- Blev medlem
- 6 Januari 2021
- Meddelanden
- 953
- Mottagna reaktioner
- 518
- Poäng
- 577
Håller helt med, ju äldre jag blir desto mer viktig är verkligheten för mig, även om den kan vara vidrig, ful och brutal så är det däri det fina ligger. Att vara mänsklig för att låta lite flummig.Måste säga att det här forumet är guld. I augusti stängde jag av mina sociala medier la all tid här istället och har lärt mig så mycket av det. Dock har jag startar sociala medier igen instagram Facebook, men istället för att sitta där 100% så är jag där kanske 35-40% och här resterande tid. Det har fått mig växa som människa, att prata om sina problem att lära sig av andra och att hjälpa andra.
sociala medier skapar ångest och en falsk värld som inte existerar i verkligheten. Där ska allt se så bra ut men bakom skärmen sitter en osäker tjej/kille som inte allts mår bra egentligen men allt ska se så bra ut.
har alltid varit över aktiv med selfies osv haft många många följare och alltid fått uppmärksamhet osv sökt bekräftelse. Men på vilka grunder? För att jag mådde skit men ville ej visa för någon och den falska bekräftelsen gav mig lite energi för jag va osäker i mig själv.
även sen jag fick min son har jag privatiserat alla mina sociala medier och sammanlagt tagit bort 1000-1500 personer.
kände bara för att skriva av mig för misstänker att någon känner igen sig kanske.
Min umgängeskrets har blivit mindre och mindre men mer äkta, vänner som vet allt om mig istället för någon fejkad låtsaspersonlighet som tar en massa energi. Uppsidan är selektivt utvalda nya vänner som blir äkta och nära på en gång, ofiltrerat och för mig ofta med mycket humor om man är likasinnad och vågar ha lite skön självdistans.
Har fortfarande några i min krets som har ”perfekta liv” på papper eller i sociala medier, där det känns som att 90% är på låtsas.
En av dem är notoriskt otrogen mot sin partner men de vackra familjebilderna flödar och låtsaskärleken blomstrar.
En annan lägger upp inlägg dagligen på det låtsasbästa livet, trots att jag var hennes amatör-samtalsterapeut senast igår medan hon kämpar med hennes mörker och depression som ingen annan känner till.
Tycker det är så tråkigt att det ska behöva vara så, men är tacksam att jag har distans till det och lyxen att kunna reflektera på håll. Hade jag inte haft sociala medier som jobb hade jag klippt allt jag med, det ger mig absolut ingenting förutom trist energi, att iaktta ett socialt spel jag inte alls är intresserad av.
Mjuka värden är betydligt mer häftigt tycker jag, vem som helst kan köpa grejer men självinsikt är på riktigt.