Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Delta i vår namninsamling mot att fasa ut ränteavdraget på lån utan säkerhet:
Skriv under här
.
Lånforum.se rekommenderar
1.
Lendo
- Forumets favorit
2.
Compricer
- Jämför lån (ny)
3.
Zmarta
- Ett bra alternativ
4.
Kontantfinans
- Swish-utbetalning, ingen UC
5.
Klaralån
- Lån utan UC
6.
Brixo Privatlån (ny)
- Ingen UC
7.
Binly
- Lån utan UC
8.
Loanstep
- Lån utan UC
9.
Banky
- Lån utan UC
10.
Ferratum
- Lån utan UC
11.
Lumify
- Lån utan UC
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Fritt
Någon annan som tänker tillbaka?
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="rollercoaster" data-source="post: 82905" data-attributes="member: 4053"><p>Hej alla! Jag har läst mycket här på forumet och känner igen mig i så mycket som ni skriver, men har aldrig kommit mig för att skriva själv. Nu har jag nått min botten när det gäller spel efter ett tio årigt spelmissbruk med en totalt ruinerad ekonomi och jag har dessvärre dragit in min man i eländet eftersom en stor del av skulderna står på honom med...</p><p></p><p>Jag tänker ofta tillbaka och ångrar hur jag kunde låta det gå så här långt. Jag har försökt sluta så många gånger och till och med gått en KBT behandling, men har alltid trott att jag är "frisk" efter ett tag och konotrollfreak som jag är inte velat lämna över ekonomin till min man (vilket jag borde ha gjort för länge sen), utan har hela tiden "tagit hand om" alla räkningar, vilket ju bara har förvärrat allt. Vi har fått flera enorma chanser att reda upp situationen ekonomiskt, genom att baka in sämre lån i ett bättre. Varje gång så har jag känt som att en stor börda lättar från mina axlar och tänkt att nu är det äntligen ett slut på det här, men VARJE gång så har jag fallit dit igen och förvärrat situationen 1000 gånger om genom att plocka ut lånen igen eller ta nya.</p><p></p><p>Droppen var när vi fick den enorma möjligheten att köpa loss vår hyresrätt och baka in en betydande del av lånen i bolånet. Återigen en sten från mina axlar! Men jag måste ha den sämsta självbehärskningen, för kort därefter bröjade mitt destruktiva spelande och den här gången vågade jag inte berätta för min man att jag höll på att förstöra vår livs chans till frihet, istället slog paniken till och mitt spelande blev värre än nånsin. Efter bara ett år hade vi hamnat i en så svår sits ekonomiskt att vi var tvungna att sälja lägenheten snabbt som ögat för att inte hamna hos Kronofogden och bli av med den genom dem. Vi fick en stor vinst och kunde lösa en betydande del igen av lånen. Den här gången tänkte jag att "nu kommer jag ju VERKLIGEN inte göra om samma misstag, nån sådan här chans kommer ju inte igen". Stenen föll från mina axlar igen och allt såg ljust ut... Men jag föll igen..... Och nu har jag spelat upp allt igen och dessutom skatten som vi skulle ha betalat in, så den kommer som en skattesmäll framåt november. Min botten är nådd!!! Min man trodde att vår dåliga ekonomi nu berodde på tidigare lån och lägre inkomst då han pluggat en tid (så bra har jag blivit på att ljuga och manipulera för att dölja mitt spelande och upprätthålla fasaden). Jag bröt ihop för tre veckor sedan och tog mod till mig att berätta för min man att alltihop, flytten, skulderna, var mitt fel igen och inte hans studier (stackarn är totalt medberoende och jag lyckas lura honom och mig själv (!) varje gång att jag är "frisk". Jag var säker på att han skulle lämna mig den här gången, men han är kvar. Jag skulle inte klara av att förlora min familj, vi har en dotter på fem år med...</p><p></p><p>Nu har jag varit spelfri i tre veckor och har bestämt mig för att ALDRIG mer logga in på ett nätcasino!!!! Jag har börjat gå på möten hos Spelberoenes förening och väntar på tid hos psykolog och skuldrådgivning. Tillsammans har vi skulder på över en miljon och vi har precis släppt det mesta till Kronofogden. Vi har ingen chans att kunna betala på allt om det går till löneutmätning, så jag ser ingen annan lösning än att släppa det... Den värsta skammen och sorgen i det hela är att jag dragit med mig min man i skuldträsket. Det skulle kännas fruktansvärt om även han nu måste vara hos Fogden resten av livet på grund av mitt missbruk. Den enda lösningen som jag ser det nu är skuldsanering, men det är ju inget säkert kort...</p><p></p><p>Ursäkta mitt långa och kanske inte så positiva inlägg, men jag behövde väl skriva av mig och jag är rätt deppig nu. Jag blir i alla fall väldigt uppmuntrad och inspirerad när jag läser alla era inlägg. Jag har själv börjat skriva lite smått på en blogg (<a href="http://spelmissbruk.wordpress.com" target="_blank">http://spelmissbruk.wordpress.com</a>). Den här gången måste jag göra allt för att hålla mig spelfri och jag tror att det kan hjälpa att sätta ord på allt. Har inte så många att prata med om det här i min närhet förutom hos föreningen. Lycka till alla med den situation ni står i! Vi är värda bättre liv än att vara fast i skuld och spel!</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="rollercoaster, post: 82905, member: 4053"] Hej alla! Jag har läst mycket här på forumet och känner igen mig i så mycket som ni skriver, men har aldrig kommit mig för att skriva själv. Nu har jag nått min botten när det gäller spel efter ett tio årigt spelmissbruk med en totalt ruinerad ekonomi och jag har dessvärre dragit in min man i eländet eftersom en stor del av skulderna står på honom med... Jag tänker ofta tillbaka och ångrar hur jag kunde låta det gå så här långt. Jag har försökt sluta så många gånger och till och med gått en KBT behandling, men har alltid trott att jag är "frisk" efter ett tag och konotrollfreak som jag är inte velat lämna över ekonomin till min man (vilket jag borde ha gjort för länge sen), utan har hela tiden "tagit hand om" alla räkningar, vilket ju bara har förvärrat allt. Vi har fått flera enorma chanser att reda upp situationen ekonomiskt, genom att baka in sämre lån i ett bättre. Varje gång så har jag känt som att en stor börda lättar från mina axlar och tänkt att nu är det äntligen ett slut på det här, men VARJE gång så har jag fallit dit igen och förvärrat situationen 1000 gånger om genom att plocka ut lånen igen eller ta nya. Droppen var när vi fick den enorma möjligheten att köpa loss vår hyresrätt och baka in en betydande del av lånen i bolånet. Återigen en sten från mina axlar! Men jag måste ha den sämsta självbehärskningen, för kort därefter bröjade mitt destruktiva spelande och den här gången vågade jag inte berätta för min man att jag höll på att förstöra vår livs chans till frihet, istället slog paniken till och mitt spelande blev värre än nånsin. Efter bara ett år hade vi hamnat i en så svår sits ekonomiskt att vi var tvungna att sälja lägenheten snabbt som ögat för att inte hamna hos Kronofogden och bli av med den genom dem. Vi fick en stor vinst och kunde lösa en betydande del igen av lånen. Den här gången tänkte jag att "nu kommer jag ju VERKLIGEN inte göra om samma misstag, nån sådan här chans kommer ju inte igen". Stenen föll från mina axlar igen och allt såg ljust ut... Men jag föll igen..... Och nu har jag spelat upp allt igen och dessutom skatten som vi skulle ha betalat in, så den kommer som en skattesmäll framåt november. Min botten är nådd!!! Min man trodde att vår dåliga ekonomi nu berodde på tidigare lån och lägre inkomst då han pluggat en tid (så bra har jag blivit på att ljuga och manipulera för att dölja mitt spelande och upprätthålla fasaden). Jag bröt ihop för tre veckor sedan och tog mod till mig att berätta för min man att alltihop, flytten, skulderna, var mitt fel igen och inte hans studier (stackarn är totalt medberoende och jag lyckas lura honom och mig själv (!) varje gång att jag är "frisk". Jag var säker på att han skulle lämna mig den här gången, men han är kvar. Jag skulle inte klara av att förlora min familj, vi har en dotter på fem år med... Nu har jag varit spelfri i tre veckor och har bestämt mig för att ALDRIG mer logga in på ett nätcasino!!!! Jag har börjat gå på möten hos Spelberoenes förening och väntar på tid hos psykolog och skuldrådgivning. Tillsammans har vi skulder på över en miljon och vi har precis släppt det mesta till Kronofogden. Vi har ingen chans att kunna betala på allt om det går till löneutmätning, så jag ser ingen annan lösning än att släppa det... Den värsta skammen och sorgen i det hela är att jag dragit med mig min man i skuldträsket. Det skulle kännas fruktansvärt om även han nu måste vara hos Fogden resten av livet på grund av mitt missbruk. Den enda lösningen som jag ser det nu är skuldsanering, men det är ju inget säkert kort... Ursäkta mitt långa och kanske inte så positiva inlägg, men jag behövde väl skriva av mig och jag är rätt deppig nu. Jag blir i alla fall väldigt uppmuntrad och inspirerad när jag läser alla era inlägg. Jag har själv börjat skriva lite smått på en blogg ([URL]http://spelmissbruk.wordpress.com[/URL]). Den här gången måste jag göra allt för att hålla mig spelfri och jag tror att det kan hjälpa att sätta ord på allt. Har inte så många att prata med om det här i min närhet förutom hos föreningen. Lycka till alla med den situation ni står i! Vi är värda bättre liv än att vara fast i skuld och spel! [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Fritt
Någon annan som tänker tillbaka?
Topp