Konsekvenserna av spelande och skulder

[Dukemo]

Idag gick det inte längre. Fästmön har anat saker under lång tid men som en missbrukare är man givetvis bra på att ljuga också..

Är hemma i Covid och 40-graders feber och trodde inte att det kunde bli värre men idag blev jag ställd mot väggen och tvungen att bekänna saker som legat under ytan länge. Hon visste om att jag hade skulder på 700K, inte närmare 1000K som är sanningen. Hon visste inte heller om att jag relapsat under sommaren.

Att jag är blockad sedan en månad tillbaka nu spelar inte någon roll, sveket har redan skett. Vi hade en liknande situation för två år sedan och självklart lovade jag då att inte göra om det.

Inte ens hälften av mina skulder är bortspelade pengar. Det handlar om att jag dragit på mig skulder på spel från början och sen fortsatt leva "fint" trots att det varit på krediter som blivit till samlingslån > krediter > samlingslån osv... Vill faktiskt gå i terapi för båda för uppenbarligen är jag helt skadad i skallen som åstakommit det jag gjort, det fick jag höra idag.. klart och tydligt. Förtjänat.

Behöver också ta ett snack med mamma och pappa imorgon då hon sa att hon kommer göra det också för hon vill att det ska veta sanningen, lika bra att jag berättar läget själv också.

Hur går man vidare från detta? Tror inte det sjunkit in än. Man är så van att leva dubbelliv med skulder att man är helt iskall i hjärtat för att kunna ljuga för den man älskar mest av allt...

Ursäkta rörig tråd, är ganska borta i huvudet i skrivande stund.

 

[Jessica87]

Förstår att det är tufft just nu men jag hoppas att du får bra stöd från både fästmön och dina föräldrar. Att det finns ilska och besvikelse hör till, det betyder inte att dom inte kommer stötta dig.

 

[Vadskajaggöra2024]

Bra att det kom fram. Nu kan det bara bli bättre. Krya på dig och hoppas du får stöd i detta.

 

[Laika]

Idag gick det inte längre. Fästmön har anat saker under lång tid men som en missbrukare är man givetvis bra på att ljuga också..

Är hemma i Covid och 40-graders feber och trodde inte att det kunde bli värre men idag blev jag ställd mot väggen och tvungen att bekänna saker som legat under ytan länge. Hon visste om att jag hade skulder på 700K, inte närmare 1000K som är sanningen. Hon visste inte heller om att jag relapsat under sommaren.

Att jag är blockad sedan en månad tillbaka nu spelar inte någon roll, sveket har redan skett. Vi hade en liknande situation för två år sedan och självklart lovade jag då att inte göra om det.

Inte ens hälften av mina skulder är bortspelade pengar. Det handlar om att jag dragit på mig skulder på spel från början och sen fortsatt leva "fint" trots att det varit på krediter som blivit till samlingslån > krediter > samlingslån osv... Vill faktiskt gå i terapi för båda för uppenbarligen är jag helt skadad i skallen som åstakommit det jag gjort, det fick jag höra idag.. klart och tydligt. Förtjänat.

Behöver också ta ett snack med mamma och pappa imorgon då hon sa att hon kommer göra det också för hon vill att det ska veta sanningen, lika bra att jag berättar läget själv också.

Hur går man vidare från detta? Tror inte det sjunkit in än. Man är så van att leva dubbelliv med skulder att man är helt iskall i hjärtat för att kunna ljuga för den man älskar mest av allt...

Ursäkta rörig tråd, är ganska borta i huvudet i skrivande stund.

Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Man kommer in i samma spelberoendevärld gång på gång fast man har lovat (och trott på det själv) att inte hamna där igen. När det sen kommer ut, ofta när någon nära ställer en mot väggen, så känner man sig som en idiot och kan inte fatta att man återigen har trasslat in sig i spelande, jagande av pengar och lögner. Tror man verkligen måste rannsaka sig själv och göra precis det man vet att man ska göra, fast det tar emot: stänga alla vägar för spel. Även dom sista öppna dörrar som man har lämnat för att på något vis kunna spela. Sen får man ta smällen. Dvs att det känns oerhört jobbigt att ha satt sig o den situation man har satt sig i. Och att det inte går att lösa den situationen med spel (eller lösa all typ av ångest och tristess genom att spela). Lite cold turkey-stil. Oerhört jobbigt men tror det är enda vägen. Plus att söka hjälp. Då har man i a f gjort allt man kan för att gå till botten med problemet och ge det en ärlig chans. Sen får man bevisa för omgivningen att man kan ta tag i det. Detta kräver nog mest bevis i form av spelfri tid och beslutsamhet

 

[Laban]

För lite mer än ett år sen var jag i situation. Min sambo visste att jag ”tidigare” haft spelproblem och stora skulder. Förra sommaren spelade jag igen var tvungen att berätta sanningen för henne. Det var otroligt jobbigt och se hur man gör sin älskade både besviken och rädd för framtiden. Min räddning var att jag sökte professionell hjälp. Jag började förstå hur jag funkar och varför jag inte kan spela inom rimliga nivåer. Likt en alkoholist som inte kan nöja sig med en öl kan jag inte spela utan att det ska spelas för stora belopp. Jag kommer aldrig få den kick jag vill ha av att spela för 200 eller vinna 1000. Behövs betydligt större summor. Fick även verktyg för hur jag ska hantera om suget kommer. Har faktiskt hjälpt otroligt mycket!
Nu ca 1,5 år senare så tänker jag inte på spel och har inget sug. Har dessutom fokuserat på att få ner lånen från ca 1 miljon till 870 k. En bit på vägen.
Det bästa är att söka hjälp, våga berätta din situation för familj och nära vänner samt erkänn för dig själv att du inte har kontroll.

 

[Dukemo]

Jag uppskattar alla era fina ord och det känns så skönt på något sätt att det faktiskt finns folk som vet hur det känns, det hjälper oerhört på något sätt för man är så van vid att känna sig ensam..

Likt det ni säger så accepterar jag sanningen att jag kan inte spela "lite".

Min plan är att be min mamma ta över min ekonomi och samtidigt som det be om professionell hjälp, förhoppningsvis för att komma över konsummeringsmissbruket där jag handlar saker för pengar jag inte har. Min mamma vet också redan lite men inte allt.. Min pappa vet ingenting, han har dock haft alkoholproblem sedan jag var barn och jag har tappat numret på gångerna han relapsat så skulle tro att han är delvis förstående.. Så ledsen att behöva lägga ut detta på mamma, hon är redan "skadad" av att ha varit gift med en missbrukare förut. Jag kommer att skriva ett brev till mamma och pappa (de bor i olika länder) och jag känner mig inte redo att ta den första delen genom telefon.

Än så länge har vreden från fästmön varit förståelig men väldigt hög.. Hon har inte sagt något jag inte själv sagt till mig i spegeln förut men att ha någon annan säga det till en tog död på mig.. Fick en riktig panikångest attack och kunde inte andas och tårarna bara rann..

"1 miljon, hur kan du inte skämmas?!"
"Varför har du gjort det igen?!"
"Vad ska dina föräldrar säga?!"

Ouff. Jag har aldrig fått en panikångestattack men att höra någon skrika de orden mot en tog död på det lilla som är kvar av min själ. Hon är dessutom från en annan kultur och kan inte officiellt visa för familjen hennes att hon lämnat mig än så det är väldigt konstig stämning just nu där hon fortfarande lagar mat till mig och tar hand om mig idag för att jag fortfarande har Covid. Jäkla dimma i huvudet.

 

[Dukemo]

Håller på skriver ihop ett brev till mamma och pappa just nu, tror det måste bli den första kontaktvägen för jag vet att jag kommer bryta isär om jag ska berätta rakt ut i telefon.

Jag har även kontaktat en grupp för spelberoende här i staden jag bor, de har möte nästa tisdag som jag har bett om att få komma på.

 

[Flashback2023]

Vet inte något om din historia, men jobba med ditt beroende, med den skulden är det en livslång betalning. Kom på fötter, gå i terapi och sen sök en skuldsanering när du är fri ifrån skiten. Det finns bara en vinnare i spel och det är spelbolagen.

Ps: Du som person är starkare än speldjävulen.

 

[Laban]

Låter som du har en bra plan och tar det på allvar. Håll fast vid din beslutsamhet att förändras så kommer du se att den panikkänsla du har kommer försvinna.

 

[Daniel99]

Jag uppskattar alla era fina ord och det känns så skönt på något sätt att det faktiskt finns folk som vet hur det känns, det hjälper oerhört på något sätt för man är så van vid att känna sig ensam..

Likt det ni säger så accepterar jag sanningen att jag kan inte spela "lite".

Min plan är att be min mamma ta över min ekonomi och samtidigt som det be om professionell hjälp, förhoppningsvis för att komma över konsummeringsmissbruket där jag handlar saker för pengar jag inte har. Min mamma vet också redan lite men inte allt.. Min pappa vet ingenting, han har dock haft alkoholproblem sedan jag var barn och jag har tappat numret på gångerna han relapsat så skulle tro att han är delvis förstående.. Så ledsen att behöva lägga ut detta på mamma, hon är redan "skadad" av att ha varit gift med en missbrukare förut. Jag kommer att skriva ett brev till mamma och pappa (de bor i olika länder) och jag känner mig inte redo att ta den första delen genom telefon.

Än så länge har vreden från fästmön varit förståelig men väldigt hög.. Hon har inte sagt något jag inte själv sagt till mig i spegeln förut men att ha någon annan säga det till en tog död på mig.. Fick en riktig panikångest attack och kunde inte andas och tårarna bara rann..

"1 miljon, hur kan du inte skämmas?!"
"Varför har du gjort det igen?!"
"Vad ska dina föräldrar säga?!"

Ouff. Jag har aldrig fått en panikångestattack men att höra någon skrika de orden mot en tog död på det lilla som är kvar av min själ. Hon är dessutom från en annan kultur och kan inte officiellt visa för familjen hennes att hon lämnat mig än så det är väldigt konstig stämning just nu där hon fortfarande lagar mat till mig och tar hand om mig idag för att jag fortfarande har Covid. Jäkla dimma i huvudet.

Jag har mycket liknande situation i mitt liv som den du beskriver. Under de 3 åren som jag missbrukat spel så har jag spelat bort allt jag har + MYCKET mer. Första gången jag talade om för mina föräldrar så hade jag 120k i skuld. Dem blev så besvikna på mig, men i slutet av dagen så är jag deras son trots allt.. Pappa hjälpte mig med min skuld på 120k och jag var spelfri i 9 månader innan jag tog ett återfall och hamna i 600k i skuld. Tro mig, skammen jag hade går inte o beskriva.. Men jag hade inget annat val än att tala om för dom igen om vad som hänt, talade även om för min flickvän då 600k inte går att dölja längre. Ännu en gång gjorde jag allt o alla besvikna.. Här sitter jag idag 2,5 månad spelfri, mer motiverad än aldrig förr. Min flickvän och mina föräldrar är med mig fortfarande, det jag ville få sagt är att så mycket fel jag gjort men ändå har mina nära vid mig kanske kan ge dig lite hopp o tala om för dina..
Visa att du är stark. Slutar du nu så har du gått ur dehär vinnande, tänk att ALLT bara kan bli bättre från o med nu. Kriga emot dessa demoner. Jag tror på dig