- Blev medlem
- 31 Januari 2019
- Meddelanden
- 1
- Mottagna reaktioner
- 0
- Poäng
- 1
Hej!
Jag har nu insett att jag har kommit till en punkt där jag känner att jag behöver hjälp och stöd från andra i liknande situation. Kommer dra min historia lite kort så ni känner till bakgrundsinformationen.
2015 började det värsta året i mitt liv, jag vet egentligen inte vad som utlöste det men jag hamnade i ett fruktansvärt spelberoende. Det urartade väldigt snabbt(försökte vinna tillbaka förlorade pengar, ja ni vet hur det börjar) och i slutändan hamnade jag i en situation där jag drog på mig alltfler skulder, fler än vad jag hade råd med att betala.
Under de året blev jag sjukskriven då jag hamnade i en depression, bodde hemma vid de tillfället så det var en ständig kamp med att behöva gömma brev från inkasso/kfm och samtidigt låtsats som ingenting. Hade ofta självmordstankar då jag hade 270 tkr i skuld och alltfler som trillade in hos kfm. När det tillslut blev för mycket så var jag tvungen att berätta för mina föräldrar. De var nog bland den värsta känslan jag har varit med om, skammen om att behöva berätta, berätta allt. Efter att fått höra det ena och det andra beslutade mina föräldrar för att hjälpa mig, de tog lån för att kunna lösa ut mitt skit samtidigt som jag började gå i kbt för spelmissbruk. Med 30 anmärkningar men inga skulder kändes livet värt att börja leva igen, och jag började sakta men säkert må bra igen.
I somras träffade jag mitt livs kärlek, i höstas flyttade vi ihop. Redan där började vi spara en massa till våra framtidsdrömmar som vi delar.....
Men.. Vi bestämde oss för att börja spara pengarna hos mig, då man inte kan dela ISK och jag är den av oss som kan dessa delar bättre föll de naturligt att de skulle sparas hos mig. Vi hade 80 000 kr ihopsparat fram tills för två veckor sedan. Jag trillade dit.
Jag började spela igen, förlorade och tänkte sätter in tio till, sen tio till, tills sparkontot va tomt. Nu har jag sån extrem ångest för jag va så jävla dum i huvudet, jag VILL VERKLIGEN inte hamna där jag var för 4 år sedan. Jag kan förvisso fortfarande inte ta lån men VAD ska jag göra, hur ska jag förklara detta? Finns de någon som har varit spelberoende, blivit fri men sedan trillat dit igen? Hur har ni handskats med situationen då?
Förlåt för lång text men behövde skriva av mig, känner mig så dum och värdelös att jag inte vet vad jag ska ta mig till..
Jag har nu insett att jag har kommit till en punkt där jag känner att jag behöver hjälp och stöd från andra i liknande situation. Kommer dra min historia lite kort så ni känner till bakgrundsinformationen.
2015 började det värsta året i mitt liv, jag vet egentligen inte vad som utlöste det men jag hamnade i ett fruktansvärt spelberoende. Det urartade väldigt snabbt(försökte vinna tillbaka förlorade pengar, ja ni vet hur det börjar) och i slutändan hamnade jag i en situation där jag drog på mig alltfler skulder, fler än vad jag hade råd med att betala.
Under de året blev jag sjukskriven då jag hamnade i en depression, bodde hemma vid de tillfället så det var en ständig kamp med att behöva gömma brev från inkasso/kfm och samtidigt låtsats som ingenting. Hade ofta självmordstankar då jag hade 270 tkr i skuld och alltfler som trillade in hos kfm. När det tillslut blev för mycket så var jag tvungen att berätta för mina föräldrar. De var nog bland den värsta känslan jag har varit med om, skammen om att behöva berätta, berätta allt. Efter att fått höra det ena och det andra beslutade mina föräldrar för att hjälpa mig, de tog lån för att kunna lösa ut mitt skit samtidigt som jag började gå i kbt för spelmissbruk. Med 30 anmärkningar men inga skulder kändes livet värt att börja leva igen, och jag började sakta men säkert må bra igen.
I somras träffade jag mitt livs kärlek, i höstas flyttade vi ihop. Redan där började vi spara en massa till våra framtidsdrömmar som vi delar.....
Men.. Vi bestämde oss för att börja spara pengarna hos mig, då man inte kan dela ISK och jag är den av oss som kan dessa delar bättre föll de naturligt att de skulle sparas hos mig. Vi hade 80 000 kr ihopsparat fram tills för två veckor sedan. Jag trillade dit.
Jag började spela igen, förlorade och tänkte sätter in tio till, sen tio till, tills sparkontot va tomt. Nu har jag sån extrem ångest för jag va så jävla dum i huvudet, jag VILL VERKLIGEN inte hamna där jag var för 4 år sedan. Jag kan förvisso fortfarande inte ta lån men VAD ska jag göra, hur ska jag förklara detta? Finns de någon som har varit spelberoende, blivit fri men sedan trillat dit igen? Hur har ni handskats med situationen då?
Förlåt för lång text men behövde skriva av mig, känner mig så dum och värdelös att jag inte vet vad jag ska ta mig till..