Släppa allt och börja om - stöd och råd

[Svart Kaffe]

Lassemans alternativkonto?

Haha noot

 

[Lilla-My]

Hur går det för er alla?

Jag har en rejäl svacka sen jag släppte allt i somras

Den initiala panikångesten då jag släppte allt var hemsk men den la sig trots alla telefonsamtal, sms och mail och jag har fokuserat på jobbet samt förberett mig, sålt av saker, betalat av sånt jag kan, gjort en budget, gått igenom avtal, försökt tänka långsiktigt för att kunna sänka kostnaderna osv osv.

Pendlat mellan hopp och förtvivlan men började väl till slut förlika mig med allt det här självförvållade kaoset.

Nu har en hel del börjat landa hos olika inkasso, fått några avbetalningsplaner och försökt betala det jag kan. Men nu är det för mycket pengar månadsvis till och med med alla avbetalningsplaner och då har långt ifrån allt gått till inkasso. Vet inte vad jag ska göra nu i slutet av november, har en drös fakturor som är en del av avbetalningsplanerna, de flesta som förfaller mellan 25-27 denna månad. Jag klarar ju MAX en månad till med att betala inkassoräkningarna. Detta blir nog sista innan jag får släppa till KFM.

Vad skulle ni göra denna månad vid löning? Är det värt att försöka betala det som går en månad till? Kommer inte kunna betala i slutet av december för då kommer ännu mer ha landat hos inkasso.

Jag tror ju inte jag får skuldsanering första försöket men lämnade in ansökan i slutet av juli och de har fortfarande inte behandlat min ansökan, så hade hoppats i alla få ett besked om det blir avslag direkt innan jag hamnar i löneutmätning.

Jag hyperventilerar när jag tänker på att behöva ha löneutmätning pga just chefer och kollegor. Har en chef som tycker om mig som till och med berättat om en tidigare anställd som haft löneutmätning som ett skräckexempel på en dålig anställd.

Jag har fått löneförhöjning och jag är omtyckt, uppskattad och jobbar hårt. Har uselt självförtroende privat och har ett enormt självhat utanför jobbet.
Jag mår så dåligt och har ingenting förutom jobbet.

Det är så hemskt också för jag har ALDRIG misskött varken ekonomi eller annat ansvar på arbeten jag haft. Mitt privata självdestruktiva beteende speglas inte alls i mitt jobb. Där har det alltid varit ordning och reda.

Får så klart panikångest över att leva på existensminimum på oviss tid också, har ingen familj så jobbet är min enda mening. Har inga skyddsnät eller någon att prata med.

Det känns helt overkligt detta, har aldrig misskött mig i hela mitt liv så mår ju jättedåligt av det här. Mest av allt vill jag göra rätt för mig men jag kan inte.

Nåväl, ska sluta klaga, var bara skönt få skriva av sig någonstans.

I alla fall, om jag inte klarar betala inkasso i slutet av november tror ni jag får löneutmätning redan i december? Hade ju varit skönt om man klarade sig till januari.

 

[Krelf]

Hur går det för er alla?

Jag har en rejäl svacka sen jag släppte allt i somras

Den initiala panikångesten då jag släppte allt var hemsk men den la sig trots alla telefonsamtal, sms och mail och jag har fokuserat på jobbet samt förberett mig, sålt av saker, betalat av sånt jag kan, gjort en budget, gått igenom avtal, försökt tänka långsiktigt för att kunna sänka kostnaderna osv osv.

Pendlat mellan hopp och förtvivlan men började väl till slut förlika mig med allt det här självförvållade kaoset.

Nu har en hel del börjat landa hos olika inkasso, fått några avbetalningsplaner och försökt betala det jag kan. Men nu är det för mycket pengar månadsvis till och med med alla avbetalningsplaner och då har långt ifrån allt gått till inkasso. Vet inte vad jag ska göra nu i slutet av november, har en drös fakturor som är en del av avbetalningsplanerna, de flesta som förfaller mellan 25-27 denna månad. Jag klarar ju MAX en månad till med att betala inkassoräkningarna. Detta blir nog sista innan jag får släppa till KFM.

Vad skulle ni göra denna månad vid löning? Är det värt att försöka betala det som går en månad till? Kommer inte kunna betala i slutet av december för då kommer ännu mer ha landat hos inkasso.

Jag tror ju inte jag får skuldsanering första ansökanmen lämnade in ansökan i slutet av juli och de har fortfarande inte behandlat min ansökan, så hade hoppats i alla få ett besked om det blir avslag direkt innan jag hamnar i löneutmätning.

Jag hyperventilerar när jag tänker på att behöva ha löneutmätning pga just chefer och kollegor. Har en chef som tycker om mig som till och med berättat om en tidigare anställd som haft löneutmätning som ett skräckexempel på en dålig anställd.

Jag har fått löneförhöjning och jag är omtyckt, uppskattad och jobbar hårt. Har uselt självförtroende privat och har ett enormt självhat utanför jobbet.

Jobbar inte med ekonomi eller har budgetansvar, så ingen kan väl anklaga mig för att inte klara det.

Jag mår så dåligt och har ingenting förutom jobbet.

Det är så hemskt också för jag har ALDRIG misskött varken ekonomi eller annat ansvar på arbeten jag haft. Mitt privata självdestruktiva beteende speglas inte alls i mitt jobb. Där har det alltid varit ordning och reda.

Får så klart panikångest över att leva på existensminimum på oviss tid också, har ingen familj så jobbet är min enda mening. Har inga skyddsnät eller någon att prata med.

Det känns helt overkligt detta, har aldrig misskött mig i hela mitt liv så mår ju jättedåligt av det här. Mest av allt vill jag göra rätt för mig men jag kan inte

I alla fall, om jag inte klarar betala inkasso i slutet av november tror ni jag får löneutmätning redan i december? Hade ju varit skönt om man klarade sig till januari.

Kan du ändå inte betala i december så betala inget i november heller, lät det få till KF.
Du kommer inte att få löneutmätning i december det tar säkert 4 månader innan det är på g sen

 

[Jessica87]

Hur går det för er alla?

Jag har en rejäl svacka sen jag släppte allt i somras

Den initiala panikångesten då jag släppte allt var hemsk men den la sig trots alla telefonsamtal, sms och mail och jag har fokuserat på jobbet samt förberett mig, sålt av saker, betalat av sånt jag kan, gjort en budget, gått igenom avtal, försökt tänka långsiktigt för att kunna sänka kostnaderna osv osv.

Pendlat mellan hopp och förtvivlan men började väl till slut förlika mig med allt det här självförvållade kaoset.

Nu har en hel del börjat landa hos olika inkasso, fått några avbetalningsplaner och försökt betala det jag kan. Men nu är det för mycket pengar månadsvis till och med med alla avbetalningsplaner och då har långt ifrån allt gått till inkasso. Vet inte vad jag ska göra nu i slutet av november, har en drös fakturor som är en del av avbetalningsplanerna, de flesta som förfaller mellan 25-27 denna månad. Jag klarar ju MAX en månad till med att betala inkassoräkningarna. Detta blir nog sista innan jag får släppa till KFM.

Vad skulle ni göra denna månad vid löning? Är det värt att försöka betala det som går en månad till? Kommer inte kunna betala i slutet av december för då kommer ännu mer ha landat hos inkasso.

Jag tror ju inte jag får skuldsanering första försöket men lämnade in ansökan i slutet av juli och de har fortfarande inte behandlat min ansökan, så hade hoppats i alla få ett besked om det blir avslag direkt innan jag hamnar i löneutmätning.

Jag hyperventilerar när jag tänker på att behöva ha löneutmätning pga just chefer och kollegor. Har en chef som tycker om mig som till och med berättat om en tidigare anställd som haft löneutmätning som ett skräckexempel på en dålig anställd.

Jag har fått löneförhöjning och jag är omtyckt, uppskattad och jobbar hårt. Har uselt självförtroende privat och har ett enormt självhat utanför jobbet.
Jag mår så dåligt och har ingenting förutom jobbet.

Det är så hemskt också för jag har ALDRIG misskött varken ekonomi eller annat ansvar på arbeten jag haft. Mitt privata självdestruktiva beteende speglas inte alls i mitt jobb. Där har det alltid varit ordning och reda.

Får så klart panikångest över att leva på existensminimum på oviss tid också, har ingen familj så jobbet är min enda mening. Har inga skyddsnät eller någon att prata med.

Det känns helt overkligt detta, har aldrig misskött mig i hela mitt liv så mår ju jättedåligt av det här. Mest av allt vill jag göra rätt för mig men jag kan inte.

Nåväl, ska sluta klaga, var bara skönt få skriva av sig någonstans.

I alla fall, om jag inte klarar betala inkasso i slutet av november tror ni jag får löneutmätning redan i december? Hade ju varit skönt om man klarade sig till januari.

Nej jag hade inte betalat i november om du ändå kommer behöva släppa sen. Släpp allt. Och köp sånt du behöver och kanske spara undan ett par tusenlappar kontant så du vR nån trygghet sen. Det lär ta allra minst till januari lön innan löneutmätning.
Ett av mina största misstag var att jag tänkte släppa allt för jag insåg att det inte gick längre. Men istället för att köpa mer av sånt jag behöver och spara lite så försökte jag betala en månad till på något hela tiden. Helt onödigt när jag ändå inte slutbetalning några skulder.

Och detta med vad ditt jobb tycker. Låt det stå för dom. Håll huvudet högt!

 

[Lilla-My]

Nej jag hade inte betalat i november om du ändå kommer behöva släppa sen. Släpp allt. Och köp sånt du behöver och kanske spara undan ett par tusenlappar kontant så du vR nån trygghet sen. Det lär ta allra minst till januari lön innan löneutmätning.
Ett av mina största misstag var att jag tänkte släppa allt för jag insåg att det inte gick längre. Men istället för att köpa mer av sånt jag behöver och spara lite så försökte jag betala en månad till på något hela tiden. Helt onödigt när jag ändå inte slutbetalning några skulder.

Och detta med vad ditt jobb tycker. Låt det stå för dom. Håll huvudet högt!

Bra tips, tack! Ja du har rätt i det, det är helt meningslöst som det är nu försöka betala. Kanske försöker slutbetala någon mindre skuld som då försvinner, men då är det små belopp, men de större summorna med olika betalningsplaner på flera tusen i månaden? Nej det är väl bättre släppa helt nu.

Jag antar man försöker hitta snabba lösningar och göra rätt för sig så gott det går in i det sista, men man tänker inte på det långa loppet, inte helt olikt hur man hamnat i detta från början.

Tack!

Hur går det för dig nu? Börjar din löneutmätning denna månad?

 

[Jessica87]

Bra tips, tack! Ja du har rätt i det, det är helt meningslöst som det är nu försöka betala. Kanske försöker slutbetala någon mindre skuld som då försvinner, men då är det små belopp, men de större summorna med olika betalningsplaner på flera tusen i månaden? Nej det är väl bättre släppa helt nu.

Jag antar man försöker hitta snabba lösningar och göra rätt för sig så gott det går in i det sista, men man tänker inte på det långa loppet, inte helt olikt hur man hamnat i detta från början.

Tack!

Hur går det för dig nu? Börjar din löneutmätning denna månad?

Ja men precis så är det ju!
Ja min löneutmätning börjar nu i november. Känns inte alls bra. Har varit sjuk och skadad så fick dålig lön i oktober dessutom. Har precis som du inte någon dom kommer kunna hjälpa mig heller om det kör ihop sig en månad. Så jag kommer försöka spara lite om så bara 200:- i månaden så jag har någob slags trygghet. Tycker det är synd att man inte kan få nån betalfrimånad per år åtminstone och ha rätt att ha lite sparat. Då menar jag några få tusenlappar för trygghet. Men just ny är systemet så här och det bästa man kan göra är nog att försöka vänja sig vid det.

 

[Ashby]

Hur går det för er alla?

Jag har en rejäl svacka sen jag släppte allt i somras

Den initiala panikångesten då jag släppte allt var hemsk men den la sig trots alla telefonsamtal, sms och mail och jag har fokuserat på jobbet samt förberett mig, sålt av saker, betalat av sånt jag kan, gjort en budget, gått igenom avtal, försökt tänka långsiktigt för att kunna sänka kostnaderna osv osv.

Pendlat mellan hopp och förtvivlan men började väl till slut förlika mig med allt det här självförvållade kaoset.

Nu har en hel del börjat landa hos olika inkasso, fått några avbetalningsplaner och försökt betala det jag kan. Men nu är det för mycket pengar månadsvis till och med med alla avbetalningsplaner och då har långt ifrån allt gått till inkasso. Vet inte vad jag ska göra nu i slutet av november, har en drös fakturor som är en del av avbetalningsplanerna, de flesta som förfaller mellan 25-27 denna månad. Jag klarar ju MAX en månad till med att betala inkassoräkningarna. Detta blir nog sista innan jag får släppa till KFM.

Vad skulle ni göra denna månad vid löning? Är det värt att försöka betala det som går en månad till? Kommer inte kunna betala i slutet av december för då kommer ännu mer ha landat hos inkasso.

Jag tror ju inte jag får skuldsanering första försöket men lämnade in ansökan i slutet av juli och de har fortfarande inte behandlat min ansökan, så hade hoppats i alla få ett besked om det blir avslag direkt innan jag hamnar i löneutmätning.

Jag hyperventilerar när jag tänker på att behöva ha löneutmätning pga just chefer och kollegor. Har en chef som tycker om mig som till och med berättat om en tidigare anställd som haft löneutmätning som ett skräckexempel på en dålig anställd.

Jag har fått löneförhöjning och jag är omtyckt, uppskattad och jobbar hårt. Har uselt självförtroende privat och har ett enormt självhat utanför jobbet.
Jag mår så dåligt och har ingenting förutom jobbet.

Det är så hemskt också för jag har ALDRIG misskött varken ekonomi eller annat ansvar på arbeten jag haft. Mitt privata självdestruktiva beteende speglas inte alls i mitt jobb. Där har det alltid varit ordning och reda.

Får så klart panikångest över att leva på existensminimum på oviss tid också, har ingen familj så jobbet är min enda mening. Har inga skyddsnät eller någon att prata med.

Det känns helt overkligt detta, har aldrig misskött mig i hela mitt liv så mår ju jättedåligt av det här. Mest av allt vill jag göra rätt för mig men jag kan inte.

Nåväl, ska sluta klaga, var bara skönt få skriva av sig någonstans.

I alla fall, om jag inte klarar betala inkasso i slutet av november tror ni jag får löneutmätning redan i december? Hade ju varit skönt om man klarade sig till januari.

Får man fråga hur mycket den totala skulden är?

 

[Lilla-My]

Får man fråga hur mycket den totala skulden är?

Runt miljonen, exkl. CSN-lån då.

 

[Lilla-My]

Ja men precis så är det ju!
Ja min löneutmätning börjar nu i november. Känns inte alls bra. Har varit sjuk och skadad så fick dålig lön i oktober dessutom. Har precis som du inte någon dom kommer kunna hjälpa mig heller om det kör ihop sig en månad. Så jag kommer försöka spara lite om så bara 200:- i månaden så jag har någob slags trygghet. Tycker det är synd att man inte kan få nån betalfrimånad per år åtminstone och ha rätt att ha lite sparat. Då menar jag några få tusenlappar för trygghet. Men just ny är systemet så här och det bästa man kan göra är nog att försöka vänja sig vid det.

Så tråkigt höra att kroppen inte heller mår bra. Hoppas den biten blir bättre för dig snart i alla fall.
Håller med dig, det är ju det läskiga om något händer och man behöver akut hjälp men inte har någon buffert.
Låter som en bra idé att ha ett litet sparande, ska också försöka lägga undan varje månad även om det är lite.

 

[Ashby]

Runt miljonen, exkl. CSN-lån då.

Och vad ligger snitträntan på ungefärligt?

 

[Jessica87]

Så tråkigt höra att kroppen inte heller mår bra. Hoppas den biten blir bättre för dig snart i alla fall.
Håller med dig, det är ju det läskiga om något händer och man behöver akut hjälp men inte har någon buffert.
Låter som en bra idé att ha ett litet sparande, ska också försöka lägga undan varje månad även om det är lite.

Ja men gör det! Men se till att ha dom i tryggt förvar i kontanter. Kronofogden kan utmäta pengarna annars om dom ser att man sparat.

 

[Sheriffen89]

Släpp det redan nu i november! Det kommer kännas mycket bättre jag lovar!

 

[N-L]

Troligen ja. Bättre att ha kontanter hemma i ”madrassen”.

Förlåt att jag trådkapar lite, men säg att man har löneutmätning redan och säljer ex en altan rotting möbel för 2-3000,försvinner inte det då? Vi är på väg in i löneutmätning och känns så trist att man inte kan spara till en buffert så som man med skuldsanering.

 

[Ny2018]

Förlåt att jag trådkapar lite, men säg att man har löneutmätning redan och säljer ex en altan rotting möbel för 2-3000,försvinner inte det då? Vi är på väg in i löneutmätning och känns så trist att man inte kan spara till en buffert så som man med skuldsanering.

Hur ska det försvinna tänker du ?
Få det kontant

 

[Alexaaa]

Ja men gör det! Men se till att ha dom i tryggt förvar i kontanter. Kronofogden kan utmäta pengarna annars om dom ser att man sparat.

Kan man föra över till någon annan konto bufferten?

 

[N-L]

Hur ska det försvinna tänker du ?
Få det kontant

Dom flesta vill swicha så det var det jag menade hur17 ska man gå till väga då. Spanar dom in på det minsta man får in på kontot? Menar jag säljer lite kläder osv för nån hundrig då och då.

 

[annlo]

Dom flesta vill swicha så det var det jag menade hur17 ska man gå till väga då. Spanar dom in på det minsta man får in på kontot? Menar jag säljer lite kläder osv för nån hundrig då och då.

Nej det är ju inte så att nån person på KFM sitter o kollar ditt konto dag ut o dag in. Så självklart du kan ta emot ett swisch. Du kan ju sen ta ut det i kontanter.

 

[Ny2018]

Dom flesta vill swicha så det var det jag menade hur17 ska man gå till väga då. Spanar dom in på det minsta man får in på kontot? Menar jag säljer lite kläder osv för nån hundrig då och då.

Börja ta det kontant men som andra skriver så kollas inte konton hela tiden, men eftersom du är i startgropen för löneutmätning så ta ut allt i kontanter och säljer du något så ta det i kontanter.

 

[Mumlan]

Hur går det för er alla?

Jag har en rejäl svacka sen jag släppte allt i somras

Den initiala panikångesten då jag släppte allt var hemsk men den la sig trots alla telefonsamtal, sms och mail och jag har fokuserat på jobbet samt förberett mig, sålt av saker, betalat av sånt jag kan, gjort en budget, gått igenom avtal, försökt tänka långsiktigt för att kunna sänka kostnaderna osv osv.

Pendlat mellan hopp och förtvivlan men började väl till slut förlika mig med allt det här självförvållade kaoset.

Nu har en hel del börjat landa hos olika inkasso, fått några avbetalningsplaner och försökt betala det jag kan. Men nu är det för mycket pengar månadsvis till och med med alla avbetalningsplaner och då har långt ifrån allt gått till inkasso. Vet inte vad jag ska göra nu i slutet av november, har en drös fakturor som är en del av avbetalningsplanerna, de flesta som förfaller mellan 25-27 denna månad. Jag klarar ju MAX en månad till med att betala inkassoräkningarna. Detta blir nog sista innan jag får släppa till KFM.

Vad skulle ni göra denna månad vid löning? Är det värt att försöka betala det som går en månad till? Kommer inte kunna betala i slutet av december för då kommer ännu mer ha landat hos inkasso.

Jag tror ju inte jag får skuldsanering första försöket men lämnade in ansökan i slutet av juli och de har fortfarande inte behandlat min ansökan, så hade hoppats i alla få ett besked om det blir avslag direkt innan jag hamnar i löneutmätning.

Jag hyperventilerar när jag tänker på att behöva ha löneutmätning pga just chefer och kollegor. Har en chef som tycker om mig som till och med berättat om en tidigare anställd som haft löneutmätning som ett skräckexempel på en dålig anställd.

Jag har fått löneförhöjning och jag är omtyckt, uppskattad och jobbar hårt. Har uselt självförtroende privat och har ett enormt självhat utanför jobbet.
Jag mår så dåligt och har ingenting förutom jobbet.

Det är så hemskt också för jag har ALDRIG misskött varken ekonomi eller annat ansvar på arbeten jag haft. Mitt privata självdestruktiva beteende speglas inte alls i mitt jobb. Där har det alltid varit ordning och reda.

Får så klart panikångest över att leva på existensminimum på oviss tid också, har ingen familj så jobbet är min enda mening. Har inga skyddsnät eller någon att prata med.

Det känns helt overkligt detta, har aldrig misskött mig i hela mitt liv så mår ju jättedåligt av det här. Mest av allt vill jag göra rätt för mig men jag kan inte.

Nåväl, ska sluta klaga, var bara skönt få skriva av sig någonstans.

I alla fall, om jag inte klarar betala inkasso i slutet av november tror ni jag får löneutmätning redan i december? Hade ju varit skönt om man klarade sig till januari.

Jag känner såväl igen mig i din resa. Jag föll ner i det svarta hålet i slutet på maj då jag insåg att det inte fanns någon mer lösning, inga lån kvar att ta, inga krediter att utnyttja och långt ifrån lön till att betala allt. Ville ta livet av mig men min mamma lyckades få mig att stanna kvar. Min sommar är ett enda blurr. Ångest, sov så mycket jag kunde - det enda som gav en stunds avkoppling. Huvudet gick i 120 varje vaken stund. Har aldrig misskött mig, aldrig ens fått påminnelser på räkningar. Rakt ner i hålet bara.
Nu efter ett halvår har jag fått antidepressiv medicin samt lugnande som jag kan ta när ångesten blir för stark. Jag tänker knappt på pengar, lån, räkningar, även om jag fortfarande är orolig över hur det kommer att gå framöver. Men stressen över framtiden är mycket lägre än stressen över att inte kunna betala lån.
Jag ställde in mig på löneutmätning men hade tur att få inledande sanering. Livet kommer bli svårt i vilket fall, men det är svårt "åt rätt håll" åtminstone. Jag mår mycket bättre av tanken att jag gör rätt för mig än tanken att jag måste försöka låna mer, oavsett utmätning eller sanering.
Jag tycker du ska släppa allt och göra en nystart. Det är jättetufft, men ändå jätteskönt. Du kommer inte få utmätning i december, det kommer ta ett tag innan det kommer till KF.
Hoppas du kommer fram till ett beslut som passar dig, och jag lovar att du kommer må bättre, men det är helt fruktansvärt att släppa taget. Önskar dig allt gott!

 

[Lilla-My]

Jag känner såväl igen mig i din resa. Jag föll ner i det svarta hålet i slutet på maj då jag insåg att det inte fanns någon mer lösning, inga lån kvar att ta, inga krediter att utnyttja och långt ifrån lön till att betala allt. Ville ta livet av mig men min mamma lyckades få mig att stanna kvar. Min sommar är ett enda blurr. Ångest, sov så mycket jag kunde - det enda som gav en stunds avkoppling. Huvudet gick i 120 varje vaken stund. Har aldrig misskött mig, aldrig ens fått påminnelser på räkningar. Rakt ner i hålet bara.
Nu efter ett halvår har jag fått antidepressiv medicin samt lugnande som jag kan ta när ångesten blir för stark. Jag tänker knappt på pengar, lån, räkningar, även om jag fortfarande är orolig över hur det kommer att gå framöver. Men stressen över framtiden är mycket lägre än stressen över att inte kunna betala lån.
Jag ställde in mig på löneutmätning men hade tur att få inledande sanering. Livet kommer bli svårt i vilket fall, men det är svårt "åt rätt håll" åtminstone. Jag mår mycket bättre av tanken att jag gör rätt för mig än tanken att jag måste försöka låna mer, oavsett utmätning eller sanering.
Jag tycker du ska släppa allt och göra en nystart. Det är jättetufft, men ändå jätteskönt. Du kommer inte få utmätning i december, det kommer ta ett tag innan det kommer till KF.
Hoppas du kommer fram till ett beslut som passar dig, och jag lovar att du kommer må bättre, men det är helt fruktansvärt att släppa taget. Önskar dig allt gott!

Vill bara tacka för att du delar med dig. Har hjälpt något otroligt att få läsa andras berättelser och det har hjälpt mig att känna mig som en människa igen, att få höra att det finns andra vettiga personer därute som kört i diket.

För kanske en eller två veckor sedan började det trilla in förelägganden hos KFM. Det var riktigt tungt när det väl skedde, men skrev på allt direkt och har ställt in mig på löneutmätning, gjort månadsbudget för kommande åren, ändrat några abonnemang, sålt lite småsaker, försökt hålla ångesten borta även om det ibland är svårt.

Hur går det för dig @Mumlan? Har du fått beslut än? Eller har du fortfarande inledande?

Jag fick mitt samtal igår angående skuldsanering och imorse fick jag besked att jag fått inledande. En klump i magen när man öppnade dokumentet. Jösses. Jag hoppas det når hela vägen, men försöker ställa mig in på avslag. Rädd att bli besviken.
Oavsett oerhört tacksam att jag är ett steg på vägen till ett bättre liv hur det än går, även om det kommer ta tid. Allt jag vill är att få städa upp min röra och börja om och göra rätt för mig i den mån jag kan. Som en berg-och dalbana av känslor det här.

 

[Mumlan]

Vill bara tacka för att du delar med dig. Har hjälpt något otroligt att få läsa andras berättelser och det har hjälpt mig att känna mig som en människa igen, att få höra att det finns andra vettiga personer därute som kört i diket.

För kanske en eller två veckor sedan började det trilla in förelägganden hos KFM. Det var riktigt tungt när det väl skedde, men skrev på allt direkt och har ställt in mig på löneutmätning, gjort månadsbudget för kommande åren, ändrat några abonnemang, sålt lite småsaker, försökt hålla ångesten borta även om det ibland är svårt.

Hur går det för dig @Mumlan? Har du fått beslut än? Eller har du fortfarande inledande?

Jag fick mitt samtal igår angående skuldsanering och imorse fick jag besked att jag fått inledande. En klump i magen när man öppnade dokumentet. Jösses. Jag hoppas det når hela vägen, men försöker ställa mig in på avslag. Rädd att bli besviken.
Oavsett oerhört tacksam att jag är ett steg på vägen till ett bättre liv hur det än går, även om det kommer ta tid. Allt jag vill är att få städa upp min röra och börja om och göra rätt för mig i den mån jag kan. Som en berg-och dalbana av känslor det här.

Jag har inledande och fick i tisdags veta att förslag till betalplan är på väg. Jag mår lite bättre, tycker att det är mycket lugnare såhär, och får jag sanering så är ju framtiden ljus. Även om jag skräms av existensminimum i fem år. Jag vill som du, städa upp det jag kan efter vad jag ställt till med och sen bara få lugn och ro. Får jag avslag så är det iallafall lugnare med löneutmätning istället för stressen att jaga lån. Men då får jag betala tills jag är 65 minst, det känns fruktansvärt. Tar en sak i taget och hoppas nu på att betalplanen blir godkänd. Heja dig @Lilla-My , det går åt rätt håll, jag håller mina tummar att det går hela vägen för dig!

 

[Gunma]

Jag har inledande och fick i tisdags veta att förslag till betalplan är på väg. Jag mår lite bättre, tycker att det är mycket lugnare såhär, och får jag sanering så är ju framtiden ljus. Även om jag skräms av existensminimum i fem år. Jag vill som du, städa upp det jag kan efter vad jag ställt till med och sen bara få lugn och ro. Får jag avslag så är det iallafall lugnare med löneutmätning istället för stressen att jaga lån. Men då får jag betala tills jag är 65 minst, det känns fruktansvärt. Tar en sak i taget och hoppas nu på att betalplanen blir godkänd. Heja dig @Lilla-My , det går åt rätt håll, jag håller mina tummar att det går hela vägen för dig!

Blir nog bra, varför tror du inte du får skuldsam? Nu när du har inledande?Hur länge har du haft löneutm. Och hur gammal är du nu? Stora skulder?

 

[Mumlan]

Blir nog bra, varför tror du inte du får skuldsam? Nu när du har inledande?Hur länge har du haft löneutm. Och hur gammal är du nu? Stora skulder?

Jag vet inte varför jag inte skulle få, men jag törs inte vara tvärsäker. Mycket kan ju hända. Jag hann inte få löneutmätning, jag hade tur och fick inledande innan. Jag är 50 år och har 1,5 miljoner.

 

[Gunma]

Jag vet inte varför jag inte skulle få, men jag törs inte vara tvärsäker. Mycket kan ju hända. Jag hann inte få löneutmätning, jag hade tur och fick inledande innan. Jag är 50 år och har 1,5 miljoner.

Då håller jag tummarna.
Det klarar du.

 

[joelberra]

Då var det dags för mig efter 7 års kämpande.

28 juni har jag lyckats få samtliga inkassokrav att ha som förfallodatum. 650,000kr med snittränta på 30% som kommer gå till Kronofogden efter det. Jag har nyss skrivit på ett förstahandskontrakt där jag får bo i 4 år, och har som plan att göra ALLT för att bli skuldfri under dessa 4 år.

Jag har räknat:
12,000kr i ränta / månad
6,000kr i hyra / månad
6,000kr i förbehållsbelopp / månad

Kommer ha ut ca 24,000kr utan provision och extrajobb, så "vanlig lön" innebär att skulderna aldrig kommer försvinna. Blir med andra ord tvungen att jobba stenhårt för provision och hitta ett extrajobb. Har det senaste året jobbat sju dagar i veckan, 16 månader i sträck men med ledarskap på båda ställena som höll på att kosta mig livet. Vidriga människor.

Har gått från att ha löner på 60,000kr / månaden och leva nästan som en kung, försökt rädda det när situationen skitit sig med efterblivna blancolån, och nu sitter jag här. Pank med löneutmäning som utan extra arbete aldrig kommer sluta ticka.

Jag är 25 år gammal nu. Hade det kunnat vara en chans att få skuldsanering i min ålder? Jag har under de senaste två åren gått igenom djup terapi, sökt hjälp för allt, gjort ALLT för att minska skulderna men jag har inte kunnat. Med räntor på 12,000kr i månaden + amortering på ungefär samma, har jag gått in i väggen tre gånger för att försöka lösa situationen.

Det värsta är att pengarna har spenderats för att min självkänsla varit låg, självhat, och att jag försökt passa in. Jag har alltså satt mig själv i en monumental ekonomisk kris för att jag hatat mig själv. Inte en krona på misslyckade aktier eller liknande.
Att ha gått igenom terapi för det har dock stärkt mig, men vetskapen kan göra en galen. Och att få den här starten på livet helt ensam, när andra i min ålder börjar göra karriär, köper bostad och skaffar livspartner.

Värmande inlägg och hoppfulla meddelanden tar jag tacksamt emot. Familjen har vänt en ryggen och jag har bara mig själv att köra på from nu, men ska BESTÄMT klara det innan jag fyller 30. Jag ska göra en sån jävla revansch.

 

[KassaKon]

Då var det dags för mig efter 7 års kämpande.

28 juni har jag lyckats få samtliga inkassokrav att ha som förfallodatum. 650,000kr med snittränta på 30% som kommer gå till Kronofogden efter det. Jag har nyss skrivit på ett förstahandskontrakt där jag får bo i 4 år, och har som plan att göra ALLT för att bli skuldfri under dessa 4 år.

Jag har räknat:
12,000kr i ränta / månad
6,000kr i hyra / månad
6,000kr i förbehållsbelopp / månad

Kommer ha ut ca 24,000kr utan provision och extrajobb, så "vanlig lön" innebär att skulderna aldrig kommer försvinna. Blir med andra ord tvungen att jobba stenhårt för provision och hitta ett extrajobb. Har det senaste året jobbat sju dagar i veckan, 16 månader i sträck men med ledarskap på båda ställena som höll på att kosta mig livet. Vidriga människor.

Har gått från att ha löner på 60,000kr / månaden och leva nästan som en kung, försökt rädda det när situationen skitit sig med efterblivna blancolån, och nu sitter jag här. Pank med löneutmäning som utan extra arbete aldrig kommer sluta ticka.

Jag är 25 år gammal nu. Hade det kunnat vara en chans att få skuldsanering i min ålder? Jag har under de senaste två åren gått igenom djup terapi, sökt hjälp för allt, gjort ALLT för att minska skulderna men jag har inte kunnat. Med räntor på 12,000kr i månaden + amortering på ungefär samma, har jag gått in i väggen tre gånger för att försöka lösa situationen.

Det värsta är att pengarna har spenderats för att min självkänsla varit låg, självhat, och att jag försökt passa in. Jag har alltså satt mig själv i en monumental ekonomisk kris för att jag hatat mig själv. Inte en krona på misslyckade aktier eller liknande.
Att ha gått igenom terapi för det har dock stärkt mig, men vetskapen kan göra en galen. Och att få den här starten på livet helt ensam, när andra i min ålder börjar göra karriär, köper bostad och skaffar livspartner.

Värmande inlägg och hoppfulla meddelanden tar jag tacksamt emot. Familjen har vänt en ryggen och jag har bara mig själv att köra på from nu, men ska BESTÄMT klara det innan jag fyller 30. Jag ska göra en sån jävla revansch.

Du kan kämpa för att inte göra av med dina 6000 kr och amortera ned på skulderna i stället.