Om man får fråga, vad berodde skulderna på?
Mina skulder?
Ett Ex som lurade av mig pengar.
Ibörjan var det mitt fel som hjälpte honom ekonomiskt. När jag ansåg att jag inte hade råd att ge mer från mig till honom, så satte jag självklart stopp.
Det jag inte viste var att när jag blev sjuk och han skulle hjälpa mig sköta mina räkningar osv (som jag såklart kunde betala för själv och skulle betala själv), tog han x antal lån/avbetalningar i mitt namn med hjälp av min BankID, han fått tillgång till för att kunna godkänna betalningar till mina räkningar och ansöka om sjukpenning från fk.
Med facit i hand hade det varit bättre att be en främling på sjukhuset/gatan om hjälp.
När jag fick min ork tillbaka och sedan upptäckte det hela tack vare deklaration, hittade jag en fejkad mejl i mitt namn, ett bankkonto på en helt annan bank osv där allt "skett" på en surfplatta. Så slängde jag ut honom och anmälde.
Det blev nedlagt, då de ej går att bevisa fullt ut, mer än min sjukdom samt en del sms kring det hela.
Polis samt åklagare har själva sagt att det är tydligt, men tyvärr ej vattentätt i en rättssal. Eftersom han dessutom saknar tillgångar, leder det hela inte till något, då han ändå inte kan betala.
Iallafall kämpade jag på i flera år, betalade av en del, Tog samlingslån, skaffade extrajobb. Hade aldrig något vid inkasso etc.
Men det är inte psykiskt/fysiskt möjligt att gå runt och jobba dubbelt. Har dessutom barn som jag gärna vill spendera tid med.
Det tog mig flera år att göra en ansökan om skuldsanering. Mycket för den skuld och skam jag själv kände. Jag skämdes något enormt.
Min självkänsla/stolthet, tog sig en törn där jag ville lösa allt själv.
Pratade med rådgivare från kommunen, mest för att jag nog sökte stöd i att jag gjorde rätt, att jag skulle klara av detta själv i slutändan.
Men han ruskade mest på huvudet och övertygade mig att söka skuldsanering. Att det inte var värt att lägga 15-20år av mitt liv på detta.
Ansökte och fick utan minsta krångel min ansökan godkänd.
Vilket jag är enormt tacksam över.
Nu har jag möjlighet att spara, kan tillåta mig själv att göra saker och kunna njuta.
Jobbar dessutom inte mer än 100%.