Är det värt att jobba heltid och bränna ut sig?

[Janina]

Sitter med löneutmätning sen ganska kort tid tillbaka, har sökt skuldsanering, fått avslag, men ska söka igen om något år. När löneutmätningen kom igång jobbade jag 100%, men tydligen har KFM räknat på mindre procent från året innan, då jag hade gått ner lite i procent pga sjukdom/sjukskrivning och jag har därför inte maxbeslut. Det innebär att jag får ut lite " extra" just nu innan de kommer räkna om min betalningsförmåga. Jag vill inte komma undan, men jag går snart in i väggen, jag orkar inte längre. Jag kämpar varje dag med att klara min heltid, på bekostnad av att jag inte har mer liv än att jobba och försöka överleva, har tappat livsgnistan, orkar inte umgås med någon, sitter hemma och gråter, tycker livet är meningslöst och har ingen framtidstro. Allt detta för att jag vet att en heltidstjänst skulle gynna mig vid en ansökan av skuldsanering och att det just nu ger mig lite mer att leva för I månaden. Men är det värt det, hur länge orkar man, är det ens lönt att kämpa?

Ska jag leva såhär i 10 år till? Då är livet inte längre värt att leva för jag har ingenting att leva för. Går jag ner i procent kanske livet blir lite lättare, men då kommer istället mindre pengar in, mindre avbetalning till KFM och ännu fler år av skulder och löneutmätning och sämre chans till skuldsanering. Äh, jag pallar inte mer helt enkelt.

 

[Jessica87]

Jag funderar på om jobbet är det stora problemet i ditt mående, utifrån vad du skrivit i andra trådar. Det är nog det du behöver fundera ut först. Jag har själv gått ner i arbetstid under en period i mitt liv när det kändes som att jag bara inte orkade mer. Men jobbet var inte det stora problemet, det var saker i mitt privatliv som fick mig att må skit.
Men bortsett från det, INGENTING är värt att bränna ut sig för. Har varit där och är 5 år senare inte helt återställd. Var rädd om hälsan.

 

[Janina]

Jag funderar på om jobbet är det stora problemet i ditt mående, utifrån vad du skrivit i andra trådar. Det är nog det du behöver fundera ut först. Jag har själv gått ner i arbetstid under en period i mitt liv när det kändes som att jag bara inte orkade mer. Men jobbet var inte det stora problemet, det var saker i mitt privatliv som fick mig att må skit.
Men bortsett från det, INGENTING är värt att bränna ut sig för. Har varit där och är 5 år senare inte helt återställd. Var rädd om hälsan.

Till viss del har du rätt, det finns annan "skit" också som tär mycket på mig. Men det är ändå jobbet som till huvudsak gör att jag inte orkar med resten. Innan fanns den orken och tiden att hantera det. Då hade jag min ledighet att till viss del återhämta mig, någon gång sova ut, någon gång orka vara social och få energi tillbaka och uppskatta människor. Nu är det bara att jobba, försöka överleva dagen. De (få) dagar jag ändå råkar vara ledig går åt till att göra minsta möjliga ( typ andra plikter) som inte ger minsta energi, bara ett stort svart hål av tomhet och menigslöshet.