Lånforum.se rekommenderar
1. Sambla - Perfekt för samlingslån (tips)
2. Advisa - Jämför 32 kreditgivare
3. Slantar - Ingen UC. Upp till 30 000 kr
4. Lendo - Bra komplement vid samlingslån
  1. Denna webbplats använder cookies för att säkerställa att du får bästa upplevelse. Genom att fortsätta använda sidan accepterar du detta. Läs mer.

Medberoende och dålig impulskontroll = assvårt

Diskussion i 'Jag lyckades!' startad av Mitch, 1 mars 2019.

  1. Mitch

    Mitch Viktig medlem - Trofépoäng: 226

    Inlägg:
    89
    Mottagna gillanden:
    95
    Trofépoäng:
    226
    Blev medlem:
    16 februari 2019
    Jag träffade min sambo när jag var 15. Vi flyttade ihop och skaffade hund tillsammans så fort vi gått ut gymnasiet - jag kunde då stoltsera med en månadslön på 12500kr brutto, sambon var arbetslös, och hyran på vårt andrahandskontrakt låg på 6000kr. Hunden betalades med mitt livs första kredit - hos Swedbank, som jag haft sen mina föräldrar öppnade ett sparkonto i mitt namn när jag var 7 år. Min bankman ringde mig ofta på den tiden, gärna någon gång i veckan. Jag hade ju fast tjänst, klart som fan jag skulle ha kredit tyckte han. Han ökade min limit regelbundet. Tur det, för vi hade ju inte råd att äta ens på min lön.

    Livet har fortsatt på den banan. Sambon har velat ha och jag har velat tillfredsställa. Det kulminerade förra året när vi gick från 100.000 till 750.000 i blanco/kredit på 6 månader. Jag såg hur hon unnade sig, tog lån och köpte saker som hon drömt om, och jag kunde inte längre motstå frestelsen att göra samma sak själv. Det blev som ett race om vem som kunde maxa ut först, vem som hann samla på sig mest grejer, tatueringar, ingrepp osv innan verkligheten skulle hinna ikapp oss. När verkligheten väl hann ikapp försökte jag, eftersom jag var den som satt med räkningarna varje månad, att förmå henne att sluta handla. Oftast fick jag dock nöja mig med halva hennes lön till räkningar och drift, och med stigande räntekostnader så började lån/kreditförfrågningarna gälla betalning av räkningar, julklappar till barnen och mat istället för lyxkonsumtion.

    Jag var stolt, ville desperat uppehålla fasaden, inte bara inför släkt och vänner utan även sambon och barnen. Jag bröt till slut ihop under ett samtal med min mamma och det var början på vändningen. Jag tvingades, som jag upplevde det, släppa all min värdighet och krypa till korset, och det var extremt jobbigt. Att aldrig behöva uppleva det igen är för mig en drivkraft idag.

    Arbetet som följde var att kartlägga alla skulder, vilket inte var det lättaste eftersom takten hela tiden hade ökat. Gång på gång fick jag gå tillbaka med "nya" krediter som jag bara hade vag koll på. När allt väl var samlat så gick mina föräldrar och sambons föräldrar ihop och tog två lån på sina respektive fastigheter. Mina föräldrar fick som pensionärer inte beviljat mer än 100000 från banken, och min morbror sköt till de resterande 300000 med pengar som han ärvt. Min morbror, Lasse, har varit hemlös i 30 år. Jag tror att alla som orkat läsa så här långt börjar inse vilken skam och ödmjukhet jag bär med mig.

    TL;DR - några steg som varit viktiga för mig i förändringsarbetet.

    1. Släpp stoltheten och låt dig själv inse allvaret. Inget blir bättre av att må dåligt och grunna över sin situation hela tiden, man måste ge sig själv pauser, men om man aldrig kommer till insikt och bara skjuter snöbollen framför sig så tenderar den endast bli större.

    2. GÖR EN BUDGET. Det här är sjukt viktigt. Jag visste inte ens om att jag gick back förrän jag gick back en halv lön i månaden. Kartlägg alla inkomster, alla utgifter, och börja prioritera de sistnämnda. Vad är egentligen viktigt att lägga pengar på, och vad kan man leva utan? Hur mycket kan man unna sig, och när måste man veta att vissa saker får vänta? Jag gjorde en Google-sökning och hittade den här Excel-mallen som är enkel och användbar: https://templates.office.com/sv-SE/Familjens-månadsbudget-TM00000075

    3. Hitta motivationen. För många är det en självklarhet att man ska ha sund ekonomi. De har fått den uppfostran. För mig var det något jag insåg alldeles nyss. Om man saknar den motivationen så måste man hitta den - allt går om man vill. Jag bor i Stockholm, mina barn är snart 10 och 8, och när jag förstod att deras föräldrar kommer va totalt bankrutt när de ska flytta hemifrån så föll polletten ner hårt. Vill jag vara en pappa som kan hjälpa och stötta, eller en pappa som behöver deras hjälp och stöd?

    Jag är extremt ödmjuk inför alla livsöden som jag fått läsa om här. Jag känner med er alla oavsett hur ni hamnat där ni hamnat, imponeras av kämpaglöden, gläds åt framgångarna och lider med er i era motgångar. Få av er har samma tur som jag har haft, många av er tvingas genomleva processer som tar tiotals år innan ni slipper vända varje krona. Jag hittade det här forumet för ett par veckor sen för att jag ville lära mig hur jag ska förbättra min kreditvärdighet. Jag stannar för människorna som skriver här. En rejäl klapp på ryggen till alla er som orkar fast ni inte orkar!
     
    Trias, Skogsmulle, Bob231 och 15 andra gillar detta.
  2. Bobbis

    Bobbis Viktig medlem - Trofépoäng: 266

    Inlägg:
    78
    Mottagna gillanden:
    103
    Trofépoäng:
    266
    Blev medlem:
    25 februari 2019
    Snyggt Mitch!

    Det är ju just det, att man inser vad som har hänt, och gör något åt saken, det är väl därför alla är här oavsett hur man hamnat i "sin situation"...

    Jag känner igen mig mycket i det du skriver och jag är glad att ni tog er ur det, har din sambo också insett det och "krupit" till korset? I mitt fall var det min fasad som rasade och jag blottade strupen, dock lever hon fortfarande kvar med den fasaden och ser mig som "boven i dramat" .... knepigt det där, när man inte inser det själv... men men!

    Bra jobbat å lycka till i jakten mot en bättre kreditvärdighet!
     
    Kimsan72 och Mitch gillar detta.
  3. Adde87

    Adde87 V.I.P - Trofépoäng: 416

    Inlägg:
    312
    Mottagna gillanden:
    273
    Trofépoäng:
    416
    Blev medlem:
    1 juni 2018
    Vilket fint och ärligt inlägg, kämpa på mannen. Du har min respekt.:)
     
    Kimsan72, Mitch och Auron gillar detta.
  4. Mitch

    Mitch Viktig medlem - Trofépoäng: 226

    Inlägg:
    89
    Mottagna gillanden:
    95
    Trofépoäng:
    226
    Blev medlem:
    16 februari 2019
    Tack Bobbis! Jag upplever situationen mycket på samma sätt som du. Eftersom jag mörkade läget så var det ju mitt fel att hon tagit på sig så mycket skulder. Nu tar hon inga nya, och slösar inte med sina pengar, så den förändringen är väldigt positiv även hos henne.
     
    Kimsan72, Lize och Bobbis gillar detta.
  5. Mitch

    Mitch Viktig medlem - Trofépoäng: 226

    Inlägg:
    89
    Mottagna gillanden:
    95
    Trofépoäng:
    226
    Blev medlem:
    16 februari 2019
    Tack Adde!
     
    Kimsan72 gillar detta.
  6. clyro86

    clyro86 V.I.P - Trofépoäng: 417

    Inlägg:
    337
    Mottagna gillanden:
    281
    Trofépoäng:
    417
    Blev medlem:
    18 februari 2018
     
    Kimsan72, Mitch, Terry_ och 1 annan gillar detta.
  7. Mitch

    Mitch Viktig medlem - Trofépoäng: 226

    Inlägg:
    89
    Mottagna gillanden:
    95
    Trofépoäng:
    226
    Blev medlem:
    16 februari 2019
    Tack så himla mycket! Det där värmde ända in i själen!
     
    Kimsan72 och clyro86 gillar detta.
  8. Lilaros

    Lilaros V.I.P - Trofépoäng: 496

    Inlägg:
    441
    Mottagna gillanden:
    401
    Trofépoäng:
    496
    Blev medlem:
    29 december 2018
    Grattis till insikten och skönare liv Mitch. Det är verkligen svårt att se att man går back i början.
    Hitta motivationen var det? Ja, idag vaknade jag kl. 4 och städade i 2,5 timmar för att sedan börja plocka ihop fler saker att sälja i några timmar. Nu ska jag åka och prismärka allt. Borstade håret och såg att jag fått ännu högre hårfäste och fjällande hårbotten och jag rör inte ens min hårbotten, måste vara underliggande stress. Jag säljer och säljer och säljer saker men jättestora räkningar dimper in, 7000 bank norwegian, 5000 ica banken, 5000 el. osv. Ligger nog back 30 000 i månaden tillsammans jag och respektive. Känner mig arg och maktlös idag (inombords). Borde få en medalj i brevlådan men får en bunt räkningar istället. Har du lyckats bli lånfri?
     
    Mitch gillar detta.
  9. Mitch

    Mitch Viktig medlem - Trofépoäng: 226

    Inlägg:
    89
    Mottagna gillanden:
    95
    Trofépoäng:
    226
    Blev medlem:
    16 februari 2019
    Jag och sambon har inga lån i våra namn längre, men privata skulder på 750tkr. Vi betalar även ränta på en del av den skulden, men den är i bolånenivå, och avbetalningsplanen är på 10 år. Det innebär att vi får behålla väldigt mycket av våra pengar varje månad, så vi behöver inte skjuta upp vårat nya liv tills vi är skuldfria. Den lösning som vi har nått känns på många sätt orättvis, och känslan inför det är inte bara lättnad utan även en hel del skam.

    Jag beundrar verkligen din kämpaglöd! Jag har inga råd att ge men jag vet att det finns medlemmar här som kan trolla med ekonomin. Det värsta är väl att ju mer skuldsatt man är desto sämre villkor får man, så även om man betalar av skulder så blir ränteläget och kalkylen bara sämre och sämre. Har ni någon i släkten som skulle kunna låna åt er?
     
    Lilaros gillar detta.
  10. Lilaros

    Lilaros V.I.P - Trofépoäng: 496

    Inlägg:
    441
    Mottagna gillanden:
    401
    Trofépoäng:
    496
    Blev medlem:
    29 december 2018
    Vad skönt! Nä, var glad, tycker det är kul att det går bra för någon. ;)
    Alltså jag har lånat 100k ca av en släkting och tror inte någon annan vill/kan. Så jag kör köpa och sälja varianten och mina annonser som är ute nu kommer täcka en stor räkning på 5000-6000 så jag är glad. Letar märkeskläder och auktionerar sedan ut dem. Är tvungen att göra så och vara glad för varje tia som dimper in.
     
    Mitch gillar detta.

Dela sidan