Avslöjat skulder för er respektive. Hur mår ni idag?

[panik!]

Jag avslöjade för min man om mina skulder. Att jag ljugit under många år. Har gjort en ansökan om skuldsanering nu. Men hur orkar man vidare i förhållandet? Hur gör ni andra?
Känner mig konstant i underläge. Sätter över allt som är över till min man(efter utmätning) detta är ett krav. Känns som jag tassar på tå konstant. Rädd att säga eller göra fel så det blir bråk. Efter min utmätning och med hans lön har vi bra med pengar kvar känner jag. Men han kör hela tiden med "det har vi inte råd med" sist va det om vi skulle köpa bananer eller ej. Tar på psyket. Kan inte ens köpa en dricka itan att fråga om lov. Kan heller inte lämna..sitter i en rävsax. Men har bara mig själv att skylla såklart.

 

[LånaUtanPapper]

Gissar att båda mår dåligt och det är brusten tillit han är sur över och det är andra saker som gnager på hans psyke än kostnaderna för bananerna.

Tror att gå till ex psykolog tillsammans är motiverat här, parterapi eller liknandne. Identifiera problemen, prata ut och få hjälp att jobba med problemen och tilliten tillsammans.

Får du skuldsanering så har du sen 2 betalfria månader per år och ett slut på skulderna i sikte. Det gör stor skillnad ekonomiskt. Även bufferten som man ofta får behålla (ofta 650kr mer i månaden) gör absolut skillnad jämfört löneutmätning

 

[Gild]

Jag avslöjade för min man om mina skulder. Att jag ljugit under många år. Har gjort en ansökan om skuldsanering nu. Men hur orkar man vidare i förhållandet? Hur gör ni andra?
Känner mig konstant i underläge. Sätter över allt som är över till min man(efter utmätning) detta är ett krav. Känns som jag tassar på tå konstant. Rädd att säga eller göra fel så det blir bråk. Efter min utmätning och med hans lön har vi bra med pengar kvar känner jag. Men han kör hela tiden med "det har vi inte råd med" sist va det om vi skulle köpa bananer eller ej. Tar på psyket. Kan inte ens köpa en dricka itan att fråga om lov. Kan heller inte lämna..sitter i en rävsax. Men har bara mig själv att skylla såklart.

Beror ju på lite kan jag tycka levt med en spelberoende. Sveket mot en själv är ju inte hela världen men ofta har man kanske barn osv vilket blir då när man tex spelat bort tex julkassan och den andra får dra hela lasset, kanske t.o.m. får sätta sig i skuld för att barnen ska få julmat och klappar då är de ju inte bara partner man sviker. Den är jobbig. Är de konsumtion eller man blivit sjuk så tycker jag de är överkurs om man ska redovisa en läsk eller banan då är du nog med fel person, de är inte kärlek

 

[panik!]

Beror ju på lite kan jag tycka levt med en spelberoende. Sveket mot en själv är ju inte hela världen men ofta har man kanske barn osv vilket blir då när man tex spelat bort tex julkassan och den andra får dra hela lasset, kanske t.o.m. får sätta sig i skuld för att barnen ska få julmat och klappar då är de ju inte bara partner man sviker. Den är jobbig. Är de konsumtion eller man blivit sjuk så tycker jag de är överkurs om man ska redovisa en läsk eller banan då är du nog med fel person, de är inte kärlek

Det var konsumtions lån som stegrade och slutade med inkasso och kronofogden. Förståelse såklart att ha. Känner svek och har svårt med förtroende. Men har alltid prioriterat barnen så de har aldrig märkt något. Han säger själv att det kommer lösa sig och hur vi ska tänka framåt. Men sen blir det något och så svänger det. Att något han velat hitta på inte blir av pga att vänner inte kan då eller nått. Så blir det Depp och fokus läggs på pengar trotts att det ej va anledningen till just det. Som idag tex, frågar vad ska vi äta? Inget blir svaret, får nöja oss med en macka. Vi har inte råd med mer. Blir så jävla iobbigt när man aldrig vet. Veckan efter kan det va ok med att äta buffe för 200kr per person. Allt ha dlar om hur han känner för stunden, det styr allt. Känner mig gnällig..och inte rätt till att gnälla men mår skit i detta. Behöver bara skriva av mig.

 

[Gild]

Det var konsumtions lån som stegrade och slutade med inkasso och kronofogden. Förståelse såklart att ha. Känner svek och har svårt med förtroende. Men har alltid prioriterat barnen så de har aldrig märkt något. Han säger själv att det kommer lösa sig och hur vi ska tänka framåt. Men sen blir det något och så svänger det. Att något han velat hitta på inte blir av pga att vänner inte kan då eller nått. Så blir det Depp och fokus läggs på pengar trotts att det ej va anledningen till just det. Som idag tex, frågar vad ska vi äta? Inget blir svaret, får nöja oss med en macka. Vi har inte råd med mer. Blir så jävla iobbigt när man aldrig vet. Veckan efter kan det va ok med att äta buffe för 200kr per person. Allt ha dlar om hur han känner för stunden, det styr allt. Känner mig gnällig..och inte rätt till att gnälla men mår skit i detta. Behöver bara skriva av mig.

Förstår ! De känns ju som omtanke saknas! Sry!

 

[panik!]

Gissar att båda mår dåligt och det är brusten tillit han är sur över och det är andra saker som gnager på hans psyke än kostnaderna för bananerna.

Tror att gå till ex psykolog tillsammans är motiverat här, parterapi eller liknandne. Identifiera problemen, prata ut och få hjälp att jobba med problemen och tilliten tillsammans.

Får du skuldsanering så har du sen 2 betalfria månader per år och ett slut på skulderna i sikte. Det gör stor skillnad ekonomiskt. Även bufferten som man ofta får behålla (ofta 650kr mer i månaden) gör absolut skillnad jämfört löneutmätning

Ja jag hoppas så innerligt den blir godkänd. Vore en lättnad att få ett slut på detta. Har lagt in en bekant om att få kortare betal tid på 3 år. Att kanske sonen kan få uppleva gymnasiet utan en mamma som är nere i skuldträsket.

 

[Frågvos]

Det låter som att ni har en ganska osund inställning till er gemensamma ekonomi.

Att ha en gemensam ekonomi, bör innebära att båda har insyn i hur ekonomin ser ut och har något att säga till om det hela.

Fullt förståeligt att tilliten er emellan är bruten och att den behöver byggas på, det är viktigt att det byggs upp igen. Detta bör dock ej vara en orsak till att bli dåligt behandlad eller ej ha insyn i ekonomin.
Eftersom ekonomin ej skötts och ju detta ett ypperligt tillfälle att tvärtom lära sig, att båda sitter ner och pratar igenom ekonomi, för att sedan en gång i veckan eller en gång i månaden gå igenom budgeten, se om saker flyter på som det ska. Är det något det missats, någon utgift ni ej räknat med etc. Hur hanterar man det framöver osv.
Detta ska _inte_ vara ett tillfälle, där den ena är helt utesluten och ej har något att säga till om, utan ett tillfälle för er att lära er tillsammans och växta, göra upp planer, budget och vad ni var och en kan få ha i "fritidspengar" att lägga på vad ni vill själva, för att kunna få skapa en sund inställning till ekonomi och hur man har en fungerande ekonomi.

 

[Månny]

Jag avslöjade för min man om mina skulder. Att jag ljugit under många år. Har gjort en ansökan om skuldsanering nu. Men hur orkar man vidare i förhållandet? Hur gör ni andra?
Känner mig konstant i underläge. Sätter över allt som är över till min man(efter utmätning) detta är ett krav. Känns som jag tassar på tå konstant. Rädd att säga eller göra fel så det blir bråk. Efter min utmätning och med hans lön har vi bra med pengar kvar känner jag. Men han kör hela tiden med "det har vi inte råd med" sist va det om vi skulle köpa bananer eller ej. Tar på psyket. Kan inte ens köpa en dricka itan att fråga om lov. Kan heller inte lämna..sitter i en rävsax. Men har bara mig själv att skylla såklart.

Att du nu försatt dej i en situation som denna , ger inte din man rätt att bete sig nervärderande mot dig. Du är inte mindre värd . Du har berättat hur det ligger till , ingen enkel sak precis . Du gör rätt för dej och varför ska han ha dina pengar aom du har kvar efter utmätningen ? Han är inte din överförmyndare. Han är din man !
Var öppen med hur du upplever hans sätt och att du könner dej nedvärderad av honom och att det inte är önskvärt .
Lycka till !

 

[Xaviar]

Det var konsumtions lån som stegrade och slutade med inkasso och kronofogden. Förståelse såklart att ha. Känner svek och har svårt med förtroende. Men har alltid prioriterat barnen så de har aldrig märkt något. Han säger själv att det kommer lösa sig och hur vi ska tänka framåt. Men sen blir det något och så svänger det. Att något han velat hitta på inte blir av pga att vänner inte kan då eller nått. Så blir det Depp och fokus läggs på pengar trotts att det ej va anledningen till just det. Som idag tex, frågar vad ska vi äta? Inget blir svaret, får nöja oss med en macka. Vi har inte råd med mer. Blir så jävla iobbigt när man aldrig vet. Veckan efter kan det va ok med att äta buffe för 200kr per person. Allt ha dlar om hur han känner för stunden, det styr allt. Känner mig gnällig..och inte rätt till att gnälla men mår skit i detta. Behöver bara skriva av mig.

Utan att förringa problemet.....men kan det vara lite så att du tolkar allt prat som har att göra med ekonomin som kritik mot dig? Att vissa ord som sägs kanske triggar igång skuldkänslorna per automatik?
Absolut ingen kritik, bara en tanke

 

[Memis]

Jag är i samma sits som dig med att undanhållit hur illa allt var o sitter själv nu hos kfm, hade inget val tyvärr. Min man blev oerhört besviken med all rätt, i början tog jag allt så hårt o personligt som han sa som tex "hur kunde det går såhär"?

Idag vill jag säga att vi har en bra relation jag har fått jobba mycket med mig själv med skammen o skulden hur f*n det kunde bli såhär,. Jag hoppas det löser sig för er ❤️