Senaste inlägg Populära trådar Bästa samlingslån Bästa Sms-lån Bästa Lån utan UC Lånforums guide Samlingslån

Lånforum.se rekommenderar

1. Zmarta - Forumets favorit
2. Lendo - Ett bra alternativ
3. Brixo Privatlån - Ingen UC
4. Kredio - Lån utan UC
5. Loanstep - Ingen UC, nytt erbjudande
6. Creditstar - Ingen UC, nytt erbjudande
7. Brixo Kontokredit - Swish-utbetalning & Ingen UC
8. Tomly - Lån utan UC
9. Flexkontot - Swish, ingen UC
10. Ferratum - Lån utan UC
11. Klaralån - Lån utan UC

Visa ränteexempel

Min oklara framtid, min sambos framtid och eventuell skuldsanering.

S
SomDetVar
Medlem
Poäng: 6
Blev medlem
1 december 2025
Meddelanden
9
Mottagna reaktioner
3
Poäng
6
Hej, vill kort introducera mig här på forumet. Just nu när det känns som mest skamsligt och väldigt tungt så vill jag förklara lite kort om vem jag är och hur mitt liv ser ut i dagsläget.

Jag är 32år och blir 33 nu i januari. Jag bor i en bostadsrätt värde ca 950000kr (kanske mindre beroende på vad liknande gick för i samma område) i Karlstad tillsammans med min sambo och två katter.

Jag har förlorat allt jag tagit lån till på krypto och väldigt väldigt lite i privat konsumption. Så i ägande rätt så har jag väldigt lite jag kan sälja av.

I dagsläget är jag så gott som utbränd och har inom loppet av 1 månad så gott som brytit ihop på jobbet närmare 5-6 gånger och den senaste gången var nu förra veckan då jag gjorde min sista vecka på det företaget jag var anställd hos, mitt framför de flesta anställda och chefer som jobbade där.
Var också sjukskriven 2 veckor pga hur energi och orklös jag var. Under den tiden bestämmde jag mig också att berätta för alla runt omkring mig hur min situation sett ut den senaste tiden och rådfrågat många.
I samma vända så skickade jag in en ansökan om hjälp från budget och skuldrådgivare. Har i dagsläget skrivit på fullmakten och lämnat in uppgifter.

Jag står i dagsläget i ett vägskäl, där jag inte klarar dessa skulder jag har längre.
Med det totala utgifter på bara lån och krediter ligger över 23000kr i månaden och jag har haft en lön på 31000norska kronor de senaste 4 månaderna.
Med kursen plus resor så är vi nere i nästan 26000kr i inkomster. Varav jag har en bostadskostnad (hyra/bolån) där min del uppstiger till 5000kr i månaden.
Anledningen är att jag hoppade över till ett annat företag under tiden jag jobbade i norge i förhoppningen om bättre lön och ett stabilt jobb. Fick besked om 260kr i timmen, men fick det uppförhandlat till 280kr i timmen med lite hjälp av en som jobbade där.

Det räckte inte för att klara utgifterna och var 20kr i timmen lägre än vad jag hade tidigare.

Så i dagsläget sitter jag nu med
2.2 miljoner i skuld med bolån inräknat då.

Min sambo är medlånetagare på ett lån på 408000kr Hos MedMera Bank månadskostnad ca 4700kr/månaden (försöker att inte ligga efter alls på denna)
Bolån 660000kr hos Danskebank ca 3000kr i månaden varav 1500kr är min del.
Collector 4450kr i månaden
Ikano Bank 3600kr i månaden
Thorn SV AB 2400kr i månaden
Fairlo 1350kr i månaden
Northmill banklån 1700kr i månaden.
Northmill kredit 1600kr i månaden
Ferratum kredit 1870kr i månaden.
Trygghetsförsäkring Sambla 800kr i månaden

Det kanske inte ser jättehemskt ut i era ögon med tanke på vad som folk här har skrivit tidigare. Men jag kan inte brådas på att se mig själv i ögonen längre.

Och i mitt fall så kommer jag ha sånt pass inkomstbortfall att jag oavsett inte kunna betala allt med bara a-kassa.

Men med tanke på vad de kraven jag har i vad jag måste prestera för att kunna knappt klara mig månad till månad och hur jag mår psykiskt och fysiskt i dagsläget så finner jag att ansöka om en skuldsanering kanske vore bäst.
Jag har i november blockerat mig själv från att kunna ta mer lån eller krediter 12 månader framöver via lånstopp.se och det kommer fortsätta tills min skuldsanering är igenom.

Bostadsrätten i samband med köpet så sas det att ska min sambo ska ha majoriteten av vinsten då hon gick in med en större handpenning och lån. Så vi har räknat på det och jag står i princip med inget om den säljs.
Dock vet jag inte om man skulle kunna kalla det vinst då vi lär nog få mindre än vad vi gav för den 2018 då skicket inte är bättre än då.

Jag är dock säker på att jag vill ha en skuldsanering. Vet dock inte om de kommer godkänna en ansökan på grund utav krypto köpen och förlusterna där. Har dock slutat med detta, och kommer nog aldrig ens prova "investera" något mer överlag resterande av mitt liv.
Men har räknat och mina skulder skulle öka med nästan 400kkr på två år om det inte betalas alls. Och känner att jag knappast kommer ha möjligheten att betala av mina skulder den kommande tiden.

Jag vet i dagsläget inte om jag ska försöka hålla mig flytande tills då ansökan ska skickas in i februari(enligt budget och skuldrådgivaren) eller om jag ska släppa allt och sälja av så mycket som möjligt allt eftersom.
Vilket är inte mycket jag äger då jag inte köper smycken eller handlar dyra saker som håller värde.

Jag är lite orolig för min sambos del att vi blir tvungen att sälja av bostaden och flytta oavsett, då jag är osäker på vad kronofogden skulle säga. Sen om det blir någon skuldsanering alls eller om jag måste leva med löneutmätning.
Jag vill inte heller att det lånet som hon står medlånetagare på ska vara något hon måste betala, så ska göra mitt yttersta för att den alltid blir betald då det lånet var helt mitt fel.
 
Senast ändrad:
Att du tagit lån och spekulerat i krypto betyder att du medvetet tagit stora risker utan hänsyn till betalningsförmåga, det kommer vägas in när rimligheten bedöms och det kan vara svårt att få igenom om det inte gått många år sedan din senaste transaktion.

Du ska också ha gjort vad du rimligen kan för att lösa skulderna själv, som att sälja bostaden.

Det bästa du kan göra är att skicka in en ansökan alla fall...
 
galopperamera sa:
Att du tagit lån och spekulerat i krypto betyder att du medvetet tagit stora risker utan hänsyn till betalningsförmåga, det kommer vägas in när rimligheten bedöms och det kan vara svårt att få igenom om det inte gått många år sedan din senaste transaktion.

Du ska också ha gjort vad du rimligen kan för att lösa skulderna själv, som att sälja bostaden.

Det bästa du kan göra är att skicka in en ansökan alla fall...
Klicka för att se resterande...
Att sälja bostaden och göra sig av med bolånet som både jag och min sambo står 50/50 på, och vilket i sig inte ger något överskott till mig och påfrestar hela vår situation socialt och tillsammans känns inte rätt varken ekonomiskt sett eller logiskt. Dock allt lösöre jag har ska säljas.
Ja, nej senaste transaktionerna var några månader bak i tiden.
 
Att spekulera bort lånade pengar är inte sällan en god orsak till ett avslag då det inte är skäligt att staten ska tvinga fram bortskrivning av skulder för någon som oansvarigt spekulerat bort allt.

Finns de som sitter kvar med skulder sedan fastighetskrashen på 90talet som inte fått sanering för att man varit på tok för risktagande.
 
Lasseman sa:
Att spekulera bort lånade pengar är inte sällan en god orsak till ett avslag då det inte är skäligt att staten ska tvinga fram bortskrivning av skulder för någon som oansvarigt spekulerat bort allt.

Finns de som sitter kvar med skulder sedan fastighetskrashen på 90talet som inte fått sanering för att man varit på tok för risktagande.
Klicka för att se resterande...
Så bara erkänna att det är helt kört då?
 
Vad menar du med att det ”kanske inte låter så farligt”? Missförstod jag eller har du cirka 1,6 miljoner bara i blanco? Det är fruktansvärt mycket och låter riktigt illa. Du har inget annat val än att släppa allt.
 
Sök skuldsanering, oaktad hur lång tid det tar tills du får beviljat så är skuldbördan för tung att klara av att försöka betala av med en ”normal” inkomst.
Jag skulle hellre fokusera på löneutmätning som väg framåt. Då kan du fokusera på att anpassa dit liv utifrån förutsättningarna istället för att försöka pussla varje månad. Då har du åtminstone ett belopp du vet du kommer få oavsett.
(Förutsatt att du har inkomst dvs)
 
Sök skuldsanering oavsett, du kommer inte att må bättre genom att jobba dig ihjäl och må dåligt. Skulderna kommer inte att minska avsevärt även om du betalar månad in och månad ut . Släpp allt förutom så klart boende, kanske det genensamma lånet, vanliga räkningar som tel, el osv och fokusera på ditt mående. När du släpoer försök lågga undan lite cash under madrassen för reserv
 
Bud sa:
Sök skuldsanering oavsett, du kommer inte att må bättre genom att jobba dig ihjäl och må dåligt. Skulderna kommer inte att minska avsevärt även om du betalar månad in och månad ut . Släpp allt förutom så klart boende, kanske det genensamma lånet, vanliga räkningar som tel, el osv och fokusera på ditt mående. När du släpoer försök lågga undan lite cash under madrassen för reserv
Klicka för att se resterande...

Nu blir det ju ett avslag med ganska stor säkerhet, vad tillför ansökan i det läget?
 
Han behöver tänka på sin hälsa i första hand tänkte jag
 
Jag förstår att hälsan är viktig, men jag har svårt att se hur en avslagen skuldsanering skulle bidra till att må bättre. Kan du utveckla hur du menar?
 
Försäkringen hos sambla kändes som en lågt hängande frukt att plocka bort?
 
Han ska söka och få kanske avslag , det vet inte du vad kan hända eller hur? Sedan finns löneutmätning osv men inget blir bra om han mår dåligt och t ex inte kan jobba, då är det kört
 
Jag kan nu bara svara för mig själv nu, jag har också haft stooooora skulder, bland annat har jag ett bolån på 2,2 miljoner ensam men också rätt höga blanco.
Jag har även barn varannan vecka som jag ju måste ta hand om.
MEN! Jag tog för något år sedan ett extrajobb och bytte ordinarie jobb till ett arbete som är lite mer flexibelt, jobbar kring 9 timmar om dagen på min barnvecka och runt 9-13 timmar om dagen på min barnfria vecka, på helgerna och vissa kvällar är jag på mitt extrajobb och krigar på, sparar även lite komp så jag är ledig 7 veckor med betalt på vintern och kör på extrajobbet heltid dessa 7 veckor för att samla ihop mer pengar för att både kunna betala av lån samt få lite extra pengar till sommarsemestern (som jag tack vare krigandet har haft råd med trots min situation).
Visst, det är sjukt jobbigt ibland att behöva jobba så mycket och ibland vill man bara försvinna från jordens yta, men vetskapen att jag gör allt jag kan själv för att lösa mina egna problem gör att jag känner mig så jäkla nöjd när skulderna minskar mer och mer hela tiden.
Nu har jag visserligen jobbat på såhär i 2 år så nu hade jag klarat mig gott och väl på bara en lön, men att beta av i snabbare takt och veta att jag typ halverar tiden jag kommer ha onödiga blancolån får mig att må riktigt riktigt bra.

Med detta vill jag ha sagt att om du gör allt i din makt och verkligen krigar för att lösa din egen oreda så kommer varje steg kännas riktigt jävla gött i psyket.
 
Lasseman sa:
Att spekulera bort lånade pengar är inte sällan en god orsak till ett avslag då det inte är skäligt att staten ska tvinga fram bortskrivning av skulder för någon som oansvarigt spekulerat bort allt.

Finns de som sitter kvar med skulder sedan fastighetskrashen på 90talet som inte fått sanering för att man varit på tok för risktagande.
Klicka för att se resterande...
Man "spekulerar" väl bort pengarna även vid ett spelmissbruk. Förstår inte vad skillnaden är. Spelmissbruk smittas även av sig till värdepapper/krypto
 
En fråga bara? Hur kan man förlora allt på krypto? Är det nån hävstångstjosan du kört eller?
 
Efter lite tänkande och grubblande och konstant tittande på mitt konto och hur just denna månaden har påbörjats med att ringa långivarna för att säga att jag inte har betalningsmöjligheter för just denna månad. Så tar jag nog steget till att sluta försöka, och bara acceptera att jag är rökt.

Jag vet inte hur pass min trygghetsförsäkring lär hjälpa, eller om den kommer hjälpa.

Men jag vet i dagsläget att upprätthålla nån typ av fasad inte gör mig gott.

Var igår och lämnade underlaget som ska användas till att söka skuldsanering, än om det blir avslag så kommer jag förmodligen ha mer pengar i slutet i månaden med löneutmätning eller dylikt än jag haft det den senaste tiden.
 
En liten snabb uppdatering, en som förespråkar hur pass nära jag börjar fundera på hur min egna personliga kollaps är.

A-kassan, de väntar på U1 Intyg från NAV. Jag får ingen ersättning därifrån förrän det intyget och handläggningen är klar. Detta kan ta 18 veckor och jag hade ingen koll alls på detta när jag blev arbetslös.
Jag försökte ta kontakt med de jag har låneförsäkringar/trygghetsförsäkringar hos och fick ett kort och gott svar om att de inte kommer betala en krona om jag inte får ersättning från a-kassan om jag är arbetslös/arbetsökande och medlem i a-kassan.
Varav en låneförsäkring sägs upp om ca 10 dagar då betalningar uteblivet då jag inte har utrymme alls just nu för att betala mer än de viktigaste utgifterna.
Så i dagsläget, så har jag inget val om sälja det lilla jag äger och leva på det, och jag står inför det att kronofogden tar över skulderna från ett X antal lånegivare inom kanske en månad eller så.
Och om det sker så har jag ingen möjlighet att själv sälja av det som är av faktiskt värde själv. Utan då är pengarna hos kronofogden, och jag får stå utan dom pengarna. Vilket inte hjälper min situation alls.

Jag provade även på att jobba som svetsare igen förra veckan, det är vad jag jobbat som senaste åren. Men mitt huvud och kropp sa ifrån fortare än jag velat. Jag fick panik, min energinivå la sig på botten och fick sån kraftig reaktion att jag var tvungen att avlägsna mig själv och tacka nej till jobbet.
Det är nog över inom den karriärsbranschen om inte jag på något sätt kommer över den här reaktionen, dvs om inte jag är utbränd på riktigt.

Fick som självklart bara en utskällning av arbetsgivaren när jag tackat nej redan efter 4 timmar. Gjorde sig inte bra alls. Och får som fan inget för dom timmarna heller.

Sökt hjälp för min konstanta trötthet och utmattning, och varit hos vårdcentral och tagit prover, haft samtalsterapi och kommer inom en viss framtid få tid för utredning hur pass arbetsmån jag är i skicket.
Har haft noll sexlust, svårt att somna om nätterna, knappt motivation men tvingat mig att ta tag i reparationer av andras bilar för att få in något men kan inte mer än säga att det känns som man tagit sig halva havet över huvudet då inget riktigt känns lätt längre.

Vet inte i dagsläget vad jag ska ta mig till. Jag blir så övertagen av moraliskt dilemma om allt som hamnar på fatet.
Hur jag ska ta tag i en skuld som faktiskt är min men sambo står medsökande på och hur extremt obekväm jag känner mig i vardagen om att jag kanske inte har möjligheten att varken köpa kläder, mat, eller ha transport i framtiden om jag blir ensamstående och inte kan släppa den skulden som jag inte vill lägga på hennes ekonomiska liv.
Då jag räknat på det i huvudet tusentals gånger, får inte ihop det. Får inte ihop hur jag ska ha motivation till att jobba men knappt kan ha pengar för att leva.
Ja motivation till att jobba finns om man har något att se fram emot. Men kan och får väll inte vidhålla pengar och ting hur som helst för kronofogden om jag ska ha skuldsanering, om jag äns får det.

Fyfan vad jag känner att jag vill fly landet och mina skulder och faktiskt ha något att jobba för istället för att existera utan anledning.

Ja min syn har förändrats kraftigt på min situation och kan säga att insikten på det hela är som att bli krossad på plats.

Att jag inte insåg hur dåligt allt kunde bli medans jag fortfarande kunde stoppa det.
 
Lasseman sa:
Att spekulera bort lånade pengar är inte sällan en god orsak till ett avslag då det inte är skäligt att staten ska tvinga fram bortskrivning av skulder för någon som oansvarigt spekulerat bort allt.

Finns de som sitter kvar med skulder sedan fastighetskrashen på 90talet som inte fått sanering för att man varit på tok för risktagande.
Klicka för att se resterande...
Helt rätt! Pengarna ska in till de ansvariga kapitalisterna som har lånat ut gladeligen. Allt för att statskassan på sikt ska må bra.
 
Som du verkar må och har mått borde du haft en längre sjukskrivning låter det som i mitt tycke.

A-kassa är för arbetslösa och inte för de som fallerar och bryter ihop och inte får livet att fungera.

Detta hjälper ju inget vet jag men om du reflekterar och ser på situationen. Är det en fasad att "det ska nog gå"? Läste att du hade två veckor sjukskrivning, men den borde väl förlängts om tillståndet är oförändrat?
 
WhatIsWrongWithThe World sa:
Som du verkar må och har mått borde du haft en längre sjukskrivning låter det som i mitt tycke.

A-kassa är för arbetslösa och inte för de som fallerar och bryter ihop och inte får livet att fungera.

Detta hjälper ju inget vet jag men om du reflekterar och ser på situationen. Är det en fasad att "det ska nog gå"? Läste att du hade två veckor sjukskrivning, men den borde väl förlängts om tillståndet är oförändrat?
Klicka för att se resterande...
Så gott som har inte situationen med mitt mående blivit bättre och därav så tar jag nu även hjälp av vården för att se om det finns något som kan göras.

Vare det sig är sjukskrivning eller recept på antidepp eller vad det nu kommer sig bli. Själv så tror jag grav testosteronbrist är anledningen och ska se om jag kan få någon analys och prover tagna för det också.

Men nej, i dagsläget så känns det inte som ”det ska nog gå”. Vilket gör mig besviken för hoppet är som bortplockat och även allt med det känns förtvivlande.
 
SomDetVar sa:
Jag provade även på att jobba som svetsare igen förra veckan, det är vad jag jobbat som senaste åren. Men mitt huvud och kropp sa ifrån fortare än jag velat. Jag fick panik, min energinivå la sig på botten och fick sån kraftig reaktion att jag var tvungen att avlägsna mig själv och tacka nej till jobbet
Klicka för att se resterande...
Att tacka nej till jobb är grund för att nekas A-kassa.
 
SomDetVar sa:
Så gott som har inte situationen med mitt mående blivit bättre och därav så tar jag nu även hjälp av vården för att se om det finns något som kan göras.

Vare det sig är sjukskrivning eller recept på antidepp eller vad det nu kommer sig bli. Själv så tror jag grav testosteronbrist är anledningen och ska se om jag kan få någon analys och prover tagna för det också.

Men nej, i dagsläget så känns det inte som ”det ska nog gå”. Vilket gör mig besviken för hoppet är som bortplockat och även allt med det känns förtvivlande.
Klicka för att se resterande...
Jag känner med dig. Deppar själv ihop och känner det för mörkt generellt. Det med testestoron som du nämner är intressant, för det kan säkert vara bakomliggande hos mig också. Vet att jag läst om det tidigare, men inte tänkt på det på ett bra tag.
Sen får man försöka ta sig fram på bäst möjliga sätt, och framför allt att vara snäll mot sig själv. Risk att låta sämre tankar styra ju oftare i sämre perioder vi befinner oss. Likt att "spela roll om jag bränner 15 000 kr på crypto/spel/droger etcetera för livet suger ändå".

Ja, hopp är viktigt. Att förhålla sig till "kaoset" och se på allt med klara ögon. Vad är det värsta som kan hända? Vad innebär det i praktiken? Att på något sätt intala sig att ens situation i livet är "rätt okej" ändå. För drygt 20 år sen så agerade jag mer att när något var de facto fel och orättvist så straffade jag mig själv för det var det sättet jag kände att jag kunde straffa dem. Så på grund av en liten sak som fick droppen att flöda över hos mig så gav jag blanka fan i att betala nästintill alla räkningar. Då gav jag mig fan på att det kommer jag aldrig att betala och det fanns bara att "vinna det". Det gjorde jag faktiskt på sikt då min plan långt senare fungerade. Men fuck vilken situation jag satte mig i. Tredskodom efter att de delgivit mig via Post och Inrikes Tidningar eller vad det heter. Men de som jag slutade betala fick aldrig sina pengar (utöver CSN som jag tog tag i). Men det var ju inte värt det om man tittar på det med nyktra ögon.

Så "I was deep down in the shit". Det blir ofta lätt en skamkänsla för man blir helt jäkla "utstött från samhället" dessutom. Men så länge det fanns tak över huvudet och det gick att äta så blev resten egentligen ett väldigt marginellt problem (åtminstone om man lever ensam). För att i den situationen släpper ju stressen att "det kan bli värre ekonomiskt" eftersom det inte finns några maktmedel de kan ta till. Det är förmodligen en väldigt lik känsla (enbart känslan i tankesätt) i grunden som när det gäller de som antingen har löneutmätning eller får skuldsanering. Vad ska de straffa en med (liknelsen att nu är det den här stabila inkomsten jag har)?

Medan när man klamrar sig fast i båten och ror med händerna och tätar hål om vartannat så båten inte ska sjunka (samtidigt som man stressar över att fånga en firre som simmar förbi), så lever man hela tiden med att riskera att "bli straffad". Och jag tänker att kan man nå den känslan trots att det är "kaos i livet" och ovisst i framtiden, och likväl förankra sig i det är det nog möjligt och sunt. Att det är inte en fara i sig. Då tror jag man hanterar och ökar möjligheterna till både ett bättre mående men även mer kontroll på det ekonomiska etcetera.

Mo Gawdat snackar om "Stress comes to you from 4 quadrants. We call them TONN." Trots att jag anser att jag borde haft stenkoll på detta, så var det nytt för mig i de här tankebanorna. (Jag känner dock igen mycket av det från hur jag resonerade som barn utan stressmoment med vuxenlivets ekonomi. Så jag började lyssna mycket på honom vad gäller "happiness" och allt övrigt. Det han framför är helt korrekt i hur det fungerar, men det är enkelt att inte agera som man borde. Rekommenderar att kolla en "trailer" på två minuter, och ifall du finner det intressant eller inspirerande så se mer av honom.
https://www.linkedin.com/posts/mogawdat_mogawdat-happiness-stress-activity-7388847108709224448-jc1I
 
WhatIsWrongWithThe World sa:
Lite tufft att kall det "tacka nej" tycker jag. Det är väl inte riktigt sanningen tänker jag, eller skulle du resonera likadant om han "tackat nej" efter en större fysisk olycka och ej var arbetsför?
Klicka för att se resterande...
Sanningen är att reglerna för A-kassan är sådana. Samma är om man inte är arbetsför, då har man inte heller rätt till A-kassa. Tyvärr är det så reglerna är det är bara att gå in och läsa grunderna för att ha rätt till ersättning från A-kassan.
 
Brainstorming sa:
Sanningen är att reglerna för A-kassan är sådana. Samma är om man inte är arbetsför, då har man inte heller rätt till A-kassa. Tyvärr är det så reglerna är det är bara att gå in och läsa grunderna för att ha rätt till ersättning från A-kassan.
Klicka för att se resterande...
Att jag provat och sen tackat nej på grund av att det inte fungerar kommer inte ens framkomma till a-kassan, då jag varken hade fått anställningsavtal, lön, eller i om att arbetsförmedlingen inte rekommenderade jobbet.
Och som sagt, har ingen a kassa i dagsläget. Och får inte rätten till det förrän mitt U1 Intyg från Nav kommer till a-kassan och allt är handlagt ändå.

Så fastna inte för mycket på den detaljen. Jag säger hellre att jobbet var inte något jag klarade personligen än att missköta mig fram tills jag får sparken.
 
Brainstorming sa:
Sanningen är att reglerna för A-kassan är sådana. Samma är om man inte är arbetsför, då har man inte heller rätt till A-kassa. Tyvärr är det så reglerna är det är bara att gå in och läsa grunderna för att ha rätt till ersättning från A-kassan.
Klicka för att se resterande...
Det var ju inte helt så jag skrev. Du pekade på att han tackat nej till jobb. Jag menade på att om man är sjuk och därmed inte kan arbeta så ska man ha sjukpenning. Så att "skuldbelägga" och mena på att någon "tackat" nej när det inte gick att arbeta utifrån förmodad sjukdom så kändes lite ohederligt. Jag kunde nog varit tydligare med fortsättningen men jag ifrågasatte just ordvalet. Att han eventuellt inte har rätt till A-kassa stämmer säkert även om det i sak inte prövats. Du kan ju tacka nej till arbete om du behöver flytta utomlands - men även inom landet finns det mycket begränsningar även om det ställts mer krav.

Däremot ifall han arbetat i Norge så är det norsk A-kassa han varit med i (tror det är Sverige, Danmark och Norge som använder det systemet men vet inte fullt om Norge gör det.) Skulle han kunna ha svensk A-kassa gäller att han varit medlem och ansluten i Sverige och sen flyttar med A-kassan till Norge och sen åter vid hemflytt träder in i den svenska igen och detta utan avbrott. Jag har arbetat i Danmark och gick med i A-kassan då och bestämde mig att flytta hem till Sverige igen efter det jobba och flytta med A-kassan men det var inte möjligt då jag inte var med innan jag gick med i danska. Så det blev ingen hemflytt på pappret utan det fick bli dansk A-kassa istället och med adressen där.
 
WhatIsWrongWithThe World sa:
Det var ju inte helt så jag skrev. Du pekade på att han tackat nej till jobb. Jag menade på att om man är sjuk och därmed inte kan arbeta så ska man ha sjukpenning. Så att "skuldbelägga" och mena på att någon "tackat" nej när det inte gick att arbeta utifrån förmodad sjukdom så kändes lite ohederligt. Jag kunde nog varit tydligare med fortsättningen men jag ifrågasatte just ordvalet. Att han eventuellt inte har rätt till A-kassa stämmer säkert även om det i sak inte prövats. Du kan ju tacka nej till arbete om du behöver flytta utomlands - men även inom landet finns det mycket begränsningar även om det ställts mer krav.

Däremot ifall han arbetat i Norge så är det norsk A-kassa han varit med i (tror det är Sverige, Danmark och Norge som använder det systemet men vet inte fullt om Norge gör det.) Skulle han kunna ha svensk A-kassa gäller att han varit medlem och ansluten i Sverige och sen flyttar med A-kassan till Norge och sen åter vid hemflytt träder in i den svenska igen och detta utan avbrott. Jag har arbetat i Danmark och gick med i A-kassan då och bestämde mig att flytta hem till Sverige igen efter det jobba och flytta med A-kassan men det var inte möjligt då jag inte var med innan jag gick med i danska. Så det blev ingen hemflytt på pappret utan det fick bli dansk A-kassa istället och med adressen där.
Klicka för att se resterande...
Än en gång det var inte MITT ordval, det var TS själv som skrev att hen tackat nej till jobbet.
 
WhatIsWrongWithThe World sa:
Det var ju inte helt så jag skrev. Du pekade på att han tackat nej till jobb. Jag menade på att om man är sjuk och därmed inte kan arbeta så ska man ha sjukpenning. Så att "skuldbelägga" och mena på att någon "tackat" nej när det inte gick att arbeta utifrån förmodad sjukdom så kändes lite ohederligt. Jag kunde nog varit tydligare med fortsättningen men jag ifrågasatte just ordvalet. Att han eventuellt inte har rätt till A-kassa stämmer säkert även om det i sak inte prövats. Du kan ju tacka nej till arbete om du behöver flytta utomlands - men även inom landet finns det mycket begränsningar även om det ställts mer krav.

Däremot ifall han arbetat i Norge så är det norsk A-kassa han varit med i (tror det är Sverige, Danmark och Norge som använder det systemet men vet inte fullt om Norge gör det.) Skulle han kunna ha svensk A-kassa gäller att han varit medlem och ansluten i Sverige och sen flyttar med A-kassan till Norge och sen åter vid hemflytt träder in i den svenska igen och detta utan avbrott. Jag har arbetat i Danmark och gick med i A-kassan då och bestämde mig att flytta hem till Sverige igen efter det jobba och flytta med A-kassan men det var inte möjligt då jag inte var med innan jag gick med i danska. Så det blev ingen hemflytt på pappret utan det fick bli dansk A-kassa istället och med adressen där.
Klicka för att se resterande...
Var gränsjobbare, så kom hem till min bostad i sverige varje vecka. Svensk A-kassa.
 
Brainstorming sa:
Än en gång det var inte MITT ordval, det var TS själv som skrev att hen tackat nej till jobbet.
Klicka för att se resterande...
Tycker du att det låter som ett, "jag tackade nej" oavsett hur TS uttryckte sig? Sen så tänker jag att det du skriver får du stå för och TS står för det den gör.

Jag fick panik, min energinivå la sig på botten och fick sån kraftig reaktion att jag var tvungen att avlägsna mig själv och tacka nej till jobbet.​

Det är nog över inom den karriärsbranschen om inte jag på något sätt kommer över den här reaktionen, dvs om inte jag är utbränd på riktigt.​

 
WhatIsWrongWithThe World sa:
Tycker du att det låter som ett, "jag tackade nej" oavsett hur TS uttryckte sig? Sen så tänker jag att det du skriver får du stå för och TS står för det den gör.

Jag fick panik, min energinivå la sig på botten och fick sån kraftig reaktion att jag var tvungen att avlägsna mig själv och tacka nej till jobbet.​

Det är nog över inom den karriärsbranschen om inte jag på något sätt kommer över den här reaktionen, dvs om inte jag är utbränd på riktigt.​

Klicka för att se resterande...
Jag svarade med ren fakta, att du känner dig kränkt för att jag inte lindar in den i skumgummi och bubbelplast får stå för dig. Önskar dig en fin kväll
 
Vi tolkar saker olika, och det är okej. Men låt oss hålla fokus på sakfrågan och undvika att diskutera varandras känslor eller person, så håller vi tråden på rätt nivå.
 
SomDetVar sa:
Så gott som har inte situationen med mitt mående blivit bättre och därav så tar jag nu även hjälp av vården för att se om det finns något som kan göras.

Vare det sig är sjukskrivning eller recept på antidepp eller vad det nu kommer sig bli. Själv så tror jag grav testosteronbrist är anledningen och ska se om jag kan få någon analys och prover tagna för det också.

Men nej, i dagsläget så känns det inte som ”det ska nog gå”. Vilket gör mig besviken för hoppet är som bortplockat och även allt med det känns förtvivlande.
Klicka för att se resterande...
SomDetVar sa:
Så gott som har inte situationen med mitt mående blivit bättre och därav så tar jag nu även hjälp av vården för att se om det finns något som kan göras.

Vare det sig är sjukskrivning eller recept på antidepp eller vad det nu kommer sig bli. Själv så tror jag grav testosteronbrist är anledningen och ska se om jag kan få någon analys och prover tagna för det också.

Men nej, i dagsläget så känns det inte som ”det ska nog gå”. Vilket gör mig besviken för hoppet är som bortplockat och även allt med det känns förtvivlande.
Klicka för att se resterande...
Be om test för testosteron kan man ju göra men tänkte bara inflika om att det är faktiskt rätt ovanligt, särskilt bland män under typ 40. Dina symptom och tankar tycker jag för mer tankarna till nedstämdhet och ångest.

Starkt av dig att berätta och vara öppen med din situation!

Tror ändå du tänker rätt i att ta hand om dig själv först. Sök läkare igen, försök bli sjukskriven lite till även om det inte heller alltid är så lätt.

Ja akassan är ett aber. Helt orimligt egentligen att vi har ett system som bygger på att man ska kunna klara 3-6 månader utan någon ersättning alls.
 
Hävstångsprodukter, skulder, förlorat allt. Låter som spelmissbruksproblematik för mig, ingen skillnad.

Jag har gjort samma sak. Skulle du söka vård skulle du med allra största sannolikhet diagnostiseras med hasardspelsyndrom.

Jag har visserligen aldrig sökt skuldsanering men massvis på forumet som har med hänsyn till skulder som uppkommit till följd av spelmissbruk.
 
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
© Lånforum
Tillbaka
Topp