Ingen kärlek med skulder?

[Shantaram]

2016 hamnade jag hos Kronofogden och då trodde jag att det var det värsta som kunde hända i livet för lån etc.

Visade sig att det var det minsta av mina problem i längden.

Jag fick höra av en kille jag dejtade att "Ditt liv är förstört för evigt". Och dej meningen hade jag haft svårt att släppa.

Några år senare försökte jag dejta men den första trevliga personen jag träffade berättade att han kollat upp mig och han "ville ju ha någon som kan köpa hus med"

Innan dess hade jag inte tänkt på att eventuella dejter kollar och avvisar pga det men nu vet jag att det görs och det gjorde att jag helt lade försöken på hyllan.

Så från 2016 att jag fick beskedet har jag levt själv. Första åren med utmätning, sen fick jag skuldsanering 2020 men anmärkningar ligger väl kvar i 5 år så till nästa år.

Men 10 år.. bara för att chefen på mitt jobb bytte ut mig mot sin väninna som behövde jobb. En månad efter att jag lyft ett lån som ensamstående som garanterades av att chefen lovat mig tillsvidareanställning.


Ja, lärdomar har jag fått under åren men det sorgligaste är hur ensam jag känt mig. Jag har varit själv så många år att jag idag inte längre kan förstå hur jag ska kunna vara i en relation.
Jag fick från att vara en kul och nyfiken på livet tjej som älskade livet till att numera vara en introvert katt-tant.

Jag är nyss fyllda 40 och kunde vara i min prime men vågar inte finnas där i datingvärlden för jag orkar inte med att man blir bedömd.


Det spelar ju ingen roll hur fina vi människor är om omvärlden ändå kan leta upp allt. Ge mig gärna peppstories om ni upplevt något annat.

Känner mig nämligen enormt ensam

 

[tardus]

Känner lite igen mig. Jag har dock varit i förhållande sedan jag var 15(34 idag) med några olika partners. Senaste tog slut förra året.
Har dock aldrig varit hos kronofogden eller inkasso. Men jag har skulder som är för stora för att vara bekväm med att dejta.

Måste beta bort dom så jag får en duglig tillvaro igen. Kanske om 2 år.

 

[Myra]

2016 hamnade jag hos Kronofogden och då trodde jag att det var det värsta som kunde hända i livet för lån etc.

Visade sig att det var det minsta av mina problem i längden.

Jag fick höra av en kille jag dejtade att "Ditt liv är förstört för evigt". Och dej meningen hade jag haft svårt att släppa.

Några år senare försökte jag dejta men den första trevliga personen jag träffade berättade att han kollat upp mig och han "ville ju ha någon som kan köpa hus med"

Innan dess hade jag inte tänkt på att eventuella dejter kollar och avvisar pga det men nu vet jag att det görs och det gjorde att jag helt lade försöken på hyllan.

Så från 2016 att jag fick beskedet har jag levt själv. Första åren med utmätning, sen fick jag skuldsanering 2020 men anmärkningar ligger väl kvar i 5 år så till nästa år.

Men 10 år.. bara för att chefen på mitt jobb bytte ut mig mot sin väninna som behövde jobb. En månad efter att jag lyft ett lån som ensamstående som garanterades av att chefen lovat mig tillsvidareanställning.


Ja, lärdomar har jag fått under åren men det sorgligaste är hur ensam jag känt mig. Jag har varit själv så många år att jag idag inte längre kan förstå hur jag ska kunna vara i en relation.
Jag fick från att vara en kul och nyfiken på livet tjej som älskade livet till att numera vara en introvert katt-tant.

Jag är nyss fyllda 40 och kunde vara i min prime men vågar inte finnas där i datingvärlden för jag orkar inte med att man blir bedömd.


Det spelar ju ingen roll hur fina vi människor är om omvärlden ändå kan leta upp allt. Ge mig gärna peppstories om ni upplevt något annat.

Känner mig nämligen enormt ensam

Ledsamt att läsa hur du känner dig. Men låt det inte hindra dig från att bygga upp det liv du vill ha. Blir du rattad pga du har skulder/anmärkning/ssn eller wathever så är den person som rattar dig inte dig värdig och det är hans förlust! Riktig kärlek bryr sig inte om skulder och pengar. Må den vara sällsynt men den finns. Den handlar om värme i relationen och inte om brist på pengar. Jag vägrar tro ngt annat ❤️ Älskar du ngn så är inte pengar det viktigaste.
Bra att du skriver av dig ❤️

 

[FunderligFinurlare]

Ledsamt att läsa hur du känner dig. Men låt det inte hindra dig från att bygga upp det liv du vill ha. Blir du rattad pga du har skulder/anmärkning/ssn eller wathever så är den person som rattar dig inte dig värdig och det är hans förlust! Riktig kärlek bryr sig inte om skulder och pengar. Må den vara sällsynt men den finns. Den handlar om värme i relationen och inte om brist på pengar. Jag vägrar tro ngt annat ❤️ Älskar du ngn så är inte pengar det viktigaste.
Bra att du skriver av dig ❤️

Det är väl klart att ekonomin är en del i vem man väljer att starta en familj med. Att någon letar efter en stabil vardag gör inte den mindre värd.

 

[Lock]

Det är väl klart att ekonomin är en del i vem man väljer att starta en familj med. Att någon letar efter en stabil vardag gör inte den mindre värd.

Tror inte någon påstod det iheller.

 

[Myra]

Det är väl klart att ekonomin är en del i vem man väljer att starta en familj med. Att någon letar efter en stabil vardag gör inte den mindre värd.

Att man avstår att bli ihop med ngn bara för att personen har skulder eller ssn tycker jag är säger mer om den personen än den som har skulder.
Finns rötägg med klanderfri ekonomi och finns helt underbara och goa människor med skulder (och tvärtom så klart).
Det jag menar är att man borde se till hur man är som människa, vilka egenskaper har man, vilka värderingar har man i första hand, inte stirra sig blind på skulder. Jag menar också att ”den rätte” kan mkt väl var en person som har ssn.

 

[FunderligFinurlare]

Tror inte någon påstod det iheller.

Jo men det tycker jag Myra gjorde ändå

 

[Lock]

Jo men det tycker jag Myra gjorde ändå

Nej, jag tyckte nog Myra var bättre på att konstatera att personen som haft problem inte är sämre värd och att det är den eventuelle partners förlust.
Inganstans skrev hon att det var en sämre person. Då borde jag ju kunna tolka dig som att TS är mindre värd?

 

[KassaKon]

Att man avstår att bli ihop med ngn bara för att personen har skulder eller ssn tycker jag är säger mer om den personen än den som har skulder.
Finns rötägg med klanderfri ekonomi och finns helt underbara och goa människor med skulder (och tvärtom så klart).
Det jag menar är att man borde se till hur man är som människa, vilka egenskaper har man, vilka värderingar har man i första hand, inte stirra sig blind på skulder. Jag menar också att ”den rätte” kan mkt väl var en person som har ssn.

Problemet är väl att man väljer bort att ens lära känna/ dejta någon som man vet inte har ekonomi till att starta familj/ bygga bo. Inte att man tycker en sådan person är dålig/mindre värd.

 

[LånaUtanPapper]

Med 1 år kvar av skuldsanering skulle jag säga att det går absolut att dejta. Det tar säkert 6-12 månader för många innan det blir aktuellt att flytta ihop.
Har man sparat säg 20-30.000+ från betalfria månader, skatteåterbäring, lite extra jobb. Så går det ihop ganska bra att få ihop det sista åren och ändå göra saker tillsammans utan att känna massa ekonomisk stress och ångest över ekonomiskt ansvar.

Inte så att man behöver dra igenom sin privatekonomi på första dejten, inget som behöver bli aktuellt heller förrän man flyttar ihop, är det då bara några månader kvar av skuldsaneringen tills det kommer på tal att flytta ihop, varav en av månaderna är betalfri så kanske det inte är så viktigt att säga att man har skuldsanering heller, har man däremot 3 år kvar så är det ett måste att säga att man har skuldsanering. Destå kortare tid kvar, destå mindre viktigt är det att nämna. Jag skulle nog säga att det är mer undantag än regel att man blir uppkollad på det sättet du har blivit uppkollad.

Planera tiden runt 40 är nog det viktigare. Vill man träffa någon så börjar det bli dags att ta ställning och fatta ett hårt beslut om man ska rycka plåstret och ge sig ut i dejtingvärlden, eller om man inte ska göra det.

Det är värre med ekonomiskt ansvar om man har miljoner i skulder och vägen ut är många eller väldigt många år bort. Då kan den andra personens ambitioner om att köpa hus/lägenhet/bil, skaffa barn etc komma i vägen pga ekonomin då många som är planerings stadie för familj vill ha stabil ekonomi först, då blir det verkligen ett stort ansvar att lägga fram hur privatekonomin ser ut.

Med ett år kvar till skuldfri utan anmärkningar och helt rent register, lite sparpengar på kontot och någon betalfri månad under året, varav första dejten inte har skett ännu skulle jag våga påstå att det inte blir några större problem. Som sagt börjar du i år att dejta så de seriösa frågorna kommer förmodligen inte på tal närmaste halvåret och då är du nästan i hamn och din skuldsanering blir orelevant med några månader kvar, varav en betalfri.

Det är väll någonstans där ett av mina mål ligger är att när det är 1-2 år kvar av skuldsaneringen (om 2-3 år) ha sparade pengar och börja ge mig ut i dejtingvärlden. Då börjar jag anse med sparkonto att mitt ekonomiska ansvar är på plats och kommer förbättras relativt snar så att det inte blir några bekymmer. Några beslut ifall det skulle bli aktuellt om att flytta ihop kommer jag inte ta förrän tidigast med 6-12 månader kvar av skuldsaneringen.

Då kan jag lugnt påstå att ringrostigare människa i ämnet är svårt att hitta, har helt avstått i många många år pga brutalt dålig ekonomi, om man bortser några få fyllegrejer. Men vad är det man säger - Övning ger färdighet, man är dålig och osäker först på det, men efter ett par gånger så ska det säkert gå bra om man har fokus och ser till att vara snabblärd. Det är inte raketforskning när alla andra kan göra det.

 

[Myra]

Problemet är väl att man väljer bort att ens lära känna/ dejta någon som man vet inte har ekonomi till att starta familj/ bygga bo. Inte att man tycker en sådan person är dålig/mindre värd.

Ja det är problemet

 

[Elsa]

2016 hamnade jag hos Kronofogden och då trodde jag att det var det värsta som kunde hända i livet för lån etc.

Visade sig att det var det minsta av mina problem i längden.

Jag fick höra av en kille jag dejtade att "Ditt liv är förstört för evigt". Och dej meningen hade jag haft svårt att släppa.

Några år senare försökte jag dejta men den första trevliga personen jag träffade berättade att han kollat upp mig och han "ville ju ha någon som kan köpa hus med"

Innan dess hade jag inte tänkt på att eventuella dejter kollar och avvisar pga det men nu vet jag att det görs och det gjorde att jag helt lade försöken på hyllan.

Så från 2016 att jag fick beskedet har jag levt själv. Första åren med utmätning, sen fick jag skuldsanering 2020 men anmärkningar ligger väl kvar i 5 år så till nästa år.

Men 10 år.. bara för att chefen på mitt jobb bytte ut mig mot sin väninna som behövde jobb. En månad efter att jag lyft ett lån som ensamstående som garanterades av att chefen lovat mig tillsvidareanställning.


Ja, lärdomar har jag fått under åren men det sorgligaste är hur ensam jag känt mig. Jag har varit själv så många år att jag idag inte längre kan förstå hur jag ska kunna vara i en relation.
Jag fick från att vara en kul och nyfiken på livet tjej som älskade livet till att numera vara en introvert katt-tant.

Jag är nyss fyllda 40 och kunde vara i min prime men vågar inte finnas där i datingvärlden för jag orkar inte med att man blir bedömd.


Det spelar ju ingen roll hur fina vi människor är om omvärlden ändå kan leta upp allt. Ge mig gärna peppstories om ni upplevt något annat.

Känner mig nämligen enormt ensam

exakt så känner jag mig
helt ensam, har varken vänner eller partner
30 bast men gett upp på kärleken
kämpa Det blir bra ändå med eller utan partner

 

[Fuklan]

Skulle inte säga att det är omöjligt att dejta som skuldsatt, i alla fall inte som tjej.
Som kille är det nog lite svårare med samhällsnormer att han ska ge en trygghet, försörjning osv.
Sen spelar såklart syftet med dejtandet stor roll, känns som att typ alla på dejtingsidor är ute efter korta sexuella kontakter och då spelar skulder ingen som helst roll.

Men om jag träffat 2 potentiella partners som jag varit lika intresserad av och fått reda på att en har stora skulder och den andra var skuldfri skulle valet vara enkelt. Vill inte riskera att dras in i något (tex låna ut bil) om personen har skulder till kronofogden.

 

[LånaUtanPapper]

Men om jag träffat 2 potentiella partners som jag varit lika intresserad av och fått reda på att en har stora skulder och den andra var skuldfri skulle valet vara enkelt. Vill inte riskera att dras in i något (tex låna ut bil) om personen har skulder till kronofogden.

Sen kan det vara så att man är rädd för risken att behöva belåna sig rejält eller själv gå in med allt sparat kapital.

Många som berättar för sina föräldrar eller partner får tillslut hjälp av dom. Men på bekostnad av att antingen skuldsätta dom eller dränera deras besparingar och bekosta som pensionen dom förtjänat väl.

De flesta människor vill absolut inte släppa sina besparingar eller belåna sig och dom står inför ett väldigt tufft val. Det kan vara att förstöra relationen eller sätta sig i skiten för någon annan. Varav många motvilligt väljer alternativ 2.

Skulle jag ex lägga fram min ekonomi för mina föräldrar och berätta eller kanske en i släkten är jag nästan övertygad om att dom skulle hjälpa mig framför att bränna allt förtroende och relationen med familjen. Men jag klarar inte av den tanken att råna mina föräldrar eller farbror på miljoner och deras livsbesparingar/pensioner och kan därför inte säga något, vet att dom mer eller mindre skulle tvinga mig till pengarna. Jag blir spyfärdig av att bekosta dom deras framtid.

Har dragit en hård gräns och valt att gå igenom kronofogden och en skuldsanering utan att säga ett ord, annars stå på utmätning om jag inte hade blivit beviljad. Deras pengar är deras pengar och det ska dom få njuta av.

Men hade det vart en partner så hade jag ju varit tvungen att berätta allt. Då känner den personen samma att personen står inför ett val. Släppa mig eller ruinera sig själv. Vill partnern ta alla sina besparingar och belåna sig för mig så hade jag själv lämnat. Så där skulle det bli antingen lämnar du eller så lämnar jag scenario.

Inser dom den risken från början där exakt denna situation kan kommer att dyka upp så gör dom faktiskt klokt i att själv välja att avbryta tidigt i dejtingstadiet oavsett hur fin människa man är. Det är också den situationen jag vill undvika med alla medel, blir spyfärdig över att ruinera någon annan ekonomiskt då jag själv vet vilket helvete jag gått igenom. Ingen som jag känner, känner till att jag har en krona i lån och ingen känner till att jag har skuldsanering.

Med det sagt så är min långsiktiga plan ändå att träffa någon. Kanske efter 3.5 - 4 år av skuldsaneringen med sparade pengar på kontot. Då anser jag att jag inte sätter någon annan i ekonomisk fara längre. Om/när det kommer fram så kanske det bara är 6 månader kvar och 5 betalningar kvar i värsta fall till skuldfri. Då börjar jag acceptera att det är en risk kan jag leva med eftersom det är så lite kvar om partnern skulle kräva att få hjälpa till.

 

[Mumlan]

Jag har haft skuldsanering i ett år. Tänkte att det skulle bli långa år utan att ens kunna tänka på en relation. Träffade någon nästan direkt som jag fortfarande har en nära och fin relation med. Jag har fyra år kvar på min sanering, men vi har också långt kvar till gemensam ekonomi, vilket gör att jag behåller det för mig själv tills jag behöver berätta. Jag har aldrig lämnat ut min ekonomi eller frågat en partner om det det första jag gör. Om hen lämnar mig för några fattiga år och sen ett väldigt bra liv så får hen skylla sig själv. Kärlek är inte pengar, och pengar är inte kärlek.

 

[tardus]

Vi kanske borde starta en dejtingdel i forumet

Jag har förövrigt dejtat som skuldsatt. Mitt senaste förhållande varade i 2 år, hon fick aldrig reda på mina skulder(särbos) för vi var var aldrig riktigt "där". Hade vi planerat flytt osv, så hade det givetvis kommit fram.
Ökade förövrigt mina skulder i detta förhållande, betalade för det mesta allt, hon pluggade till ssk och hade det tight. Jag hade en lön på över 40, men mycket gick ju till räkningar.

Sedan så är det ju inte hela värden om man har 200-300k i skuld där 2-4000 går till avbetalning + ränta, det är som ett mindre billån(fast utan säkerhet) . Men absolut när man ligger 500 till runt millen att det känns skamset. Så länge man inte lånar mer.

jag ligger på runt 600k, och vill komma ner till runt 200-300 och iaf ha runt 50-100 000 sparat innan jag försöker igen. Räknar med två år tills jag är där.

 

[KurtJager]

Jag skulle generellt inte ha problem att dejta någon skuldsatt/under utmätning/sanering. Hade dock uppskattat att man varit öppen med det från början och numera ha en sundare inställning till pengar. Hade blivit en dealbreaker om det kom fram ett halvår in.

Men att dra ett utdrag från ratsit på nån är nog ett steg för långt i bakgrundskontrollen

 

[Varitmedförr]

Perspektivet förändras beroende på ens egen situation och ålder.
Bli man skuldfri och bygger upp en god ekonomi söker man helst efter en relation med någon likasinnad.
Som skuldsatt var jag alltid ärlig och berättade om min situation vid varje relation men det blev alltid en bromskloss i slutändan.
Hur man än vrider o vänder på det så väljer man hellre någon utan ekonomiska problem då det inte finns några käppar i hjulet när det gäller framtida bostadsköp, resor osv.
Ekonomi tär på relationer och när man börjar komma upp i åren vill man ha så lite bekymmer som möjligt.
Vill samtidigt säga att det finns massor med fantastiska skuldsatta människor och en hel drös idioter med ordnad ekonomi.

 

[Insatt]

Ledsamt att läsa hur du känner dig. Men låt det inte hindra dig från att bygga upp det liv du vill ha. Blir du rattad pga du har skulder/anmärkning/ssn eller wathever så är den person som rattar dig inte dig värdig och det är hans förlust! Riktig kärlek bryr sig inte om skulder och pengar. Må den vara sällsynt men den finns. Den handlar om värme i relationen och inte om brist på pengar. Jag vägrar tro ngt annat ❤️ Älskar du ngn så är inte pengar det viktigaste.
Bra att du skriver av dig ❤️

Problemet var väl att hon inte blev rattad...
(Förlåt, kunde inte låta bli )

 

[Myra]

Jag skulle generellt inte ha problem att dejta någon skuldsatt/under utmätning/sanering. Hade dock uppskattat att man varit öppen med det från början och numera ha en sundare inställning till pengar. Hade blivit en dealbreaker om det kom fram ett halvår in.

Men att dra ett utdrag från ratsit på nån är nog ett steg för långt i bakgrundskontrollen

Sen får vi komma ihåg att det finns en hel del skuldsatta som inte blivit det pga ”osund inställning till pengar”.

 

[lisasOrd]

Hade inte kunnat leva med någon med skulder på den nivån. Vill att vi båda har ungefär samma levnadsstandard då jag vill kunna resa och göra andra saker som kräver en god ekonomi.

 

[Cecilia 122]

Ledsamt att läsa hur du känner dig. Men låt det inte hindra dig från att bygga upp det liv du vill ha. Blir du rattad pga du har skulder/anmärkning/ssn eller wathever så är den person som rattar dig inte dig värdig och det är hans förlust! Riktig kärlek bryr sig inte om skulder och pengar. Må den vara sällsynt men den finns. Den handlar om värme i relationen och inte om brist på pengar. Jag vägrar tro ngt annat ❤️ Älskar du ngn så är inte pengar det viktigaste.
Bra att du skriver av dig ❤️

Så bra skrivet

 

[Lasseman]

Det dejtas bland skuldsatta rätt friskt, jag vet inte hur det går till men det är inte särskilt sällsynt att beslut i löneutmätning ändras pga flyttar ihop/isär och ganska ofta är det gäldenärer som hittat andra gäldenärer.
En variant är också att någon gäldenär hittar någon, flyttar ihop, och sen blir den andra aktuell hos kfm också. Sett detta förvånansvärt många gånger..

 

[KassaKon]

Det dejtas bland skuldsatta rätt friskt, jag vet inte hur det går till men det är inte särskilt sällsynt att beslut i löneutmätning ändras pga flyttar ihop/isär och ganska ofta är det gäldenärer som hittat andra gäldenärer.
En variant är också att någon gäldenär hittar någon, flyttar ihop, och sen blir den andra aktuell hos kfm också. Sett detta förvånansvärt många gånger..

Det sistnämnda är ju vad som ju händer om blivande sambon inte berättar om sina skulder och man är naiv nog att inte fråga själv och anta att den kommer att stå för sin del. Och så gör hen inte det och man inte klarar alla utgifter själv. Kan gå snabbt utför då. Been there, done that!