Lånforum.se rekommenderar

1. Zmarta - Forumets favorit
2. Lendo - Ett bra alternativ
3. Brixo Privatlån - Ingen UC
4. Kredio - Lån utan UC
5. Loanstep - Ingen UC, nytt erbjudande
6. Creditstar - Ingen UC, nytt erbjudande
7. Brixo Kontokredit - Swish-utbetalning & Ingen UC
8. Tomly - Lån utan UC
9. Flexkontot - Swish, ingen UC
10. Ferratum - Lån utan UC
11. Klaralån - Lån utan UC

Delad ekonomi - några tips?

Kunnig medlem
Poäng: 197
Blev medlem
2 oktober 2024
Meddelanden
146
Mottagna reaktioner
69
Poäng
197
Jag och min sambo har delad ekonomi, dels pga min stora skuldbörda och olika löner. Vi delar på alla räkningar lika/lika. Jag har inga pengar kvar varje månad att röra mig med.

Till saken är att jag håller på med snöbollsmetoden och sparar för fullt till min buffert, men det går långsamt.
Min sambo har lånat ut lite pengar till mig privat för att jag ska släcka ett av mina lån, men jag vill heller inte behöva låna mer av min sambo… Vill bara bli skuldfri, helt.
Ett förslag kom upp att min sambo kan hjälpa till på andra sätt, exempelvis hjälpa till mer ekonomiskt i hushållet så jag kan få mer utrymme att betala av mina skulder.

Vad tror ni om det upplägget? Finns det någon fälla vi går in i om vi gör på detta vis. Är detta upplägg på något sätt elakt mot min sambo?

Jag försöker bara se utöver möjligheterna så jag kan amortera in mer på mina lån varje månad och spara mer. Vi har höga utgifter i dagsläget och skulle hjälpa till enormt om det upplägget funkade.
 
Ser inget elakt i att din sambo bidrar mer om hen är okej med det, ni bor trots allt ihop och hjälps ni åt nu så kanske är det din sambo som du får hjälpa ngn gång i framtiden.
Kör det upplägget som ni båda känner er bekväma med.
 
Nu skriver du inget om era löner, tjänar din sambo 40.000kr och du 25.000kr men ni delar lika/lika på allt och hen har mycket pengar att röra sig med men du har inget? nej, jag tycker inte det är okay om det är så.

Tycker det vettiga i ett förhållande är att man delar på de gemensamma utgifterna i procentsats på lönen. Men det kanske är du som tjänar mest i förhållandet? Men om det är din sambo och du både betalar som hen och den dessutom lånar dig pengar, nej, inte okay.

En kalkylator för att räkna ut hur mycket var och en ska betala på gemensamma faktura utifrån inkomst. https://www.kalkyleramera.se/privatekonomi/splitta-en-nota-enligt-inkomst
 
Ser inget elakt i att din sambo bidrar mer om hen är okej med det, ni bor trots allt ihop och hjälps ni åt nu så kanske är det din sambo som du får hjälpa ngn gång i framtiden.
Kör det upplägget som ni båda känner er bekväma med.
Tack för svar!
 
Nu skriver du inget om era löner, tjänar din sambo 40.000kr och du 25.000kr men ni delar lika/lika på allt och hen har mycket pengar att röra sig med men du har inget? nej, jag tycker inte det är okay om det är så.

Tycker det vettiga i ett förhållande är att man delar på de gemensamma utgifterna i procentsats på lönen. Men det kanske är du som tjänar mest i förhållandet? Men om det är din sambo och du både betalar som hen och den dessutom lånar dig pengar, nej, inte okay.

En kalkylator för att räkna ut hur mycket var och en ska betala på gemensamma faktura utifrån inkomst. https://www.kalkyleramera.se/privatekonomi/splitta-en-nota-enligt-inkomst
Procentuellt är något jag kikat på.
Min sambo tjänar ungefär 7-8.000 mer än mig om jag jämför och räknar med mina sidoinkomster som jag får in.
Tack för länken, jag ska räkna ut där och se.
 
Även om ni inte är gifta tycker ju jag, men jag kanske är gammalmodig, att har man flyttat ihop så har man förskotterat på löftet ”i nöd och lust”, så jag tycker väl inte att det vore konstigt om din sambo hjälpte till mera om hen har utrymme till det. Det är ju i hens intresse att ha en sambo med goda ekonomiska marginaler också – om inte annat för att det betyder mindre slitningar i den gemensamma ekonomin. Så kör på, tycker jag.
 
Så bara för att din sambo har högre lön, kanske har jobbat hårdare och satsat mer på karriär alt utbildat sig mer eller till mer kvalificerad tjänst och arbete, ska han straffas och behöva betala på dina skulder och sen ovanpå det dela rakt av vilket innebär mindre för honom också att röra sig med? Känns inte riktigt rättvist, utan att det regleras i samboavtal eller liknande. Om ni inte är gifta eller har barn är det inte schysst. Om du kör på detta upplägget vilket är bekvämt sen drar du om några år, glöm inte att tacka honom för avbetalningen på skulderna.
 
Vi är gifta och har gemensam ekonomi i vårt hushåll. Våra löner kommer in på ett och samma konto. Vi betalar räkningarna från samma konto och har två kort till samma konto. Ingen betalar mer eller mindre för något. Ingen står för något och den andra står för det. Jag tjänar mer än min fru men mina pengar är hennes pengar, precis som att hennes pengar är mina pengar.

När vi handlar mat så gör vi det gemensamt, samma sak när vi går ut och äter, det betalar vi med ett kort, vi splittar inte på notan. Nu har vi beställt en soffa för 16 000 kr och den är "vår".

Vi ska åka till Grekland i sommar i två veckor, vi betalar in på resan från vårt gemensamma konto varje månad.

Kort och gott, allting har vi gemensamt när det handlar om pengar. Så var det också innan vi gifte oss. Dock har vi varit tillsammans i tjugo år och gifta i nio år.

Jag har förstått att det är känsligt ämne att diskutera i olika forum då alla tycker och tänker olika kring det här. Alla behöver inte tycka och tänka lika men det är viktigt att respektera varandras åsikter. Jag tycker inte som du gör, men jag respekterar det du säger.
 
Så bara för att din sambo har högre lön, kanske har jobbat hårdare och satsat mer på karriär alt utbildat sig mer eller till mer kvalificerad tjänst och arbete, ska han straffas och behöva betala på dina skulder och sen ovanpå det dela rakt av vilket innebär mindre för honom också att röra sig med? Känns inte riktigt rättvist, utan att det regleras i samboavtal eller liknande. Om ni inte är gifta eller har barn är det inte schysst. Om du kör på detta upplägget vilket är bekvämt sen drar du om några år, glöm inte att tacka honom för avbetalningen på skulderna.
1. Var står det att sambon är en han?
2. Det är väldigt vanligt att man bidrar till de gemensamma utgifterna procentuellt, tjänar man mer har man chansen att bidra mer ekonomiskt, den andre kanske bidrar mer på annat sätt. Är det så att den som tjänar mer känner sig utnyttjad då är särbo bättre alternativ.
 
1. Var står det att sambon är en han?
2. Det är väldigt vanligt att man bidrar till de gemensamma utgifterna procentuellt, tjänar man mer har man chansen att bidra mer ekonomiskt, den andre kanske bidrar mer på annat sätt. Är det så att den som tjänar mer känner sig utnyttjad då är särbo bättre alternativ.
1. Ingenstans, men ett rimligt antagande tycker du inte, då män faktiskt tjänar mer än kvinnor (tyvärr).
2. Balansgång såklart, jag förstår din poäng. Men det handlar om ett skyddsnät för båda två, inte minst den som faktiskt bidrar med ekonomisk stabilitet.
 
1. Ingenstans, men ett rimligt antagande tycker du inte, då män faktiskt tjänar mer än kvinnor (tyvärr).
2. Balansgång såklart, jag förstår din poäng. Men det handlar om ett skyddsnät för båda två, inte minst den som faktiskt bidrar med ekonomisk stabilitet.
jag fattar men säg att din partner och du delar på alla gemensamma kostnader 50-50 men sen behåller ni era löner själva. Så du har 18 k kvar varje månad i fickpeng medan din partner har 1000 kr kvar. Det håller inte i relationen att det ska vara så, du kommer inte tycka det är kul att ni inte kan resa eller göra andra grejer tillsammans, gå ut och äta etc för din partner kommer inte ha råd. Du kan samla dina pengar i hög visst, men hur kul är det i längden.
Å andra sidan kan inte din partner tvinga dig att bidra mer om du inte vill. Så så länge båda är överens och nöjda och glada så får man köra på det man tycker funkar.
Man väljer att dela livet ihop av en anledning (förhoppningsvis kärlek), vad som händer på vägen är det ingen som vet. Men under tiden kan man dela på mer än sängen, men det är bara vad jag tycker.
 
Så bara för att din sambo har högre lön, kanske har jobbat hårdare och satsat mer på karriär alt utbildat sig mer eller till mer kvalificerad tjänst och arbete, ska han straffas och behöva betala på dina skulder och sen ovanpå det dela rakt av vilket innebär mindre för honom också att röra sig med? Känns inte riktigt rättvist, utan att det regleras i samboavtal eller liknande. Om ni inte är gifta eller har barn är det inte schysst. Om du kör på detta upplägget vilket är bekvämt sen drar du om några år, glöm inte att tacka honom för avbetalningen på skulderna.
Jag har inte sagt att min sambo ska straffas. Det var min sambo som tog upp förslaget.

Till saken är att det handlar inte om några större summor, utan om min sambo kan betala mer procentuellt i hushållet till maten med en tusen lapp exempelvis, eller bär kostnaden för våra abonnemang (EXEMPELVIS).
Varje krona att amortera av räknas för mig.
Men jag köper även ditt resonemang. Hade det varit omvända roller hade det kanske inte varit så självklart för mig…
Svårt det här.
 
jag fattar men säg att din partner och du delar på alla gemensamma kostnader 50-50 men sen behåller ni era löner själva. Så du har 18 k kvar varje månad i fickpeng medan din partner har 1000 kr kvar. Det håller inte i relationen att det ska vara så, du kommer inte tycka det är kul att ni inte kan resa eller göra andra grejer tillsammans, gå ut och äta etc för din partner kommer inte ha råd. Du kan samla dina pengar i hög visst, men hur kul är det i längden.
Å andra sidan kan inte din partner tvinga dig att bidra mer om du inte vill. Så så länge båda är överens och nöjda och glada så får man köra på det man tycker funkar.
Man väljer att dela livet ihop av en anledning (förhoppningsvis kärlek), vad som händer på vägen är det ingen som vet. Men under tiden kan man dela på mer än sängen, men det är bara vad jag tycker.
Jag håller med dig att så länge båda är överens och nöjda så ska man köra på det man tycker.
Vi får köra på som vi tycker känns bra helt enkelt och ha en dialog över tid.

Tack för din input
 
Vi är gifta och har gemensam ekonomi i vårt hushåll. Våra löner kommer in på ett och samma konto. Vi betalar räkningarna från samma konto och har två kort till samma konto. Ingen betalar mer eller mindre för något. Ingen står för något och den andra står för det. Jag tjänar mer än min fru men mina pengar är hennes pengar, precis som att hennes pengar är mina pengar.

När vi handlar mat så gör vi det gemensamt, samma sak när vi går ut och äter, det betalar vi med ett kort, vi splittar inte på notan. Nu har vi beställt en soffa för 16 000 kr och den är "vår".

Vi ska åka till Grekland i sommar i två veckor, vi betalar in på resan från vårt gemensamma konto varje månad.

Kort och gott, allting har vi gemensamt när det handlar om pengar. Så var det också innan vi gifte oss. Dock har vi varit tillsammans i tjugo år och gifta i nio år.

Jag har förstått att det är känsligt ämne att diskutera i olika forum då alla tycker och tänker olika kring det här. Alla behöver inte tycka och tänka lika men det är viktigt att respektera varandras åsikter. Jag tycker inte som du gör, men jag respekterar det du säger.
Min fru och jag har precis samma system som ni har och det fungerar hur bra som helst, både i bra och sämre tider. Vi har nog aldrig bråkat om ekonomin och kommer överens om vi ska göra nåt dyrare inköp. Sen om någon av oss köper eller gör nåt annat som kostar pengar utan den andras vetskap i förväg så må det så vara. Det jämnar ut sig i längden ändå resonerar vi. Vi har varit tillsammans i över 40 år och gifta i drygt 30 och våra löner har varit ojämnt fördelade men det är inget vi ens har funderat på, båda bidrar till hushållet efter bästa förmåga i alla fall. Det är klart att det inte skulle fungera om vi inte litade på varann till 100% i fråga om ekonomin och allt annat men hos oss har det fungerat klockrent.
 
Min fru och jag har precis samma system som ni har och det fungerar hur bra som helst, både i bra och sämre tider. Vi har nog aldrig bråkat om ekonomin och kommer överens om vi ska göra nåt dyrare inköp. Sen om någon av oss köper eller gör nåt annat som kostar pengar utan den andras vetskap i förväg så må det så vara. Det jämnar ut sig i längden ändå resonerar vi. Vi har varit tillsammans i över 40 år och gifta i drygt 30 och våra löner har varit ojämnt fördelade men det är inget vi ens har funderat på, båda bidrar till hushållet efter bästa förmåga i alla fall. Det är klart att det inte skulle fungera om vi inte litade på varann till 100% i fråga om ekonomin och allt annat men hos oss har det fungerat klockrent.

Många tänker inte som dig och mig. Många tänker att den som tjänar mest ska stå för de större kostnaderna men så har inte min fru och jag, precis du och din fru.

Jag tjänar nästan 6 000 - 7 000 kr mer än min fru, inte betalar jag mer för det.

Vi har aldrig tjaffsat om pengar heller då lönerna går in på ett och samma konto, räkningarna går ut från samma konto. Hennes pengar, mina pengar och mina pengar, hennes pengar.

Förra sommaren, vi köpte en ny tv, det var inga tjaffs eller så. Hittade en tv och slog till.

Alla förhållanden fungerar inte så och alla resonerar inte som du och jag
 
Många tänker inte som dig och mig. Många tänker att den som tjänar mest ska stå för de större kostnaderna men så har inte min fru och jag, precis du och din fru.

Jag tjänar nästan 6 000 - 7 000 kr mer än min fru, inte betalar jag mer för det.

Vi har aldrig tjaffsat om pengar heller då lönerna går in på ett och samma konto, räkningarna går ut från samma konto. Hennes pengar, mina pengar och mina pengar, hennes pengar.

Förra sommaren, vi köpte en ny tv, det var inga tjaffs eller så. Hittade en tv och slog till.

Alla förhållanden fungerar inte så och alla resonerar inte som du och jag

Inget tjafs om eventuella snedsteg?
 
Nu skriver du inget om era löner, tjänar din sambo 40.000kr och du 25.000kr men ni delar lika/lika på allt och hen har mycket pengar att röra sig med men du har inget? nej, jag tycker inte det är okay om det är så.

Tycker det vettiga i ett förhållande är att man delar på de gemensamma utgifterna i procentsats på lönen. Men det kanske är du som tjänar mest i förhållandet? Men om det är din sambo och du både betalar som hen och den dessutom lånar dig pengar, nej, inte okay.

En kalkylator för att räkna ut hur mycket var och en ska betala på gemensamma faktura utifrån inkomst. https://www.kalkyleramera.se/privatekonomi/splitta-en-nota-enligt-inkomst
Det här finns det otaliga trådar om, varför en person ska straffas pga högre inkomst, lägg lika summa till allt varje månad och räcker inte det, så byt boende och skär ner omkostnader.
 

Inget tjafs om eventuella snedsteg?

Nu gör du en höna av en fjäder. Ge dig!

Jag pratade ekonomi och inte relationer.
 
Det här finns det otaliga trådar om, varför en person ska straffas pga högre inkomst, lägg lika summa till allt varje månad och räcker inte det, så byt boende och skär ner omkostnader.
"Straffas"? Upenbarligen tycker inte tråskaparens sambo så,utan är en sund människa som önskar att den med sämre ekonomi får det lite bättre, så de kan få det lite bättre tillsammans.
Det är ju frivillig att ingå relation med någon som har sämre ekonomi än en själv, något som borde gälla bra många relationer då mannen oftast tjänar bättre.

Gissar att det är på grund av att det finns människor som dig, som tycker man "straffas" om man frivillig väljer en person med sämre ekonomi, (att den ska glatt äta falukorv medans man själv sitter med oxfile),att lagstiftaren kände sig tvungen att i lag styra att make/maka med bättre ekonomi har underhållsskyldighet mot den andre med sämre inkomst.
"
Att vara gift
När man är gift råder huvudregeln att makarna själva ansvarar för sin egendom och sina skulder. Under äktenskapet råder dock en underhållsskyldighet som innebär att makarna ska bidra med behövligt underhåll för att tillgodose deras gemensamma och personliga behov, se 6 kap. 1 § äktenskapsbalken. Den make/maka som har en större inkomst får därför täcka en större del av dessa utgifter. "
 
"Straffas"? Upenbarligen tycker inte tråskaparens sambo så,utan är en sund människa som önskar att den med sämre ekonomi får det lite bättre, så de kan få det lite bättre tillsammans.
Det är ju frivillig att ingå relation med någon som har sämre ekonomi än en själv, något som borde gälla bra många relationer då mannen oftast tjänar bättre.

Gissar att det är på grund av att det finns människor som dig, som tycker man "straffas" om man frivillig väljer en person med sämre ekonomi, (att den ska glatt äta falukorv medans man själv sitter med oxfile),att lagstiftaren kände sig tvungen att i lag styra att make/maka med bättre ekonomi har underhållsskyldighet mot den andre med sämre inkomst.
"
Att vara gift
När man är gift råder huvudregeln att makarna själva ansvarar för sin egendom och sina skulder. Under äktenskapet råder dock en underhållsskyldighet som innebär att makarna ska bidra med behövligt underhåll för att tillgodose deras gemensamma och personliga behov, se 6 kap. 1 § äktenskapsbalken. Den make/maka som har en större inkomst får därför täcka en större del av dessa utgifter. "
Jag pratar inte om mig, jag skrev att det finns otaliga långa trådar om detta, hur personer tycker att de straffas i förhållandet för att de tjänar mer, får betala mer osv,
sin egna inkomst kan man ju i många fall påverka själv, men det är väl bekvämare tjäna mindre och få mer serverat.
Men varför inte gå åt andra hållet?, varför sträva efter att ha så hög levnadsstandard som möjligt bara för att pengarna finns, och den ena parten ska bidra med mycket mer?
Allt ska ju vara jämlikt idag, så istället för att en då ska käka Oxfilé och den andra falukorv, så kan ju båda då gå på korven istället och anpassa sig till den som tjänar mindre och leva därefter.
 
Jag pratar inte om mig, jag skrev att det finns otaliga långa trådar om detta, hur personer tycker att de straffas i förhållandet för att de tjänar mer, får betala mer osv,
sin egna inkomst kan man ju i många fall påverka själv, men det är väl bekvämare tjäna mindre och få mer serverat.
Men varför inte gå åt andra hållet?, varför sträva efter att ha så hög levnadsstandard som möjligt bara för att pengarna finns, och den ena parten ska bidra med mycket mer?
Allt ska ju vara jämlikt idag, så istället för att en då ska käka Oxfilé och den andra falukorv, så kan ju båda då gå på korven istället och anpassa sig till den som tjänar mindre och leva därefter.
Bra skrivet eller ännu bättre att alla gör på det sätt som passar dem bäst
 
Jag pratar inte om mig, jag skrev att det finns otaliga långa trådar om detta, hur personer tycker att de straffas i förhållandet för att de tjänar mer, får betala mer osv,
sin egna inkomst kan man ju i många fall påverka själv, men det är väl bekvämare tjäna mindre och få mer serverat.
Men varför inte gå åt andra hållet?, varför sträva efter att ha så hög levnadsstandard som möjligt bara för att pengarna finns, och den ena parten ska bidra med mycket mer?
Allt ska ju vara jämlikt idag, så istället för att en då ska käka Oxfilé och den andra falukorv, så kan ju båda då gå på korven istället och anpassa sig till den som tjänar mindre och leva därefter.
"Men varför inte gå åt andra hållet?, varför sträva efter att ha så hög levnadsstandard som möjligt bara för att pengarna finns, och den ena parten ska bidra med mycket mer?
Allt ska ju vara jämlikt idag, så istället för att en då ska käka Oxfilé och den andra falukorv, så kan ju båda då gå på korven istället och anpassa sig till den som tjänar mindre och leva därefter."

Att tvinga sig själv till ett sämre standard, när man har råd till bättre för bägge, bara för att slippa bli av med lite pengar,det ser jag däremot som ett straff...men då det är frivillig känns nog mer som höjden av snålhet Okay om det är för en kort tid så den andra kommer ikapp. Men att leva på det sättet år efter år...låter absurd i mina öron.
Livet och stunderna av att njuta av livet tillsammans kommer inte tillbaka.

Däremot ska så klart inte den med sämre ekonomi bestämma hur pengarna ska användas, dvs, den kan inte kräva att få åka på utlandssemestrar osv när den andra partner måste betala för det mesta. Det måste den som betalar det mesta styra om och när i så fall. Vi pratar inte om att leva loppan på någon annans pengar så klart.

När jag haft haft bättre ekonomi, då har jag t.ex stått för fiolerna vad gäller min stora familj, där alla har olika ekonomiska förutsättningar. I stället för en budget julfirande, har jag stått för allt mat och dryck när jag haft ekonomi till det, så har vi haft det härlig tillsammans.

Men det är helt uppenbart att man är olika.
Tur att de flesta heterosexuella män tänker annorlunda, eftersom de flesta kvinnor tjänar sämre än män blev det då inga barn gjorda, om de gick uteslutande efter partner med samma ekonomi som de själva.....
(om än att något som är vanlig är att den som tjänar sämre, om det är kvinnan, står för maten och förbrukningsvarorna...mannen köper prylar för sina pengar. När kvinnans pengar är slut, maten och toalettrullen är borta...har mannen kvar sina prylar och värdet på dessa....)
 
Senast ändrad:
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Tillbaka
Topp