. Ja jag skulle kunna insett tidigare och agerat annorlunda men jag hade inte styrkan, stödet och förutsättningarna (se det som medecin) när jag var mogen för det. Tagit runt 30 år så tog jag sakta sakta stegen till att bli "symptomfri" (spelfri) har provat det mesta och Jag har andvänt alla verktyg jag fått till mig i en mix av min önskan att slippa må dåligt till att hitta ett fungerande sätt för mig. Ja suget kommer men det tar inte över och det "enda" jag måste göra är att vara på min vakt när suget kommer och ställa "det" mot väggen/lägga det i vågskålen mot hur jag mår nu när jag inte spelar, när jag ser att skulderna minskar... Det är fan inte lätt men det går och det kostar mindre energi för varje dag.

 

[Bullens]

Dr Phil? Is that you???

Du har så rätt så... Det smärtar mig att medge det, men det har du!

Har tänkt göra precis det du föreslog eftersom jag tycker det är ett bra och tydligt verktyg att använda. Tyvärr har det stannat vid tanken att göra det, sedan har jag varit för lat och helt enkelt fallit tillbaka till känslan. Den negativa, mörka och enkla känslan som inte kräver någon handling av mig mer än att jag fortsätter befinna mig i just känslan. Konstruktivt? Nej! Enkelt och kravlöst? Ja, absolut! :-/

Jag har 100% förståelse för att man bli "bekväm" där har ju "bott" i hopplöshet i alla fall 20 år. Men när jag flytta ut så låste jag dörren och kasta nyckeln ja jag har stått och bankat på dörren och bett att få bli insläppt många ggr men när man hittar tillbaka och vöndr sig från dörren känns det så självklart att den är och skall förbli låst.