Känner mig så ensam

[Bekymrad]

Har idag pratat med skuldradgivare i min komun och det kändes riktigt bra. Vi har bestämt ett möte som jag ser fram emot. Men känner mig så himla ensam. Min man hjälper mig men förstår inte det här och det är så svårt att prata med honom om alla tankar och processer, han är för känslomässigt engagerad. Tankarna bara snurrar och känns som ingen förstår. Är inte lätt att vara helt ärlig när man gör någon så ledsen gång på gång. Måste vara stark men vet inte om jag har orken riktigt. Vissa dagar är lättare än andra men idag är det tungt. Vill bara dra täcket över huvudet men måste kämpa vidare. Kan inte ge upp nu. Jag tror att ni dom flesta känner igen er.

 

[tigerkatten007]

Ring till din vårdcentral och be om kontakt med kurator.

 

[Bekymrad]

I

Ring till din vårdcentral och be om kontakt med kurator.

Har funderat på det men vet inte varför det tar emot

 

[tigerkatten007]

I
Har funderat på det men vet inte varför det tar emot

Jag förstår att det tar emot. Det gör det för många människor, även för mig. Men jag gjorde det till slut för två år sedan. Annars hade jag brutit ihop totalt.

 

[tröttmössa]

Samma här känner som du och med dig och jag vill inte prata med någon vet ej varför men tar imot
Har precis pratat med ett inkasso bolag och man känner sig rätt liten då men så tänker jag jaja skyldig pengar kämpar med att komma till rätta
Men är känd som en hjälpsam person och som ställer upp och så har jag ju inte skadat någon annan människa
Så what!!!! är ju ingen större bov ...bara skuldsatt

 

[Bekymrad]

Samma här känner som du och med dig och jag vill inte prata med någon vet ej varför men tar imot
Har precis pratat med ett inkasso bolag och man känner sig rätt liten då men så tänker jag jaja skyldig pengar kämpar med att komma till rätta
Men är känd som en hjälpsam person och som ställer upp och så har jag ju inte skadat någon annan människa
Så what!!!! är ju ingen större bov ...bara skuldsatt

Ja det är ju det vi är, skuldsatta men ändå bara människor. Jag funderar själv över var styrkan kommer ifrån och att en dag måste den ta slut. Varje dag biter man ihop, går med sina tankar. Att man inte blivit galen är ett under. Ska ringa någon dag, men inte just nu

 

[Bekymrad]

Jag förstår att det tar emot. Det gör det för många människor, även för mig. Men jag gjorde det till slut för två år sedan. Annars hade jag brutit ihop totalt.

Ringde du vårdcentralen då och fick en kontakt? Jag tänker att det blir ännu mer utgifter så det gör att det tar emot också. Vill inte belasta familjens ekonomi mer än jag redan gör idag . Är det en kurator eller vem pratar man med?

 

[tigerkatten007]

Jag pratade med en kurator. Jag förstår att ekonomin stressar men om det finns högkostnadsskydd där du bor så kostar det egentligen inte så mycket. Du är viktig och värd detta.

 

[ca5tio]

Jag hade först läkarkontakt på min Vårdcentral där jag fick recept på starka lugnande i början sedan insomningstabletter och lugnande som inte är beroendeframkallande som jag fortfarande tar vid behov. Där fick jag remiss till kurator som i mitt fall tog 100 kronor per gång. I början när det var som mest kris gick jag 2 gånger per vecka men trappade ner tills jag var nere på 1 gång i kvartalet och 1 gång var 6:e månad. Jag vet att det innebar en kostnad men jag såg det som en nödvändighet i mitt mående och för att få ordning på mitt tankesätt och att någon utomstående kunde reda ut min syn på min ekonomiska härva som jag inte klarade av själv. Det innebar också att mina barn fick en bättre mamma och att jag orkade vara mer "aktiv" i deras liv då jag hade ändrat synsätt och äntligen kunde få sova. Jag ångrar inte att jag tog den kontakten då jag inte fungerade innan dess. Dessutom om jag behöver medicin så kan jag logga in på Vårdguidens e-tjänster för att förnya recept