- Blev medlem
- 24 augusti 2021
- Meddelanden
- 75
- Mottagna reaktioner
- 80
- Poäng
- 227
Halloj gott folk, nu var det längesen man var inne här.
I grund och botten är jag en spelmissbrukare och Mycket har hänt senaste året, kanske lite för mycket!
Allting började egentligen för 2 år sedan snart då jag separerade från min dåvarande sambo.
Jag arbetade väldigt mycket för att hålla näsan ovanför vattenytan och kände att känslorna för henne försvann sakta men säkert.
Vi separerade...
Jag tog ett återfall för att bedöva mig själv, tristessen, känslan att inte vara ensam trots att jag själv valde det.
Jag träffade en ny och hon fick mig att bli spelfri sedan 27e januari 2025 ( fortfarande Spelfri ) men vid den här tiden hade jag två jobb, arbetade 8-21 varje dag och krigade på för att hålla lånen i schack.
Hon visste om min situation och vi planerade senare den hösten att jag skulle släppa allt och till slut kom oktober för 1 år sedan. Jag slutade på det extrajobbet och skulle satsa på ett nytt liv, nya möjligheter och resan mot en skuldsanering och skuldfri framtid.
Men Vi började bråka väldigt mycket, om små saker och om stora saker så jag avvaktade med skuldsaneringsansökan då jag kände att något var på G och mycket riktigt, i samband med det här så kom kronofogden med sina krav- jag hade fått mina första anmärkningar och strax efter ville hon inte längre, hon hade fått nog... jag med faktiskt, allting blev bara för mycket!
Jag pratade med vänner och bekanta som sa enkelt "-det där löser sig, det är det minsta problemet..."
Med handen på hjärtat så är det just det största problemet.
Jag har sökt lägenhet med 16 mils radie, mailat alla fastighetsbolag jag har hittat med hjälp av Google, Qasa med ockerpriser och haft utkik på marketplace.
Jag tror jag mailade över 100 mail där 0 nappade.
Min kontakt med socialen gick desto bättre... jag fick beslut att jag blev godkänd 14 juli 2026 och att det kan ta 1-6 månader... halva tiden har snart gått och inte ett ljud, förutom att jag fick en ny handläggare... som jag fick ringa själv och efterlysa och kolla läget.
Men då sa hon "det kan också ta ännu längre tid"
Man lever i ett vakum , inget eget hem, ingen skuldsaneringsansökan inskickad, ingen framtidstro.
Så jag undrar egentligen, finns det någon som har varit i samma situation eller liknande? Hur löste du det med lägenhet?
Hur lång tid tog det för dig isånafall?
Jag behöver allt hopp jag kan få för snart orkar man inte mer.
Fridens liljor
I grund och botten är jag en spelmissbrukare och Mycket har hänt senaste året, kanske lite för mycket!
Allting började egentligen för 2 år sedan snart då jag separerade från min dåvarande sambo.
Jag arbetade väldigt mycket för att hålla näsan ovanför vattenytan och kände att känslorna för henne försvann sakta men säkert.
Vi separerade...
Jag tog ett återfall för att bedöva mig själv, tristessen, känslan att inte vara ensam trots att jag själv valde det.
Jag träffade en ny och hon fick mig att bli spelfri sedan 27e januari 2025 ( fortfarande Spelfri ) men vid den här tiden hade jag två jobb, arbetade 8-21 varje dag och krigade på för att hålla lånen i schack.
Hon visste om min situation och vi planerade senare den hösten att jag skulle släppa allt och till slut kom oktober för 1 år sedan. Jag slutade på det extrajobbet och skulle satsa på ett nytt liv, nya möjligheter och resan mot en skuldsanering och skuldfri framtid.
Men Vi började bråka väldigt mycket, om små saker och om stora saker så jag avvaktade med skuldsaneringsansökan då jag kände att något var på G och mycket riktigt, i samband med det här så kom kronofogden med sina krav- jag hade fått mina första anmärkningar och strax efter ville hon inte längre, hon hade fått nog... jag med faktiskt, allting blev bara för mycket!
Jag pratade med vänner och bekanta som sa enkelt "-det där löser sig, det är det minsta problemet..."
Med handen på hjärtat så är det just det största problemet.
Jag har sökt lägenhet med 16 mils radie, mailat alla fastighetsbolag jag har hittat med hjälp av Google, Qasa med ockerpriser och haft utkik på marketplace.
Jag tror jag mailade över 100 mail där 0 nappade.
Min kontakt med socialen gick desto bättre... jag fick beslut att jag blev godkänd 14 juli 2026 och att det kan ta 1-6 månader... halva tiden har snart gått och inte ett ljud, förutom att jag fick en ny handläggare... som jag fick ringa själv och efterlysa och kolla läget.
Men då sa hon "det kan också ta ännu längre tid"
Man lever i ett vakum , inget eget hem, ingen skuldsaneringsansökan inskickad, ingen framtidstro.
Så jag undrar egentligen, finns det någon som har varit i samma situation eller liknande? Hur löste du det med lägenhet?
Hur lång tid tog det för dig isånafall?
Jag behöver allt hopp jag kan få för snart orkar man inte mer.
Fridens liljor