- Blev medlem
- 30 September 2014
- Meddelanden
- 1
- Mottagna reaktioner
- 0
- Poäng
- 2
inte så troligt att någon orkar läsa men ändå.
21 år gammal, bor hemma. casino speltorsk. arbetslös.
15+ betalningsanmärkningar
ca 700.000 i skulder, sms lån och bedrägerier. 550/150
har blivit dömd 2 gånger för bedrägerier. första gången panikagerande mot privatpersoner, andra gången privatpersoner men mest mot mina föräldrar. köpte kameragrejer för 60k bland annat och sålde. 10+ telefonabbonemang etc. bara de 10 mobilabbonemangen jag köpte i mina föräldrars namn kommer kosta mig 150.000 med räntor eftersom jag inte kan betala.
jag har 200.000 som ligger hos kronofogden, resten utspritt hos flera olika inkassobolag, har tappat kontrollen helt. vissa inkassobolag har jag inte hört från på typ 2 år. misstänker att alla bolag kommer vänta 3 år och sedan kräva skulden vilket gör att min faktiska skuld säkert är över 1.5 miljoner med räntorna.
självmordstankar ungefär 18 timmar om dygnet senaste 4-5 åren. sover 2 timmari snitt, konstant huvudvärk. äter inget. pratar inte med min familj. inga vänner kvar. asocial.
spelade bort lönen som jag fick för 5 dagar sen på 2 timmar. 26.000 väck på casino. skulle till räkningar men så blev det inte. inget ovanligt. 160 timmars slit borta på 2 timmar, så är det varje månad jag jobbar. jobbigt psykiskt.
gått och sökt hjälp för spelandet, fick det i min dom som föreskrift. hjälper inte ett smack. har gett upp livet helt så varför bry sig. skiter i allt ändå.
sitter mest om dagarna och funderar på hur jag ska hämnas på vissa personer. har ett enormt hat inombords men är egentligen överdrivt snäll.
uppgivenheten har förändrat mig som människa brutalt. xtremt känslokall har jag blivit.
panikångest dagarna i ända, gråter mig till sömns varje natt senaste 3 åren men sätter alltid en kudde så inte mina föräldrar ska höra.
mörket jag lever i finner inga gränser. jag läser om folk som gråter över en liten skuld på 15.000 och funderar på att ta livet av sig eller någon som gråter över att ens flickvän gjort slut. det är som en spottloska i ansiktet och ett hån mot oss med rejäla problem.
tror inte det finns många 21 åringar i sverige som har det som jag. tvivlar.
att jag fortfarande lever beror på att jag är för feg för att göra det. imponerad av alla som klarar av att ta steget till frihet.
jag kommer aldrig hitta energi att lösa dessa skulder så jag kommer fortsätta spela i hopp om att vinna en större vinst som kan lösa en stor del av detta. ska det gå åt helvete kan det lika gärna göra det ordentligt.
planen är att fly utanför eu sen om jag lever och hittar livslust, för jag är så deprimerad just nu i sverige att jag knappt tar mig ur sängen.
synd att jag aldrig fick känna på hur det var att leva ett normalt liv men antar att alla inte är menade att ha den förmånen.
det var en del av min livshistoria.
nu kanske ni som har en familj som bryr sig, har förmånen att äga ett eget boende eller har små skulder mår lite bättre och uppskattar det ni har.
hälsningar från en som aldrig fått bo själv och leva ett normalt liv.
21 år gammal, bor hemma. casino speltorsk. arbetslös.
15+ betalningsanmärkningar
ca 700.000 i skulder, sms lån och bedrägerier. 550/150
har blivit dömd 2 gånger för bedrägerier. första gången panikagerande mot privatpersoner, andra gången privatpersoner men mest mot mina föräldrar. köpte kameragrejer för 60k bland annat och sålde. 10+ telefonabbonemang etc. bara de 10 mobilabbonemangen jag köpte i mina föräldrars namn kommer kosta mig 150.000 med räntor eftersom jag inte kan betala.
jag har 200.000 som ligger hos kronofogden, resten utspritt hos flera olika inkassobolag, har tappat kontrollen helt. vissa inkassobolag har jag inte hört från på typ 2 år. misstänker att alla bolag kommer vänta 3 år och sedan kräva skulden vilket gör att min faktiska skuld säkert är över 1.5 miljoner med räntorna.
självmordstankar ungefär 18 timmar om dygnet senaste 4-5 åren. sover 2 timmari snitt, konstant huvudvärk. äter inget. pratar inte med min familj. inga vänner kvar. asocial.
spelade bort lönen som jag fick för 5 dagar sen på 2 timmar. 26.000 väck på casino. skulle till räkningar men så blev det inte. inget ovanligt. 160 timmars slit borta på 2 timmar, så är det varje månad jag jobbar. jobbigt psykiskt.
gått och sökt hjälp för spelandet, fick det i min dom som föreskrift. hjälper inte ett smack. har gett upp livet helt så varför bry sig. skiter i allt ändå.
sitter mest om dagarna och funderar på hur jag ska hämnas på vissa personer. har ett enormt hat inombords men är egentligen överdrivt snäll.
uppgivenheten har förändrat mig som människa brutalt. xtremt känslokall har jag blivit.
panikångest dagarna i ända, gråter mig till sömns varje natt senaste 3 åren men sätter alltid en kudde så inte mina föräldrar ska höra.
mörket jag lever i finner inga gränser. jag läser om folk som gråter över en liten skuld på 15.000 och funderar på att ta livet av sig eller någon som gråter över att ens flickvän gjort slut. det är som en spottloska i ansiktet och ett hån mot oss med rejäla problem.
tror inte det finns många 21 åringar i sverige som har det som jag. tvivlar.
att jag fortfarande lever beror på att jag är för feg för att göra det. imponerad av alla som klarar av att ta steget till frihet.
jag kommer aldrig hitta energi att lösa dessa skulder så jag kommer fortsätta spela i hopp om att vinna en större vinst som kan lösa en stor del av detta. ska det gå åt helvete kan det lika gärna göra det ordentligt.
planen är att fly utanför eu sen om jag lever och hittar livslust, för jag är så deprimerad just nu i sverige att jag knappt tar mig ur sängen.
synd att jag aldrig fick känna på hur det var att leva ett normalt liv men antar att alla inte är menade att ha den förmånen.
det var en del av min livshistoria.
nu kanske ni som har en familj som bryr sig, har förmånen att äga ett eget boende eller har små skulder mår lite bättre och uppskattar det ni har.
hälsningar från en som aldrig fått bo själv och leva ett normalt liv.
Senast ändrad: