Moment 22 kring samlingslån är det bara jag som reagerar?

[gregersboda]

Jag har funderat lite och tänkte höra hur andra tänker.
Banker är enligt mig ändå rätt så märkliga.

Absolut, lån kan vara dåligt, men de kan också vara bra i vissa situationer. Det har vi nog alla lärt oss.

Men livet händer, och ibland dyker oväntade händelser upp. Vissa hamnar i destruktiva relationer där de blir manipulerade eller tvingade att ta lån. (Ja, jag vet att det går att anmäla, men ibland kan det finnas en risk för ens säkerhet. Och även om man anmäler kan ärendet läggas ner eftersom det kan vara svårt att bevisa vad som hänt om man själv har signerat med BankID och sedan fört över pengar eller gett denne tillgång till ens konto.)

När man söker samlingslån tycker jag att det borde finnas bättre möjligheter. Om syftet är att lösa alla befintliga lån borde det vara lättare att få ett sådant lån beviljat. I dag är det ofta svårt att få samlingslån på grund av sin UC eller för att man redan är för högt belånad. Men det är ju ofta just därför man söker ett samlingslån för att samla skulderna och få en mer hanterbar månadskostnad och en chans att förbättra sin ekonomi.

Har man dessutom ingen familjemedlem eller vän som kan stå som medsökande blir det ännu svårare. Jag tycker faktiskt att det är ganska märkligt att systemet fungerar så då det bara ger vissa en chans.

I mitt eget fall har jag inte heller någon familj som kan hjälpa till. På grund av min uppväxt och familjesituation har jag i princip ingen kontakt med släkten, vilket gör att alternativ som borgensman eller medsökande inte finns. Därför känns det som att man lätt hamnar i ett moment 22: man behöver ett samlingslån för att förbättra sin ekonomi, men antingen erbjuds man ett dåligt lån som bara ger en tillfällig liten lättnad samtidigt som skuldsättningen förlängs, eller så nekas man eftersom ekonomin redan ser för svag ut på pappret pga KALP med de lån man har.

En tanke jag har haft är om det skulle kunna finnas någon form av tjänst där man kan hitta en tillfällig medsökande under en begränsad period, exempelvis målet 12–19 månader. Tanken skulle vara att personen hjälper till att möjliggöra ett samlingslån som löser alla befintliga skulder och ger låntagaren en chans att stabilisera sin ekonomi ett år. Efter ett år är uc ren, ekonomin förbättrats, kontot ser renare ut (tink kreditz som många banker nu använder) och då kan man söka nytt lån utan medsökande och för att eventuellt få bättre villkor blir ett plus.

Jag inser självklart att detta skulle innebära en stor risk för den som står som medsökande, och det är förmodligen den största invändningen mot en sådan lösning. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att många människor egentligen inte behöver mer pengar de behöver bara en rimlig möjlighet att ta sig ur en dålig ekonomisk situation och komma tillbaka på fötter.

Hur tänker ni andra kring detta?

Tror dessvärre att banken äter gurka med mera och inte köper mer senap