Jag kan känna igen mig i längtan efter att det ska ta slut och efter att ha känt att det första året gick rätt fort har jag nu, en bit in på år två, kommit in i ett skede där det blir mer påtagligt att det är lång tid kvar.
Samtidigt så tycker jag att jag lever ett bra liv nu, jag kan unna mig de saker som jag känner att jag behöver för att må bra, som vissa nöjen, fritidsaktiviteter och friskvård. Jag njuter av att ha kontroll över ekonomin och ser tiden efter skuldsaneringen nästan som en kommande lotterivinst när jag plötsligt kommer kunna unna mig en hel massa extra. Det är lite som att veta att om knappt 4 år så kommer det en trissvinst som ger mig 26 000 kr/mån fram till pensionen. 😄
