Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Lånforum.se rekommenderar
1.
Zmarta
- Forumets favorit
2.
Lendo
- Ett bra alternativ
3.
Loanstep
- Ingen UC, nytt erbjudande
4.
Klaralån
- Lån utan UC
5.
Brixo Privatlån
- Ingen UC
6.
Creditstar
- Ingen UC, nytt erbjudande
7.
Tomly
- Lån utan UC
8.
Kredio
- Lån utan UC
9.
Flexkontot
- Swish, ingen UC
10.
Ferratum
- Lån utan UC
11.
Brixo
- Swish-utbetalning & Ingen UC
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Hjälp! (KFM)
varken fallskärm eller livrem
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="lia20" data-source="post: 313007" data-attributes="member: 4823"><p>Hej!</p><p>Skulle vilja påstå att det gick och går ganska bra. Jag släppte och slutade betala mina skulder i ganska nära anslutning till att jag skrev mitt inlägg. Förenat med stor ångest men också med beslutsamhet. Sökte i samma veva skuldsanering. Två månader efter min ansökan fick jag besked om inledande skuldsanering, då hade väldigt få av mina skulder ens hamnat hos inkasso vilket var skönt. Trots många borgenärer gick skuldsaneringsprocessen väldigt smidigt, ingen opponerade sig och jag fick till sist beslut om sanering med treårig betalplan - det sistnämnda en oerhörd bonus som jag inte alls räknat med. Nu har 2.5 år av betalningar passerat och även om det är tungt periodvis, rejält ibland, är det ingen mot hur det var innan saneringen. Att covidapokalypsen inträffade under denna tid har också underlättat tycker jag, det är inte alltid enkelt att ha en tight ekonomi när man har barn och behöva säga nej till roligheter o.dyl. Men nu har ju allt periodvis varit stängt vilket inneburit att inga av barnens vänner gjort häftiga resor eller nöjesparksbesök som de kan berätta om, och själv har jag kunnat skylla på att allt varit stängt/inställt och att vi måste vara försiktiga, istället för att berätta att vi inte har råd. Jag har nu fem inbetalningar kvar, som följs av två betalfria saneringsår. Betalar drygt 9000 kr per månad vilket kommer göra en stor skillnad för mig som ensam med några barn. </p><p></p><p>Summa summarum - det finns ett stort ljus i en tidigare mörk tunnel. Jag är oerhört tacksam över möjligheten till sanering men hade även ställt in mig på löneutmätning och såg det som ett möjligt sätt att leva. Jag har ingen beroendesjukdom som ställt till det för mig eller dålig koll på ekonomi i största allmänhet, så har inte behövt ägna mig åt sådant arbete/rehab under saneringen. Avgörande att jobba med för min del och vad jag tror hjälper framledes är istället:</p><p>- Psykoterapi. Jag har varit dumsnäll genom åren och ställt upp in absurdum för andra vilket kostat mig känslomässigt och ekonomiskt. För att jag inte sagt nej, självkänsla, egenvärde etc. Bor nära ett universitet med ett psykologprogram som erbjuder samtalsbehandling som "studentpatient" kostnadsfritt. Mycket bra. </p><p>- Sparmål och att våga drömma. Längtar efter nya stekpannor, bäddmadrasser och att resa. Kortsiktiga och långsiktiga drömmar. </p><p>- Lära barn om ekonomi. Jag lärde mig inget under min uppväxt annat än att ekonomi var förenat med ångest, visste att vissa brev gav mina föräldrar oro och överhörde telefonsamtal till Finax telefonlån. Ungefär. Barn till skuldsatta föräldrar har ökad risk att själva hamna där, forskningen är inte roligt. Jag har aldrig delat oro med mina barn, pratar med glädje om pengar och försöker lära dem ekonomisk planering, budget osv. De vet att jag "betalar av lån" för att det är bra och att vi om vi står ut med att hålla igen ordentligt nu snart är i mål med det. Jag misslyckas gärna på andra plan, ingen är perfekt, men avseende det där med pengar hoppas jag bryta det nedärvda beteendet och låta det stanna med mig. Ser också fram emot att ha möjlighet att hjälpa dem vid behov i framtiden. </p><p>- Dela med de närmsta. Det är skönt att några nära personer känner till situationen. Jag har också delat min situation med barnafader, som ibland tagit större delen av gemensam utgift för växelvisbarn (typ cykel), med tyst överenskommelse om att jag i framtiden kan erbjuda det omvända. I slutändan jämnar det ut sig tror vi.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="lia20, post: 313007, member: 4823"] Hej! Skulle vilja påstå att det gick och går ganska bra. Jag släppte och slutade betala mina skulder i ganska nära anslutning till att jag skrev mitt inlägg. Förenat med stor ångest men också med beslutsamhet. Sökte i samma veva skuldsanering. Två månader efter min ansökan fick jag besked om inledande skuldsanering, då hade väldigt få av mina skulder ens hamnat hos inkasso vilket var skönt. Trots många borgenärer gick skuldsaneringsprocessen väldigt smidigt, ingen opponerade sig och jag fick till sist beslut om sanering med treårig betalplan - det sistnämnda en oerhörd bonus som jag inte alls räknat med. Nu har 2.5 år av betalningar passerat och även om det är tungt periodvis, rejält ibland, är det ingen mot hur det var innan saneringen. Att covidapokalypsen inträffade under denna tid har också underlättat tycker jag, det är inte alltid enkelt att ha en tight ekonomi när man har barn och behöva säga nej till roligheter o.dyl. Men nu har ju allt periodvis varit stängt vilket inneburit att inga av barnens vänner gjort häftiga resor eller nöjesparksbesök som de kan berätta om, och själv har jag kunnat skylla på att allt varit stängt/inställt och att vi måste vara försiktiga, istället för att berätta att vi inte har råd. Jag har nu fem inbetalningar kvar, som följs av två betalfria saneringsår. Betalar drygt 9000 kr per månad vilket kommer göra en stor skillnad för mig som ensam med några barn. Summa summarum - det finns ett stort ljus i en tidigare mörk tunnel. Jag är oerhört tacksam över möjligheten till sanering men hade även ställt in mig på löneutmätning och såg det som ett möjligt sätt att leva. Jag har ingen beroendesjukdom som ställt till det för mig eller dålig koll på ekonomi i största allmänhet, så har inte behövt ägna mig åt sådant arbete/rehab under saneringen. Avgörande att jobba med för min del och vad jag tror hjälper framledes är istället: - Psykoterapi. Jag har varit dumsnäll genom åren och ställt upp in absurdum för andra vilket kostat mig känslomässigt och ekonomiskt. För att jag inte sagt nej, självkänsla, egenvärde etc. Bor nära ett universitet med ett psykologprogram som erbjuder samtalsbehandling som "studentpatient" kostnadsfritt. Mycket bra. - Sparmål och att våga drömma. Längtar efter nya stekpannor, bäddmadrasser och att resa. Kortsiktiga och långsiktiga drömmar. - Lära barn om ekonomi. Jag lärde mig inget under min uppväxt annat än att ekonomi var förenat med ångest, visste att vissa brev gav mina föräldrar oro och överhörde telefonsamtal till Finax telefonlån. Ungefär. Barn till skuldsatta föräldrar har ökad risk att själva hamna där, forskningen är inte roligt. Jag har aldrig delat oro med mina barn, pratar med glädje om pengar och försöker lära dem ekonomisk planering, budget osv. De vet att jag "betalar av lån" för att det är bra och att vi om vi står ut med att hålla igen ordentligt nu snart är i mål med det. Jag misslyckas gärna på andra plan, ingen är perfekt, men avseende det där med pengar hoppas jag bryta det nedärvda beteendet och låta det stanna med mig. Ser också fram emot att ha möjlighet att hjälpa dem vid behov i framtiden. - Dela med de närmsta. Det är skönt att några nära personer känner till situationen. Jag har också delat min situation med barnafader, som ibland tagit större delen av gemensam utgift för växelvisbarn (typ cykel), med tyst överenskommelse om att jag i framtiden kan erbjuda det omvända. I slutändan jämnar det ut sig tror vi. [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Hjälp! (KFM)
varken fallskärm eller livrem
Topp