Lånforum.se rekommenderar

1. Zmarta - Forumets favorit
2. Lendo - Ett bra alternativ
3. Brixo Privatlån - Ingen UC
4. Kredio - Lån utan UC
5. Loanstep - Ingen UC, nytt erbjudande
6. Creditstar - Ingen UC, nytt erbjudande
7. Brixo Kontokredit - Swish-utbetalning & Ingen UC
8. Tomly - Lån utan UC
9. Flexkontot - Swish, ingen UC
10. Ferratum - Lån utan UC
11. Klaralån - Lån utan UC

3 obetalda månader till skuldsanering

5 månader. 48 år. Jag kan inte låna av en vän. De är inte rättvist. Nä en vanlig mormor som jobbar å sliter
Ok, 5 månader in bara och redan strulat till det så grovt. Och då har du ju ganska nyligen haft några betalningsfria månader mellan att löneutmätningen slutade och din betalplan på skusan kom. Då är kanske inte skuldsanering något för dig ändå...
Men ändå förbannat trist att sumpa en sådan chans som skuldsanering faktiskt är. Du kunde varit skuldfri vid 53.

Men jag hade personligen ändå gjort allt jag kunnat för att försöka hålla skuldsaneringen vid liv och genomföra den, men sån är jag. December är ju betalfri så redan där har man ju 1 inbetalning "gratis" att slänga in för att komma ikapp.
 
Hur länge hade du varit spelfri å när tog det senaste lånet när du fick igenom din sanering ?
 
Jag kommer inte låna pengar av min vän. Jag tar på mig att jag kommer ha löneutmätning resten av mitt liv. Jag kräver inte mkt. Mat på bordet och att få vara frisk å älska och bli älskad av mina barn och barnbarn. Jag har berättat för dem nu om att saneringen kommer hävas och de stöttar mig i att bara få andas och släppa allt va jaga pengar heter. Min sista fråga här är : När får jag veta att de gjorts en omprövning? Samma dag som den görs eller när själva domen kommer?

Du får veta när det är dags att handlägga din omprövning, den har då troligen kommit in för några månader sedan.
 
Jag förstår hur du resonerar - dock håller jag fast vid vad jag skrev tidigare.

Jag hoppas det löser sig för dig på ett vettigt sätt. Och jag tror ärligt att du skulle må bra av att söka upp VC och be om att få samtalskontakt. Jag säger det med respekt och vänlighet - inte för att

Du får veta när det är dags att handlägga din omprövning, den har då troligen kommit in för några månader sedan.
Går det fråga kronofogden om ngn omprövning inkommit?
 
Går det fråga kronofogden om ngn omprövning inkommit?
Ja det går det, du bör få svar också.
Däremot kommer det inte hjälpa att ringa och tjata 3 gånger om dagen för att dom ska hantera din före eller så.
 
Tycker beslutet är vansinne. Fundera över det 2-3-4 gånger till.

Som ovan skriver. Du kan bli skuldfri när du är 53 - andra utfallet är förmodligen existensminimum på livstid. Den tiden mellan 53 till pension 67 år är ändå ca 15 år med full lön som skuldfri och möjlighet till ett bra liv.

Om du har barn över 20 år som jobbar så kanske låta dom ta ett lån på 80.000 för att komma ikapp och därefter lämna över bankdosan till ditt barn så hxn kan hjälpa dig sköta ekonomin och ha full koll på ditt bankkonto till skuldsaneringen är över och en tid efter. Sammarbeta som en familj att lösa detta.
 
Senast ändrad:
Tycker beslutet är vansinne. Fundera över det 2-3-4 gånger till.

Som ovan skriver. Du kan bli skuldfri när du är 53 - andra utfallet är förmodligen existensminimum på livstid. Den tiden mellan 53 till pension 67 år är ändå ca 15 år med full lön som skuldfri och möjlighet till ett bra liv.

Om du har barn över 20 år som jobbar så kanske låta dom ta ett lån på 80.000 för att komma ikapp och därefter lämna över bankdosan till ditt barn så hxn kan hjälpa dig sköta ekonomin och ha full koll på ditt bankkonto till skuldsaneringen är över och en tid efter. Sammarbeta som en familj att lösa detta.
Nu får du väl ge dig med dina rekommendationer att ta ett lån?
Bevisligen kan personen i fråga inte hantera pengar, att då LÅNA mer pengar kommer inte lösa något långsiktigt...
 
Nu får du väl ge dig med dina rekommendationer att ta ett lån?
Bevisligen kan personen i fråga inte hantera pengar, att då LÅNA mer pengar kommer inte lösa något långsiktigt...
Håller med till fullo.
Nu har TS tagit ett beslut och då är det bättre att stötta henne i det.
 
Nu får du väl ge dig med dina rekommendationer att ta ett lån?
Bevisligen kan personen i fråga inte hantera pengar, att då LÅNA mer pengar kommer inte lösa något långsiktigt...

Ingen större idé, det går inte in helt enkelt.
 
Livet är viktigare än pengar!!! Jag värd att leva trots detta. Jag kommer med detta att prioritera min hälsa.
Ingen kan döda mig för detta
Jag kan inte hamna i fängelse
Jag kan vara hemma när jag är sjuk från jobbet utan att få panik för att få ihop pengar. Vilket annars kan leda till stress och för tidig död
Mina nära vet och de älskar mig ändå.
Va andra säger ska jag strunta i. Jag har ett människovärde ... samma som innan jag sökte skuldsanering och samma som innan jag fick skulder. Ta hand om er!! Vi lever bara en gång och vem vet ...om jag lyckats med min skuldsanering kanske jag ändå fått en obotlig sjukdom om 5 år... lycka är inte pengar.
Nu har du fattat ett beslut som passar dig och nu kan du gå vidare med det som är viktigt för dig.
Lycka till!
 
Nu får du väl ge dig med dina rekommendationer att ta ett lån?
Bevisligen kan personen i fråga inte hantera pengar, att då LÅNA mer pengar kommer inte lösa något långsiktigt...
Absolut inte - det är den bästa lösningen i denna situation, tveklöst. Om personen ska jobba i 20 år till och kan vara skuldfri ca 15 av åren är det värt otroligt mycket mer.

Att leva för att betala ränta och slava åt bankerna 20 år till är helt otänkbart i min värld om det finns en effektiv lösning på 4.5 år. Sen dessutom fortsätta som pensionär på existensminimum….

Både tid och pengar spelar roll. Men räkna nästan alltid tid före pengar - tiden är viktigare. Men dessutom så har personen redan nu skuldsanering. Att låna dessa 80.000 - 90.000 och betala ikapp blir oändligt mycket billigare i pengar än att betala ränta resten av livet om personen behåller skuldsaneringen. Vilket är rimligt att tro eftersom det inte finns en omprövning ännu, men tiden är knapp.

Mitt förslag är: Omvärdera beslutet och ta 80.000 i lån. Betala ikapp - Sen lämna över bank id och bankdosar tlll sitt barn. Spara både massvis av tid och massvis av pengar. Var logisk - Ge inte upp skuldsanering såhär lätt! Detta beslut får man oftast bara en gång.
 
Senast ändrad:
Nu får du väl ge dig med dina rekommendationer att ta ett lån?
Bevisligen kan personen i fråga inte hantera pengar, att då LÅNA mer pengar kommer inte lösa något långsiktigt...
Låna pengar för att finansiera en skuldsanering verkar lite bakvänt…
 
Låna pengar för att finansiera en skuldsanering verkar lite bakvänt…
Håller med.. Men man måste utvärdera dom alternativen man har och välja det minst dåliga. I detta fall så är det minst dåliga alternativet som jag beskrivit ovan. Med stor marginal det minst dåliga alternativet
 
Absolut inte - det är den bästa lösningen i denna situation, tveklöst. Om personen ska jobba i 20 år till och kan vara skuldfri ca 15 av åren är det värt otroligt mycket mer.

Att leva för att betala ränta och slava åt bankerna 20 år till är helt otänkbart i min värld om det finns en effektiv lösning på 4.5 år. Sen dessutom fortsätta som pensionär på existensminimum….

Både tid och pengar spelar roll. Men räkna nästan alltid tid före pengar - tiden är viktigare. Men dessutom så har personen redan nu skuldsanering. Att låna dessa 80.000 - 90.000 och betala ikapp blir oändligt mycket billigare i pengar än att betala ränta resten av livet om personen behåller skuldsaneringen. Vilket är rimligt att tro eftersom det inte finns en omprövning ännu, men tiden är knapp.

Mitt förslag är: Omvärdera beslutet och ta 80.000 i lån. Betala ikapp - Sen lämna över bank id och bankdosar tlll sitt barn. Spara både massvis av tid och massvis av pengar. Var logisk - Ge inte upp skuldsanering såhär lätt! Detta beslut får man oftast bara en gång.
@Lock ja du ser..
 
Tycker detta är lite pest eller kolera.

Om man ska se lite nyktert och rationellt på det - personen i fråga kommer till 99.99% ALDRIG under några som helst förutsättningar få en skuldsanering igen.

Med tanke på räntor och dylikt så kommer att nu ticka på friskt är min bestämda uppfattning att TS i fråga kommer leva i en ekonomisk misär under resten utav sitt liv.

Om man då ställer det mot mer radikala förslag som ett lån, till och med något brottsligt, ta ett arbete utomlands eller till syvende och sist kanske till och med prostituera sig (vilket inte är olagligt i Sverige) så hade JAG (personligen) absolut sett alla dessa förslag som bättre än att i 50 år leva med löneutmätning och ständig stress. Nu menar jag inte att TS ska råna en bank eller bli en eskort men jag bara drar saker och ting till sin spets för att få fram att personens andra val de facto är sämre.

Jag tycker att när man kommer med råd och tips så får man väga saker och ting mot varandra, alternativet att leva för resten utav sitt liv på existensminimum och aldrig få äga något utav värde är enligt min uppfattning det absolut sämsta alternativet och jag tycker också att man ska ha med sig det i bakgrunden när man avfärdar allting annat.

Sen är det kanske lättare för oss/vissa att säga det är klart du ska ta smällen och därmed aldrig någonsin igen få en skuldsanering när man själv kanske har på sitt torra men det är nog till att man faktiskt tänker sig för lite vad detta hade inneburit för TS. Det är enligt min uppfattning det sämsta utav valen, samtliga inkluderade.

Mitt förslag - Fråga din arbetsgivare om förskottslön och betala tillbaka det du är back.
Mitt förslag - Fråga dina föräldrar om du kan få hjälp utav dom.
Mitt förslag - Försök sälja allting du har där hemma, bokstavligt talat allt.
Mitt förslag - Har du ring? Sälj den.
Mitt förslag - Skippa betala hyran - betala din skuldsanering.

...osv.
 
Senast ändrad:
Tycker detta är lite pest eller kolera.

Om man ska se lite nyktert och rationellt på det - personen i fråga kommer till 99.99% ALDRIG under några som helst förutsättningar få en skuldsanering igen.

Med tanke på räntor och dylikt så kommer att nu ticka på friskt är min bestämda uppfattning att TS i fråga kommer leva i en ekonomisk misär under resten utav sitt liv.

Om man då ställer det mot mer radikala förslag som ett lån, till och med något brottsligt, ta ett arbete utomlands eller till syvende och sist kanske till och med prostituera sig (vilket inte är olagligt i Sverige) så hade JAG (personligen) absolut sett alla dessa förslag som bättre än att i 50 år leva med löneutmätning och ständig stress. Nu menar jag inte att TS ska råna en bank eller bli en eskort men jag bara drar saker och ting till sin spets för att få fram att personens andra val de facto är sämre.

Jag tycker att när man kommer med råd och tips så får man väga saker och ting mot varandra, alternativet att leva för resten utav sitt liv på existensminimum och aldrig få äga något utav värde är enligt min uppfattning det absolut sämsta alternativet och jag tycker också att man ska ha med sig det i bakgrunden när man avfärdar allting annat.

Sen är det kanske lättare för oss/vissa att säga det är klart du ska ta smällen och därmed aldrig någonsin igen få en skuldsanering när man själv kanske har på sitt torra men det är nog till att man faktiskt tänker sig för lite vad detta hade inneburit för TS. Det är enligt min uppfattning det sämsta utav valen, samtliga inkluderade.

Mitt förslag - Fråga din arbetsgivare om förskottslön och betala tillbaka det du är back.
Mitt förslag - Fråga dina föräldrar om du kan få hjälp utav dom.
Mitt förslag - Försök sälja allting du har där hemma, bokstavligt talat allt.
Mitt förslag - Har du ring? Sälj den.
Mitt förslag - Skippa betala hyran - betala din skuldsanering.

...osv.
Precis min poäng också. Man får väga alternativen mot varandra.

Då framstår alla alternativ som innebär att man inte tappar skuldsaneringen och blir skuldfri på 4.5 år så otroligt mycket bättre än existensminimum resten av livet.
 
Precis min poäng också. Man får väga alternativen mot varandra.

Då framstår alla alternativ som innebär att man inte tappar skuldsaneringen och blir skuldfri på 4.5 år så otroligt mycket bättre än existensminimum resten av livet.
Personen i fråga är inte redo för en skuldsanering.
Fortsätter att spela och sätta sig själv i skiten.
Att då låna mer pengar för att förskjuta avbruten sanering är inget bra råd. Ett bra råd är att ta tag i sitt beroende och sen försöka igen.
 
Jag har bestämt mig! Har pratat med mina barn. De är stora och kan försörja sig själva nu. Jag kan luta mig tillbaka eftwr mitt beslut och blicka framåt trots allt. Jag klarar mig. Ingen kommer ärva mina skulder och jag behöver bara se om mig själv med lite mat å betala min hyra. Jag har inte levt ett lätt liv ska gudarna veta så jag har inga höga förväntningar. Sluta pressa mig tack
 
Ni skriver som att jag lika gärna kan ta livet av mig. Förstår ni hur illa det är?
 
Tycker detta är lite pest eller kolera.

Om man ska se lite nyktert och rationellt på det - personen i fråga kommer till 99.99% ALDRIG under några som helst förutsättningar få en skuldsanering igen.

Med tanke på räntor och dylikt så kommer att nu ticka på friskt är min bestämda uppfattning att TS i fråga kommer leva i en ekonomisk misär under resten utav sitt liv.

Om man då ställer det mot mer radikala förslag som ett lån, till och med något brottsligt, ta ett arbete utomlands eller till syvende och sist kanske till och med prostituera sig (vilket inte är olagligt i Sverige) så hade JAG (personligen) absolut sett alla dessa förslag som bättre än att i 50 år leva med löneutmätning och ständig stress. Nu menar jag inte att TS ska råna en bank eller bli en eskort men jag bara drar saker och ting till sin spets för att få fram att personens andra val de facto är sämre.

Jag tycker att när man kommer med råd och tips så får man väga saker och ting mot varandra, alternativet att leva för resten utav sitt liv på existensminimum och aldrig få äga något utav värde är enligt min uppfattning det absolut sämsta alternativet och jag tycker också att man ska ha med sig det i bakgrunden när man avfärdar allting annat.

Sen är det kanske lättare för oss/vissa att säga det är klart du ska ta smällen och därmed aldrig någonsin igen få en skuldsanering när man själv kanske har på sitt torra men det är nog till att man faktiskt tänker sig för lite vad detta hade inneburit för TS. Det är enligt min uppfattning det sämsta utav valen, samtliga inkluderade.

Mitt förslag - Fråga din arbetsgivare om förskottslön och betala tillbaka det du är back.
Mitt förslag - Fråga dina föräldrar om du kan få hjälp utav dom.
Mitt förslag - Försök sälja allting du har där hemma, bokstavligt talat allt.
Mitt förslag - Har du ring? Sälj den.
Mitt förslag - Skippa betala hyran - betala din skuldsanering.

...osv.
Skippa betala hyran??? Jag vet inte va ni är för några. Jag orkar inte mer förslag om sånt här. Jagchar bestämt mig. Jag tar smällen . Jag är beredd att leva på existensminimum. De har gått ca 50 år borde gå 20 ,30 till om man lever så länge. Barnen är stora. De borde rimligtvis va lättare nu än när de va små
 
Jag har bestämt mig! Har pratat med mina barn. De är stora och kan försörja sig själva nu. Jag kan luta mig tillbaka eftwr mitt beslut och blicka framåt trots allt. Jag klarar mig. Ingen kommer ärva mina skulder och jag behöver bara se om mig själv med lite mat å betala min hyra. Jag har inte levt ett lätt liv ska gudarna veta så jag har inga höga förväntningar. Sluta pressa mig tack

Ingen pressar dig överhuvudtaget utan det var du som öppnade tråden och därmed öppnade upp för en diskussion, ville du ha massa ryggdunk är det ju fel vända sig till ett forum.

Men hur som helst, det glädjer mig om du har kommit till den slutsatsen.

Men min enda fråga är väl egentligen varför du ansökte om skuldsanering ifrån första början om du trivs så bra med tillvaron som en utmätning innebär?
 
Jag har bestämt mig! Har pratat med mina barn. De är stora och kan försörja sig själva nu. Jag kan luta mig tillbaka eftwr mitt beslut och blicka framåt trots allt. Jag klarar mig. Ingen kommer ärva mina skulder och jag behöver bara se om mig själv med lite mat å betala min hyra. Jag har inte levt ett lätt liv ska gudarna veta så jag har inga höga förväntningar. Sluta pressa mig tack

Bra att landa i något, även om någon nu kommer tjata hål i huvudet på dig att du har landat fel.

Du kan ju ansöka om skuldsanering igen när du är mogen att faktiskt försöka genomföra den. Du har lite större möjligheter att få den beviljad en andra gång om den första avbröts.
 
Bra att landa i något, även om någon nu kommer tjata hål i huvudet på dig att du har landat fel.

Du kan ju ansöka om skuldsanering igen när du är mogen att faktiskt försöka genomföra den. Du har lite större möjligheter att få den beviljad en andra gång om den första avbröts.
Jag har ju skrivit om det tidigare, men en bekant till mig har fått skuldsanering en andra gång, då den första avbröts. Väldigt likt det fallet jag länkade till i annan tråd häromdagen.
Den avbröts vid 40-års åldern och hen fick ny chans för bara något år sedan, nu i 60-års åldern. Så det behöver nog gå ett gäng år där emellan.
 
Jag har bestämt mig! Har pratat med mina barn. De är stora och kan försörja sig själva nu. Jag kan luta mig tillbaka eftwr mitt beslut och blicka framåt trots allt. Jag klarar mig. Ingen kommer ärva mina skulder och jag behöver bara se om mig själv med lite mat å betala min hyra. Jag har inte levt ett lätt liv ska gudarna veta så jag har inga höga förväntningar. Sluta pressa mig tack
Att bli evighetsgäldenär är ju ingen framtid precis. Nästan allt som rör vardagslivet begränsas ju rejält.
Men klarar du inte av att betala in till skuldsaneringen utan redan nu släpar efter så väntar ju i så fall en ekonomisk tvångströja som varar livet ut.
Så varför så målmedvetet slarva bort chansen att bli fri från skulderna?
 
Jag har ju skrivit om det tidigare, men en bekant till mig har fått skuldsanering en andra gång, då den första avbröts. Väldigt likt det fallet jag länkade till i annan tråd häromdagen.
Den avbröts vid 40-års åldern och hen fick ny chans för bara något år sedan, nu i 60-års åldern. Så det behöver nog gå ett gäng år där emellan.
Vill du länka den igen?
 
Ärvde din släkting oxå pengar? Å fick nya skulder trots att hen kunde betala in med sitt arv?
 
Ni skriver som att jag lika gärna kan ta livet av mig. Förstår ni hur illa det är?
Ingen vill att du ska ta livet av dig. Helt absurt att påstå det om folk som försöker hjälpa dig, även om föredragen metod skiljer sig i rekommendation.

Däremot kan jag prata för min egen del: Att vara så nerbruten och ha så besegrad mentalitet att jag accepterar att vara evighetsgeldenär och enda syftet med att jobba blir att slava för bankerna och betala ränta, leva på existensminimum resten av livet istället för att bli skuldfri och ha det bra ställt inom X antal år.

Att ta livet av mig om det hände kanske jag inte skulle i första taget - Men vem vet hur deprimerad man är efter 10-20 år utan mål i sikte på utmätning, existensminimum och syfteslöst jobbar för att betala bort allt till banker utan att själv någonsin få unna sig det goda. Men oavsett så skulle jag vara beredd att gå väldigt långt för att för att undvika att bli evighetsgeldenär på existensminimum.

Folk här som säger att du inte är redå för skuldsanering, dom kanske har rätt. Men se till att bli redå idag eller imorgon då. Någon gång måste man bestäma sig att man är redå. Varför inte göra det idag.

Jag kan inte besluta åt dig - Men kan heller inte annat än lämna min starka rekommendation igen: Ta lånet, betala ikapp och lämna över bankid/bankdosa till ditt/dina barn. Låt dom ta hand om din ekonomi till skuldsaneringen är över (förutsatt du förhoppningsvis behåller beslutet). Blir du klar om 4.5 år är jag övertygad att du kommer tacka dig själv något enormt att du slipper utmätning resten av livet.

Detta blir mitt sista inlägg i denna tråd. Låter andra fortsätta diskussionen.
 
Senast ändrad:
Ingen vill att du ska ta livet av dig. Helt absurt att påstå det om folk som försöker hjälpa dig, även om föredragen metod skiljer sig i rekommendation.

Däremot kan jag prata för min egen del: Att vara så nerbruten och ha så besegrad mentalitet att jag accepterar att vara evighetsgeldenär och enda syftet med att jobba blir att slava för bankerna och betala ränta, leva på existensminimum resten av livet istället för att bli skuldfri och ha det bra ställt inom X antal år.

Att ta livet av mig om det hände kanske jag inte skulle i första taget - Men vem vet hur deprimerad man är efter 10-20 år utan mål i sikte på utmätning, existensminimum och syfteslöst jobbar för att betala bort allt till banker utan att själv någonsin få unna sig det goda. Men oavsett så skulle jag vara beredd att gå väldigt långt för att för att undvika att bli evighetsgeldenär på existensminimum.

Folk här som säger att du inte är redå för skuldsanering, dom kanske har rätt. Men se till att bli redå idag eller imorgon då. Någon gång måste man bestäma sig att man är redå. Varför inte göra det idag.

Jag kan inte besluta åt dig - Men kan heller inte annat än lämna min starka rekommendation igen: Ta lånet, betala ikapp och lämna över bankid/bankdosa till ditt/dina barn. Låt dom ta hand om din ekonomi till skuldsaneringen är över (förutsatt du förhoppningsvis behåller beslutet). Blir du klar om 4.5 år är jag övertygad att du kommer tacka dig själv något enormt att du slipper utmätning resten av livet.
Men herregud! Förstår att du vill väl men detta är fan inte friskt. Personen har tagit ett beslut som du borde respektera. Låt människan andas för Guds skull.
 
Bäst hade väl varit om vännen som ska låna ut betalar in beloppet till skuldsanering, alt för över pengarna och dom betalar direkt tillsammans så vet personen som lånar ut att det går till rätt sak.
Tror tyvärr inte att det hade gått till skuldsaneringen annars
 
Bäst hade väl varit om vännen som ska låna ut betalar in beloppet till skuldsanering, alt för över pengarna och dom betalar direkt tillsammans så vet personen som lånar ut att det går till rätt sak.
Tror tyvärr inte att det hade gått till skuldsaneringen annars
Vad händer sen i Januari när TS inte betalar sin Sanering igen? Och i Februari, mars, april osv?
Tillslut är det en avbruten sanering och ännu ett lån till en vän som aldrig kommer bli betalt.

Kan inte för mitt liv förstå hur man kan motivera att det är en bra idé att låna ut eller ta emot dessa pengarna.
 
Vad händer sen i Januari när TS inte betalar sin Sanering igen? Och i Februari, mars, april osv?
Tillslut är det en avbruten sanering och ännu ett lån till en vän som aldrig kommer bli betalt.

Kan inte för mitt liv förstå hur man kan motivera att det är en bra idé att låna ut eller ta emot dessa pengarna.
Nej men om hon nu väljer att göra det så är det väl bäst att det går till rätt sak. Sen är det upp till henne att fatta det beslutet
 
Nej men om hon nu väljer att göra det så är det väl bäst att det går till rätt sak. Sen är det upp till henne att fatta det beslutet
Sen får man ju hoppas personen som lånar ut inser risken med att låna ut.. men om det lånas eller inte, det är ju inget vi kan styra över. I slutet av dagen är det deras beslut.. men mitt råd är att OM personen väljer att låna så bör dom betala tillsammans så personen som lånar ut åtminstone vet att pengarna gick till rätt sak..
 
Sen får man ju hoppas personen som lånar ut inser risken med att låna ut.. men om det lånas eller inte, det är ju inget vi kan styra över. I slutet av dagen är det deras beslut.. men mitt råd är att OM personen väljer att låna så bör dom betala tillsammans så personen som lånar ut åtminstone vet att pengarna gick till rätt sak..
Varför ens fortsätta spåna i detta?
 
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Tillbaka
Topp