- Blev medlem
- 11 November 2020
- Meddelanden
- 3
- Mottagna reaktioner
- 3
- Poäng
- 7
Hjälp mig kloka människor!
Sitter här igen, fick återfall för tredje gången detta år, nu i september . Skulder som växt med 60 000 (kreditkort) Är sedan tidigare, pga spel, skyldig mina föräldrar över 250 000 tusen då de hjälpte mig med att lösa mina skulder efter att jag berättat om mitt beroende. Lovade de då att aldrig spela igen. Skulden försöker jag betala av månadsvis, ca 3000 kr. Stackars de, tänker jag ofta.
Kan inte göra de besvikna, arga, sjuka därför berättar jag inget om mina återfall.
Bor med en man ( känner till mitt missbruk men inte återfall) som själv missbrukar både alkohol och spel. Vilket han totalt förnekar. Pga att ha försökt hjälpa honom har jag förstört mig själv. Är social arbetare i grunden , ni fattar.
Via honom kom jag i kontakt med casino via nätet, i början var det för skojs skull men så småningom övergick det till ett beroende. Har varit spelberoende i ca 2 år. Har gått på möten via spelberoende org., är reg på spelpaus även pågående terapi då jag har PTSD. Ätit olika mediciner, antidepressiva.
Relationen mellan min sambo och mig är sjuk, giftig. Oavsett vad jag gör eller inte är det aldrig bra, tillräckligt. I relationen förekommer våld. Jag har av sjuka skäl, låtit det fortskrida, fortgå. Mina föräldrar är medvetna om våra problem, passiva är de, antar att det är kulturellt.
Har tre underbara barn, har ett jobb, tak över huvudet. Mat på bordet.
Denna månad lånar jag 8000kr av en vän, för att täcka månadens räkningar. Inväntar ett kreditkort från Santader som jag väntat på nu i två veckor, detta så att jag kan betala tillbaka lånet . Matpengar skrapar jag ihop på nåt sätt, vet inte själv hur, och allt detta befinner man sig i efter en natt på ett casino. Ångest, skuld, skam, självförakt, uppstår liksom hos många andra som har ett beroende. Känslorna håller i sig i dagar, veckor. Gör en förlamad. Självmordstankar är på besök, regelbundet.
Sambon kan jag inte prata med, då allt är mitt fel. Skiter i att jag mår dåligt, pressar och stressar, hotar med att lämna mig pga mitt mående. Känns som att jag är utanför mig själv, kan inte tänka eller känna. Står, helt förlamad och ser på, har gjort det ett tag nu. En förändring måste ske, nu. Söker lägenhet aktivt, relationen var över för länge sedan. Behöver ta hand om mig själv och mina barn. Behöver andas.
Hjälp mig kloka människor!
Var börjar jag? Vad skall prioriteras?
Sitter här igen, fick återfall för tredje gången detta år, nu i september . Skulder som växt med 60 000 (kreditkort) Är sedan tidigare, pga spel, skyldig mina föräldrar över 250 000 tusen då de hjälpte mig med att lösa mina skulder efter att jag berättat om mitt beroende. Lovade de då att aldrig spela igen. Skulden försöker jag betala av månadsvis, ca 3000 kr. Stackars de, tänker jag ofta.
Kan inte göra de besvikna, arga, sjuka därför berättar jag inget om mina återfall.
Bor med en man ( känner till mitt missbruk men inte återfall) som själv missbrukar både alkohol och spel. Vilket han totalt förnekar. Pga att ha försökt hjälpa honom har jag förstört mig själv. Är social arbetare i grunden , ni fattar.
Via honom kom jag i kontakt med casino via nätet, i början var det för skojs skull men så småningom övergick det till ett beroende. Har varit spelberoende i ca 2 år. Har gått på möten via spelberoende org., är reg på spelpaus även pågående terapi då jag har PTSD. Ätit olika mediciner, antidepressiva.
Relationen mellan min sambo och mig är sjuk, giftig. Oavsett vad jag gör eller inte är det aldrig bra, tillräckligt. I relationen förekommer våld. Jag har av sjuka skäl, låtit det fortskrida, fortgå. Mina föräldrar är medvetna om våra problem, passiva är de, antar att det är kulturellt.
Har tre underbara barn, har ett jobb, tak över huvudet. Mat på bordet.
Denna månad lånar jag 8000kr av en vän, för att täcka månadens räkningar. Inväntar ett kreditkort från Santader som jag väntat på nu i två veckor, detta så att jag kan betala tillbaka lånet . Matpengar skrapar jag ihop på nåt sätt, vet inte själv hur, och allt detta befinner man sig i efter en natt på ett casino. Ångest, skuld, skam, självförakt, uppstår liksom hos många andra som har ett beroende. Känslorna håller i sig i dagar, veckor. Gör en förlamad. Självmordstankar är på besök, regelbundet.
Sambon kan jag inte prata med, då allt är mitt fel. Skiter i att jag mår dåligt, pressar och stressar, hotar med att lämna mig pga mitt mående. Känns som att jag är utanför mig själv, kan inte tänka eller känna. Står, helt förlamad och ser på, har gjort det ett tag nu. En förändring måste ske, nu. Söker lägenhet aktivt, relationen var över för länge sedan. Behöver ta hand om mig själv och mina barn. Behöver andas.
Hjälp mig kloka människor!
Var börjar jag? Vad skall prioriteras?