Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Delta i vår namninsamling mot att fasa ut ränteavdraget på lån utan säkerhet:
Skriv under här
.
Lånforum.se rekommenderar
1.
Zmarta
- Forumets favorit
2.
Lendo
- Ett bra alternativ
3.
Compricer
- Jämför lån (ny)
4.
Kontantfinans
- Swish-utbetalning, ingen UC
5.
Klaralån
- Lån utan UC
6.
Brixo Privatlån (ny)
- Ingen UC
7.
Binly
- Lån utan UC
8.
Banky
- Lån utan UC
9.
Ferratum
- Lån utan UC
10.
Lumify
- Lån utan UC
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Hjälp! (KFM)
Finns ingen väg ut för mig
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Endre" data-source="post: 103559" data-attributes="member: 3580"><p>Jag ber om ursäkt för mina roman-långa inlägg ibland. Men jag tror de kan vara bra för Zedred och alla som kommer efter, att få dela med sig av en känslomässig krasch i all sin nakenhet så som jag uppfattar den. Vi är många som varit där och många som kommer hamna där. En del saker kan man ju även plocka med sig i andra delar av livet.</p><p></p><p>Nu till Zedred.</p><p>Hade jag haft facit i skolan så hade jag fått bra betyg <img src="https://www.xn--lnforum-exa.se/upload/smilies/smiling-face-with-smiling-eyes_1f60a.png" class="smilie" loading="lazy" alt=":)" title="Smile :)" data-shortname=":)" /></p><p>Och hade jag vetat att en rödljuskörare skulle köra på mej för snart 13 år sen så hade jag troligen valt en annan väg.</p><p>Men för livet har vare sig jag eller du något facit.. Vi får hänga med på resan när det går upp och ner, hit och dit. Men just den här biten på resan har många, många redan åkt på. Så när du frågar om vägen kan du vara trygg i att de många svaren, som är lika, faktiskt stämmer. Vi är minst lika bra som en GPS. Allra helst i närheten av där du bor är täckningen otroligt bra (den/de som du kan ringa)! Supportavdelningen har alltså öppet just för dej och kan tanka in senaste versionen av kartorna så du garanterat navigerar rätt.</p><p>Kanske kan ett samtal till supporten göra så att du känner dej bättre till mods?! Som jag uppfattat det så har du telefonnummer i din inkorg?</p><p>Prova du att ringa imorgon så ska de se att du får vad du behöver just nu! Du har även fått ett erbjudande om service i hemmet har jag läst (eller i vart fall en kaffe på stan). Det är ju också kanoners!</p><p></p><p>Jag har haft ett liknande upplägg det senaste året. Det funkar trots att jag var förvirrad, rädd och vilse i början. Rädd för att förlora hemmet (vilket vi senare gjorde. Min frus älskade hus, som i slutänden inte betydde något jämfört med att ha mej men det fattade ju inte jag då förstås), rädd för skilsmässa efter 28 år, rädd för att jag inte skulle få träffa vårt gemensamma barn, rädd för att min bror (enda biologiska släkting kvar på min sida) skulle ta avstånd från mej, rädd för att mitt psyke skulle braka ihop på riktigt (men på akutpsyk ville de inte ha mej vare sig första eller andra gången eftersom det skulle lösa sig med en enkel kontakt på vårdcentralen, vilket det gjorde och fortfarande gör). Det fanns ingen ände på rädslorna så till slut blev jag rädd att gå ut! <em>"Tänk om det syns på mej att jag mår dåligt. Tänk om nån av grannarna fått nåt av kravbreven i sin brevlåda av misstag (alla vet vi ju hur Postnord kan fungera..eller inte fungera snarare). Tänk om någon av mina få riktiga vänner skulle få reda på hur illa det är med vår ekonomi, då vill de inte ha med mej att göra"</em>, osv..</p><p>Min förbättring kom i den stunden jag kapitulerade <strong>och</strong> accepterade att detta med ekonomin kan jag inte längre hålla dolt eftersom det helt enkelt inte gick att smussla undan så mycket pengar varje månad att frun inte skulle märka något. Sen hade jag med liknande, allvarliga, tankar som du brottas med, Zedred. Inklusive lite halvfärdiga planer. Solen sken ute men där jag gick var det bara molnigt. Regnmoln var det förresten. Eller moln med snöblandat regn.. Och så blåste det isbark i mitt ansikte..</p><p>Men så berättade jag. Rätt upp och ner.</p><p><em>Jag har undanhållit något. Jag har ljugit. Jag förstod inte bättre. Jag önskar att det var annorlunda, att det inte har hänt! Men det har det. Förlåt! Jag skäms, jag har lyckats pajja nånting igen. Jag vet att det inte var din dröm direkt, kära hustru, men...Jag vet inte vad jag ska säga..</em></p><p></p><p>Det är i det läget jag (och du) ber om förlåtelse och förståelse. Eftersom min fru känner mej rätt väl så förstod hon att det nu var ärlighet som kom ur min mun och att det var allvarligt. Allvarligt med min hälsa alltså.. vem 17 prioriterar ekonomin i det läget?! Möjligen den där tiondelen jag nämnde ett par inlägg ovan, men min partner är ihop med mej, personen bakom nicket som används här. Och jag talade sanning och visade min allra mest sårbara sida jag inte ens visste att jag hade. Det är nog nyckeln, tror jag, att man talar sanning och är ärlig i denna omvälvande stund när tillvaron plötsligt kastas runt. Och med äkta kärlek fick jag precis det jag efterfrågade; förlåtelse och förståelse. Men det var ändå omtumlande för min partner förstås, fattas bara! så det tog ett tag innan jag med en viss säkerhet anade att hon skulle välja mig och inte gå iväg i besvikelse och ta vårt barn med sig. Hon hade ju alla skäl att göra det, tyckte jag. Det var ju så mina tankar formade sig i min ensamhet = åt fanders förstås!</p><p>Efter ett tag (jag kommer inte ihåg om det var ett par dagar eller en vecka efteråt) så började vi jobba mot samma mål. Så här gjorde vi det (och säkert många andra härinne):</p><p>1. Börja fixa hälsan! Läkare, samtalskontakt med en kurator, mediciner om det behövs under en period.</p><p>2. Ta hjälp med ekonomin och det som senare skall komma. Kommunens budget och skuldrådgivare, leta reda på det här forumet (och ett till som berör oss Fattig* Riddar*), ringa KFM och fråga hur de kan hjälpa till. Försöka få kontakt med någon på forumet som kan guida mej/oss rätt (det har du ju redan fixat Zedred).</p><p>3. Börja anpassa livet (ekonomin) så snart du/ni kan så att onödiga utgifter kommer bort. Annars kan det bli extra tufft när KFM träder in i bilden.</p><p>4. Förstå att en del av ansvaret vilar på dej. Men förstå också att du bara kan göra si eller så mycket åt din/er situation. Lyssna på budget och skuldrådgivaren på kommunen och på den/de som kan fungera som din "mentor" här på forumet! Glöm inte bort att du är i en traumatisk situation som kan ta tid att komma igenom helt. Du är redan på väg Zedred!</p><p>5. Fortsätt jobba med steg 1-3.</p><p>6. Om din mentor föreslår annan ordning eller vill lägga till något så kör på det! Det finns nog varianter och det finns definitivt mer skärpta människor än jag på det här stället <img src="https://www.xn--lnforum-exa.se/upload/smilies/winking-face_1f609.png" class="smilie" loading="lazy" alt=";)" title="Wink ;)" data-shortname=";)" />.</p><p></p><p>Vad tror du om det här, Zedred? Är det något du känner igen och något som du tror kan funka som en fortsättning på din start?</p><p>Jag menar, du har ju redan börjat bra med att vara här inne och spana och sen startat den här tråden! Det är stora kliv att komma dit!</p><p></p><p>Och som du vet är det bara ljuset som kan besegra mörkret! Och vi är som de där ljusen på fotbollsstadion i musikvideon till <a href="https://www.youtube.com/watch?v=BI43ZIytLGE" target="_blank">You Will Never Walk Alone</a> om det varit en kvällsmatch; natt blir till dag helt enkelt!</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Endre, post: 103559, member: 3580"] Jag ber om ursäkt för mina roman-långa inlägg ibland. Men jag tror de kan vara bra för Zedred och alla som kommer efter, att få dela med sig av en känslomässig krasch i all sin nakenhet så som jag uppfattar den. Vi är många som varit där och många som kommer hamna där. En del saker kan man ju även plocka med sig i andra delar av livet. Nu till Zedred. Hade jag haft facit i skolan så hade jag fått bra betyg :) Och hade jag vetat att en rödljuskörare skulle köra på mej för snart 13 år sen så hade jag troligen valt en annan väg. Men för livet har vare sig jag eller du något facit.. Vi får hänga med på resan när det går upp och ner, hit och dit. Men just den här biten på resan har många, många redan åkt på. Så när du frågar om vägen kan du vara trygg i att de många svaren, som är lika, faktiskt stämmer. Vi är minst lika bra som en GPS. Allra helst i närheten av där du bor är täckningen otroligt bra (den/de som du kan ringa)! Supportavdelningen har alltså öppet just för dej och kan tanka in senaste versionen av kartorna så du garanterat navigerar rätt. Kanske kan ett samtal till supporten göra så att du känner dej bättre till mods?! Som jag uppfattat det så har du telefonnummer i din inkorg? Prova du att ringa imorgon så ska de se att du får vad du behöver just nu! Du har även fått ett erbjudande om service i hemmet har jag läst (eller i vart fall en kaffe på stan). Det är ju också kanoners! Jag har haft ett liknande upplägg det senaste året. Det funkar trots att jag var förvirrad, rädd och vilse i början. Rädd för att förlora hemmet (vilket vi senare gjorde. Min frus älskade hus, som i slutänden inte betydde något jämfört med att ha mej men det fattade ju inte jag då förstås), rädd för skilsmässa efter 28 år, rädd för att jag inte skulle få träffa vårt gemensamma barn, rädd för att min bror (enda biologiska släkting kvar på min sida) skulle ta avstånd från mej, rädd för att mitt psyke skulle braka ihop på riktigt (men på akutpsyk ville de inte ha mej vare sig första eller andra gången eftersom det skulle lösa sig med en enkel kontakt på vårdcentralen, vilket det gjorde och fortfarande gör). Det fanns ingen ände på rädslorna så till slut blev jag rädd att gå ut! [I]"Tänk om det syns på mej att jag mår dåligt. Tänk om nån av grannarna fått nåt av kravbreven i sin brevlåda av misstag (alla vet vi ju hur Postnord kan fungera..eller inte fungera snarare). Tänk om någon av mina få riktiga vänner skulle få reda på hur illa det är med vår ekonomi, då vill de inte ha med mej att göra"[/I], osv.. Min förbättring kom i den stunden jag kapitulerade [B]och[/B] accepterade att detta med ekonomin kan jag inte längre hålla dolt eftersom det helt enkelt inte gick att smussla undan så mycket pengar varje månad att frun inte skulle märka något. Sen hade jag med liknande, allvarliga, tankar som du brottas med, Zedred. Inklusive lite halvfärdiga planer. Solen sken ute men där jag gick var det bara molnigt. Regnmoln var det förresten. Eller moln med snöblandat regn.. Och så blåste det isbark i mitt ansikte.. Men så berättade jag. Rätt upp och ner. [I]Jag har undanhållit något. Jag har ljugit. Jag förstod inte bättre. Jag önskar att det var annorlunda, att det inte har hänt! Men det har det. Förlåt! Jag skäms, jag har lyckats pajja nånting igen. Jag vet att det inte var din dröm direkt, kära hustru, men...Jag vet inte vad jag ska säga..[/I] Det är i det läget jag (och du) ber om förlåtelse och förståelse. Eftersom min fru känner mej rätt väl så förstod hon att det nu var ärlighet som kom ur min mun och att det var allvarligt. Allvarligt med min hälsa alltså.. vem 17 prioriterar ekonomin i det läget?! Möjligen den där tiondelen jag nämnde ett par inlägg ovan, men min partner är ihop med mej, personen bakom nicket som används här. Och jag talade sanning och visade min allra mest sårbara sida jag inte ens visste att jag hade. Det är nog nyckeln, tror jag, att man talar sanning och är ärlig i denna omvälvande stund när tillvaron plötsligt kastas runt. Och med äkta kärlek fick jag precis det jag efterfrågade; förlåtelse och förståelse. Men det var ändå omtumlande för min partner förstås, fattas bara! så det tog ett tag innan jag med en viss säkerhet anade att hon skulle välja mig och inte gå iväg i besvikelse och ta vårt barn med sig. Hon hade ju alla skäl att göra det, tyckte jag. Det var ju så mina tankar formade sig i min ensamhet = åt fanders förstås! Efter ett tag (jag kommer inte ihåg om det var ett par dagar eller en vecka efteråt) så började vi jobba mot samma mål. Så här gjorde vi det (och säkert många andra härinne): 1. Börja fixa hälsan! Läkare, samtalskontakt med en kurator, mediciner om det behövs under en period. 2. Ta hjälp med ekonomin och det som senare skall komma. Kommunens budget och skuldrådgivare, leta reda på det här forumet (och ett till som berör oss Fattig* Riddar*), ringa KFM och fråga hur de kan hjälpa till. Försöka få kontakt med någon på forumet som kan guida mej/oss rätt (det har du ju redan fixat Zedred). 3. Börja anpassa livet (ekonomin) så snart du/ni kan så att onödiga utgifter kommer bort. Annars kan det bli extra tufft när KFM träder in i bilden. 4. Förstå att en del av ansvaret vilar på dej. Men förstå också att du bara kan göra si eller så mycket åt din/er situation. Lyssna på budget och skuldrådgivaren på kommunen och på den/de som kan fungera som din "mentor" här på forumet! Glöm inte bort att du är i en traumatisk situation som kan ta tid att komma igenom helt. Du är redan på väg Zedred! 5. Fortsätt jobba med steg 1-3. 6. Om din mentor föreslår annan ordning eller vill lägga till något så kör på det! Det finns nog varianter och det finns definitivt mer skärpta människor än jag på det här stället ;). Vad tror du om det här, Zedred? Är det något du känner igen och något som du tror kan funka som en fortsättning på din start? Jag menar, du har ju redan börjat bra med att vara här inne och spana och sen startat den här tråden! Det är stora kliv att komma dit! Och som du vet är det bara ljuset som kan besegra mörkret! Och vi är som de där ljusen på fotbollsstadion i musikvideon till [URL='https://www.youtube.com/watch?v=BI43ZIytLGE']You Will Never Walk Alone[/URL] om det varit en kvällsmatch; natt blir till dag helt enkelt! [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Hjälp! (KFM)
Finns ingen väg ut för mig
Topp