Berätta eller inte berätta

[Gambler123]

Har ni några tidigare erfarenher då man kanske berättat till kollegor att man har ekonomiska problem eller måste man vända sig till sin familj? Har ingen stöttande familj så någon vän eller kollega är mitt enda hopp att hamna på banan igen kanske om de kan ställa upp som medlåntagare. Känns dumt att be om ett lån av dom.....

Jag lyckades få ett lån för ett par månader med en medsökande på den här hemsidan som ställde upp. Innan detta så försökte jag givetvis med folk omkring mig i det verkliga livet men det är inte alls lätt - väldigt många har svårt att se hur folk som oss har lyckats med bedriften att sätta sig själva i sådana här positioner och kan inte relatera till det. Men här så kan nästintill alla relatera till det och släppa moraliserandet för alla vet hur saker och ting fungerar. Jag tycker att du ska först och främst försöka med just vänner, familj och bekanta men ifall det inte fungerar så kan det finnas hopp med att hitta någon som kan relatera till den grop man grävt.

 

[Molly89]

Det har gått 4 år nu sedan jag startade tråden men mår än idag inte bra över detta. Går det någonsin över?

 

[Athena]

Det har gått 4 år nu sedan jag startade tråden men mår än idag inte bra över detta. Går det någonsin över?

Det blir lättare men det tar tid. Skulden och skammen man känner är fruktansvärd men vi är inte mer än människor. Här har det varit mycket hat, besvikelse och ilska gentemot mig själv. Självhatet har varit enormt. Svåra panikångestattacker m.m. Skuldsatt för andra gången efter att jag blev klar med skuldsanering för 6 år sedan. Felet var att jag bara jobbade med att bli skuldfri och inte på det grundläggande problemet min psykiska ohälsa. Så jag blev skuldsatt igen. Gått varje vecka i terapi i nästan 6 år och är klar med det nu. Nu är jag på en mycket bättre plats psykiskt. Arbetat hårt för att bearbeta allt och komma till en plats där jag tycker om mig själv och har så mycket omtanke och kärlek till mig själv.

Mitt tips är att gå hos en psykolog/terapeut och ta tag i den psykiska biten. ❤️

Sen är det fantastiskt med detta forumet men all kunskap, råd, omtanke, förståelse och slippa känna sig ensam.

Hur mycket skulder hade du då och hur mycket har du nu?

 

[Molly89]

Jag lyckades få ett lån för ett par månader med en medsökande på den här hemsidan som ställde upp. Innan detta så försökte jag givetvis med folk omkring mig i det verkliga livet men det är inte alls lätt - väldigt många har svårt att se hur folk som oss har lyckats med bedriften att sätta sig själva i sådana här positioner och kan inte relatera till det. Men här så kan nästintill alla relatera till det och släppa moraliserandet för alla vet hur saker och ting fungerar. Jag tycker att du ska först och främst försöka med just vänner, familj och bekanta men ifall det inte fungerar så kan det finnas hopp med att hitta någon som kan relatera till den grop man grävt.

Jag kanske borde ta mer hjälp av terapi igen ja. Tack för dina ord Tyvärr är skulden inte mindre direkt sedan sist.
Skammen, tårarna och självhatet är jobbiga känslor. Jag har totalt ca 470.000 i skulder. Sambon som har en helt annan ekonomisk situation kan hjälpa mig med att betala av 360.000 om jag betalar till honom månadsvis istället för att slippa räntorna. Isåfall skulle jag vara av med mer än hälften på 2 år. Men jag skäms över att ha dragit in någon annan, skäms över att jag satt mig i situationen. Sorg/ilska över att inte ha samma utgångsläge som många andra, jobbar och får en skaplig lön som försvinner lika snabbt.

 

[Perrrr]

Jag kanske borde ta mer hjälp av terapi igen ja. Tack för dina ord Tyvärr är skulden inte mindre direkt sedan sist.
Skammen, tårarna och självhatet är jobbiga känslor. Jag har totalt ca 470.000 i skulder. Sambon som har en helt annan ekonomisk situation kan hjälpa mig med att betala av 360.000 om jag betalar till honom månadsvis istället för att slippa räntorna. Isåfall skulle jag vara av med mer än hälften på 2 år. Men jag skäms över att ha dragit in någon annan, skäms över att jag satt mig i situationen. Sorg/ilska över att inte ha samma utgångsläge som många andra, jobbar och får en skaplig lön som försvinner lika snabbt.

Om du vet att du kan hålla vad du lovar så kör, du ska ju inte behöva gå och må så dåligt om det inte behövs!

 

[Victorkd95]

Jag gjorde det för ett tag sen och det var både det jobbigaste men samtidigt bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv

 

[Molly89]

Ja. Jo, det är det "märkliga" med mig. Jag kan oftast hålla saker när jag lovar andra. Men lova och vara snäll mot mig själv är svårare. Ja, jag kanske är dum som inte försöker ta erbjudandet?

 

[LånaUtanPapper]

Ja. Jo, det är det "märkliga" med mig. Jag kan oftast hålla saker när jag lovar andra. Men lova och vara snäll mot mig själv är svårare. Ja, jag kanske är dum som inte försöker ta erbjudandet?

Det är upp till dig - Ekonomiskt är det en jättestor fördel då det går från hög ränta till att slippa räntan helt.

En halv miljon skulder med lite högre ränta blir säkerligen en bit över miljonen i slutet. Så förutom att du sparar minst en halv miljon i på att ta upp erbjudandet så kommer det vara en positiv mental och psykologisk effekt varje månad. Om du betalar 10.000 kr så går skulden ner 10.000 kr.

Dessutom kanske du kan få möjlighet med att avvakta att betala din sambo/eller betala mindre tills du har betalt bort övriga 110.000 så snabbt som möjligt.

Däremot så tycker jag ni ska ha delad ekonomi och bankkonton framöver om du tar upp att låna 360.000 kr. Så att din sambo har full insyn, kontroll och tillit. Det är en viktig aspekt som jag tycker du ska föreslå om du tar upp erbjudandet. Så inte din sambo undrar/blir paranoid efter 6 månader eller 1 år om du är ärlig eller gjort vad du kan för att betala eller går med misstankar i onödan.

Men om några år och du kanske har betalt 200.000 eller 250.000 till din sambo så kanske han/hon säger att vi stryker resten. I så fall får du bra minusränta.
Självfallet inget att räkna med eller fråga om. Men inte heller helt ovanligt att det brukar bli på det sättet i slutändan om man lever tillsammans och om ni har till viss del "delad" ekonomi och om din sambo anser att du har skött dina betalningar efter något eller några år att resten stryks på ett eller annat sätt i slutändan.

Så det är väll upp till din moral. Men det är definitivt en matematisk väldig fördelaktig väg ut från skulderna, även en lättare psykologisk väg i senare skede och skulle det skita sig en månad per år så är man kanske inte i en omöjlig situation om sambon har koll på kontot och ser det och man har en diskussion om den månadens betalning.

 

[Molly89]

Det är upp till dig - Ekonomiskt är det en jättestor fördel då det går från hög ränta till att slippa räntan helt.

En halv miljon skulder med lite högre ränta blir säkerligen en bit över miljonen i slutet. Så förutom att du sparar minst en halv miljon i på att ta upp erbjudandet så kommer det vara en positiv mental och psykologisk effekt varje månad. Om du betalar 10.000 kr så går skulden ner 10.000 kr.

Dessutom kanske du kan få möjlighet med att avvakta att betala din sambo/eller betala mindre tills du har betalt bort övriga 110.000 så snabbt som möjligt.

Däremot så tycker jag ni ska ha delad ekonomi och bankkonton framöver om du tar upp att låna 360.000 kr. Så att din sambo har full insyn, kontroll och tillit. Det är en viktig aspekt som jag tycker du ska föreslå om du tar upp erbjudandet. Så inte din sambo undrar/blir paranoid efter 6 månader eller 1 år om du är ärlig eller gjort vad du kan för att betala eller går med misstankar i onödan.

Men om några år och du kanske har betalt 200.000 eller 250.000 till din sambo så kanske han/hon säger att vi stryker resten. I så fall får du bra minusränta.
Självfallet inget att räkna med eller fråga om. Men inte heller helt ovanligt att det brukar bli på det sättet i slutändan om man lever tillsammans och om ni har till viss del "delad" ekonomi och om din sambo anser att du har skött dina betalningar efter något eller några år att resten stryks på ett eller annat sätt i slutändan.

Så det är väll upp till din moral. Men det är definitivt en matematisk väldig fördelaktig väg ut från skulderna, även en lättare psykologisk väg i senare skede och skulle det skita sig en månad per år så är man kanske inte i en omöjlig situation om sambon har koll på kontot och ser det och man har en diskussion om den månadens betalning.

Jag kan säga att även om jag har varit en stor idiot själv som satt mig i den här situationen så skulle jag aldrig bedra mina närmaste och vara så oärlig att jag inte betalar det överenskomna. Om vi löser det på det sättet att jag får den hjälpen kommer vi skriva en form av kontrakt med ett vittne.

 

[Molly89]

Det blir lättare men det tar tid. Skulden och skammen man känner är fruktansvärd men vi är inte mer än människor. Här har det varit mycket hat, besvikelse och ilska gentemot mig själv. Självhatet har varit enormt. Svåra panikångestattacker m.m. Skuldsatt för andra gången efter att jag blev klar med skuldsanering för 6 år sedan. Felet var att jag bara jobbade med att bli skuldfri och inte på det grundläggande problemet min psykiska ohälsa. Så jag blev skuldsatt igen. Gått varje vecka i terapi i nästan 6 år och är klar med det nu. Nu är jag på en mycket bättre plats psykiskt. Arbetat hårt för att bearbeta allt och komma till en plats där jag tycker om mig själv och har så mycket omtanke och kärlek till mig själv.

Mitt tips är att gå hos en psykolog/terapeut och ta tag i den psykiska biten. ❤️

Sen är det fantastiskt med detta forumet men all kunskap, råd, omtanke, förståelse och slippa känna sig ensam.

Hur mycket skulder hade du då och hur mycket har du nu?

Får jag fråga hur mycket du har i skulder idag?

 

[Athena]

Får jag fråga hur mycket du har i skulder idag?

Denna gång hade jag skulder på nästan 240 000 kr (år 2022), ensamstående tvåbarnsmamma till två döttrar och arbetssökande. Nu är jag nere på 90 000 kr. Kommer aldrig någonsin ta ett lån eller något på avbetalning igen.

Taggar dig i min tråd så kan du läsa om min resa.

 

[Joa]

Jag lyckades få ett lån för ett par månader med en medsökande på den här hemsidan som ställde upp. Innan detta så försökte jag givetvis med folk omkring mig i det verkliga livet men det är inte alls lätt - väldigt många har svårt att se hur folk som oss har lyckats med bedriften att sätta sig själva i sådana här positioner och kan inte relatera till det. Men här så kan nästintill alla relatera till det och släppa moraliserandet för alla vet hur saker och ting fungerar. Jag tycker att du ska först och främst försöka med just vänner, familj och bekanta men ifall det inte fungerar så kan det finnas hopp med att hitta någon som kan relatera till den grop man grävt.

Men hur hittade du någon här på sidan som ställde upp?

 

[med_lilla_h]

Velar just nu själv mellan att berätta eller inte, är så otroligt nära på att bara släppa på allt till mamma min som alltid har varit sån bra och generös mamma (tror jag aldrig fått skäll av min mamma, någonsin) men jag vet inte.. Pappa har bättre ekonomi och har själv haft ett annat missbruk så jag vill tro att han ska förstå skammen, samtidigt har han varit så generös med pengar till mig i så många år utan att veta att senaste åren dom pengarna har gått till att betala lön (aldrig spelat för pengarna jag fått som gåvor faktiskt) men indirekt har det ju gått till det.

Senaste dagarna har jag funderar så mycket på att berätta men jag vet inte. Mina syskon älskar mig vet jag men skulle vara otroligt dömmande.. jag vill inte ha gåvor för att lösa min skit, men om jag skulle få hjälp för att lösa 100K fram tills nästa höst skulle jag kunna släppa på mycket stress. Att få 16500 lön och 18000 går till lån senaste året och samtidigt inte ens ha något hos KFM/inkasso än har tagit död på mig.

Känns som att jag släpper bomben ikväll... hur berättar man ens att man levt ett dubbelliv i 5 år..

Jag blev påkommen efter nästan 10år, när vräkningen var ett reellt hot och vräknings preventionen hos hyresvärden fick fatt i min sambo.
Snacka om ångest! Jag har haft otrolig tur som fortfarande har en familj kvar.
Otroligt tacksam för allt stöd och jag mår så otroligt mycket bättre nu.
Att inte behöva spendera varje dag med att ljuga, gömma, skämmas och planera för rökridåer är så skönt. Skämmas kommer jag nog att göra länge men att det ”bara” är skammen…

Jag har dessutom fått min ADhD diagnos och kan landa i att det ger förklaringar till varför livet har sett ut som det gjort fram till den här punkten.

/h