- Blev medlem
- 7 maj 2025
- Meddelanden
- 6
- Mottagna reaktioner
- 28
- Poäng
- 86
Behöver bara få skriva av mig lite.
Idag kom det: förslag på skuldsanering.
Inledande startade den 26/3, och nu: pang – ligger det där i inkorgen.
Visst, jag ska betala nästan 88 % av skulden.
Och vet ni vad? Det känns helt okej.
Jag har själv sabbat det här , överkonsumtion, online-spel, mer snabba lösningar än sunt förnuft.
Skuldsaldo? Cirka 1,2 miljoner kronor.
Det är en rätt oskön summa att bära runt på.
I september förra året släppte jag allt – slutade spela, slutade ljuga, skickade in ansökan till Kronofogden.
Jag var helt övertygad om att det skulle bli avslag.
Jag menar, jag tog till och med något lån ganska tätt inpå ansökan (ja, jag vet – inte mitt smartaste drag).
Men… det blev inget avslag. Det blev ett förslag.
Och nu sitter jag här och känner – för första gången på väldigt länge hopp.
Det blir tufft, ja. Men det finns en riktning nu. En deadline. Ett slut.
Och när man har levt i ett ekonomiskt träsk, är ett slut på nåt riktigt, riktigt efterlängtat.
Jag har dessutom fått ett riktigt bra jobb, med fin lön och nära hemmet.
Och det kanske låter banalt, men att ha en vardag som inte innehåller lögner eller ekonomisk ångest, det är rätt magiskt.
Så: ville bara flika in. Behövde få ur mig det.
Fem jobbiga år väntar, men sen... skuldfrihet.
Och det, mina vänner, är något jag tänker kämpa för.
Idag kom det: förslag på skuldsanering.
Inledande startade den 26/3, och nu: pang – ligger det där i inkorgen.
Visst, jag ska betala nästan 88 % av skulden.
Och vet ni vad? Det känns helt okej.
Jag har själv sabbat det här , överkonsumtion, online-spel, mer snabba lösningar än sunt förnuft.
Skuldsaldo? Cirka 1,2 miljoner kronor.
Det är en rätt oskön summa att bära runt på.
I september förra året släppte jag allt – slutade spela, slutade ljuga, skickade in ansökan till Kronofogden.
Jag var helt övertygad om att det skulle bli avslag.
Jag menar, jag tog till och med något lån ganska tätt inpå ansökan (ja, jag vet – inte mitt smartaste drag).
Men… det blev inget avslag. Det blev ett förslag.
Och nu sitter jag här och känner – för första gången på väldigt länge hopp.
Det blir tufft, ja. Men det finns en riktning nu. En deadline. Ett slut.
Och när man har levt i ett ekonomiskt träsk, är ett slut på nåt riktigt, riktigt efterlängtat.
Jag har dessutom fått ett riktigt bra jobb, med fin lön och nära hemmet.
Och det kanske låter banalt, men att ha en vardag som inte innehåller lögner eller ekonomisk ångest, det är rätt magiskt.
Så: ville bara flika in. Behövde få ur mig det.
Fem jobbiga år väntar, men sen... skuldfrihet.
Och det, mina vänner, är något jag tänker kämpa för.
Senast ändrad:
