Min löneutmätning börjar den här månaden, känns ändå bra på något vis. Att få reda upp sin ekonomiska situation på riktigt - en gång för alla.
Jag hade dessutom medarbetarsamtal med min chef idag, ni vet, det gamla vanliga. Hur man har utvecklats och hur föregående år har sett ut.
Mitt i denna diskussionen utbrister han, "ja, sen knackar ju kronofogden på din dörr", Det kändes som jag skulle falla genom marken, så tagen på sängen, över något som jag egentligen vet. Jag trodde verkligen att bara lönekontoret visste, men han sa sen att han måste attestera alla löner varje månad och han fick således reda på det då. Vi diskuterade detta, jag kastade ut alla korten på bordet och berättade varför saker och ting hade blivit som det har blivit. Han nickade och lyssnade.
Sen sa han det mest värdefulla i världen för mig "Bara så du vet så påverkar detta inte ditt jobb på något vis, du är en fantastisk kollega och när du är förbi detta så kommer det vara en styrka för mig". Jag blev också erbjuden att sluta för dagen med full betalning för att jag vågade berätta och öppna mig. Det känns så mycket bättre nu, allt känns bättre. Nu ska jag lägga tid på att göra allt rätt och få börja om.
Tack chefen och framförallt. Tack för att ni finns!
