Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Delta i vår namninsamling mot att fasa ut ränteavdraget på lån utan säkerhet:
Skriv under här
.
Lånforum.se rekommenderar
1.
Zmarta
- Forumets favorit
2.
Lendo
- Ett bra alternativ
3.
Compricer
- Jämför lån (ny)
4.
Kontantfinans
- Swish-utbetalning, ingen UC
5.
Klaralån
- Lån utan UC
6.
Brixo Privatlån (ny)
- Ingen UC
7.
Binly
- Lån utan UC
8.
Banky
- Lån utan UC
9.
Ferratum
- Lån utan UC
10.
Lumify
- Lån utan UC
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Jag lyckades!
Min resa från ångest, skulder och en ständig jakt på pengar.
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Klar_fd_Släpptallt" data-source="post: 257106" data-attributes="member: 3357"><p>Tankarna rusade..."hur fan har jag kommit till detta läge?"</p><p>Det enkla svaret var och är att jag ville leva bättre än vad min lön räckte till. Jag käkade ute hela tiden, jag bjöd gärna och lade pengar på mitt fritidsintresse. Jag köpte aldrig nån fin bil eller andra konsumtionsvaror utan det var det dagliga livet som drog iväg. Konsumtion.</p><p></p><p>Under denna period var jag livrädd för konsekvenserna av att släppa mina skulder, att ta bort mina medgivanden på autogiro. "kommer det knacka på dörren?", "kommer folk att vara arga och besvikna på mig?".</p><p>Ångesten och rädslan var total. Jag sov dåligt, låg vaken på nätterna och tänkte på ekonomi.</p><p>Jag såg dock ingen annan utväg än att låta Kronofogden ta hand om min ekonomi eftersom jag inte klarade av det själv uppenbarligen.</p><p>Jag var fullt beredd på att ha utmätning av lön resten av livet.</p><p></p><p>Jag berättade om situationen för några nära vänner, inte minst för att slippa ljuga om varför jag framöver inte kunde följa med ut på bio, restaurang eller vad det nu var som skulle kosta pengar.</p><p>Av alla bemöttes jag med respekt.</p><p></p><p>Utifrån allt jag läst var jag beredd på att brevbäraren skulle få en del att göra. [USER=2824]@jobaby[/USER] skrev att han skaffat en pärm där han satte in alla brev "skuldvis" och denna idé tog jag till mig och när väl påminnelser och så småningom inkassokrav började trilla in satte jag in dessa i min pärm. Pärmen växte och blev så småningom två.</p><p>Jag var aktiv på forumet och ställde alla "dumma" frågor och blev efterhand mer trygg i mitt beslut.</p><p></p><p>Efter en tid kom första föreläggandet från Kronofogden. Jag skrev under delgivningskvittot och lade på lådan morgonen efter på väg till jobbet. Det kom att bli en rutin, endera nästa morgon eller om jag åkte ut och handlade samma dag som delgivningen kom lades det på lådan.</p><p></p><p>Fortsättning följer...</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Klar_fd_Släpptallt, post: 257106, member: 3357"] Tankarna rusade..."hur fan har jag kommit till detta läge?" Det enkla svaret var och är att jag ville leva bättre än vad min lön räckte till. Jag käkade ute hela tiden, jag bjöd gärna och lade pengar på mitt fritidsintresse. Jag köpte aldrig nån fin bil eller andra konsumtionsvaror utan det var det dagliga livet som drog iväg. Konsumtion. Under denna period var jag livrädd för konsekvenserna av att släppa mina skulder, att ta bort mina medgivanden på autogiro. "kommer det knacka på dörren?", "kommer folk att vara arga och besvikna på mig?". Ångesten och rädslan var total. Jag sov dåligt, låg vaken på nätterna och tänkte på ekonomi. Jag såg dock ingen annan utväg än att låta Kronofogden ta hand om min ekonomi eftersom jag inte klarade av det själv uppenbarligen. Jag var fullt beredd på att ha utmätning av lön resten av livet. Jag berättade om situationen för några nära vänner, inte minst för att slippa ljuga om varför jag framöver inte kunde följa med ut på bio, restaurang eller vad det nu var som skulle kosta pengar. Av alla bemöttes jag med respekt. Utifrån allt jag läst var jag beredd på att brevbäraren skulle få en del att göra. [USER=2824]@jobaby[/USER] skrev att han skaffat en pärm där han satte in alla brev "skuldvis" och denna idé tog jag till mig och när väl påminnelser och så småningom inkassokrav började trilla in satte jag in dessa i min pärm. Pärmen växte och blev så småningom två. Jag var aktiv på forumet och ställde alla "dumma" frågor och blev efterhand mer trygg i mitt beslut. Efter en tid kom första föreläggandet från Kronofogden. Jag skrev under delgivningskvittot och lade på lådan morgonen efter på väg till jobbet. Det kom att bli en rutin, endera nästa morgon eller om jag åkte ut och handlade samma dag som delgivningen kom lades det på lådan. Fortsättning följer... [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Jag lyckades!
Min resa från ångest, skulder och en ständig jakt på pengar.
Topp