Det bar riktigt åt helvete året innan sjukskrivning då vi bestämde att sälja av huset för att vi inte hann/orkade med det. Jag var egentligen utbränd redan då. Huset var ganska illa medfaret och mäklaren låg på om saker som var tvungna att fixas som gav en massa kostnader. I slutändan fick vi lika mycket för huset som vi hade köpt det för och då hade vi ju lagt ut pengar för att kunna sälja. Korkat. Min fru har en låg inkomst så hamnade i en lån för att lösa lån situation som eskalerade och nu är jag där jag är. Väldigt sammanfattat. Visst är jag rädd för att få ett sådant svar, eller att en del skulder är för nya eller massa andra olika skäl. Enda skälet till att jag inte redan är i löneutmätning är för att jag tidigare löste lån med lån vilket är bland det absolut dummaste man kan göra. Sen använder jag ganska mycket av min energi till att fixa betalplaner, amorteringsfritt, betalningsfri månad, zickzackande med betalningar mellan olika långivare. Jämkningen hjälpte också till så att jag fick ut mer. Jag har inte riktigt orkat räkna på allt för det känns ganska övermäktigt, men det känns som enkel matte att om jag ska betala 30 000 med 20 000... Då finns det inget över till hyra, mat, csn, osv. Får se vad de säger. Hoppas absolut på skuldsanering för jag orkar inte med detta längre. Ett annat skäl till att jag inte bara har släppt rubbet är att om jag inte får skuldsanering så är det totalt absolut game over med 1 miljon hos KF.