Lånforum.se rekommenderar

1. Advisa - Forumets favorit
2. Lendo - Ett bra alternativ
3. Zmarta - Jämför 30 kreditgivare
4. Klara lån - Jämför 20 lån utan UC
5. Loanstep - Lån utan UC

Min resa från ångest, skulder och en ständig jakt på pengar.

Släpptallt

V.I.P
Poäng: 727
Blev medlem
6 Mars 2016
Meddelanden
725
Mottagna reaktioner
938
Poäng
727
"Vilka kan jag låna av denna gång?" "Hinner de dra så att jag kan låna hos X för att betala Y?" "Finns det några nya långivare på nätet?" "Hur fan skall jag undvika Kronofogden ytterligare en månad?"
Jag tror att många känner igen frågorna och den ångest de skapar.

Jag tänkte beskriva min resa från slutet av 2015 då mitt uppvaknande skedde och jag kom till insikten att "jag har inte koll" och "är skulderna så stora?" fram till idag då jag har drygt 10 månader kvar av min skuldsanering som är klar i april 2022.
Det innebär att jag inte har lyckats än men är väldigt god väg, apropå att jag valde delen "Jag lyckades" i forumet.
Det kanske kan hjälpa någon på samma sätt jag fick styrka ur detta forum.

Jag visste såklart att jag hade mycket lån och varje månad i samband med lön blev det ett kraftigt ångestpåslag för hur jag skulle klara av alla fakturor till långivare samt mina fasta kostnader. Jag gjorde allt för att slippa hamna hos Kronofogden!

I slutet av 2015/början av 2016 kände jag att detta inte går längre och jag satte mig för första gången och summerade alla mina skulder. När jag tryckte på "lika med" på miniräknaren fick jag en chock och det var som om någon hällt en spann med kallt vatten rakt över mig...800 000!
Jag satt och tittade på summan en lång stund och var mer eller mindre handlingsförlamad. Jag visste att jag inte kommer lösa detta.
Naturligtvis hade jag inte berättat för någon heller.

Jag sov inte så mycket den natten och dagen efter så började jag titta på alternativ; kunde jag samla ihop de värsta, är trots allt Kronofogden ett alternativ, VAD FAN GÖR JAG?
Nån dag senare klev jag in på det lokala Kronofogdekontoret och sa att jag ville prata med en handläggare. Jag ville få information vad som hände om jag slutade betala mina skulder. Jag kontaktade min bank om möjligheten att få ett lån vilket inte var möjligt med alla förfrågningar och skuldbördan.
Nån kväll senare googlade jag på "släppa allt till Kronofogden"...det första som kom upp var en tråd på detta forum som heter "Dags att kasta in handduken?".
När jag läste tråden kände jag igen alla mina problem, det kunde varit jag som skrivit den med vissa skillnader. Trådskaparen, @jobaby , låg ca ett halvår före mig i sin process och jag fick fantastisk information om vad som sker när man släpper sina skulder.
I detta läge ringde jag min bror för att fråga om jag kunde få skjuta fram en skuld på 200:- en månad varpå han frågade "tuff månad?"....här gjorde hans fråga att jag valde att berätta allt om min situation och kände att det släppte en stor sten från mina axlar. Han var helt tyst men framförallt så skuldbelade han mig inte och jag kände att jag inte skämdes inför honom efter vårt samtal.
Detta lilla samtal gav mig kraft att, tillsammans med tråden jag läst flera gånger fatta beslutet att släppa allt. Detta var den 27 februari 2016.

Fortsättning följer...
 
Senast ändrad:

Släpptallt

V.I.P
Poäng: 727
Blev medlem
6 Mars 2016
Meddelanden
725
Mottagna reaktioner
938
Poäng
727
Tankarna rusade..."hur fan har jag kommit till detta läge?"
Det enkla svaret var och är att jag ville leva bättre än vad min lön räckte till. Jag käkade ute hela tiden, jag bjöd gärna och lade pengar på mitt fritidsintresse. Jag köpte aldrig nån fin bil eller andra konsumtionsvaror utan det var det dagliga livet som drog iväg. Konsumtion.

Under denna period var jag livrädd för konsekvenserna av att släppa mina skulder, att ta bort mina medgivanden på autogiro. "kommer det knacka på dörren?", "kommer folk att vara arga och besvikna på mig?".
Ångesten och rädslan var total. Jag sov dåligt, låg vaken på nätterna och tänkte på ekonomi.
Jag såg dock ingen annan utväg än att låta Kronofogden ta hand om min ekonomi eftersom jag inte klarade av det själv uppenbarligen.
Jag var fullt beredd på att ha utmätning av lön resten av livet.

Jag berättade om situationen för några nära vänner, inte minst för att slippa ljuga om varför jag framöver inte kunde följa med ut på bio, restaurang eller vad det nu var som skulle kosta pengar.
Av alla bemöttes jag med respekt.

Utifrån allt jag läst var jag beredd på att brevbäraren skulle få en del att göra. @jobaby skrev att han skaffat en pärm där han satte in alla brev "skuldvis" och denna idé tog jag till mig och när väl påminnelser och så småningom inkassokrav började trilla in satte jag in dessa i min pärm. Pärmen växte och blev så småningom två.
Jag var aktiv på forumet och ställde alla "dumma" frågor och blev efterhand mer trygg i mitt beslut.

Efter en tid kom första föreläggandet från Kronofogden. Jag skrev under delgivningskvittot och lade på lådan morgonen efter på väg till jobbet. Det kom att bli en rutin, endera nästa morgon eller om jag åkte ut och handlade samma dag som delgivningen kom lades det på lådan.

Fortsättning följer...
 
Senast ändrad:

Släpptallt

V.I.P
Poäng: 727
Blev medlem
6 Mars 2016
Meddelanden
725
Mottagna reaktioner
938
Poäng
727
När jag läste på forumet fick jag koll på detta med skuldsanering. När jag läste om det insåg jag att hösten 2016 kommer lagen att ändras och jag lät idéen om skusan ligga i bakgrunden.
Fler och fler skulder gick till Kronofogden och nu hade jag hittat rutiner som gjorde att jag insåg att det kommer att funka. Den första utmätningen skedde ca 4 månader efter att jag släppte skulderna och då var det en mindre skuld som drogs från min skatteåterbäring. Först i oktober fick jag brev om inkomstuppgifter från KF och visste då att det skulle komma utmätning snart. Utmätningen startade i november 2016, dvs ca 8 månader efter att jag släppte mina skulder (förutom det som drogs på återbäringen då).

Nu hade jag mer koll på detta med skuldsanering och i december 2016 skickade jag in min ansökan som jag filat på under min julledighet.
Nån vecka efter fick jag brev att ansökan var mottagen.

Fortsättning följer imorgon...
 
Senast ändrad:

Släpptallt

V.I.P
Poäng: 727
Blev medlem
6 Mars 2016
Meddelanden
725
Mottagna reaktioner
938
Poäng
727
Nu rullade utmätningen på och jag var trygg i mina rutiner och övertygad om att leva på utmätning resten av livet. Det var ingen stress i det och den ångest och rädsla som funnits tidigare var, om inte borta så i alla fall betydligt mildare.
Mitt "nya" liv med att storhandla, laga mat hemma, gå istället för att åka bil etc etc fungerade fint och jag lärde mig leva på de pengar jag hade kvar efter att allt var betalt. Jag hade tom pengar kvar när lönen kom vilket var en ny erfarenhet för mig.
I början av april 2017 kom ett brev från Kronofogden där det stod att man sökt mig på telefon utan att få svar. Jag ringde upp direkt och det var en handläggare som ville diskutera min ansökan om skuldsanering. Det visade sig att man hade fel telefonnummer och i övrigt kommer jag inte ihåg så mycket av samtalet.
Nån morgon senare satt jag som vanligt och kollade POIT och såg mitt namn och personnummer....jag satt i chock och läste flera gånger att jag blivit beviljad inledande skuldsanering!
En känsla av lycka, lättnad, framtidstro kom över mig. Jag kanske inte behöver ha utmätning resten av livet!
Utmätningen stoppades och min första inbetalning skulle ske i maj. Jag fick behålla lönen i april och i början av maj kom betalningsplanen som jag godkände med vändande post.

Några veckor senare får jag ett brev om att en av borgenärerna motsatte sig min skuldsanering. Det var för nya lån, ej kontaktat dom och för kort tid med utmätning för att dom skulle tycka sanering var skäligt. Jag skrev ett mail till KF där jag kompletterade mina uppgifter och sen var det väntan.
I oktober kom så beslutet, jag var beviljad!
Nu visste jag att jag kommer vara skuldfri efter den 27 april 2022 då jag skall göra min sista inbetalning.

Fortsättning följer...
 

Släpptallt

V.I.P
Poäng: 727
Blev medlem
6 Mars 2016
Meddelanden
725
Mottagna reaktioner
938
Poäng
727
Under tiden som följde var jag aktiv på forumet och försökte råda de som var i samma situation som jag var tidigare, innan utmätning och sedermera skuldsanering. Flera av dessa har jag kontakt med fortfarande och det har varit en viktig del där vi kunnat stötta varandra i olika frågor eller det allmänna måendet.
Mitt mående har gått upp och ner och ibland känns det som att det aldrig kommer ta slut men sedan några månader ser jag slutet på denna resa och har börjat planera för det skuldfria livet.

Vilka planer har jag då?
Jag skall börja pensionsspara. Jag kommer att vara 55 år när jag är klar. Jag skall spara en buffert för oförutsedda utgifter samt att kunna göra nån resa, att inte behöva tacka nej till olika saker mina vänner skall göra.
I övrigt känner jag mig trygg i att jag lärt mig leva på lite pengar och har hittat olika strategier för att klara mig. Jag är trygg i att den ekonomiska rehabilitering som en skuldsanering skall vara har fungerat bra och jag har idag ett annat tänk och attityd till pengar och ekonomi än förr.

Jag hoppas att det jag skrivit kan fungera som inspiration och kanske hjälper någon såsom "Dags att kasta in handduken?" hjälpte mig.

Lycka till alla som kämpar!
 
Senast ändrad:
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Topp