Behöver erfarenheter, berätta för föräldrarna

[Allwayskid]

Hej,
Vill börja med att be om ursäkt för rörigt i lägg i förväg men hjärnan går på högvarv och ångesten är hög just nu...

Jag är snart 28 år och ensamstående med min 4 åriga dotter.
I dagens läge är mitt totala skuldsaldo drygt 390k(struntsumma för vissa men känns oumbärligför mig), lånet ligger hos lunar föredetta lendify. I veckan fick jag ett mail om att dom kommer ta bort sitt rewardsystem vilket höjer räntan, detta i sin tur kommer göra att räntan höjs till nästan 10% och höjas från 4500/per månad till ja vem vet?

Mika skulder har uppkommit pga något utomstående troligtvis skulle klassa som ett destruktivt förhållande med dotterns pappa, vad pengarna gått till? Jadu bra fråga rädda upp månader när han inte jobbat och knappt fått ut lön, hans intressen och bilar.
Och ja man får gärna nu tänka tanken men de är väl vara säga nej? Lämna? Men det är inte riktigt så lätt i praktiken.
Nu har jag iaf lämnat denna person ett år tillbaka och försökt hålla mig flytande med detta stora lån (inte tagit några nya)

Jag velar fram och tillbaka nu med att berätta detta för mina föräldrar, inte för att dom ska hjälpa eller lösa problemet åt mig utan för att slippa hålla en fasad uppe...
Dom kommer bli så besvikna och de är värre än om dom blir arga...
Finns det någon som varit i liknande sits? Annars kan ni snälla bomba med era historier om när ni berättade bra och dåliga så man kan få lite koll på vilka reaktioner som kan komma?

 

[Lippi]

Jag kan endast tala för den psykologiska aspekten i din situation. Det finns andra medlemmar som kan ge bättre vägledning i det praktiska.

Din situation är inte så ovanligt som du tror. Kanske känner du dig ensam i världen med att vara så lättlurad, naiv, godtrogen m.m.. alla dessa känslor är mycket vanlig efter en relation med en destruktiv och manipulativ person, vilket du beskriver.

Du har redan bevisat att du kan gå vidare från honom och klara dig bra. Du vill även ta ansvar för situationen och förbättra den. Du har med andra ord kommit längre än väldigt många bara genom det. Det ska du vara stolt över.

Du behöver nu fortsätta att bearbeta dina negativa känslor, och jag tror att raka kort med föräldrarna är ett viktigt nästa steg. Jag förstår att det finns en stor ångest inför vad deras reaktion kan komma att bli, men du kan inte heller veta det säkert. Ja, de kan komma att bli besvikna, men har ni någorlunda så god relation så skulle vilken förälder som helst vilja ge stöd och hjälp i den mån det går. Du är själv förälder - vad hade du önskat att din dotter gjort i denna situation?
Jag tror nämligen en stor tyngd skulle släppa från dina axlar, vilket kommer ge dig bättre förutsättningar för att lösa situationen praktiskt.

 

[Lippe]

Generellt är det alltid bäst att berätta för nära och kära. Släpp all skam och säg som det är, hur tiden med ditt ex har varit och så.

Det är alltid jobbigt att ta samtalet, så rekommendationen är att göra det så snart som möjligt. Riva av plåstret. Inte gå och älta.

När jag har berättat om mitt spelande, har alla först blivit mycket förvånade. För en kort stund har de blivit arga och beskrivit mig som dum i huvudet etc, till att lite senare vilja stötta, hjälpa och känna viss stolthet att jag delar min hemlighet med dem. Och för mig har det verkligen varit ett ok från axlarna som fallit av, att slippa hålla på att smyga, ljuga och allt det där. Jag har istället kunna varit mig själv efter samtalet, med en massa stöd/stöttning.

Så när du väl berättar är det 100 % ärlighet som gäller, öppna dig och säg allt. Håll inte inne med delar du kan tycka är småsaker.
När du väl haft samtalet kommer det kännas så mycket bättre, jag lovar!

Och ekonomin kommer du fixa, ta t ex ett samtal med kommunens budget och skuldrådgivare.

 

[Allwayskid]

Generellt är det alltid bäst att berätta för nära och kära. Släpp all skam och säg som det är, hur tiden med ditt ex har varit och så.

Det är alltid jobbigt att ta samtalet, så rekommendationen är att göra det så snart som möjligt. Riva av plåstret. Inte gå och älta.

När jag har berättat om mitt spelande, har alla först blivit mycket förvånade. För en kort stund har de blivit arga och beskrivit mig som dum i huvudet etc, till att lite senare vilja stötta, hjälpa och känna viss stolthet att jag delar min hemlighet med dem. Och för mig har det verkligen varit ett ok från axlarna som fallit av, att slippa hålla på att smyga, ljuga och allt det där. Jag har istället kunna varit mig själv efter samtalet, med en massa stöd/stöttning.

Så när du väl berättar är det 100 % ärlighet som gäller, öppna dig och säg allt. Håll inte inne med delar du kan tycka är småsaker.
När du väl haft samtalet kommer det kännas så mycket bättre, jag lovar!

Och ekonomin kommer du fixa, ta t ex ett samtal med kommunens budget och skuldrådgivare.

Först vill jag säga TACK, fick tårar i ögonen av dina svar❤️
Jag har bra relation med mina föräldrar men känns som jag redan gjort dom tillräckligt besvikna som valde den relationen och barn med människan...
Men de är inte så lätt när man är mitt i, man söker dopaminkicjarna likt en missbrukare.

Jag vet också att detta är ett steg jag måste ta för att kunna fortsätta resan mot att läka ifrån dessa 6 år, men trauma bandet är starkt och ångesten för hur arga dom kommer bli på han är lika jobbig som besvikelse på mig.
Dom är inte medvetna om den psykiska misshandeln eller manipulationen som skett så de kommer bli många kort på borden.

Och ja jag ska söka hjälp med terapi eller likande men just nu finns inte riden med jobb,plugg och barn.