Jag började att följa tråden igår men har valt att inte svara utan har velat sett utvecklingen.
Kan börja med att säga att, jag förstår att det sticker folk i ögonen att
@MRR har det bra trots skuldsanering och har fått behålla sin bostadsrätt. Att han sedan uttrycker sig som han gör, kan förstå att det känns fel för många.
Precis som
@MRR så lever jag med skuldsanering och har tretton månader kvar. Min fru och jag har levt väldigt bra under min skuldsanseringsperiod. Min mamma sa det också när vi pratade om det förra helgen och då sa hon "ja, ni har inte levt direkt dåligt under tiden ni haft skuldsanering". Jag kan hålla med, absolut. Vi har inte levt dåligt och vi lever inte dåligt heller. Enda skillnaden som jag sa till min mamma var att "vi kan inte resa som vi en gång gjorde". Det gör mycket också att jag haft mycket tur med spel under min period som jag haft min skuldsanering. Bara under mellandagarna nu så fick jag in nästan en månadslön på Stryktipset. Dessa pengar har vi fortsatt kvar.
Allt är inte guld och gröna skogar hos oss, trots att det kan låta som det ovan. Min fru betalar 6 000 kr i månaden på två skulder som ingår i min betalningsplan plus att jag betalar på dessa genom min sanering. Dessa två skulder ligger på strax över 400 000 kr och kommer att vara kvar nästa år när min sanering är avslutad. Det får mig att ha ont i magen. Planen och tanken är att jag ska kontakta inkasso (som jag skrev i en annan tråd) och erbjuda ackordsuppgörelse för dessa två skulder för dom är nämligen tolv år gamla och i sju år har vi endast betalat ränta på dessa två skulder. Då pratar vi 200 000 - 220 000 i bara ränta.
Jag förstår att många har det jävligt tufft med skuldsanering om man lever ensam och får vända på varje krona. Tror inte heller som någon skrev i denna tråd att det beror på vilken handläggare man får. Det är en konspirationsteori. Handläggarna måste utgå från lagen och kan inte se mellan fingrarna från fall till fall eller favorisera någon.
