Tankar om livet som skuldsatt

[tigerkatten007]

Just nu funderar jag på om det är värt att kämpa. Även om jag samtidigt inte har ett val. Vill egentligen sjunka ner i ett svart hål och aldrig behöva tänka igen. Att orka med denna ekonomiska situation är ett heltidsjobb, utöver det jag redan har. Men jag orkar inte mer. Vill bara försvinna. Svarta tankar i början av det nya året som borde vara fyllt av hopp. Men jag känner inget sånt. Jag har kämpat med blod, svett och tårar och med min hälsa.

 

[Geronimo]

Det är värt att kämpa vidare. Hoppet är det sista som överger en. Och det är väl tur!

Jag har själv fått betala dyrt för min ekonomiska situation. Det tog lång tid för mig att inse att jag befann mig i en labyrint som saknade en väg ut.

Livet handlar om att hantera svårigheter och om hur man gör det. De som kämpar sig igenom dessa blir odödliga i själen, de som ger upp omfamnas av mörkrets krafter.

Jag hoppas du kämpar vidare. Övervinn dina demoner, det är dessa som är din största fiende. Det är dessa som varje dag intalar dig att ge upp jobbet, missköta kosten, skippa träningen osv.

Jag ger dig rådet att inte ta livet alltför seriöst. Endast då kan du lära dig konsten att hantera svårigheterna som uppstår i livet.

Kriga på och lär dig av den här svåra perioden. Att leva med ånger resten av livet är inte nyttigt för någon.

Ha en trevlig helg.

 

[tigerkatten007]

Tack. Jag ska försöka. Det blir övermäktigt när det sker saker på flera plan. Privat, jobbet och ekonomin. Är så sjukt pressad från alla håll, särskilt ekonomin. Vill bryta ihop och kämpa samtidigt.

 

[Archatos]

Jeg tror deg beste jeg har gjort var å "gi opp", altså at jeg lot alt gå til KFM.

Det har värt töft at de har har tatt nesten 9000 per måned i lang tid, men nå ser jeg faktisk en slutt på elendigheten. Det har også gitt en mulighet til å ha oversikt, siden jeg vet nöyaktig hvor mye som kommer inn hver måned, og jeg vet at det ikke er mulig å dra på meg noen nye månedsutgifter, siden ingen vil godkjenne noen kreditt.

 

[tigerkatten007]

Grattis till dig, är glad för din skull. Jag riskerar både jobb och familj om jag släpper allt. Därför håller jag emot så länge det går. Som jag skrev tidigare så får jag det att gå ihop om inga oförutsedda utgifter uppstår som nu...

 

[tigerkatten007]

Om ett år har jag 5000 kr mindre att betala per månad, om två år ytterligare 5000. Vilket känns helt fantastiskt men hjälper inte min situation idag.

 

[Myra]

Om ett år har jag 5000 kr mindre att betala per månad, om två år ytterligare 5000. Vilket känns helt fantastiskt men hjälper inte min situation idag.

I alla fall bra och nyttigt att tänka sa... det gör jag varje dag, varje dag tänker jag vilka lån jag blir klar med under månaden, vilka lån jag blir klar med under de närmaste månaderna och hur mkt det kommer att minska i avbetalningar... Och när jag tänker sa blir det lite lättare att andas, lite lättare att orka, lite lättare att se ett litet ljus i mörkret.
Idag har jag betalat räkningar, inte kul när pengarna inte räcker! Först tittar jag i mappen med akuta räkningar, sedan i mappen med försenade räkningar och sist i mappen med räkningar som förfallit nu i december! så vrider jag och vänder på varenda en och tänker vilken kan jag vänta med, vilken ställer till med mest bekymmer om den inte betalas (har ju lärt mig exakt när Tele2 kommer att stänga av telefonerna, när elen går till Inkasso, när barnomsorgen går till Inkasso etc etc). Alltid denna procedur månad ut och månad in. Krävs så enormt mycket energi att orka, krävs så enormt mycket energi att samla sig och ringa till olika Inkasso, böna och be, får spidigheter tillbaka, bli förminskad som människa, krävs så mkt energi att inte fräsa på barn och sambo osv osv!

Att sitta med tre andra familjer (välbeställda) på Nyårsafton och inte bryta ihop... jag känner att jag är värd en medalj! Så jag klappar mig själv på axeln och kör min mantra om och om igen... Denna månad är jag klar med den avbetalningen, i april är jag klar med en annan kostsam avbetalning... och så mall tankarna om och om igen.

Jag undviker att fråga mig alltför ofta vilket liv jag lever för då är det kört! Försöker istället tänka positivt och när det är som mörkast så ställer jag mig alltid frågan: Har jag känt denna mörker och hopplöshet förut, har jag varit i samma situation? är svaret Ja så känner jag lite tillit att om det gick förra gången så finns det stor chans att det kommer att lösa sig nu också!!! Det hjälper mig mycket att tänka så! Annars hade det aldrig gått!!!

Om jag får ha hälsan kvar och inget drastiskt händer inom familjen så räknar jag med att vara på en normal nivå med ekonomin om ungefär två år! När jag tittar tillbaka två år så ryser jag! Att se förbättring och förändring till det bättre även om det handlar om mikroskopiska sådana så inger det hopp!

Därför ger jag inte upp men tro mig jag vet hur mörkret stirrar på en, har upplevt en sådan förtvivlan så till slut känns det som att bekymmer och förtvivlan är mina polare...

I slutändan handlar det bara om pengar. Det dyrbaraste i våra liv är det vi betalar för med tårar!

Du klarar det!

 

[Kryss]

Det man bör tänka på är hur ens livssituation ser ut. Många kämpar med massvis av skulder, summor dom aldrig kan komma att betala tillbaka inom ansenlig tid. Då är frågan om man kan släppa allt till Kronofogden och vad konsekvenserna då skulle bli. För vissa vore det givet att det bästa vore att släppa skiten till Kronofogden eftersom dom sitter i en tröstlös situation. Många är dock rädda för Kronofogden, dessa vill jag säga att dom inte behöver vara det. Det är inget dagligt inslag i livet eller att man på något sätt är ständigt "jagad" som vissa uttrycker sig.

Har du inte allt för mycket att förlora, som hus, bil och andra värdefulla ägodelar, så fundera på:

* Hur mycket har du kvar varje månad efter att du betalar alla sms-lån idag? Om du är svårt skuldsatt hade du förmodligen haft mer kvar ifall du haft ett förbehållsbelopp från Kronofogden i många fall.

* Hur mycket kostar det att förlänga och låna om? Förlorar du inte massvis av pengar på det? Med förfallna lån och dröjsmålsränta så blir kostnaderna trots allt betydligt lägre än att ta nya lån ständigt och betala förlängningsavgifter.

* Hur mycket tid lägger du på att låna om, förlänga och tänka på sms-lånen varenda dag?

* Vad är det för liv du kommer ha dom 3, 4, 5+ kommande åren oavsett vad du gör? Kommer du kunna skaffa något, vara kreditvärdig eller kommer du oavsett vad du gör vara i den situationen du är i nu?

Allt det här är skäl att om man är i en hopplös situation släppa skräcken för betalningsanmärkningar och ta smällen redan idag.

Det är tungt idag och det kan vara läskigt innan man vänjer sig vid att vara hos Kronofogden, men det är inte hela världen. Livet går vidare och det kommer förmodligen ändå vara bättre än det livet många av er lever idag som är svårt skuldsatta med mängder av krediter.

Man kan se det som att spara tid att släppa allt så fort som möjligt, så man får det överstökat på exempelvis 3 år om den möjligheten finns. Det är ett klart bättre alternativ än att sitta i den fällan många här gör nu år efter år. Man kommer få livet tillbaka ju snabbare man tar sitt beslut och agerar därefter. Dessutom ett bättre liv med åtminstone ett förbehållsbelopp kvar varje månad än som många har det idag, att ALLA ens pengar går till i bästa fall lånen och krediterna, men ännu sämre bara till räntekostnader och avgifter och alla lån och krediter är kvar ändå. Det är en hopplös och tröstlös situation.

 

[Mjau 74]

Känner precis som dig tigerkatten. Försöker få till avbetalningsplaner osv, problemet här är att vi ligger mycket efter och man är jagad varje dag.. Min man har ansökt om skuldsanering men väntetiden är hemsk. Ibland vill jag bara försvinna, men det är jag som satt oss i denna situation och då tänker jag att jag får ta konsekvenserna! Jag tänkte försöka få återbetalning på skatten så kan vi bli av med lite skulder. Kämpa på, vi ska fixa detta!

 

[tigerkatten007]

Vi förtjänar alla guldmedaljer för detta slit!

Jag är inte rädd för kronofogden. Jag har bara för mycket att riskera genom att hamna där. Behöver inte längre ta nya lån för att klara mig om inget oförutsett händer. Är helt skuldfri om sex år men redan om två år försvinner utgifter på 10 000 kr (av totalt 20 000 kr) och förhoppningsvis har kanske inkomsterna ökat. Då kommer jag sannolikt bli skuldfri om 4 år om jag vill.