När betalar Kronofogden ut till borgenär vid skuldsanering?

[Cecilia]

Enligt många här så är "hoppa på" när man får höra saningen anser jag.
Men sak samma var inte detta det handlande om så bättre att släppa det!

Sanningen är att omständigheter i livet gör att man kanske inte kan betala sin sanering o det är verkligheten för många men det förstår inte vissa här man bör tänka lite innan man kläcker ur sig ogenlmtänkta saker

 

[Cecilia]

Kul för dig att allt gått bra .
imitt fall hade jag halverad inkomst i några månader , jag hade i stort sett bara mitt förbehållsbelopp att leva på, men när min omprövning väl omprövades så var jag tillbaka till min vanliga inkomst igen . Jag valde då att dra tillbaka min ansökan om omprövning eftersom den i framtiden inte var aktuell. Dessvärre får man ingen hjälp retroaktivt vilket har gjort att jag hamnat i det här läget ,

Precis bra skrivet

 

[LånaUtanPapper]

Räknas som 2 missade betalningar.

Det är fel. Man räknar på beloppet man är efter. Är du efter 1185 kr så är man efter 1185kr i skuldsaneringen. Är man efter 3000kr så är man efter 3000kr. Är man efter 12200 så är man 12200 kr efter.

Ligger man efter beloppet för motsvarande ca 4 betalningar så kan det räknas som skäl för borgenär att ompröva uppsägning eftersom det inte börjar räknas som ringa försummelse längre.

Vill man ligga efter så lite som möjligt och man har för lite en månad så betalar man det man kan - inte betalar 0 och tror det är samma sak.

 

[kaffesump]

Jag tror ingen väljer bort skuldsanering pga tex resa bort. Men med dagens arbetsmarknad o h tiden innan du får a kassa kanske dröjer fem män eller sjukskrivning där FK krånglar är saker du ibte kan förutse och att då skriva så som du gör är provocerande. Hyra o matpriser o elkostndsökningar har inte alls hängt med verkligheten. Bra för dig att du aldrig haft problem men du vet inte hur andras liv ser ut.
Tycker detta forum överlag blivit väödigt dömande.
Skilsmässa är ju också något som kan göra att ma kommer efter. Tiden för omprövnning gällabde arbetslöshet och sjukskrivning.
Bättre att vara stöttabde förstäende istället

Kände du dig träffad av det jag skrev? Du svarade själv tillbaka väldigt provocerande. Läste du ens vad jag skrev eller läste du det du ville läsa, Cecilia?

Jag förstår din poäng, men jag tror du missförstod min grundtanke. Som jag skrev så har jag full förståelse för att oförutsedda händelser som sjukskrivning eller arbetslöshet kräver omprövning - det är ju saker man inte kan styra över. Samma sak skilsmässa.

Men när det gäller de ökade levnadskostnaderna, som mat och el, så är det ju något som drabbat oss alla. Inte bara dig. Maten kostar lika mycket för mig och min fru som för alla andra, men vi har ändå prioriterat betalningen till Kronofogden varje månad. När man har skuldsanering har man inga lån att sköta, utan bara det fasta beloppet, och för oss har det varit självklart att det går först. Om hyran stiger så skickar man in en omprövning, men de generella prisökningarna i samhället har vi alla fått hantera inom ramen för våra budgetar. Maten har inte blivit dyrare för Pelle och Karin i Fagersta och stannat av hos Mats och Lina i Falkenberg.

Vi har till exempel valt att bo kvar i samma bostad under alla fem åren för att hålla kostnaderna nere. Det är först nu, när jag har två månader kvar och vi flyttar om tre veckor, som vi tar steget till en större nybyggd trea.

Min poäng var helt enkelt att när man redan står på lavinens brant när man går in i en sanering, så krävs det en extrem prioritering. Jag menar inte att vara dömande, men jag står fast vid att betalplanen måste gå först, precis som hyran, även när marginalerna krymper för oss alla.

 

[Cecilia]

Kände du dig träffad av det jag skrev? Du svarade själv tillbaka väldigt provocerande. Läste du ens vad jag skrev eller läste du det du ville läsa, Cecilia?

Jag förstår din poäng, men jag tror du missförstod min grundtanke. Som jag skrev så har jag full förståelse för att oförutsedda händelser som sjukskrivning eller arbetslöshet kräver omprövning - det är ju saker man inte kan styra över. Samma sak skilsmässa.

Men när det gäller de ökade levnadskostnaderna, som mat och el, så är det ju något som drabbat oss alla. Inte bara dig. Maten kostar lika mycket för mig och min fru som för alla andra, men vi har ändå prioriterat betalningen till Kronofogden varje månad. När man har skuldsanering har man inga lån att sköta, utan bara det fasta beloppet, och för oss har det varit självklart att det går först. Om hyran stiger så skickar man in en omprövning, men de generella prisökningarna i samhället har vi alla fått hantera inom ramen för våra budgetar. Maten har inte blivit dyrare för Pelle och Karin i Fagersta och stannat av hos Mats och Lina i Falkenberg.

Vi har till exempel valt att bo kvar i samma bostad under alla fem åren för att hålla kostnaderna nere. Det är först nu, när jag har två månader kvar och vi flyttar om tre veckor, som vi tar steget till en större nybyggd trea.

Min poäng var helt enkelt att när man redan står på lavinens brant när man går in i en sanering, så krävs det en extrem prioritering. Jag menar inte att vara dömande, men jag står fast vid att betalplanen måste gå först, precis som hyran, även när marginalerna krymper för oss alla.

Nä inte särskilt träffad själv men tänker på andra inte så egoistisk o dömande som många hör på.forumet därav att jag inte skriver så mycket hpr längre men du verkar känna dig träffad att jag tycker annorlunda och ser saker o ting ur olika vinklar och att livet inte alltid är förutsägbart och man vet inte hur allas liv här på forunet ser ut.

 

[Cecilia]

Kände du dig träffad av det jag skrev? Du svarade själv tillbaka väldigt provocerande. Läste du ens vad jag skrev eller läste du det du ville läsa, Cecilia?

Jag förstår din poäng, men jag tror du missförstod min grundtanke. Som jag skrev så har jag full förståelse för att oförutsedda händelser som sjukskrivning eller arbetslöshet kräver omprövning - det är ju saker man inte kan styra över. Samma sak skilsmässa.

Men när det gäller de ökade levnadskostnaderna, som mat och el, så är det ju något som drabbat oss alla. Inte bara dig. Maten kostar lika mycket för mig och min fru som för alla andra, men vi har ändå prioriterat betalningen till Kronofogden varje månad. När man har skuldsanering har man inga lån att sköta, utan bara det fasta beloppet, och för oss har det varit självklart att det går först. Om hyran stiger så skickar man in en omprövning, men de generella prisökningarna i samhället har vi alla fått hantera inom ramen för våra budgetar. Maten har inte blivit dyrare för Pelle och Karin i Fagersta och stannat av hos Mats och Lina i Falkenberg.

Vi har till exempel valt att bo kvar i samma bostad under alla fem åren för att hålla kostnaderna nere. Det är först nu, när jag har två månader kvar och vi flyttar om tre veckor, som vi tar steget till en större nybyggd trea.

Min poäng var helt enkelt att när man redan står på lavinens brant när man går in i en sanering, så krävs det en extrem prioritering. Jag menar inte att vara dömande, men jag står fast vid att betalplanen måste gå först, precis som hyran, även när marginalerna krymper för oss alla.

I ditt inägg framgick inget om att sjukskrivning arbetslöshet samt skilsmässa var skäl att hamna efter utan du ifrågasatte rakt ut hur man kan strunta i att betala sin sanering med flit tror ingen gör det med flit. Men det händer saker i livet son man inte alktid kan förutse

 

[kaffesump]

Nä inte särskilt träffad själv men tänker på andra inte så egoistisk o dömande som många hör på.forumet därav att jag inte skriver så mycket hpr längre men du verkar känna dig träffad att jag tycker annorlunda och ser saker o ting ur olika vinklar och att livet inte alltid är förutsägbart och man vet inte hur allas liv här på forunet ser ut.

Det handlar inte om att vara egoistisk, utan om att ha en saklig diskussion kring det ansvar man faktiskt tar på sig när man beviljas en skuldsanering. Många verkar kunna missa en, två, tre och fyra betalningar. Sedan betala tillbaka och hoppa in på betalplanen igen.

Som jag nämnde tidigare så har jag full respekt för att livet är oförutsägbart när det gäller sjukskrivningar eller arbetslöshet, det är därför omprövning finns. Min fru och jag har inte blivit drabbade på den fronten under våra fem år.

Min poäng var helt enkelt att vi har gjort stora medvetna val, som att bo kvar trångt och jävligt i fem år, för att säkerställa att vi aldrig missar en betalning. Det är ingen brist på empati för andra, utan en reflektion över vad som krävts av oss för att nå målet.

Jag undrar var i min text jag skriver att jag saknar empati för andra? Att jag lyfter fram vikten av personligt ansvar och de prioriteringar min fru och jag själv gjort innebär inte att jag inte förstår att andra har det tufft. Jag ser och jag lever i samma samhälle som dig.

Som jag skrivit två gånger nu: jag har full förståelse för att oförutsedda händelser som sjukdom och arbetslöshet kräver omprövning. Men faktum kvarstår att vi alla möter samma prisökningar på mat och el.

Det är inte dömande att jag delar med mig av min egen disciplin och de val som krävts för att bli skuldfri.

 

[Cecilia]

Det handlar inte om att vara egoistisk, utan om att ha en saklig diskussion kring det ansvar man faktiskt tar på sig när man beviljas en skuldsanering. Många verkar kunna missa en, två, tre och fyra betalningar. Sedan betala tillbaka och hoppa in på betalplanen igen.

Som jag nämnde tidigare så har jag full respekt för att livet är oförutsägbart när det gäller sjukskrivningar eller arbetslöshet, det är därför omprövning finns. Min fru och jag har inte blivit drabbade på den fronten under våra fem år.

Min poäng var helt enkelt att vi har gjort stora medvetna val, som att bo kvar trångt och jävligt i fem år, för att säkerställa att vi aldrig missar en betalning. Det är ingen brist på empati för andra, utan en reflektion över vad som krävts av oss för att nå målet.

Jag undrar var i min text jag skriver att jag saknar empati för andra? Att jag lyfter fram vikten av personligt ansvar och de prioriteringar min fru och jag själv gjort innebär inte att jag inte förstår att andra har det tufft. Jag ser och jag lever i samma samhälle som dig.

Som jag skrivit två gånger nu: jag har full förståelse för att oförutsedda händelser som sjukdom och arbetslöshet kräver omprövning. Men faktum kvarstår att vi alla möter samma prisökningar på mat och el.

Det är inte dömande att jag delar med mig av min egen disciplin och de val som krävts för att bli skuldfri.

Vi har t ex inte bil den sålde vi innan och vi kommer inte skaffa nån heller för vi behöver ingen

 

[Cecilia]

Det handlar inte om att vara egoistisk, utan om att ha en saklig diskussion kring det ansvar man faktiskt tar på sig när man beviljas en skuldsanering. Många verkar kunna missa en, två, tre och fyra betalningar. Sedan betala tillbaka och hoppa in på betalplanen igen.

Som jag nämnde tidigare så har jag full respekt för att livet är oförutsägbart när det gäller sjukskrivningar eller arbetslöshet, det är därför omprövning finns. Min fru och jag har inte blivit drabbade på den fronten under våra fem år.

Min poäng var helt enkelt att vi har gjort stora medvetna val, som att bo kvar trångt och jävligt i fem år, för att säkerställa att vi aldrig missar en betalning. Det är ingen brist på empati för andra, utan en reflektion över vad som krävts av oss för att nå målet.

Jag undrar var i min text jag skriver att jag saknar empati för andra? Att jag lyfter fram vikten av personligt ansvar och de prioriteringar min fru och jag själv gjort innebär inte att jag inte förstår att andra har det tufft. Jag ser och jag lever i samma samhälle som dig.

Som jag skrivit två gånger nu: jag har full förståelse för att oförutsedda händelser som sjukdom och arbetslöshet kräver omprövning. Men faktum kvarstår att vi alla möter samma prisökningar på mat och el.

Det är inte dömande att jag delar med mig av min egen disciplin och de val som krävts för att bli skuldfri.

Har ocksä fått offra mycket tror alka kämpar på.med sina saneringar efter bästa förmåga. Vi ser saker på.olika sätt du och jag och det måste man få göra.

 

[xavi]

Trist att det bara blev massa tjafs och att jag inte fick några svar på mina frågor . Blir att starta upp en ny blank tråd istället .

 

[Terry_]

Det handlar inte om att vara egoistisk, utan om att ha en saklig diskussion kring det ansvar man faktiskt tar på sig när man beviljas en skuldsanering. Många verkar kunna missa en, två, tre och fyra betalningar. Sedan betala tillbaka och hoppa in på betalplanen igen.

Som jag nämnde tidigare så har jag full respekt för att livet är oförutsägbart när det gäller sjukskrivningar eller arbetslöshet, det är därför omprövning finns. Min fru och jag har inte blivit drabbade på den fronten under våra fem år.

Min poäng var helt enkelt att vi har gjort stora medvetna val, som att bo kvar trångt och jävligt i fem år, för att säkerställa att vi aldrig missar en betalning. Det är ingen brist på empati för andra, utan en reflektion över vad som krävts av oss för att nå målet.

Jag undrar var i min text jag skriver att jag saknar empati för andra? Att jag lyfter fram vikten av personligt ansvar och de prioriteringar min fru och jag själv gjort innebär inte att jag inte förstår att andra har det tufft. Jag ser och jag lever i samma samhälle som dig.

Som jag skrivit två gånger nu: jag har full förståelse för att oförutsedda händelser som sjukdom och arbetslöshet kräver omprövning. Men faktum kvarstår att vi alla möter samma prisökningar på mat och el.

Det är inte dömande att jag delar med mig av min egen disciplin och de val som krävts för att bli skuldfri.

Man får ju behålla för hyran så ni hade ju haft lika mycket pengar att röra er med oavsett om hyran är 7 000 eller 17 000

Jag har det sistnämnda och jag hade förvisso kunnat ha en lägenhet för 7k och att borgenärerna fick dessa resterande 10 men jag valde en större lägenhet.