En helt oförtjänt avundsjuka.

[tapetklister]

Hej...

Jag ville bara snacka av mig lite.
Jag genomgår en skuldsanering och siktar mot att bli klar med denna i maj, 2026.

Allt går fint och man lever inte ens på kanten, även om allt planeras vid inköpen.

Men så till ämnet.
En vän köpte sig en nyare bil igår och jag unnar honom verkligen denna bil, och jag har levt gott jag med. Alldeles för gott, kanske är det en bidragande orsak till vart jag befinner mig idag.

Men problemet är, att jag blev så svundsjuk. Inte enbart för att köpte den men också för att jag blev så påmind om att jag inte ens är i närheten av den friheten att kunna få göra de valen. Jag är 40 år och tanken är att vi ska leta hus efter avslutad skusa. Det är det min sambo längtar efter allra mest, och jag med.

Men just den där jantelagen....vi svenskar är ju avundsjuka på varandra naturligt sett men detta var något mer.

Är det någon som kan relatera? Alltså, jag vet att mina/våra val har lett oss till denna situation som är en chans i livet.

Men jag kände via hans köp en viss längtan....att inte vara "ekonomiskt omyndigförklarad"?.....

 

[Kimsan72]

Hej...

Jag ville bara snacka av mig lite.
Jag genomgår en skuldsanering och siktar mot att bli klar med denna i maj, 2026.

Allt går fint och man lever inte ens på kanten, även om allt planeras vid inköpen.

Men så till ämnet.
En vän köpte sig en nyare bil igår och jag unnar honom verkligen denna bil, och jag har levt gott jag med. Alldeles för gott, kanske är det en bidragande orsak till vart jag befinner mig idag.

Men problemet är, att jag blev så svundsjuk. Inte enbart för att köpte den men också för att jag blev så påmind om att jag inte ens är i närheten av den friheten att kunna få göra de valen. Jag är 40 år och tanken är att vi ska leta hus efter avslutad skusa. Det är det min sambo längtar efter allra mest, och jag med.

Men just den där jantelagen....vi svenskar är ju avundsjuka på varandra naturligt sett men detta var något mer.

Är det någon som kan relatera? Alltså, jag vet att mina/våra val har lett oss till denna situation som är en chans i livet.

Men jag kände via hans köp en viss längtan....att inte vara "ekonomiskt omyndigförklarad"?.....

Så klart kan jag relatera till det du skriver för även om man faktiskt har det ganska bra även under en skuldsanering, så är man ”bakbunden” till att inte ha så mycket pengar även om man lyckas lägga undan en del… Inget märkligt alls tycker jag.

Än mer så om man som jag har kommit upp i åldrarna (50+), tjänar bra och alla vänner runt sig har det väldigt bra med fina hem, bilar och årliga utlandssemestrar.
Så har inte jag kunnat leva. Jag har fått prioritera, noga överväga vad jag vill göra…

Som sagt, att känna en viss avundsjuka är nog fullt normalt. Det innebär ju inte att man missunnar andra att njuta av livet, på vilket sätt det än må vara…
Kämpa på. Snart är du i ”hamn”

 

[Lasseman]

Det är inte alltid så bra som det ser ut.
Jag har erfarenhet från fler än ett ärende där det varit fina familjen med fina huset, fina bilen/bilarna, kanske fina husvagnen och gärna ett par fyrhjulingar, kanske någon lägenhet i fjällen någonstans också.
2 vuxna, 2 barn, bra lön, kanske 170k brutto tillsammans men man kan se eller får veta att fasaden kostat mer än lönen räckt till.

Förstabilen på avbetalning för kanske 6000 i månaden.
En leasad andrabil för 4000
Fyrhjulingar kanske 5000 i månaden
Husvagn 4000
7 miljoner i bolån 35000
2.5-3 miljoner i blancolån och kreditkort 45-50000.



Typ 100 k i månaden, för fasaden, och man biter ihop för att man inte ska visa att man egentligen har ett jätteproblem varje månadsskifte.

Sen spricker alla möjligheter att hålla sig flytande på att ena kanske behöver vabba ena barnet 2 veckor för den gjort sig illa på golf/tennis/hockey/ridningen och man ansökt 2 dagar för sent så man får vabpengen en månad senare, men löneavdraget samma månad.

Jag förstår om det kan kännas trist att en vän kan spontanköpa fin bil, men bakom kanske det inte är så fint som man tror

 

[AphexTwin]

Hej...

Jag ville bara snacka av mig lite.
Jag genomgår en skuldsanering och siktar mot att bli klar med denna i maj, 2026.

Allt går fint och man lever inte ens på kanten, även om allt planeras vid inköpen.

Men så till ämnet.
En vän köpte sig en nyare bil igår och jag unnar honom verkligen denna bil, och jag har levt gott jag med. Alldeles för gott, kanske är det en bidragande orsak till vart jag befinner mig idag.

Men problemet är, att jag blev så svundsjuk. Inte enbart för att köpte den men också för att jag blev så påmind om att jag inte ens är i närheten av den friheten att kunna få göra de valen. Jag är 40 år och tanken är att vi ska leta hus efter avslutad skusa. Det är det min sambo längtar efter allra mest, och jag med.

Men just den där jantelagen....vi svenskar är ju avundsjuka på varandra naturligt sett men detta var något mer.

Är det någon som kan relatera? Alltså, jag vet att mina/våra val har lett oss till denna situation som är en chans i livet.

Men jag kände via hans köp en viss längtan....att inte vara "ekonomiskt omyndigförklarad"?.....

Jag kan faktiskt inte relatera alls. Jag har blivit helt ointresserad av materiella ting. Visst nu pratar du om att vara omyndigförklarad typ och det köper jag till viss del, men bara när det gäller abonnemang, lägenhet osv. Sen, lånar inte de flesta till en bil? Hur fräsigt är det på en skala egentligen?

 

[Trias]

Jag är inte avundsjuk på materiella ting. Det jag är avundsjuk på är folk som inte slösat bort sina liv på missbruk och på att betala av lån.

Jag har blivit otroligt bitter pga det här.

 

[tapetklister]

Nej men ni har rätt allihopa i det ni skriver - och materiella ting är faktiskt inte det som väger allra tyngst. Det är familjen, och att kunna se fram emot allt som man kan göra så fort saneringen är över.

Jag är så fruktansvärt tacksam för den här chansen så det finns inga ord för det! Och sambon har varit stöttande ifrån dag ett, men jag var också väldigt ärlig med att tala om för henne redan första dagen vi träffades att min ekonomi inte såg något vidare ut.

Men vi kör framåt med goda framtidsutsikter och vill bara att dagen ska komma i maj 2026. Då är åtminstone betalplanen genomförd.


Men apropå detta med saker. Och folk i ens närhet. Jag håller med dig Trias - man blir avundsjuk på folk som faktiskt har kunnat hålla fingrarna i styr och inte försatt i denna sits. Eller hamnat i av olika anledningar.

Visst, jag önskar mig också det där huset och den där plugin hybriden. Men allt har sin tid. Jag har ett slutdatum och synen på pengar har aldrig varit sundare än vad den är idag. Bara att hänga i!

 

[kaffesump]

Hej...

Jag ville bara snacka av mig lite.
Jag genomgår en skuldsanering och siktar mot att bli klar med denna i maj, 2026.

Allt går fint och man lever inte ens på kanten, även om allt planeras vid inköpen.

Men så till ämnet.
En vän köpte sig en nyare bil igår och jag unnar honom verkligen denna bil, och jag har levt gott jag med. Alldeles för gott, kanske är det en bidragande orsak till vart jag befinner mig idag.

Men problemet är, att jag blev så svundsjuk. Inte enbart för att köpte den men också för att jag blev så påmind om att jag inte ens är i närheten av den friheten att kunna få göra de valen. Jag är 40 år och tanken är att vi ska leta hus efter avslutad skusa. Det är det min sambo längtar efter allra mest, och jag med.

Men just den där jantelagen....vi svenskar är ju avundsjuka på varandra naturligt sett men detta var något mer.

Är det någon som kan relatera? Alltså, jag vet att mina/våra val har lett oss till denna situation som är en chans i livet.

Men jag kände via hans köp en viss längtan....att inte vara "ekonomiskt omyndigförklarad"?.....

Jag kan relatera till det du skriver.

Lever själv med sanering och den är slut våren 2026. Ser mina kollegor som varje år åker till medelhavet, thailand och karibien. Jag får glatt ha semester hemma i Sverige. En kollega var i Turkiet nu i juni, kom tillbaka och såg ut som pepparkaka.

Det är bara hålla ut så släpper det. Jag känner också en längtan efter att åka utomlands och köpa en fin bil men det får vänta till 2026.

När jag var ung (14-17 år) och bodde hemma så var min bror och jag bortskämda. Min styvpappa tjänade väldigt bra så varje år åkte vi utomlands. 2 vuxna och 2 barn. Två veckor. Antingen Turkiet, Spanien eller Grekland.

 

[Frågvos]

Blir aldrig avundsjuk. Däremot undrar jag ofta hur folk har råd.

Men så är jag så nyfiken så ibland kollar jag upp.
Som nyligen

En fin familj.
Ett barn
Tjusigt hem
Båda bra jobb
Så vad har de gjort bara iår?
Ena startar egen firma
Skaffar ny firmabil
EPA till 12 åringen (som inte ens får köra än)
En gammal finbil
Åh en ny husvagn. Dubbelaxlad. Typ nr 4 eller kanske i ordningen av husvagnar senaste åren..
Ah de drog och köpte massa nytt till husvagnen. Ja ni vet allt. Täcken, kuddar, porslin, osv
Resa till fjällen mm

Så kollar jag upp dem. På ratsit
Vist ena tjänar nästan 500, andra typ 350.
Båda har över -150 000 var i kapital
Åh ett J (J för anmärkning vid kronofogden).

De lever nog på ruinens kant.

 

[Pressbyrån]

Jämför inte dig själv med andra, fokus på dig själv och dina egna mål så kommer du dit fortare än du tror.

 

[Kimsan72]

Blir aldrig avundsjuk. Däremot undrar jag ofta hur folk har råd.

Men så är jag så nyfiken så ibland kollar jag upp.
Som nyligen

En fin familj.
Ett barn
Tjusigt hem
Båda bra jobb
Så vad har de gjort bara iår?
Ena startar egen firma
Skaffar ny firmabil
EPA till 12 åringen (som inte ens får köra än)
En gammal finbil
Åh en ny husvagn. Dubbelaxlad. Typ nr 4 eller kanske i ordningen av husvagnar senaste åren..
Ah de drog och köpte massa nytt till husvagnen. Ja ni vet allt. Täcken, kuddar, porslin, osv
Resa till fjällen mm

Så kollar jag upp dem. På ratsit
Vist ena tjänar nästan 500, andra typ 350.
Båda har över -150 000 var i kapital
Åh ett J (J för anmärkning vid kronofogden).

De lever nog på ruinens kant.

Så kan det säkert oxå se ut, men man ska likväl inte glömma att det faktiskt finns väldigt många som faktiskt lever bra liv. Fria från ekonomiska problem.

 

[Krediternasjudas]

Blir aldrig avundsjuk. Däremot undrar jag ofta hur folk har råd.

Men så är jag så nyfiken så ibland kollar jag upp.
Som nyligen

En fin familj.
Ett barn
Tjusigt hem
Båda bra jobb
Så vad har de gjort bara iår?
Ena startar egen firma
Skaffar ny firmabil
EPA till 12 åringen (som inte ens får köra än)
En gammal finbil
Åh en ny husvagn. Dubbelaxlad. Typ nr 4 eller kanske i ordningen av husvagnar senaste åren..
Ah de drog och köpte massa nytt till husvagnen. Ja ni vet allt. Täcken, kuddar, porslin, osv
Resa till fjällen mm

Så kollar jag upp dem. På ratsit
Vist ena tjänar nästan 500, andra typ 350.
Båda har över -150 000 var i kapital
Åh ett J (J för anmärkning vid kronofogden).

De lever nog på ruinens kant.

Det kan ju finnas omständigheter som gör att man kan göra vissa grejer. Resa kanske det bjuds på eller att man känner någon, kostar inte lika mycket. EPA kan vara en present från mor/farförälder. Samma med husvagn etc...

 

[Frågvos]

Det kan ju finnas omständigheter som gör att man kan göra vissa grejer. Resa kanske det bjuds på eller att man känner någon, kostar inte lika mycket. EPA kan vara en present från mor/farförälder. Samma med husvagn etc...

Så kan det absolut vara.

Nu känner ju jag dessa. Så vet vem som köpt sakerna

Det jag ville få fram var att allt kanske inte är så bra som ytan visar. Ibland är det människor som lever på ruinens brant, som kanske inte mår så bra.
Då lever jag hellre fattigt och vet att jag har råd med mat, än att ha ångest varje månad över att ej ha råd att betala räkningarna.

Det finns många som lever med ordnad ekonomi. Däremot vet jag få av dessa som "skyltar" med nya saker i tid och otid. Deras köpt verkar vara mer genomtänkta.

De flesta jag ser som skyltar med alla köp. Verkar inte ha de så bra ställt som det många ggr verkar.

 

[Ny2018]

Hej...

Jag ville bara snacka av mig lite.
Jag genomgår en skuldsanering och siktar mot att bli klar med denna i maj, 2026.

Allt går fint och man lever inte ens på kanten, även om allt planeras vid inköpen.

Men så till ämnet.
En vän köpte sig en nyare bil igår och jag unnar honom verkligen denna bil, och jag har levt gott jag med. Alldeles för gott, kanske är det en bidragande orsak till vart jag befinner mig idag.

Men problemet är, att jag blev så svundsjuk. Inte enbart för att köpte den men också för att jag blev så påmind om att jag inte ens är i närheten av den friheten att kunna få göra de valen. Jag är 40 år och tanken är att vi ska leta hus efter avslutad skusa. Det är det min sambo längtar efter allra mest, och jag med.

Men just den där jantelagen....vi svenskar är ju avundsjuka på varandra naturligt sett men detta var något mer.

Är det någon som kan relatera? Alltså, jag vet att mina/våra val har lett oss till denna situation som är en chans i livet.

Men jag kände via hans köp en viss längtan....att inte vara "ekonomiskt omyndigförklarad"?.....

Jag har inte känt så en enda gång vad jag kan minnas beträffande att vara svartsjuk på andra.
Däremot har jag mellan varven känt mig skamfylld över situationen och att vara sedd som "bottenskrap".
Min drivkraft var dock att jag var lyckligt lottad över att få en skuldsanering utan att ha haft löneutmätning och att få en ny chans
Idag har jag köpt en bostadsrätt och har en bra bil och är så lycklig.
Din dag kommer.

 

[pala87]

Jag tänker tvärtom. Mer avundsjuk på personer som har lite utgifter och inga lån. Speciellt om någon säger att man inte behöver jobba så mycket pga det.

 

[tapetklister]

Jag har inte känt så en enda gång vad jag kan minnas beträffande att vara svartsjuk på andra.
Däremot har jag mellan varven känt mig skamfylld över situationen och att vara sedd som "bottenskrap".
Min drivkraft var dock att jag var lyckligt lottad över att få en skuldsanering utan att ha haft löneutmätning och att få en ny chans
Idag har jag köpt en bostadsrätt och har en bra bil och är så lycklig.
Din dag kommer.

Fina ord! ❤️

 

[tardus]

Jag är inte avundsjuk på materiella ting. Det jag är avundsjuk på är folk som inte slösat bort sina liv på missbruk och på att betala av lån.

Jag har blivit otroligt bitter pga det här.

This.

Mitt liv hade varit helt annorlunda. Ingen ångest och skit som man dras med dagligen. Går inte en sekund där jag inte tänker på ekonomin. En riktig självorsakad förbannelse.

 

[Snart_klar]

Jag tror nog att det där är en fas man går igenom.
Jag har gjort det. Jag har varit avundsjuk (dock ej missunnsam ... och jag tror man måste förstå att man kan vara avundsjuk utan att vara missunnsam) på vad andra har kunnat göra (och köp, men mest göra). Det har känts surt, orättvist, jävligt irriterande och väldigt ledsamt. Mycket har handlat om att jag har varit besviken på mig själv och att jag skäms över mig själv och riktar det utåt i form av avundsjuka. Och framförallt att den här "jävla, jävla, jävla skiten" har gjort att jag inte kunnat få mitt drömjobb och det har gjort att jag har varit avundsjuk på andra.

Så ... jag resonerar bara som så nu att känner jag mig avundsjuk någon gång så låter jag det vara så. Det är i mina ögon mänskligt. Det är missunnsamhet jag i så fall ska hålla ögonen på ... och missunnsam mot andra har jag tack och lov inte varit (för det är ju en typ av bitterhet). Sedan så ibland får jag öva mig i tacksamhet och det går ju lättare och lättare och lättare. Jag menar ... väldigt ofta kommer känslan till mig spontant om _hur_ tacksam jag är att jag har ett bra boende där jag kan sova tryggt, duscha, laga mat, komma hem till och bara vara utan bekymmer.

Det är så jag har det och ser på det gällande det med avundsjuka.

 

[Gunma]

Hej
Jag tycker det är ensamt pga vänner umgås mycket med sina familjer och reser.
Jag är singel med liten vovve som börjar bli lite grinig osäker.
Hur ska jag kunna hitta en kärlek som inte är dömande.
Hur berättar man sin historia.
Jag har varit ensam sen barnen var små och nu är de vuxna.
Bara mitt lönekontor vet min situation.
Min förra chef kunde jag prata med, hon slutade hos oss och lever tyvärr inte längre.

Hur hittar ni förstående vänner.

Hoppas kunna spara efter jag är klar om typ 4 år 2028 och ha lite pengar kvar inför pension.
Nu är ju nya åldern 68 år. Så 6 år till att jobba och vill inte leva ensam.

Hopp tro och kärlek utan skam

 

[Lasseman]

Jag ser skuldsatta som får sambos då och då. Väldigt ofta är det en annan skuldsatt man flyttar ihop med.

 

[Varitmedförr]

Då har de nåt gemensamt i varje fall...

 

[Varitmedförr]

Hej
Jag tycker det är ensamt pga vänner umgås mycket med sina familjer och reser.
Jag är singel med liten vovve som börjar bli lite grinig osäker.
Hur ska jag kunna hitta en kärlek som inte är dömande.
Hur berättar man sin historia.
Jag har varit ensam sen barnen var små och nu är de vuxna.
Bara mitt lönekontor vet min situation.
Min förra chef kunde jag prata med, hon slutade hos oss och lever tyvärr inte längre.

Hur hittar ni förstående vänner.

Hoppas kunna spara efter jag är klar om typ 4 år 2028 och ha lite pengar kvar inför pension.
Nu är ju nya åldern 68 år. Så 6 år till att jobba och vill inte leva ensam.

Hopp tro och kärlek utan skam

Vad bara ärlig med din situation.
Att bli skuldsatt pga man hjälpt en nära anhörig får man säkert lättare förståelse för än om du hade spelat eller haft shopping problem.

 

[Lasseman]

Då har de nåt gemensamt i varje fall...

Jo dom har ju det. Tycker det är märkligt att det sker så ofta bara.
Finns alternativen också, att man flyttar ihop med gickgäldenär men det brukar kunna bli göldenär av den personen också.

 

[Gunma]

Jo dom har ju det. Tycker det är märkligt att det sker så ofta bara.
Finns alternativen också, att man flyttar ihop med gickgäldenär men det brukar kunna bli göldenär av den personen också.

Hur tänker du?
Förhoppning har man förstått och inte vill ha fler skulder

 

[Lasseman]

Hur tänker du?
Förhoppning har man förstått och inte vill ha fler skulder

Hur jag tänker spelar väl ingen roll, jag har haft flera gäldenären som hittat kärleken, flyttat in och sen vet jag inte vad dom gjort.
men efter något år eller två så börjar kfm knacka på även hos den tidigare icke-gäldenären.

 

[Varitmedförr]

Man får nästan göra nån sorts ekonomisk bakgrundskoll när man dejtar nuförtiden...

 

[Lasseman]

Man får nästan göra nån sorts ekonomisk bakgrundskoll när man dejtar nuförtiden...

Haha, ja, ett samtal till kfm kan vara idé.
Nu är det några år sedan jag hängde på någon dejtingapp, men en mycket stor del av de jag vet jag såg där har jag sett passera på kfm senare.

 

[Gunma]

Hur jag tänker spelar väl ingen roll, jag har haft flera gäldenären som hittat kärleken, flyttat in och sen vet jag inte vad dom gjort.
men efter något år eller två så börjar kfm knacka på även hos den tidigare icke-gäldenären.

Sorgligt då

 

[Ny2018]

Man får nästan göra nån sorts ekonomisk bakgrundskoll när man dejtar nuförtiden...

Jag vet inte om jag hade velat det. Gör personen rätt för sig, jobbar osv så är det för mig inte en dealbreaker.
Alla kan hamna där av tusen olika anledningar.

 

[wilfrid]

Då har de nåt gemensamt i varje fall...

 

[Lippe]

Hej...

Jag ville bara snacka av mig lite.
Jag genomgår en skuldsanering och siktar mot att bli klar med denna i maj, 2026.

Allt går fint och man lever inte ens på kanten, även om allt planeras vid inköpen.

Men så till ämnet.
En vän köpte sig en nyare bil igår och jag unnar honom verkligen denna bil, och jag har levt gott jag med. Alldeles för gott, kanske är det en bidragande orsak till vart jag befinner mig idag.

Men problemet är, att jag blev så svundsjuk. Inte enbart för att köpte den men också för att jag blev så påmind om att jag inte ens är i närheten av den friheten att kunna få göra de valen. Jag är 40 år och tanken är att vi ska leta hus efter avslutad skusa. Det är det min sambo längtar efter allra mest, och jag med.

Men just den där jantelagen....vi svenskar är ju avundsjuka på varandra naturligt sett men detta var något mer.

Är det någon som kan relatera? Alltså, jag vet att mina/våra val har lett oss till denna situation som är en chans i livet.

Men jag kände via hans köp en viss längtan....att inte vara "ekonomiskt omyndigförklarad"?.....

Delar helt känslan. Denna sommar har alla vänner och bekanta varit iväg på olika resor, middagar etc. Själv har jag fått hålla mig i Sverige och inte lyxa till det på något sätt. Visst blir man avundsjuk, och samtidigt en jäkla påminnelse om konsekvenserna med i mitt fall ett spelberoende. Längtar så mycket efter den dagen min löneutmätning upphör, vilket också bli en drivkraft till att lyckas, även om vägen är krokig.