Jag kan liksom tänka mig att berätta om skulderna men inte vart pengarna har gått. Det är den största skammen. Kommer inte kunna se honom i ögonen. Han har alltid hjälpt mig ekonomiskt under studierna och bjudit på resor. Han kommer bli knäckt och skämmas och inte förlåta mig
Så här va, du vet inte alls hur han kommer att reagera. Du tror dig veta, men du vet inte. Det låter snarare som att han kommer finnas där och ge dig stöd, snarare än att vända dig ryggen och lämna dig åt ödet. Kommer han bli besviken? Ja, troligtvis. Arg? Kanske. Ledsen? Gissningsvis.
Är de reaktionerna normala när man får nyheter från sitt barn? Ja, absolut. Det är sunda och goda reaktioner på jobbiga nyheter. Men kommer han "hata" dig och inte förlåta dig? Det tror jag verkligen inte.
Det är bara ursäkter som din hjärna hittar på för att försöka komma undan en jobbig situation, men de beslut som är svårast att ta är ofta de beslut som är mest rätt att ta. Ju jobbigare något är, desto mer rätt är det. I ett biologiskt perspektiv, vill din hjärna gömma sig och din kropp producerar just nu en onormalt stor mängd kortisol, som gör att kroppen tror att den är i fara och behöver fly. Det är i princip vad ångest är. "Fight och flight", så att säga. Sunda överlevnadsinstinkter helt enkelt, som visar att din hjärna är helt normal.
Vad gäller anledningen till dina skulder, att ha ett spelberoende kan grunda sig i en mängd olika saker. Det som är viktigt att veta är att det är en sjukdom som går att bota, att din hjärna har ett behov av enorma dopaminpåslag och att den inte kan nöja sig med dopamin från andra källor. Dopamin får du när du ser mat, t.ex. När du har utvecklat ett beroende, kan din hjärna däremot inte utsöndra en normal, egen nivå av dopamin, utan behöver det där beroendet för att känna tillfredsställelse. Och när det gäller spel, så är det snabba belöningar och orimliga känslor om "att allt kan lösa sig bara jag vinner lite till".
se det som en vändpunkt! Ring din pappa NU, tänk inte efter mer.