Really?
Japp nya lagar för spelbolagen och även ang tv licensen, jag har ju tv så det är bara att gilla läget
& ja som inte ens gillar public service kanalerna varken på dumburken eller radio... tillsammans med de som betyder mest! HejJa då tvingas vi betala tv-licensen via skatten... jäkla ofog, men de va kanske inte de som du åsyftade ?!??
Så bra skrivet... Du har tagit tag i ditt problem och känner att det fungerar och det stärker dig. Du börjar tro på dig själv vilket jag också gör. En av de positiva saker med att vara spelmissbrukare är att man lär känna sig själv och hur man ska hantera livet när det är svårt. Välja en annan väg än att fly in i spelets värld som jag kallar den onda världen. Vi tar emot hjälp för vårt spelberoende på olika sätt. Jag har blivit mer ödmjuk och dömer inte människor lika snabbt som tidigare, mer förståelse för mina medmänniskor och kan jag hjälpa så gör jag det mer än gärna... När jag ar liten ville jag bli socialsekreterare för jag ville hjälpa människor som hade det svårt. Inte kunde jag drömma om att jag 40 år senare skulle vara spelmissbrukare och vara den som behövde hjälp. Sånt är livet... Jag skriver mycket är som en terapi, skriver ner mitt liv och inser att jag har gått igenom rätt mycket och ändå står jag fortfarande på benen. Jag har om och om igen ramlat, tagit mig upp igen som i en spiral trappa.Jag har slutat spelat massor av gånger om jag ska vara ärlig. Det är inte svårt att sluta, men att hålla sig spelfri är jävligt svårt. Så fort jag mår dåligt eller har för mycket i huvudet så har jag spelat, jag har nu insett att jag mår inte alls bra och har börjat äta antidepressiva, det är min räddning känner jag för mina tankar är inte alls lika mörka.
Terapeuten är min räddning, hon tror på mig och hon ser den jag varit förut, inte den jag är nuförtiden, spelmissbrukaren som tappat alla känslor, som är iskall.. men den börjar jag vända ifrån, jag börjat få en styrka som jag inte trodde fanns. Jag vet att jag bara har två val, livet alltså min familj eller speldjävulen. Jag kommer spela oss alla på gatan om jag fortsätter och det kan jag verkligen inte tillåta. Mina fina barn ska inte tvingas leva ett kaotiskt liv när man inte vet om det finns mat på bordet dagen efter.. Jag får betala mina lån och se det sjunka helt enkelt, jag känner att jag tagit kontrollen över mitt liv, psykiskt.... jag kan inte fortsätta som jag gjort, och dessutom går jag också på spelberoende möten en gång i veckan och det är underbart att vara där, träffa folk som är som mig.
Genom att jag hade spelproblem innan jag träffade min man så visste han, men det har bara eskalerat drastiskt. När jag fick ett återfall i somras och tog ett lån på 200K och spelade bort på typ 2 sek så trodde jag när jag berättade att nu är det kört, när vi äntligen hade fått ordning på ekonomin så förstörde jag det igen. Men han är kvar, dock med frågan nästan jämt "har du spelat" och det har jag inte. Jag kan inte spela, jag kommer förstöra allt då. Jag är grönjävlig på att se tillbaka på livet, men jag vet att jag kan inte se tillbaka, jag får sönder. Jag måste se en framtid och för första gången på väldigt länge så ser jag framåt, jag har en framtid
Ursäkta för boken, säkert jävligt osammanhängande.
Hej
Som spelberoende har jag haft ett flertal återfall och när jag kört det i botten gång på gång så har jag varit tvungen att berätta. Visst blev min man arg men för mig var det värre att se besvikelsen och hans tårar. Det gjorde så fruktansvärt ont och ändå gjorde jag om det gång efter gång. Är i grund och botten en människa som bryr sig om människor. Så vad hände? Ändå trodde han hela tiden att någonstans därinne fanns tjejen som han träffade för nio år sedan. Vet att jag har en fantastisk man och nu gör jag allt för att han ska vara stolt över mig. På sätt och vis blev han medberoende eftersom han alltid hjälpte mig när jag kört ekonomin i botten. Dock tror jag på ärlighet, lägga korten på bordet. Berätta allt och ta tag i det som är problemet.
