Släppa allt och börja om - stöd och råd

[Lilla-My]

Jag har nått botten nu och ber om ursäkt för en väldigt lång tråd men kanske kan den för den som orkar läsa ändå skänka tröst till någon annan som ser att de inte är ensamma. Även jag känner mig nu extremt ensam och rädd.

Har knappt kunnat äta eller sova på flera dagar sedan jag insåg att skulderna nu är övermäktiga. Har sådan ångest. Hatar mig själv så behöver ingen uppläxning om att det är mitt eget fel att jag hamnat här. Det vet jag så klart om. Har så klart funderat på att bara göra slut på allt, men man pendlar ju mellan hopp och förtvivlan. Känner mig som den sämsta människan på jorden och känner verkligen att livet är över.

Det känns extra hårt just nu, för jag har aldrig i mitt liv varit arbetslös, aldrig varit sjukskriven, alltid jobbat 100 %, aldrig varit sen med en enda räkning i hela mitt 35-åriga liv. Alltid skött jobb exemplariskt. Aldrig fått böter, alltid varit livrädd för att göra ett enda snedsteg. Men nu har allt kollapsat. Med CSN inräknat är mina skulder på runt 1,1 miljon just nu. Har fast anställning och lön på 37k före skatt och ett förstahandskontrakt på en hyresrätt, men just nu går jag back enorma summor varje månad pga snabblån och liknande och har uttömt alla möjligheter till fler lån. Har börjat släppa några av snabblånen nu i dagarna, tänkte att jag kämpar någon eller några månader till med de mer seriösa banklånen jag har.

Det gick "fort" från att lyckas trolla med knäna varje månad tills jag till slut kraschade. Jag vet faktiskt inte hur jag hamnade här, men en anhörigs död för ett par år sedan (som jag hjälpte med dennes skulder) och extremt dåligt psykiskt mående har fått min ekonomi att krascha. Tar bara nya lån för att betala befintliga och nu finns ej längre några lån att få. Ja ni vet den karusellen. Nu har den stannat tvärt och det går inte längre.

Detta forumet har varit en tröst i dagarna, så tänkte att jag skriver av mig och hoppas att någon kanske känner igen sig eller kan ge råd. Har isolerat mig den senaste veckan och försökt hitta lösningar. Det blir till sist maniskt och jag har hyperventilerar, gråter, kan inte äta, sover dåligt. Nästa vecka ska jag tillbaka till jobbet efter semestern och det känns också tungt, men jag ska försöka att fokusera på att prestera där, har alltid jobbat hårt och varit extremt uppskattad på alla arbetsplatser.
Jag bor ensam, har ingen familj och de vänner jag har känner jag att jag inte kan prata med.

Jag tror det enda rätta är att släppa allt till inkasso och kronofogden och bara betala hyra, el, telefoni, fackavgifter osv? Har insett att situationen är ohållbar. Det känns förnedrande, skamligt. Vill göra rätt för mig och aldrig någonsin hamna i den här skuldfällan igen. Aldrig mer.

Det jag gjort de senaste dagarna mellan ångestattackerna är att jag har försökt läsa på om allt som har med löneutmätning och skuldsanering att göra. Jag har gjort en budget för att leva på existensminimum utifrån Kronofogdens hemsida och det känns som att jag skulle klara det, även om det så klart inte är kul. Men känns på något vis som en lättnad att ha en budget klar. Jag har kontaktat skuldrådgivaren i min kommun, men det är semestertider nu. Jag har provat att söka skuldsanering hos Kronofogden, lämnade in igår trots att mina skulder inte landat hos inkasso än för jag vet att jag hamnar där snart, var skönt att ställa upp alla skulder. Hemskt att se men också bra med en överblick. Har små förhoppningar om att få igenom skuldsaneringen, men tänker att jag får söka igen längre fram om jag (antagligen) får avslag.

Har börjat rensa hemma och sälja av det jag kan avvara och som kan dra it lite extra pengar.

Är så rädd för att hamna utanför samhället helt och inte kunna ha ett vanligt betalkort osv. Kommer bara sköta mig framöver, vill aldrig mer ha problem, vill bara ha hjälp och få ett något så när värdigt liv. Inget kan väl hända med min lägenhet sedan många år tillbaka? Har förstahandskontrakt hos stor hyresvärd och aldrig varit sen med hyran. Samma med det befintliga telefonabonnemanget?

Läste några skräcktrådar där autogiron från snabblån återaktiverats trots att man tagit bort dessa och är livrädd att det ska hända så att hyran inte kan dras, så kanske bättre flytta allt till ny bank? Också skönt med en nystart? Funderar i ett senare skede att byta mobilnummer, mail osv men tänker att det får bli längre fram så inget viktigt missas.

Jag har mått extremt psykiskt dåligt under så många år pga många andra orsaker (vilket har fått mig att hamna här) så har nu bokat in besök för det och ska träffa en psykolog om ett par veckor och hoppas på att få remiss vidare.

Eftersom jag aldrig har hamnat hos inkasso och kronofogden förut är jag förstås livrädd för vad som ska hända nu.
Min största skräck är att de ska trakassera min arbetsplats? Är det normalt förfarande? Borde jag försöka förhandla med inkasso när det hamnar där? Hur lång tid tar det? Hos några av de mer seriösa kreditgivarna har jag lyckats skjuta upp betalningen en månad (men det kommer inte hålla nästa månad heller) och några snabblån som jag inte kan betala har jag kontaktat och berättat men de verkar inte särskilt intresserade.

Vad händer om ett inkassobolag kontaktar mig och jag inte kan betala, om de nekar betalningsplan? Börjar de ringa mitt jobb då? Är så himla rädd för det. Läst en del trådar men råd om att släppa allt och ignorera samtal och mail tills det hamnar hos Kronofogden, men vågar man det? Om man har kontakt med inkasso, även om man inte kan betala, kommer de fortfarande kontakta ens arbetsplats? Är så rädd för alla samtal och mail och brev osv. och vet inte hur jag ska agera.

Så fort det hamnar hos Kronofogden kommer jag självfallet att kontakta dem. Vill inte undfly någonting, vill endast ha hjälp och försöka göra rätt för mig.
Kommer Kronofogden alltid hem till en? Jag förstår att löneutmätning är den enda utvägen och det har jag förlikat mig med i ångestkvalen, då jag inte äger bostad eller fordon.
Det känns extremt förnedrande att lönekontoret får info om löneutmätningen, men det är ju oundvikligt. De är ganska bra på att snacka på mitt jobb och jag vet mycket som jag inte borde veta, så är 100 % säker på att det kommer gå varvet runt på hela kontoret, även om så klart ingen kan öppet säga till mig att de vet. Jag antar att jag får försöka förlika mig med även detta och hålla huvudet högt trots förnedringen. Känns just nu som om jag är den enda människan som satt mig i den här skiten, även om jag på något plan förstår att det inte är så.
Jag ska försöka tänka att jobb bara är jobb och att det inte är hela mitt liv (har levt för mitt jobb på alla arbetsplatser).

Har jobbresor inbokade den kommande månaden, så är också rädd att jag ska missa ett brev eller besök hemma och att det gör allt värre, hur lång tid tror ni allt tar? Och Kronofogden, visst använder de Kivra också?

Finns det något mer jag kan göra förberedande i väntan på vad som känns som undergången?
Det jag gjort: Öppnat nytt bankkonto, sökt hjälp för mitt dåliga psykiska mående, börjat sälja av saker jag har hemma, kontaktat skuldrådgivaren i kommunen, sökt skuldsanering samt gjort en budget för ett liv på existensminimum.

Det är en sådan vidrig kamp varje månad att försöka få alla räkningar att gå ihop och att ständigt pussla med nya smålån, det är helt obeskrivligt vilken ångest det ger.

Ni som släppt allt och vandrat vägen mot löneutmätning och eventuell skuldsanering, kände ni er på något sätt lättade efter det beslutet? Är det värt att fortsätta kämpa? Vill så gärna ha ett nytt liv, ta hand om min kropp, min psykiska hälsa och leva ett normalt liv igen.

 

[Det var en gång]

Du är inte ensam! Är i en liknade sits. Otroligt tärande och stressande. Skulle vilja ansöka om skuldsanering men kan inte riskera vårt hus så därför går inte det. Kramar och omtanke till dig!

 

[Lilla-My]

Du är inte ensam! Är i en liknade sits. Otroligt tärande och stressande. Skulle vilja ansöka om skuldsanering men kan inte riskera vårt hus så därför går inte det. Kramar och omtanke till dig!

Tack för omtanke! Usch, så jobbigt. jag hoppas det löser sig för dig också! Styrkekram.

 

[Lippe]

Mycket igenkänning när jag läser ditt inlägg. Den där onda neråtgående spiralen, där man tar nya lån för att kunna betala av på andra. En ond spiral där man bara drar på sig nya kostnader och skulden hela tiden växer, trots rätt stora inbetalningar. Jag levde många år i denna spiral, innan jag bestämde mig för att det inte är en värdigt liv. Alltså ett liv med skam, lögner, ångest, stress… För att slippa detta la jag en helt ny plan, den inkluderade bland annat:
- Sökte hjälp för mitt spelberoende, genomgick behandling och möten med psykolog
- Beslutade att aldrig ta ett lån/en kredit i mitt liv
- Berättade för ett antal personer i min närhet, och fick mycket kärlek från alla
- Slutade betala på alla lån/krediter och släppte dem till kfm. Ett halvår senare drog löneutmätning igång
- Insett att det inte är ekonomin som ska vara i fokus i mitt liv. Livet är så fantastisk på många sätt och fokus ska framåt ligga på att ta vara på det. Ekonomin är underordnad.

Att leva på löneutmätning är så mycket skönare än att vara i den onda spiralen. Med löneutmätning blir det ingen stress, jag har (utöver hyran) ca 7 kkr + jämkning att leva på varje månad. För min del pågår löneutmätning under ca 3 år, innan jag blir skuldfri. Är ungefär halvvägs nu. Utifrån detta är skuldsanering inte en lösning för mig, men det kanske blir ett alternativ för dig, att söka något år efter du släppt allt?

Mitt råd till dig är att ta tillbaka kontrollen över ditt liv. Låt inte skulderna styra ditt liv. Gör en sammanställning över alla skulder och betala de allra minsta/dyraste de kommande månaderna. Släpp övriga till kfm och invänta löneutmätningen, som bör dra igång i början på nästa år. Du kommer få ett mycket större lugn i ditt liv och kan ha fokus på det som är viktigt. Som betyder något. Lycka till!

 

[Lilla-My]

Mycket igenkänning när jag läser ditt inlägg. Den där onda neråtgående spiralen, där man tar nya lån för att kunna betala av på andra. En ond spiral där man bara drar på sig nya kostnader och skulden hela tiden växer, trots rätt stora inbetalningar. Jag levde många år i denna spiral, innan jag bestämde mig för att det inte är en värdigt liv. Alltså ett liv med skam, lögner, ångest, stress… För att slippa detta la jag en helt ny plan, den inkluderade bland annat:
- Sökte hjälp för mitt spelberoende, genomgick behandling och möten med psykolog
- Beslutade att aldrig ta ett lån/en kredit i mitt liv
- Berättade för ett antal personer i min närhet, och fick mycket kärlek från alla
- Slutade betala på alla lån/krediter och släppte dem till kfm. Ett halvår senare drog löneutmätning igång
- Insett att det inte är ekonomin som ska vara i fokus i mitt liv. Livet är så fantastisk på många sätt och fokus ska framåt ligga på att ta vara på det. Ekonomin är underordnad.

Att leva på löneutmätning är så mycket skönare än att vara i den onda spiralen. Med löneutmätning blir det ingen stress, jag har (utöver hyran) ca 7 kkr + jämkning att leva på varje månad. För min del pågår löneutmätning under ca 3 år, innan jag blir skuldfri. Är ungefär halvvägs nu. Utifrån detta är skuldsanering inte en lösning för mig, men det kanske blir ett alternativ för dig, att söka något år efter du släppt allt?

Mitt råd till dig är att ta tillbaka kontrollen över ditt liv. Låt inte skulderna styra ditt liv. Gör en sammanställning över alla skulder och betala de allra minsta/dyraste de kommande månaderna. Släpp övriga till kfm och invänta löneutmätningen, som bör dra igång i början på nästa år. Du kommer få ett mycket större lugn i ditt liv och kan ha fokus på det som är viktigt. Som betyder något. Lycka till!

Stort tack för att du delar med dig!

Känns lite lättare att läsa att det kan finnas ett ljus i slutet av tunneln. Precis som du skriver, jag vill aldrig mer i mitt liv ta ett lån. Vill leva ett enkelt liv med så lite ångest som möjligt och fokusera på det som är viktigt.

Det känns bara så otroligt skrämmande att släppa allt, men behöver verkligen hjälp och jag tror det enda som kan hjälpa mig mot vägen att bli skuldfri är att inte längre kunna hålla på såhär och ta nya skulder. Vill ut. Nu.

Skönt att höra att det känns som en lättnad med löneutmätningen ändå fast det är en sådan laddad sak, för bara en månad sedan hade tanken varit helt outhärdlig, men nu när jag landat i detta tror jag det är enda vägen ut.

Fråga, borde jag börja jämka nu? Påverkar det inte beloppet som dras i löneutmätningen?

Skönt att du är på väg mot ett skuldfritt liv, kämpa vidare!

 

[Lippe]

Stort tack för att du delar med dig!

Känns lite lättare att läsa att det kan finnas ett ljus i slutet av tunneln. Precis som du skriver, jag vill aldrig mer i mitt liv ta ett lån. Vill leva ett enkelt liv med så lite ångest som möjligt och fokusera på det som är viktigt.

Det känns bara så otroligt skrämmande att släppa allt, men behöver verkligen hjälp och jag tror det enda som kan hjälpa mig mot vägen att bli skuldfri är att inte längre kunna hålla på såhär och ta nya skulder. Vill ut. Nu.

Skönt att höra att det känns som en lättnad med löneutmätningen ändå fast det är en sådan laddad sak, för bara en månad sedan hade tanken varit helt outhärdlig, men nu när jag landat i detta tror jag det är enda vägen ut.

Fråga, borde jag börja jämka nu? Påverkar det inte beloppet som dras i löneutmätningen?

Skönt att du är på väg mot ett skuldfritt liv, kämpa vidare!

Det är inte skrämmande att släppa allt. Det är ett alternativ bland många andra. Det viktig är att räkna och bedöma vilket alternativ som blir bäst för dig. Att släppa allt är ett av alternativen och för mig var det den bästa vägen, för att starta om livet.

Det är viktigt att sätta mål, vart vill du vara i livet om 5 år? Skriv ner de målen, hur du kommer ha det och vad du kommer göra. Detta blir drivkraften för att klara åren med utmätningen (eller skuldsaneringen). Att om 60 månader kommer mitt liv se ut såhär.. och räkna ner och belöna för varje månad som går, och sen kommer ljuset närmare och närmare. Att bli skuldfri tar tid, men med mål och en plan går det!

Kfm är varken farliga eller onda, de ser bara till att skulderna blir betalda utifrån de lagar och regelverk som finns. Prata med dem, sök även upp en budget- och skuldrådgivare i kommunen, som vid behov kan hjälpa dig med siffrorna. Släpp skammen och ha fokus på det som blir bäst för dig.

Du kan jämka nu, för 2023. Du kommer få betala mindre skatt aug-dec, och använd de pengarna till att betala av de minsta/dyraste lånen. Detta då varje ärende hos kfm kostar drygt 600 kr (och även årligen om du hamnar i utmätning).

Om ditt mål framåt är skuldsanering bör du agera och kunna visa att du gjort allt du kan för att minska dina skulder. Alltså inte fortsätta och låna och använda de pengar du har till att betala av på skulderna. Skuldsanering vet jag dock inte mycket om, så jag inte har några erfarenheter av det.

 

[Lilla-My]

Det är inte skrämmande att släppa allt. Det är ett alternativ bland många andra. Det viktig är att räkna och bedöma vilket alternativ som blir bäst för dig. Att släppa allt är ett av alternativen och för mig var det den bästa vägen, för att starta om livet.

Det är viktigt att sätta mål, vart vill du vara i livet om 5 år? Skriv ner de målen, hur du kommer ha det och vad du kommer göra. Detta blir drivkraften för att klara åren med utmätningen (eller skuldsaneringen). Att om 60 månader kommer mitt liv se ut såhär.. och räkna ner och belöna för varje månad som går, och sen kommer ljuset närmare och närmare. Att bli skuldfri tar tid, men med mål och en plan går det!

Kfm är varken farliga eller onda, de ser bara till att skulderna blir betalda utifrån de lagar och regelverk som finns. Prata med dem, sök även upp en budget- och skuldrådgivare i kommunen, som vid behov kan hjälpa dig med siffrorna. Släpp skammen och ha fokus på det som blir bäst för dig.

Du kan jämka nu, för 2023. Du kommer få betala mindre skatt aug-dec, och använd de pengarna till att betala av de minsta/dyraste lånen. Detta då varje ärende hos kfm kostar drygt 600 kr (och även årligen om du hamnar i utmätning).

Om ditt mål framåt är skuldsanering bör du agera och kunna visa att du gjort allt du kan för att minska dina skulder. Alltså inte fortsätta och låna och använda de pengar du har till att betala av på skulderna. Skuldsanering vet jag dock inte mycket om, så jag inte har några erfarenheter av det.

Tack för tips och råd!

Jag har tidigare varit mest rädd för just Kronofogden, men har som du skriver, också insett att Kronofogden inte är min fiende i det här. Jag är själv min största fiende och behöver verkligen hjälp att få tillbaka mitt liv.

Har kontaktat skuldrådgivare och psykolog så hoppas få hjälp med båda de bitarna.

Jag hoppas på skuldsanering i framtiden, men det blir ju sannolikt löneutmätning först en lång period. Så försöker ställa mig in på det

 

[Mumlan]

Jag är i samma sits som du, släppte 1,5 milj i juni och har sökt sanering. Mitt mående är lika som ditt, men börjar acceptera situationen och det går framåt. Tänker att jag inte har något val än att stanna karusellen. Min skräck är att aldrig bli beviljad sanering, då har jag utmätning under låååång tid att klara av. Får ta ett steg i taget.

 

[Lilla-My]

Jag är i samma sits som du, släppte 1,5 milj i juni och har sökt sanering. Mitt mående är lika som ditt, men börjar acceptera situationen och det går framåt. Tänker att jag inte har något val än att stanna karusellen. Min skräck är att aldrig bli beviljad sanering, då har jag utmätning under låååång tid att klara av. Får ta ett steg i taget.

Lider med dig, men en liten lättnad när man mår så dåligt att läsa att man inte är ensam. För man känner sig så ensam och misslyckad.

Har samma skräck som du, men om man ska orka måste man väl ta ett steg i taget som du skriver.

Har du påbörjat löneutmätning än? Hur har det varit med inkasso efter att du släppte allt? Känns så läskigt men vet att jag inte har några alternativ längre.

 

[Mumlan]

Du är absolut inte ensam. Min räddning har varit det här forumet, vi är så många i samma sits. Ångest är ju rädsla, och jag gör som du, försöker förbereda mig så mycket jag kan för att lindra stress och oro. Jag har bara börjat få påminnelser, det ringer och kommer brev och sms. Jag har inte kommit längre än så än med utmätning eller samtal kring sanering.

 

[Frökenmittilivet]

Jag har nått botten nu och ber om ursäkt för en väldigt lång tråd men kanske kan den för den som orkar läsa ändå skänka tröst till någon annan som ser att de inte är ensamma. Även jag känner mig nu extremt ensam och rädd.

Har knappt kunnat äta eller sova på flera dagar sedan jag insåg att skulderna nu är övermäktiga. Har sådan ångest. Hatar mig själv så behöver ingen uppläxning om att det är mitt eget fel att jag hamnat här. Det vet jag så klart om. Har så klart funderat på att bara göra slut på allt, men man pendlar ju mellan hopp och förtvivlan. Känner mig som den sämsta människan på jorden och känner verkligen att livet är över.

Det känns extra hårt just nu, för jag har aldrig i mitt liv varit arbetslös, aldrig varit sjukskriven, alltid jobbat 100 %, aldrig varit sen med en enda räkning i hela mitt 35-åriga liv. Alltid skött jobb exemplariskt. Aldrig fått böter, alltid varit livrädd för att göra ett enda snedsteg. Men nu har allt kollapsat. Med CSN inräknat är mina skulder på runt 1,1 miljon just nu. Har fast anställning och lön på 37k före skatt och ett förstahandskontrakt på en hyresrätt, men just nu går jag back enorma summor varje månad pga snabblån och liknande och har uttömt alla möjligheter till fler lån. Har börjat släppa några av snabblånen nu i dagarna, tänkte att jag kämpar någon eller några månader till med de mer seriösa banklånen jag har.

Det gick "fort" från att lyckas trolla med knäna varje månad tills jag till slut kraschade. Jag vet faktiskt inte hur jag hamnade här, men en anhörigs död för ett par år sedan (som jag hjälpte med dennes skulder) och extremt dåligt psykiskt mående har fått min ekonomi att krascha. Tar bara nya lån för att betala befintliga och nu finns ej längre några lån att få. Ja ni vet den karusellen. Nu har den stannat tvärt och det går inte längre.

Detta forumet har varit en tröst i dagarna, så tänkte att jag skriver av mig och hoppas att någon kanske känner igen sig eller kan ge råd. Har isolerat mig den senaste veckan och försökt hitta lösningar. Det blir till sist maniskt och jag har hyperventilerar, gråter, kan inte äta, sover dåligt. Nästa vecka ska jag tillbaka till jobbet efter semestern och det känns också tungt, men jag ska försöka att fokusera på att prestera där, har alltid jobbat hårt och varit extremt uppskattad på alla arbetsplatser.
Jag bor ensam, har ingen familj och de vänner jag har känner jag att jag inte kan prata med.

Jag tror det enda rätta är att släppa allt till inkasso och kronofogden och bara betala hyra, el, telefoni, fackavgifter osv? Har insett att situationen är ohållbar. Det känns förnedrande, skamligt. Vill göra rätt för mig och aldrig någonsin hamna i den här skuldfällan igen. Aldrig mer.

Det jag gjort de senaste dagarna mellan ångestattackerna är att jag har försökt läsa på om allt som har med löneutmätning och skuldsanering att göra. Jag har gjort en budget för att leva på existensminimum utifrån Kronofogdens hemsida och det känns som att jag skulle klara det, även om det så klart inte är kul. Men känns på något vis som en lättnad att ha en budget klar. Jag har kontaktat skuldrådgivaren i min kommun, men det är semestertider nu. Jag har provat att söka skuldsanering hos Kronofogden, lämnade in igår trots att mina skulder inte landat hos inkasso än för jag vet att jag hamnar där snart, var skönt att ställa upp alla skulder. Hemskt att se men också bra med en överblick. Har små förhoppningar om att få igenom skuldsaneringen, men tänker att jag får söka igen längre fram om jag (antagligen) får avslag.

Har börjat rensa hemma och sälja av det jag kan avvara och som kan dra it lite extra pengar.

Är så rädd för att hamna utanför samhället helt och inte kunna ha ett vanligt betalkort osv. Kommer bara sköta mig framöver, vill aldrig mer ha problem, vill bara ha hjälp och få ett något så när värdigt liv. Inget kan väl hända med min lägenhet sedan många år tillbaka? Har förstahandskontrakt hos stor hyresvärd och aldrig varit sen med hyran. Samma med det befintliga telefonabonnemanget?

Läste några skräcktrådar där autogiron från snabblån återaktiverats trots att man tagit bort dessa och är livrädd att det ska hända så att hyran inte kan dras, så kanske bättre flytta allt till ny bank? Också skönt med en nystart? Funderar i ett senare skede att byta mobilnummer, mail osv men tänker att det får bli längre fram så inget viktigt missas.

Jag har mått extremt psykiskt dåligt under så många år pga många andra orsaker (vilket har fått mig att hamna här) så har nu bokat in besök för det och ska träffa en psykolog om ett par veckor och hoppas på att få remiss vidare.

Eftersom jag aldrig har hamnat hos inkasso och kronofogden förut är jag förstås livrädd för vad som ska hända nu.
Min största skräck är att de ska trakassera min arbetsplats? Är det normalt förfarande? Borde jag försöka förhandla med inkasso när det hamnar där? Hur lång tid tar det? Hos några av de mer seriösa kreditgivarna har jag lyckats skjuta upp betalningen en månad (men det kommer inte hålla nästa månad heller) och några snabblån som jag inte kan betala har jag kontaktat och berättat men de verkar inte särskilt intresserade.

Vad händer om ett inkassobolag kontaktar mig och jag inte kan betala, om de nekar betalningsplan? Börjar de ringa mitt jobb då? Är så himla rädd för det. Läst en del trådar men råd om att släppa allt och ignorera samtal och mail tills det hamnar hos Kronofogden, men vågar man det? Om man har kontakt med inkasso, även om man inte kan betala, kommer de fortfarande kontakta ens arbetsplats? Är så rädd för alla samtal och mail och brev osv. och vet inte hur jag ska agera.

Så fort det hamnar hos Kronofogden kommer jag självfallet att kontakta dem. Vill inte undfly någonting, vill endast ha hjälp och försöka göra rätt för mig.
Kommer Kronofogden alltid hem till en? Jag förstår att löneutmätning är den enda utvägen och det har jag förlikat mig med i ångestkvalen, då jag inte äger bostad eller fordon.
Det känns extremt förnedrande att lönekontoret får info om löneutmätningen, men det är ju oundvikligt. De är ganska bra på att snacka på mitt jobb och jag vet mycket som jag inte borde veta, så är 100 % säker på att det kommer gå varvet runt på hela kontoret, även om så klart ingen kan öppet säga till mig att de vet. Jag antar att jag får försöka förlika mig med även detta och hålla huvudet högt trots förnedringen. Känns just nu som om jag är den enda människan som satt mig i den här skiten, även om jag på något plan förstår att det inte är så.
Jag ska försöka tänka att jobb bara är jobb och att det inte är hela mitt liv (har levt för mitt jobb på alla arbetsplatser).

Har jobbresor inbokade den kommande månaden, så är också rädd att jag ska missa ett brev eller besök hemma och att det gör allt värre, hur lång tid tror ni allt tar? Och Kronofogden, visst använder de Kivra också?

Finns det något mer jag kan göra förberedande i väntan på vad som känns som undergången?
Det jag gjort: Öppnat nytt bankkonto, sökt hjälp för mitt dåliga psykiska mående, börjat sälja av saker jag har hemma, kontaktat skuldrådgivaren i kommunen, sökt skuldsanering samt gjort en budget för ett liv på existensminimum.

Det är en sådan vidrig kamp varje månad att försöka få alla räkningar att gå ihop och att ständigt pussla med nya smålån, det är helt obeskrivligt vilken ångest det ger.

Ni som släppt allt och vandrat vägen mot löneutmätning och eventuell skuldsanering, kände ni er på något sätt lättade efter det beslutet? Är det värt att fortsätta kämpa? Vill så gärna ha ett nytt liv, ta hand om min kropp, min psykiska hälsa och leva ett normalt liv igen.

Inte mycket till hjälp, men du är inte ensam, har ingen livslust heller längre. Har själv massa i bagaget och jag har tappat förmågan helt att hantera pengar. Du beskriver precis som det känns. Önskar jag hade några goda råd att ge, kram.

 

[Lilla-My]

Inte mycket till hjälp, men du är inte ensam, har ingen livslust heller längre. Har själv massa i bagaget och jag har tappat förmågan helt att hantera pengar. Du beskriver precis som det känns. Önskar jag hade några goda råd att ge, kram.

Tack för stöd, ledsen att du har det lika illa!

Jag vill hoppas att det ska kännas något bättre när man släpper allt och bara aldrig mer kan låna även om det innebär år av existensminimum.

Visst har jag nu haft desperata tankar både på att bara ta livet av mig men också försöka lösa skulderna en månad till…men jag vet att detta ändå kommer landa in en krasch, så antagligen lika bra att krascha nu och hamna hos kronofogden. Lånekarusellen är vidrig. Och man har ju ändå inte mycket pengar kvar de flesta månader nu ändå.

Hoppas att ångesten ska minska lite när man väl tagit sig igenom dessa hemska månader. Men det känns så otroligt tungt nu. Värsta är nästan den sociala skammen.

Var är du just nu i processen? Så att säga. Kämpa. Kram!

 

[Lilla-My]

Du är absolut inte ensam. Min räddning har varit det här forumet, vi är så många i samma sits. Ångest är ju rädsla, och jag gör som du, försöker förbereda mig så mycket jag kan för att lindra stress och oro. Jag har bara börjat få påminnelser, det ringer och kommer brev och sms. Jag har inte kommit längre än så än med utmätning eller samtal kring sanering.

Tack för stöd. Och det är så skönt att det finns fler, att man är mänsklig. Det är så lätt att hamna snett i livet.

Usch så jobbigt det känns, jag hoppas innerligt att det känns pyttelite bättre när man väl landar hos kronofogden. På något vis.

 

[Frökenmittilivet]

Tack för stöd, ledsen att du har det lika illa!

Jag vill hoppas att det ska kännas något bättre när man släpper allt och bara aldrig mer kan låna även om det innebär år av existensminimum.

Visst har jag nu haft desperata tankar både på att bara ta livet av mig men också försöka lösa skulderna en månad till…men jag vet att detta ändå kommer landa in en krasch, så antagligen lika bra att krascha nu och hamna hos kronofogden. Lånekarusellen är vidrig. Och man har ju ändå inte mycket pengar kvar de flesta månader nu ändå.

Hoppas att ångesten ska minska lite när man väl tagit sig igenom dessa hemska månader. Men det känns så otroligt tungt nu. Värsta är nästan den sociala skammen.

Var är du just nu i processen? Så att säga. Kämpa. Kram!

Ja, det är tufft, hur man än gör, förstår verkligen din ångest! Jag har kämpat med skulder i många år efter skilsmässa och otur med det mesta, blev skuldfri 2021, men då ett vrak av alla motgångar, allt kämpande, destruktivt äktenskap, tvister, våld mm, så när jag väl låg på 0 kr och inte hade betalningsanmärkningar längre så kunde jag plötsligt unna mig saker och inte ligga hemma och må dåligt och sedan ballade det ur helt enkelt, det var som att en ny och bättre värld öppnade sig. På två år har jag raserat hela min ekonomi igen, varit sönderstressad på jobbet, mått dåligt psykiskt, och nu kan jag inte ens betala mina räkningar och fasar för att få anmärkning igen. Har även ett barn som bor mest hos pappa nu för att jag orkar inte ens med mig själv längre. Har tidigare alltid varit ordentlig, haft god hand med pengar, är inte ung direkt, men mitt psykiska dåliga mående har gjort att jag tappat allt konsekvenstänk. Just nu ligger jag mest och gråter av vanmakt efter jag kommit hem från jobbet, vill inte leva längre, men vill inte heller dö, men tanken finns som du skriver att bara avsluta allt, hela mitt vuxna liv har bara varit ett enda kaos och jag har med olika medel försökt att låtsas som att allt är vanligt, och det har gjort att till sist så kommer kraschen, där jag är nu. Gått på terapi, skuldrådgivare mm, men jag skäms att berätta om min situation, det är pinsamt som du säger, så jag väljer att bara berätta delar av mitt kaos. Funderar också på att släppa allt bara, vet inte längre vad jag kan göra.
Följer dig gärna om du skriver här . Vi får hoppas på ett ljus i tunneln längre fram..

 

[Jenle]

Är i en liknande situation som dig My. Jag har ungefär det skuldbelopp som du och är också 35. Ska släppa allt till KF denna eller nästa månad. Känns tungt.
Känner hela tiden min puls slå såå hårt. Har inte berättat för en enda förutom en skuldrådgivare. Vill ha barn nångång med. Men tänker att vem vill leva mig mig och detta.

Ringde KF igår. Hon som svarade på alla frågor var väldigt trevlig och respektfull. Gjorde mycket när jag var livrädd för att ringa.

Försöker ta reda på vad som kommer hända. Och vara förberedd. Har fortfarande så många frågetecken. Men försöker ta en sak i taget

 

[Lilla-My]

Är i en liknande situation som dig My. Jag har ungefär det skuldbelopp som du och är också 35. Ska släppa allt till KF denna eller nästa månad. Känns tungt.
Känner hela tiden min puls slå såå hårt. Har inte berättat för en enda förutom en skuldrådgivare. Vill ha barn nångång med. Men tänker att vem vill leva mig mig och detta.

Ringde KF igår. Hon som svarade på alla frågor var väldigt trevlig och respektfull. Gjorde mycket när jag var livrädd för att ringa.

Försöker ta reda på vad som kommer hända. Och vara förberedd. Har fortfarande så många frågetecken. Men försöker ta en sak i taget

Ja visst får man såna enorma katastroftankar? Tänker också att jag kommer dö ensam och utfattig. Tänk att det går så snabbt och enkelt att rasera sitt liv när man mår dåligt.

Bra att du ringde KF! Jag ska nog också ringa men är så rädd att jag bara ska gråta mig igenom samtalet. Behöver verkligen komma över skräcken för KF, är så rädd men vill ju egentligen bara dit nu så man kan försöka få ordning på sitt liv. Mest rädd för allt på vägen nu, med alla inkassobrev och sms och samtal på vägen dit.

Släppt några lån nu men vet inte hur lång tid det blir tills inkasso, kommer släppa fler nästa månad. Sa KF något om hur lång tid det brukar ta innan det landar i löneutmätning?

Så ledsen för din skull, men en klen tröst att det finns andra med liknande situationer så man åtminstone kan stötta varandra. Du får gärna uppdatera hur det går med allt framöver om du orkar. Kämpa.

 

[Mia73]

Släpp allt, du kommer att må så mycket bättre! Du slipper ångesten, självhatet och den månatliga tortyren när räkningarna ska betalas... Jag hade strax under 1 miljon i blancolån och krediter när jag släppte allt juni -21 och ansökte om skuldsanering (inledande i aug och godkänt i nov) och jag har fått livet åter. Min handläggare på skuldsaneringsenheten var helt underbar, jag älskar KFM

Oändligt tacksam för Livet 2.0 ❤️

 

[Lilla-My]

Ja, det är tufft, hur man än gör, förstår verkligen din ångest! Jag har kämpat med skulder i många år efter skilsmässa och otur med det mesta, blev skuldfri 2021, men då ett vrak av alla motgångar, allt kämpande, destruktivt äktenskap, tvister, våld mm, så när jag väl låg på 0 kr och inte hade betalningsanmärkningar längre så kunde jag plötsligt unna mig saker och inte ligga hemma och må dåligt och sedan ballade det ur helt enkelt, det var som att en ny och bättre värld öppnade sig. På två år har jag raserat hela min ekonomi igen, varit sönderstressad på jobbet, mått dåligt psykiskt, och nu kan jag inte ens betala mina räkningar och fasar för att få anmärkning igen. Har även ett barn som bor mest hos pappa nu för att jag orkar inte ens med mig själv längre. Har tidigare alltid varit ordentlig, haft god hand med pengar, är inte ung direkt, men mitt psykiska dåliga mående har gjort att jag tappat allt konsekvenstänk. Just nu ligger jag mest och gråter av vanmakt efter jag kommit hem från jobbet, vill inte leva längre, men vill inte heller dö, men tanken finns som du skriver att bara avsluta allt, hela mitt vuxna liv har bara varit ett enda kaos och jag har med olika medel försökt att låtsas som att allt är vanligt, och det har gjort att till sist så kommer kraschen, där jag är nu. Gått på terapi, skuldrådgivare mm, men jag skäms att berätta om min situation, det är pinsamt som du säger, så jag väljer att bara berätta delar av mitt kaos. Funderar också på att släppa allt bara, vet inte längre vad jag kan göra.
Följer dig gärna om du skriver här . Vi får hoppas på ett ljus i tunneln längre fram..

Åh! Så ledsamt att läsa hur du kämpat. Känner igen mig i så mycket. Jag har också mått dåligt psykiskt hela mitt vuxna liv men alltid lyckats hålla uppe fasaden utåt. Den har krackelerat litegrann pga pandemin (den tog hårt på många plan) men jag har nog ändå lyckats hålla det mesta uppe utåt. Man är liksom inte redo att blotta sig själv nu när man kraschat?

När jag läser er andras historier blir jag ju full av förståelse och sympati, så man önskar ju att personer som inte är där vi är också kunde känna så. Men man kanske måste hamna där själv först.

Ja det vore fint om vi höll liv i tråden, ska försöka uppdatera när det väl händer något ❤️

Känns som om jag gått in i en psykos nu med självisolering och en besatthet kring detta. Känner att det tär på kroppen också. Jag hoppas att det lättar så småningom, att det här nya blir vardag till slut.

 

[Jenle]

Ja visst får man såna enorma katastroftankar? Tänker också att jag kommer dö ensam och utfattig. Tänk att det går så snabbt och enkelt att rasera sitt liv när man mår dåligt.

Bra att du ringde KF! Jag ska nog också ringa men är så rädd att jag bara ska gråta mig igenom samtalet. Behöver verkligen komma över skräcken för KF, är så rädd men vill ju egentligen bara dit nu så man kan försöka få ordning på sitt liv. Mest rädd för allt på vägen nu, med alla inkassobrev och sms och samtal på vägen dit.

Släppt några lån nu men vet inte hur lång tid det blir tills inkasso, kommer släppa fler nästa månad. Sa KF något om hur lång tid det brukar ta innan det landar i löneutmätning?

Så ledsen för din skull, men en klen tröst att det finns andra med liknande situationer så man åtminstone kan stötta varandra. Du får gärna uppdatera hur det går med allt framöver om du orkar. Kämpa.

Jag frågade men fick inget svar. 4-7 månader hittar jag här på forumet.

Jag skulle ha släppt allt för 1 år sen minst egentligen. Var hos en skuld och budgetrådgivare för en månad sen. Utan henne hade jag aldrig vågat kunna till steget att släppa allt. Hade kanske bara tagit fler smålån och "lägga locket på" En helt underbar stöttande människa som gav mig den extra styrka jag behövde för att orka.

Jag skäms men tänker att vi alla sin historia.
Kommer söka om skuldsanering om 1-2 år. Hoppas verkligen att det går igenom! Få en ny chans.

Vill gärna veta hur det går för dig med !

 

[Lilla-My]

Släpp allt, du kommer att må så mycket bättre! Du slipper ångesten, självhatet och den månatliga tortyren när räkningarna ska betalas... Jag hade strax under 1 miljon i blancolån och krediter när jag släppte allt juni -21 och ansökte om skuldsanering (inledande i aug och godkänt i nov) och jag har fått livet åter. Min handläggare på skuldsaneringsenheten var helt underbar, jag älskar KFM

Oändligt tacksam för Livet 2.0 ❤️

Det betyder så mycket att höra det! Att livet inte måste vara slut pga detta utan att det kan vara en nystart när man nått botten.

Så himla skönt att du fick skuldsanering! Jag tror det blir svårt för mig då flera skulder (snabblånen) är så färska men det blir ju så mot slutet, det eviga trixandet med att betala in och ta ut direkt och sen ta nytt lån för att täcka ett annat, ja du vet. Sen går det fort åt skogen. Helt otroligt hemskt leva så.

Men om jag får avslag på skuldsaneringen hoppas jag att jag kan söka på nytt efter att ha fått löneutmätning.

Tack för pepp och råd, en stor tröst att höra att det finns ett liv efter detta lånehelvete ❤️

 

[Mia73]

Jag frågade men fick inget svar. 4-7 månader hittar jag här på forumet.

Jag skulle ha släppt allt för 1 år sen minst egentligen. Var hos en skuld och budgetrådgivare för en månad sen. Utan henne hade jag aldrig vågat kunna till steget att släppa allt. Hade kanske bara tagit fler smålån och "lägga locket på" En helt underbar stöttande människa som gav mig den extra styrka jag behövde för att orka.

Jag skäms men tänker att vi alla sin historia.
Kommer söka om skuldsanering om 1-2 år. Hoppas verkligen att det går igenom! Få en ny chans.

Vill gärna veta hur det går för dig med !

Får jag fråga varför du ska vänta 1-2 år med att söka skuldsanering? Inget illa ment alltså, jag önskar bara att jag själv hade insett rock bottom och sökt ÅR före jag gjorde det. Mina färskaste lån var bara några månader gamla när jag sökte, de gick iofs till räkningar och mat till barnen...usch, nu får jag flashbacks till ångesten.

 

[Mia73]

Det betyder så mycket att höra det! Att livet inte måste vara slut pga detta utan att det kan vara en nystart när man nått botten.

Så himla skönt att du fick skuldsanering! Jag tror det blir svårt för mig då flera skulder (snabblånen) är så färska men det blir ju så mot slutet, det eviga trixandet med att betala in och ta ut direkt och sen ta nytt lån för att täcka ett annat, ja du vet. Sen går det fort åt skogen. Helt otroligt hemskt leva så.

Men om jag får avslag på skuldsaneringen hoppas jag att jag kan söka på nytt efter att ha fått löneutmätning.

Tack för pepp och råd, en stor tröst att höra att det finns ett liv efter detta lånehelvete ❤️

Mina var också färska, låt det inte hindra dig! Sök skuldsanering och blir det nekat så får du köra med löneutmätning och söka om, släpp allt bara, för din egen skull ❤️

 

[Jenle]

Får jag fråga varför du ska vänta 1-2 år med att söka skuldsanering? Inget illa ment alltså, jag önskar bara att jag själv hade insett rock bottom och sökt ÅR före jag gjorde det. Mina färskaste lån var bara några månader gamla när jag sökte, de gick iofs till räkningar och mat till barnen...usch, nu får jag flashbacks till ångesten.

Budget och skuldrådgivaren på kommunen sa att jag iallafall skulle vänta 1 år. Helst lite till. Eftersom mina lån var så nya.
Tänkte att hon måste ha rätt (lång erfarenhet). Det sista jag tog var för ett par veckor sen på 10 000 kr för att klara mig. Har ingenting kvar att leva på längre efter att alla delbetalningar är betalada.
Handläggningstiden är ett halvår såg jag...verkligen en evighet när man väntar.

 

[Mia73]

Budget och skuldrådgivaren på kommunen sa att jag iallafall skulle vänta 1 år. Helst lite till. Eftersom mina lån var så nya.
Tänkte att hon måste ha rätt (lång erfarenhet). Det sista jag tog var för ett par veckor sen på 10 000 kr för att klara mig. Har ingenting kvar att leva på längre efter att alla delbetalningar är betalada.
Handläggningstiden är ett halvår såg jag...verkligen en evighet när man väntar.

Det finns säkert bra skuldrådgivare också, men det finns många helt värdelösa, deras ord är verkligen inte Sanningen...själv kontaktade jag inte dom, vad ska dom kunna komma med liksom, jag satt i skiten upp till näsborrarna. Vad har du för inkomst och skuldsumma, är du kvalificerat insolvent? Du fixar detta ❤️

 

[Jenle]

Det finns säkert bra skuldrådgivare också, men det finns många helt värdelösa, deras ord är verkligen inte Sanningen...själv kontaktade jag inte dom, vad ska dom kunna komma med liksom, jag satt i skiten upp till näsborrarna. Vad har du för inkomst och skuldsumma, är du kvalificerat insolvent? Du fixar detta ❤️

Tänker att man kan ju alltid söka. Sen söka igen om man blir nekad.
Är ju dock en process att skriva ansökan.
Förstod det som att det brukar börja med löneutmätning och sen säker man skuldsanering.
Har inte släppt allt än. Men ska definitivt söka nästa år tänker jag. Har förstått det som att man ska ha gjort vad man kan ett tag först för att bli beviljad skuldsanering.
Mardrömmen vore om man aldrig skulle bli godkänd. Har en skuld på 980 tusen. Jobbar i vården men usel lön.

 

[Mia73]

Tänker att man kan ju alltid söka. Sen söka igen om man blir nekad.
Är ju dock en process att skriva ansökan.
Förstod det som att det brukar börja med löneutmätning och sen säker man skuldsanering.
Har inte släppt allt än. Men ska definitivt söka nästa år tänker jag.
Mardrömmen vore om man aldrig skulle bli godkänd. Har en skuld på 980 tusen. Jobbar i vården men usel lön.

Nej, det behöver inte börja med löneutmätning! Jag hade inget hos inkasso eller KFM när jag ansökte om skusan, jag var bara en överbelånad idiot...

 

[Frökenmittilivet]

Åh! Så ledsamt att läsa hur du kämpat. Känner igen mig i så mycket. Jag har också mått dåligt psykiskt hela mitt vuxna liv men alltid lyckats hålla uppe fasaden utåt. Den har krackelerat litegrann pga pandemin (den tog hårt på många plan) men jag har nog ändå lyckats hålla det mesta uppe utåt. Man är liksom inte redo att blotta sig själv nu när man kraschat?

När jag läser er andras historier blir jag ju full av förståelse och sympati, så man önskar ju att personer som inte är där vi är också kunde känna så. Men man kanske måste hamna där själv först.

Ja det vore fint om vi höll liv i tråden, ska försöka uppdatera när det väl händer något ❤️

Känns som om jag gått in i en psykos nu med självisolering och en besatthet kring detta. Känner att det tär på kroppen också. Jag hoppas att det lättar så småningom, att det här nya blir vardag till slut.

Exakt så känns det, som en slags psykos, också börjat isolera mig, orkar inte hålla skenet uppe längre.

 

[Mumlan]

När man till slut slår i botten så är enda vägen kvar -upp! Ni är som är så unga ska verkligen inte tro att ta livet av er är en bra väg, ni har så mycket kvar att leva för, ni har ingen aning om vad som väntar runt hörnet! Ni ÄR inte era skulder, ni är fantastiska människor som gör världen bättre. Tillsammans ska vi igenom detta, på något sätt! Att ha skulder kommer bli ett ännu större bekymmer för samhället framöver i dessa svåra tider, tänk om regering och riksdag tar nya beslut som hjälper oss skuldsatta? Jag har mina mörka stunder, och jag tar ibland ett andetag i taget för att orka, men däremellan finns det bättre stunder. Lova mig att skilja på ekonomi och er som personer, och se till att få hjälp med måendet, så ska vi fan traggla oss fram till en bättre framtid.

 

[Mumlan]

Nej, det behöver inte börja med löneutmätning! Jag hade inget hos inkasso eller KFM när jag ansökte om skusan, jag var bara en överbelånad idiot...

Jag hade inte heller hamnat hos inkasso när jag släppte, och inte hos Kronofogden heller. Idiot är jag dock...

 

[Frökenmittilivet]

När man till slut slår i botten så är enda vägen kvar -upp! Ni är som är så unga ska verkligen inte tro att ta livet av er är en bra väg, ni har så mycket kvar att leva för, ni har ingen aning om vad som väntar runt hörnet! Ni ÄR inte era skulder, ni är fantastiska människor som gör världen bättre. Tillsammans ska vi igenom detta, på något sätt! Att ha skulder kommer bli ett ännu större bekymmer för samhället framöver i dessa svåra tider, tänk om regering och riksdag tar nya beslut som hjälper oss skuldsatta? Jag har mina mörka stunder, och jag tar ibland ett andetag i taget för att orka, men däremellan finns det bättre stunder. Lova mig att skilja på ekonomi och er som personer, och se till att få hjälp med måendet, så ska vi fan traggla oss fram till en bättre framtid.

 

[sarkostik]

Finns det något mer jag kan göra förberedande i väntan på vad som känns som undergången?
Det jag gjort: Öppnat nytt bankkonto, sökt hjälp för mitt dåliga psykiska mående, börjat sälja av saker jag har hemma, kontaktat skuldrådgivaren i kommunen, sökt skuldsanering samt gjort en budget för ett liv på existensminimum.

Jag tror det viktiga här är att man ändrar sitt ekonomiska beteende inför en skuldsanering så att i framtiden inte hamna i skuldträsket igen. Skuldsaneringen i sig är inte ett misslyckande. Tvärtom!
Har du gjort en budget och prioriterat dina utgifter? Du ska först ha utrymme för dina omkostnader för att överleva, som mat + boendekostnader. Har du något undanlagt? Om inte spara ihop 5-15k för oförutsedda utgifter. Detta är extremt viktigt!
Det är så att detta ändrar sättet du kommer hantera din ekonomi. Det mesta är beteende och har väldigt lite med kunskap att göra.

Det är absolut ingen undergång och vi gör alla korkade saker, men vi lär oss desto mer av misstagen. Min förra chef sa att det är helt ok att göra 20% fel för att lära sig göra 80% rätt.
Detta kommer nog vara bland det värsta som inträffar dig, men också det bästa. Se möjligheterna!

 

[Lilla-My]

Jag tror det viktiga här är att man ändrar sitt ekonomiska beteende inför en skuldsanering så att i framtiden inte hamna i skuldträsket igen. Skuldsaneringen i sig är inte ett misslyckande. Tvärtom!
Har du gjort en budget och prioriterat dina utgifter? Du ska först ha utrymme för dina omkostnader för att överleva, som mat + boendekostnader. Har du något undanlagt? Om inte spara ihop 5-15k för oförutsedda utgifter. Detta är extremt viktigt!
Det är så att detta ändrar sättet du kommer hantera din ekonomi. Det mesta är beteende och har väldigt lite med kunskap att göra.

Det är absolut ingen undergång och vi gör alla korkade saker, men vi lär oss desto mer av misstagen. Min förra chef sa att det är helt ok att göra 20% fel för att lära sig göra 80% rätt.
Detta kommer nog vara bland det värsta som inträffar dig, men också det bästa. Se möjligheterna!

Tack för råd och uppmuntran!

Jag har beräknat mitt förbehållsbelopp och gjort månadsbudget utifrån detta. Det känns genomförbart, även om det så klart blir tufft i många år. Vet dock inte om jag ska försöka betala vissa av skulderna nu under hösten eller bara släppa allt på en gång.

Jag pendlar mellan totalt mörker och hopp. Jag vill ju verkligen aldrig mer låna, är så klar med detta, vill bara få en ny chans och försöka göra rätt för mig så gott det går.

Kanske kan detta få mig att försöka fokusera på mitt dåliga mående? Jag försöker som du skriver se det som att det finns ett liv 2.0 och att detta är en lång prövning på vägen dit. Jag hoppas verkligen att jag landar i allt detta så småningom.

 

[Lilla-My]

När man till slut slår i botten så är enda vägen kvar -upp! Ni är som är så unga ska verkligen inte tro att ta livet av er är en bra väg, ni har så mycket kvar att leva för, ni har ingen aning om vad som väntar runt hörnet! Ni ÄR inte era skulder, ni är fantastiska människor som gör världen bättre. Tillsammans ska vi igenom detta, på något sätt! Att ha skulder kommer bli ett ännu större bekymmer för samhället framöver i dessa svåra tider, tänk om regering och riksdag tar nya beslut som hjälper oss skuldsatta? Jag har mina mörka stunder, och jag tar ibland ett andetag i taget för att orka, men däremellan finns det bättre stunder. Lova mig att skilja på ekonomi och er som personer, och se till att få hjälp med måendet, så ska vi fan traggla oss fram till en bättre framtid.

Fint sagt! ❤️

Man är väl alltid hårdast mot sig själv. Hjälper jättemycket att läsa om andra som kämpat, att det finns andra som gjort misstag pga omständigheter i livet utan att för den delen vara dåliga människor.

Så hemskt bara att vi måste leva med denna skammen ensamma i vardagen. Skäms så himla mycket pga att jobbet kommer få veta med löneutmätningen. Jag har levt för mina jobb i hela mitt liv och mått extremt dåligt pga det också. Under de senaste åren med skuldsättning har jag varit livrädd för att vara sjuk eller bli av med jobbet eftersom jag inte skulle klara alla skulder. Är egentligen utbränd flera ggr om men har fortsatt ändå. Också känt mig låst vid en bransch jag är dödstrött på, eftersom det är den enda bransch jag kan få en ”bra” lön i.
Nu har jag börjat tänka lite att detta ekonomiska haveri, kanske, bara kanske, kan ge mig en boost att våga prova något nytt i framtiden? Och kanske sluta bry mig så mycket om jobbet och vad kollegor och chefer tycker, jag är ju en människa privat också? Men sen faller jag ned i det svarta hålet igen.

Jag hoppas verkligen att denna undergångskänsla lägger sig snart.

När jag inte är i mörkret försöker jag tänka på livet på andra sidan och att jag ska ägna dessa år av utmätning/sanering att försöka få ordning på min psykiska och fysiska hälsa.

Tack för kloka ord ❤️

 

[Mimmimu]

Släpp allt, du kommer att må så mycket bättre! Du slipper ångesten, självhatet och den månatliga tortyren när räkningarna ska betalas... Jag hade strax under 1 miljon i blancolån och krediter när jag släppte allt juni -21 och ansökte om skuldsanering (inledande i aug och godkänt i nov) och jag har fått livet åter. Min handläggare på skuldsaneringsenheten var helt underbar, jag älskar KFM

Oändligt tacksam för Livet 2.0 ❤️

Oh..vad skön för dig, jag har också skulder som ligger just nu 1,1 miljoner har släppt allt för två år sedan. Hade sökt skuldsanering i september förra året men blev nekad vet inte varför och har skickat precis en ny ansökan i juni detta året, vänta fortfarande på svaret hoppas att de kommer godkänna mig denna gången. Så jag kan börja om mitt liv igen.

 

[Mia73]

Oh..vad skön för dig, jag har också skulder som ligger just nu 1,1 miljoner har släppt allt för två år sedan. Hade sökt skuldsanering i september förra året men blev nekad vet inte varför och har skickat precis en ny ansökan i juni detta året, vänta fortfarande på svaret hoppas att de kommer godkänna mig denna gången. Så jag kan börja om mitt liv igen.

En förklaring till avslaget måste du ju ha fått i ditt beslut? Kvalificerat insolvent är du ju, såvida du inte har en fet jävla lön. Hyr du eller äger du ditt boende? Eller är det denna eviga för-färska-lån som vissa handläggare reagerar på, medan andra inte gör det? Förlåt för tusen frågor

 

[Frökenmittilivet]

Fint sagt! ❤️

Man är väl alltid hårdast mot sig själv. Hjälper jättemycket att läsa om andra som kämpat, att det finns andra som gjort misstag pga omständigheter i livet utan att för den delen vara dåliga människor.

Så hemskt bara att vi måste leva med denna skammen ensamma i vardagen. Skäms så himla mycket pga att jobbet kommer få veta med löneutmätningen. Jag har levt för mina jobb i hela mitt liv och mått extremt dåligt pga det också. Under de senaste åren med skuldsättning har jag varit livrädd för att vara sjuk eller bli av med jobbet eftersom jag inte skulle klara alla skulder. Är egentligen utbränd flera ggr om men har fortsatt ändå. Också känt mig låst vid en bransch jag är dödstrött på, eftersom det är den enda bransch jag kan få en ”bra” lön i.
Nu har jag börjat tänka lite att detta ekonomiska haveri, kanske, bara kanske, kan ge mig en boost att våga prova något nytt i framtiden? Och kanske sluta bry mig så mycket om jobbet och vad kollegor och chefer tycker, jag är ju en människa privat också? Men sen faller jag ned i det svarta hålet igen.

Jag hoppas verkligen att denna undergångskänsla lägger sig snart.

När jag inte är i mörkret försöker jag tänka på livet på andra sidan och att jag ska ägna dessa år av utmätning/sanering att försöka få ordning på min psykiska och fysiska hälsa.

Tack för kloka ord ❤️

Låter som om jag själv skrivit det, vet verkligen hur du känner dig .
När jag hade löneutmätning på mitt förra jobb så skämdes jag något så fruktansvärt att berätta det till lönekontoret, men de var väldigt förstående, de sa till mig att du ska veta att du inte är den enda, då släppte en del av ångesten i vart fall. Mina chefer fick aldrig reda på något, vad jag vet i varje fall, inte mina kollegor heller.

Nu har jag ju satt mig i klistret igen och fasar för löneutmätning ännu en gång, min nuvarande arbetsplats skulle inte vara lika förstående, ett utländskt företag med helt annan arbetskultur.

Du får på något sätt tänka bort katastroftankarna och ta en dag i taget, annars orkar man inte med, speciellt när man redan mår dåligt. KFM i mitt fall var väldigt trevliga och hjälpsamma, det tog bort en stor del av skammen, har bara gott att säga om dem.
Har i efterhand även fått veta att några i min omgivning haft skuldsanering eller kontakt med kronofogden, det är vanligare än man tror, även om det inte känns så när man är mitt i det. Det är jobbigt att släppa allt i början, fruktansvärd tid minns jag, men när situationen blev ”stabil” s a s så blev det mycket bättre, alltså när beslutet är taget och det kommer ett beslut i ärendet.
Styrkekramar

 

[Mia73]

Låter som om jag själv skrivit det, vet verkligen hur du känner dig .
När jag hade löneutmätning på mitt förra jobb så skämdes jag något så fruktansvärt att berätta det till lönekontoret, men de var väldigt förstående, de sa till mig att du ska veta att du inte är den enda, då släppte en del av ångesten i vart fall. Mina chefer fick aldrig reda på något, vad jag vet i varje fall, inte mina kollegor heller.

Nu har jag ju satt mig i klistret igen och fasar för löneutmätning ännu en gång, min nuvarande arbetsplats skulle inte vara lika förstående, ett utländskt företag med helt annan arbetskultur.

Du får på något sätt tänka bort katastroftankarna och ta en dag i taget, annars orkar man inte med, speciellt när man redan mår dåligt. KFM i mitt fall var väldigt trevliga och hjälpsamma, det tog bort en stor del av skammen, har bara gott att säga om dem.
Har i efterhand även fått veta att några i min omgivning haft skuldsanering eller kontakt med kronofogden, det är vanligare än man tror, även om det inte känns så när man är mitt i det. Det är jobbigt att släppa allt i början, fruktansvärd tid minns jag, men när situationen blev ”stabil” s a s så blev det mycket bättre, alltså när beslutet är taget och det kommer ett beslut i ärendet.
Styrkekramar

Håller med, det var skrämmande från början att släppa allt. Jag kände sig som en kriminell när jag tog bort autogiromedgivandet från alla lån, men det var bara att låta processen ha sin gång... Jag hade dock sånt flyt att inget hann ens till inkasso innan jag fick inledande. All styrka till er medsystrar ❤️

 

[Frökenmittilivet]

Håller med, det var skrämmande från början att släppa allt. Jag kände sig som en kriminell när jag tog bort autogiromedgivandet från alla lån, men det var bara att låta processen ha sin gång... Jag hade dock sånt flyt att inget hann ens till inkasso innan jag fick inledande. All styrka till er medsystrar ❤️

 

[Lilla-My]

Låter som om jag själv skrivit det, vet verkligen hur du känner dig .
När jag hade löneutmätning på mitt förra jobb så skämdes jag något så fruktansvärt att berätta det till lönekontoret, men de var väldigt förstående, de sa till mig att du ska veta att du inte är den enda, då släppte en del av ångesten i vart fall. Mina chefer fick aldrig reda på något, vad jag vet i varje fall, inte mina kollegor heller.

Nu har jag ju satt mig i klistret igen och fasar för löneutmätning ännu en gång, min nuvarande arbetsplats skulle inte vara lika förstående, ett utländskt företag med helt annan arbetskultur.

Du får på något sätt tänka bort katastroftankarna och ta en dag i taget, annars orkar man inte med, speciellt när man redan mår dåligt. KFM i mitt fall var väldigt trevliga och hjälpsamma, det tog bort en stor del av skammen, har bara gott att säga om dem.
Har i efterhand även fått veta att några i min omgivning haft skuldsanering eller kontakt med kronofogden, det är vanligare än man tror, även om det inte känns så när man är mitt i det. Det är jobbigt att släppa allt i början, fruktansvärd tid minns jag, men när situationen blev ”stabil” s a s så blev det mycket bättre, alltså när beslutet är taget och det kommer ett beslut i ärendet.
Styrkekramar

❤️ Ja det måste ju verkligen vara mer vanligt än man tror. Jag ska försöka, verkligen försöka att separera min person från både skulderna och arbetsplatsen. På mitt jobb kommer nog en del få veta som inte borde, inte alla förstås, men tyvärr. De kommer ju inte öppet kunna säga att de vet så jag får försöka hålla huvudet högt. Får tänka att människor som dömer ut andra utan att veta något om dennes livshistoria inte är människor värda ens tid ändå.

Hoppas det löser sig på ditt nya jobb ändå om det blir så att du måste ha löneutmätning igen. Så tungt att du hamnat där igen, lider med dig och hoppas att du kan få ett ordentligt slut på detta till sist.

Ja du har rätt, man får bara försöka ta en dag i taget och försöka tänka att man är en människa med andra egenskaper, att detta inte definierar en, även om det är svårt just nu.

Väldigt skönt att höra att din kontakt med KFM varit positiv, jag hoppas verkligen det för min del också. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, hade varit otänkbart för en vecka sen ens, men nu önskar jag att jag kunde snabba på allt nästan, liksom hoppa ångesten av att bli jagad av inkasso och bara direkt hamna hos KFM. Har ju förlikat mig med det och ska verkligen göra allt för att orka jobba och betala av och inte gå under. Vill bara ut från detta och börja om.

Tack för att du delar med dig. Styrkekram! ❤️

 

[Jenle]

Jag tror det viktiga här är att man ändrar sitt ekonomiska beteende inför en skuldsanering så att i framtiden inte hamna i skuldträsket igen. Skuldsaneringen i sig är inte ett misslyckande. Tvärtom!
Har du gjort en budget och prioriterat dina utgifter? Du ska först ha utrymme för dina omkostnader för att överleva, som mat + boendekostnader. Har du något undanlagt? Om inte spara ihop 5-15k för oförutsedda utgifter. Detta är extremt viktigt!
Det är så att detta ändrar sättet du kommer hantera din ekonomi. Det mesta är beteende och har väldigt lite med kunskap att göra.

Det är absolut ingen undergång och vi gör alla korkade saker, men vi lär oss desto mer av misstagen. Min förra chef sa att det är helt ok att göra 20% fel för att lära sig göra 80% rätt.
Detta kommer nog vara bland det värsta som inträffar dig, men också det bästa. Se möjligheterna!

Tar inte KF de 5-15 tusen från ens konto vid löneutmätningen Isåfall?